Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Nöje’ Category

Telefonen skrällde 04.30. Vi snoozade några gånger men sedan blev det fart på dököttet.

Vi satt på bussen 6.05 tillsammans med ett 20-tal själar som hade samma mål.

Bussen gick söderut. Trevlig chaufför hälsade oss med ”Välkomna till Blåklintbuss. Vi ska nu åka till det gula paradiset”. Jag tänkte tvärtom, lömsk som f.n av senaste besöket för några år sedan.

Här är i alla fall en som var lycklig. Vad gör man inte?

Nåväl, blev positiv när Kommandoran plockade fram frukosten. Den bästa på utflykt. Stekt ägg (Skorpanhönsen) på en limpemacka och kokekaffe.


Bjudfika efter några timmars färd.

Någon timmes färd till och vi landade. Det regnade men det skulle sakna betydelse.

Vi var framme i ”det gula paradiset”. Nollställde mina förväntningar.

Hmm. Fullt ös från början. Trodde det första var tändvätska men så inte. Fel avdelning.

4000 kvadratmeter med allt som har med ”hålla rent” att göra.

Kommandoran botaniserade. Jag plockade ner några schampoflaskor. Hon plockade ner resten. Även det som jag glömt till mig själv.

Lagom med folk. Vi har varit här och stått i kö (500 m) utanför på sommaren. Då är det inte nådigt härinne.

Efter ett tag hade vi fått ihop en del. I huvudsak mina grejer. Så typiskt henne; hon sätter sig själv alltid i andra hand.

Herrkläder; behöver inga. De hade i alla fall inget som passade min vardag.

Barnkläder. Kul när de får men totalt ointresserad av att välja. Hon sa: gå ner och ta dig en öl.

Gick ner och kollade läget. En skylt, framför tappkranarna, välkomnade med ”alkoholhaltiga drycker serveras efter 11”.

Aj då. Här skulle slås ihjäl tid och irrade ut bland rader av hyllor igen.

Kom att tänka på Ama de casa av någon färgad anledning. Min mentor i bloggandet, nyss hemkommen från en jorden-runt-resa på två månader med sin man, Stalkern. De har varit i världens fyra hörn men aldrig i Ullared, som hon sa.

Gick upp och kollade läget på Kommandoran. Jo då, det hade rört på sig; ”vi ses i baren”.

Och det gjorde vi. Här har hon tröttnad på att vara med på bild.

Sedan skulle det minimala ske. Jag känner henne. Ut bland ”damkläder”. Det tog ungefär 5 minuter, så kom det förväntade: Vilken j.vla sk.tavdelning, vi går härifrån. Dottern Nina väljer passande kläder åt henne som hon trivs i.

Vi fyllde på i korgen och sedan…

…lunch.

Äntligen ute efter 6 timmar därinne. På hemvägen sov vi.

Grannen i väst dök upp….

…och grannen i norr. En mycket trevlig dag.

Norpan tog emot när vi kom hem. Hon har, för övrigt, gett strykarkatten spö så här inför midnatt. Lät som när Kalle Anka blir förbannad på Piff och Puff.

 

Read Full Post »

Rallarbus vid Stalpet

Ni ska inte tro att vi sitter på torpet och trycker hela tiden. Men nästan hela tiden.

Kommandoran har pratat om att hon vill höra ”Rallarna” spela vid Stalpet en längre tid.

Vi åkte dit förra onsdagen, en solig sommarkväll. Här har vi Rallarna, ett busigt gäng. Från vänster: Dan, Janne, Sievert och Nanne. Nanne och Lotta är barndomskamrater och lekte ofta ihop. Ibland fick inte Nanne vara med för han var för liten. Hann väl inte med i de äldre ungarnas framfart. Men nu får han vara med.

Det var många där för att lyssna. Foto: Janne Klintenberg.

Tugga blev det också. Stalpets klassiska.

 

 

 

Gamla och nya låtar i en idyllisk miljö.

