Monster i närheten

Vi slapp lindrigt undan i stormen som var. Delvist strömavbrott i 24 timmar.

Pärleporten blåste omkull. Dåligt förankrad i marken.

Den var bara att resa upp. Får bättra på förankringen i vår.

Häromdagen hörde Kommandoran hur det mullrade från baksidan. Hon hör ju sådant.

Hon gick och tittade, såg hur granarna ruskade och föll. En efter en. Jag fick en syn från Jurassic Park då monstren rörde om i  grönskan.

Pilen visar var.

Jag tog på mig och traskade iväg för att se på nära håll.

Förbi helvetet på landet där vi slänger buskar och grenar. Här har vildsvinen bökat.

Det ligger gamla trädrester på många ställen. Sådant är bra för miljön i skogen, har jag hört.

Rester av taggtråd visar att det gått djur här en gång i tiden.

Så var jag framme vid skördeplatsen. Vi bor vid pilen. Man kan skymta huset.

Först kom en  skotare. Han stannade och öppnade dörren. Han kanske trodde att jag var en sådan där trädkramare. Brädgårdens (lumberyard) gladaste kund. Vi språkade lite om maskinen. Gick vidare utan att sinka honom i onödan.

Efter kom skördaren. Helst skulle jag vilja se den jobba.

Fortsatte att gå för att komma till Skorpan från andra hållet. Skogen såg inte frisk ut på sina ställen. Det har ju varit rekordstora angrepp av granbarkborre efter sommarens hetta. Om det är så just här, vet jag inte.

Annars kan naturen vara fin att se på.

Det är lätt  att gå bort sig i skogen men hittar jag bara diket, ordnar det sig.

Efter några minuter visade sig Den Förbjudna staden.

När jag kom hem, tog Sara emot.

Igår (Lördag) tog jag bilen och åkte för att titta på monstren.

Skotaren som lastar det som är sågat.

Skördaren med sina väldiga käftar. Den är verkligen ett monster.

Gapet är en sinnrik konstruktion. Den fäller trädet, kapar det i exakta längder och mäter löpande diametern på stocken när den skalar av grenarna. Man vet alltså hur många kubikmeter som skördats.

Sågen. Undrar hur ofta de måste byta kedja på den.

Hjulen som gör att den tar sig fram överallt. Kommandoran kan vara glad att jag inte har sådana på Mulle.

Här är hygget och…

…här är travarna.

Det var Klent barr, Grantimmer och Rotstock gran. Stod på lapparna som skogsbolaget Södra satt dit. Här kändes det som att jag snokade. Kommandoran berättade om grannar som hon haft på landet. Sådana som står och tittar in genom fönstret när man är borta.

På tal om Södra.

Lite virke till bänken kommer från Södra.

Norpan var inne och inspekterade bygget.

Hon gick från ena änden till den andra. Jag fick godkänt.

Hon satt troget och väntade när jag kom ut en timme senare.

Nu ser vi solen gå upp lite tidigare tack vare monstren.

Det här inlägget postades i Betraktande, Katt. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Monster i närheten

  1. Ama de casa skriver:

    Vad skönt att ni klarade er så bra från den där stormen!
    Du är lite fascinerad av maskin-mackapärer va? 😉
    Bra att du fick godkänt av Norpan – snyggt jobbat 😀

    Ha en fin start på veckan!

    • Janne skriver:

      Jag undrar vad Norpan egentligen tänker när hon går där. Hon hr varit inne där många gånger men nu fanns något nytt. 🙂

      Tack detsamma!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s