Minnen och avsked

För ett tag sedan åkte jag till Stockholm i ett ärende.

For iväg tidigt ifall det skulle vara tät trafik. Hade en tid att passa.
Gles trafik och färden gick fort.

Målet var Huddinge men det fanns ett par timmar över. Fick se Tullingesjön skymta mellan träden när jag åkte på Huddingevägen. Bekanta trakter på 50-talet. Tänk om jag skulle ta en sväng, gick tanken.

Åkte ner på Strandvägen. Inte mycket jag kände igen förutom sjön. Fast vattnet är väl knappast detsamma. Där fiskade vi abborre på 50-talet. Från en roddbåt som farsan lånat av en familj som bodde i närheten av kiosken.

En gång tyckte han att de var snälla som lånar ut båten. Farsan köpte glass i stora lass. Både till oss och familjen med båten.

Åkte vidare längs sjön på vägen som numera är asfalterad.

Här någonstans låg badplatsen. Den låg i en svacka.

Här låg badplatsen. Den gamla bryggan gick ut till höger i bild. Här höll livet på att ta slut.

Det blev en kamp där längst ut på bryggan. I ena änden, av en tjock vattenväxt, stod Ove och jag. I andra änden stod jycken Sappo. En dragkamp som heter duga. Ove och jag stod så att vi hade sjön bakom oss. Helt plötsligt släpper hunden taget och vi hamnade i sjön. Ingen kunde simma. Jo, hunden kunde men han stod kvar på bryggan och tittade på förlorarna. Farsan räddade oss.

Längs hela vägen utefter sjön ligger det villor nu. Förr var det glest.  Vägen upp från sjön går i en lång brant backe. Den var jobbig att gå i som barn. Säkert jobbigare nu.

Här någonstans låg kiosken. En bit efter att backen tagit slut.

Det var en sådan där fin kiosk som fanns förr i tiden. Oftast var fönstret stängt och kiosken var tom. Fanns en knapp att trycka på och en ringklocka hördes uppe vid boningshuset. Väntans tid infann sig. En dörr slogs igen. Stegen på grusgången kom närmare och så kom kiosktanten in i kiosken. Fönstret öppnades och en doft av tidningar, godis och kiosktant slogs emot en. Kiosktanten var alltid snäll även om man bara skulle ha en tablettask. Det har funnits sura kiosktanter i livet också och sådana skall inte ha någon kiosk.

Lite lustigt detta med platser. Att de kan framkalla så många minnen. Oftast får man se en liten filmsnutt också som finns lagrad.

Så kom jag fram till ”vår” väg, Rönnebodavägen.

I korsningen här låg en stor gul villa förr med en stor gräsmatta med flera äppelträd. Vi ungar fick äta så mycket vi orkade. Hemma på våran tomt fanns bara lupiner. Killen som bodde där hette Hans-Göran, om jag inte minns fel. Han var äldre än oss.

Han hade en rolig grej som vi tjatade om att han skulle visa. En raket som man fyllde till hälften med vatten och sedan pumpade man in luft. Raketen blev betydligt tjockare än på bilden och när den avfyrades, stack den iväg högt upp i luften. Knappt så att man såg den.
Smack, sa det när de borrade ner sig i gräsmattan vid landning. Livsfarlig om man fått den i huvudet.

Bilden av raketen hittade jag från en nätauktion i Tyskland. ”Leksak från mitten av 50-talet, 300:-, såld”.

Åkte in på Rönnebodavägen. Här bodde Jörgen i ett sommarhus. När hans farsa byggde ut, grävde han för en källare. Gropen var djup och perfekt. Det såg ut som han grävt allt med en blomspade för så jämna var väggarna i gropen.

Här bodde Bosse med sin lillebror Uno. Uno var alltid snorig. När han nös, så smetade han ut allt i ansiktet och Bosse skickade hem den lille gossen som var alldeles blank i ansiktet. Ibland stod det en gul större skåpbil där på tomten. Det stod SGS på den och Bosses farsa hade vita kläder på sig när han körde. Han är slaktare, sa min far. Tror han hade dött kött i lastbilen till skillnad från ambulanserna som var vita med ett rött kors på och lastade med betydligt piggare kött.

Nästa ställe jag stannade till vid var festplatsen eller torpet som man sa då. Vid det stora huset fanns en dansbana med tillhörande hus. Ibland var det fest med dans och uppträdande. Allting inramat med färgade lampor. En gång uppträdde en ”Starke Arvid”. Han var en bluff för vi tog oss in i det där dansbanehuset senare och hittade hans vikter. Det vara bara pappersvikter.