Plötslig dök en ungdomskamrat till Lotta upp, Ankie. De slog sig ner vid vårat bord, Ankie och Göran. Egentligen var det jag som hittade dem inne i kaffestugan. Hade aldrig träffat dem men kände igen dem från Facebook.

Vi tog en paus i musiklyssnandet och följde med Ankie och Göran. De skulle dra iväg med mc-gänget ”Holy Riders”. Ankies hoj närmast och Görans bredvid.

Ankies mc, en trike, är något utöver det vanliga.

En skönhet, inte minst i teknik och detaljer.

Här blev…

…vi tills…

 

 

 

Det var musik det också. Sedan gick vi ner till Rallarbuset igen.

Det blev en trivsam kväll i början av augusti.

Read Full Post »

Idag gav jag mig ut på trädgårdsarbete.

Trädgård och trädgård, snarare en ohyfsad missväxt.

Synnerligen okvalificerat arbete. Fördelen är att man kan tänka på annat. Tänkte på dagarna när sonen Tommy var här med sina pojkar Lucas och Linus.

Det började redan när de fick se kiosken i Den gamla damen. Är den färdig? Ska vi måla den? Sedan fick de se hjulen. Kan man åka i den?

Det regnade av och till. Vi satte igång med att bygga ett golv i kiosken.

Blev gjort på några timmar. Alla hjälpte till.

Sedan blev det åka korvkiosk av.

Varje dag. Kan vi åka korvkiosk?

Flera gånger om dagen. Hjulen räddade kioskbygget.

Finurliga som de är, kom de på att de kunde sälja från kiosken. En kiosk är ju ändå en kiosk. Det såldes teckningar, blommor och stenar. Småpengarna gick åt.

 

Glädjen var inte att missta sig på men här verkar tro att de åker i ett dass.

På mornarna hade de annat att pyssla med. Kom att tänka på att jag inte har en enda bild från middagsbordet. Ändå blev det frukost, lunch, fika, mellanmål och middag alla dagar de var här.

På kvällarna spelade vi schack. Tommy vann med 2-1 i partier.

Den enda bilden på ätande är den här…

…när vi var i folkparken och tittade på veteranbilar.

Gränna hann vi också med.

Det sista vi gjorde innan de drog sig hemåt var att åka korvstånd…

…och köra Mulle.

Det var också populärt.

Sedan åkte de. Jag hängde på.

Vi måste avsluta traditionsenligt på flygmuseet i Linköping.

Där fanns en avdelning som vi inte sett tidigare. Bygga egna flygtyg…

…och prova dessa i en fläkt som blåste rakt upp.

Grabbarna var nog lite trötta och…

… längtade säkert hem till sin mamma som jobbade de här dagarna.

Spåren av kioskåkandet finns kvar.

Tack för besöket på Skorpan!

Read Full Post »

I grevens tid

Vi har pratat om det lång tid men inte kommit iväg. I flera år. Speciellt sedan vi flyttade hit.

Tack vare Kommandorans son Dick, blev det av. Han ringde och frågade om vi ville följa med.

En 4-timmars tur på Göta kanal, Sveriges största byggnadsverk. Ni kan läsa om Göta kanal om ni klickar HÄR.

Fartyget avgick från Borensberg. Fast här åkte vi åt fel håll eftersom kanalen är för smal att vända i.

Ut på sjön Boren för att vända och sedan…

…tillbaka in i kanalen. Första slussportarna passerade.

Vi såg fram mot en färd med många intryck och…

…visst blev det så. Mycket fint att titta på. Kanalbolaget Göta ansvarar för miljön kring kanalen.

Här ett 8-kantigt lusthus från 1872. Huset ligger mitt i…

… i ”styrmans fasa”. En 90-graders kurva.

Resesällskapet fick rå om varandra på färden. Foto: Emma

Dick och jag fick sällskap av ett par kalla på övre däck.

Gick in till kaptenen för att få lite kuriosa. Han har kört här i 17 år men nu är det slut. Han skulle sluta i augusti och köra upp fartyget  till Sundsvall. Göra skaldjursbåt av den och ligga vida kaj. Flera båtar har lagt av och flera är på väg. Anledningen är att Kanalbolaget (staten 100%) har höjt avgifterna för fartyg och fritidsbåtar de sista åren så att inga marginaler finns kvar. De ser oss inte fastän det är vi som står för turism här. Som du ser, sa han, är det väldigt få fritidsbåtar här. Han trodde företeelsen kanalbåt skulle försvinna om ingen ändring sker.  Det var i grevens tid vi kom iväg på den här turen, tänkte jag.

Det blev en kall till för att skölja ner det trista beskedet.

 

 

 

 

Vassen ser i alla fall fartyget och bugar när det glider fram på kanalen.

Tänk att bo så här…

Det var broar och…

…slussportar i mängder.

När man lämnat en kom en annan.

Mycket att titta på för små och stora. Foto: Emma

När vi kom till Berg, sista slussen på den här turen, var det lite av feststämning. Ur högtalarna hördes ”Göta Kanal”.

Turen slutade innan slusstrappan i Berg. Den tar 2 timmar att komma igenom.

Det var nog också i grevens tid att färden tog slut här, för vi tror att de här filurerna, Olle och Björn, hade ruttnat.

Tack för initiativet familjen i Malmbäck och tack för en trevlig dag alla som var med!

Read Full Post »

Idag tog vi en stund ledigt från Skorpan. Kiosken och det andra kan vänta.

På vägen ut tittade vi i brevlådan. Där fanns bara några få tvestjärtar (Svartus knipus).

Nu börjar tiden då tvestjärtarna har festival i varenda brevlåda.

Vi tog motorvägen ner till Gränna för i Gränna var det marknad. Vi siktade högre.

En liten promenad i skogen och vi var framme vid…

… Kaffestugan på Grännaberget.

Det finns ett antal gamla fina byggnader i anslutning.

Gissa vad jag tänkte på vid åsynen av denna…

Man kan sitta ute eller inne. Vi satt inne för det var fullt ute.

Vi beställde (bordsservering) klassikern. Vi var helt överens. Detta var den godaste räkmacka vi ätit ute (fast vi satt inne); den var nygjord, det ljusa brödet var tunnskuret och inte sunkigt. Räkorna var fräscha och ägget delat i småbitar.

Utsikten där högt uppe på berget var enastående.

Gränna, Vättern och i fjärran Omberg. Klicka på bilden.

Och det här…    klickbar bild. Får långt att åka hädanefter vid mina gloendes på Vättern.

Tack för tipset Emilie!

Bonustillägg:

Read Full Post »

I helgen gick Vätternrundan. Här är redskapet. Jag bävade inför det som komma skulle.

En cykel av mestadels kolfiber och väger 8 kg.

Vätternrundan, 30 mil. Jag bävade sannerligen.

Egentligen hade jag inte tänk göra det men det här var en utmärkt input till bloggandet.

Dessbättre var det inte jag som skulle trampa utan… Hmm, måste ha blandat ihop bilderna men Björn kommer kanske att trampa runt om 15 år.

Robin skulle köra vändan för första gången.

Här har han laddat med pasta och köttfärssås. Klassiskt uppladdningskäk.

Annelie, Dick och Björn skulle åka runt som följebil om något skulle hända. Jag hängde på runt Vättern. Robin skulle starta 03.40 i Motala.

Robin preparerade utrustningen.

Vid 1-tiden gav vi oss av mot Motala. Vi möte klungor av cyklister. De första hade startat på fredagen, 19.30.

I Motala var det många som väntade på att komma i väg. Lite av folkfest.

Den här mannen, 60 år, skulle göra sin 22:a start. Vid 25 blir man veteran.

Starten närmade sig.

Robin skulle cykla med några kompisar från Malmbäck.

Så gick starten och vi åkte hem till Skorpan.

Annelie och Dick laddade en fikakorg. Bara den var värd att offra sömn på.

Efter 1,5 timme passerade de infarten till Skorpan. Det här har man sett många gånger utan engagemang. Nu var det annorlunda. Robin hade en snitthastighet (från Motala) på 33 km/t. Sträckan var 5 mil. Bara 25 kvar.

Vi gav oss av mot Jönköping där det skulle vara ett längre uppehåll.

I Jönköping hade Robin cyklat 3 tim och 43 min i en medelhastighet på 27 km/t. Han hade ont i knäna vilken är den vanligaste åkomman i Vätternrundan.

Några tog sig en lur men Robin stack iväg efter 7 minuter. Nästa stopp var för mat i Hjo. Vi klurade ut andra vägar för att inte blanda oss med cyklisterna.

Hjo är en trevlig liten trästad intill Vättern.

Parken vid kyrkan var rogivande med passande musik.

En välbehövlig fika där i parken.

Kan man se så här pigg ut efter att ha cyklat i 6 timmar? Dessutom hade han ökat medelhastigheten till 29 km/t. Klarat av 17 mil, 13 kvar.

Allt var välorganiserat. Här fanns en cykelverkstad.

Mattanterna bjöd luven på lasagne. Han stack iväg efter 40 minuter.

Karlsborg var målet. På andra sidan Vättern skymtade Omberg.

Vi hamnade på en väg där de cyklade. Ingen rolig bilkörning. Observera åskådaren. Folk satt längs vägen och hejade på.

Alternativa vägar var inte så lätt att hitta, Annelie med en GPS och jag med en papperskarta. Bilåkandet skulle ta mycket längre tid.

Bilfärden gick direkt till Motala och målet.

Här var det enda stället där det var lite rörigt.

Så här glad är man när man cyklat 30 mil på 11 timmar och 54 minuter. Sedan åkte vi hem till Skorpan.

Kommandoran hade gjort två smörgåstårtor. Robins syskon Emelie och Louise var också med här med sina respektive.

Här är en som älskar smörgåstårta. Han ser redan ut nästa bit.

Morgonen efter käkade Robin revbensspjäll och …

…Dick… ja ni vet. Man kan beskriva hans passion enligt ovan.

18.856 kom i mål i Vätternrundan på 30 mil. Tillsammans cyklade de 556.680 mil. Jordens omkrets är 4000 mil. Tillsammans cyklade de drygt 141 gånger runt jorden (stafett) eller  7 gånger fram och tillbaka till månen.

Grattis Robin till en enorm kämparinsats!

Tack familjen för en trevlig dag runt Vättern!

Read Full Post »

Nu har det gått en vecka sedan jag åkte till Stockholm. Har varit hemma flera dagar och utan att fått något gjort. Idag kom jag på lösningen.

Jag har en plan, som en känd filosof sa. Känns som det kommer att lossna.

I Stockholm blev det lekfullt.

Linus hade lärt sig att cykla och Lucas visade upp sin nya cykel. Stolta.

På lördagen stack vi till Ängsjö friluftsområde. En oas i Järfälla.

Det här var en kul grej.

Vi provåkte allihopa.

På kvällen fixade vi lamporna till grabbarnas…

…Legostad.

De där lamporna har legat i en påse i 25 år och väntat på att få göra comeback.

Senare spelade vi schack. Vi spelade mycket när sonen var i 10-årsåldern.

På söndagen åkte vi ut till Tina och Bengt (sonens svärföräldrar) för att fiska i Mälaren och kinesa.

Hos Tina och Bengt bodde Kissen. En dubbelgångare till Norpan.

Vi var ute och kastade några timmar på söndagen i de gamla fiskevikarna. Vi såg några gäddor efter dragen med det var allt. Som tur var, slängde vi i några nät. Resultatet kan ni läsa om i föregående inlägg.

Kanaljerna var med både att lägga näten och ta upp dem även om det var lite busväder.

När vi kom i land, visade sonen upp något häftigt.

En drönare.

Han kunde köra enda upp till det gula huset och filma Benke som vattnade tomater. Han följde Henke tillbaka som körde den gula lastaren på vägen.

Man kan se allt på skärmen.

Read Full Post »

Older Posts »