Slutligen, på den lilla utflykten, kom jag fram till vårat ställe. Det är som min kusin Björn sa. Ingenting finns kvar. Här var det träd och buskar förr och man kunde skymta den lilla sommarstugan i grönskan.

En tomt har blivit två. Farsans sommarstuga låg vid den röda pricken.

Vilken tur att jag var här i april 2013 och tog lite bilder. Skrev om det också här på bloggen: Världen har krympt.

Nu har jag inget mer här att titta på här. Det blev ett avsked till en plats.

Åkte vidare mot Huddinge där jag skulle träffa Ove och hans dotter Madde.

Oves sambo Eva, gick bort i början av september. Ove och Madde skulle gå till begravningsbyrån och planera begravningen. Jag följde med som ett stöd.

Vi var och tog avsked av Eva den 14: september i Lilla Dalens kapell.

Hittade en fin bild av Eva och Madde i mina gömmor. Ove och Eva var ihop i 47 år.

Publicerat i Betraktande, I Stockholm, Utflykt | 2 kommentarer

Tiden rusar

Förra helgen hade vi besök här. Vi hade sett fram mot att träffas en längre tid.

Så här såg det ut när de åkte hem. Helgen försvann fort och de glada dagarna förbyttes mot ångest.

Så kom jag att tänka på stunderna med guldram omkring.

De lite mer dämpade frukostarna där dagens planer lades upp.

De lite piggare luncherna.

Vid kräftskivan var det high life. Alla stunder runt bordet är de bästa med att träffas.

Vi fick lite gjort också.

Alla som kommer hit, måste ta en vända i Den Förbjudna Staden och plocka till sig. Isak fick med sig ett gäng gamla mobiltelefoner och en metalldetektor. Dottern fick med sig skruv, beslag, hönsnät, takpapp och isolering. Vi har så det räcker och blir över så varför skall Potte behöva köpa nytt?

Vi lastade på så mycket virke som möjligt också med tanke på vikten. Hon har planer, Lotta. Eller Potte som hon kallas i familjen sedan hon var ett par år. Tacksamt sedan flera år eftersom det finns en Lotta till i familjen sedan 21 år.

Promenader är obligatoriska. De går långt varje dag om de inte simmar. Sofie älskar att ställa till sig på bild.

Och vem gör inte det? Gärna med lite mixtrande i bilden (jag har ingen bössa). Känns kul att något gått i arv till Sofie.

Igår fredag, skickade Potte bilder på hur långt hon kommit med planerna som nu förverkligas.

Bilden lite svajig med upplösningen men jag ser hur hon tänkt.

Ett större hönshus än det här befintliga. Större hönsgård också för där sprudlar hönsverksamheten i Bålsta.

Det här hade jag tänkt blogga om dagarna efter de åkt men tiden rusar.

Publicerat i Betraktande | 4 kommentarer

Lata dagar

Vad gör man när solen skiner på himlen den blå och det är 30+ ute?

En gör då som korna, söker skugga och tar det lugnt. Jag får frid när jag tittar på kor. Ibland kan jag undra vad korna tänker när de kollar på mig. Kanske lika bra att inte veta.

En sak som man inte slipper är att äta. Det låter väldigt konstigt i den värld vi lever i. Slippa äta… ni fattar. Vi drar ner på det av naturliga orsaker. Har att göra med intag och förbrukning av energi.

Sticker upp till pizzerian och köper kebabkött för en femtilapp. Lotta gör resten. Kallas för att fixa middagen gemensamt. En kall öl till och allsång infinner sig.

Några stekta jätteräkor i smör och rikligt med vitlök räcker mer än väl till middag. Festmat på lördagen.

Sen är det söndag och kyrkobesök.

Det här är kyrkan. Vedboden. Är glad att jag fixade taket så, för där inne är det het som ett H och god ventilation. Bastu för veden. Ved finns i massor. Funderar på att måla framsidan svart.

Fick hjälp med att serva vedklyven och flytta ner den på väggen. Vedklyven är otymplig och knappast nåt en bollar med själv.

Tommy, med familj, hade varit på en ”tivolisemester”. Allt för barnen. Skara sommarland och High Chaparall bl.a. De landade här i slutet av rundan.

Då är det roligare att sitta till bords.

Kräftor och Marcus Kräftans egensaltade räkor.

Började duka för frukost. Stunden runt bordet känns meningsfull utan bara att stoppa i munnen.

Till middag blev det grillad. Tommy grillar som vanligt. Han grillar året om.

Maten är en sak men snacket och skratten är bäst.

Hade bannlyst allt arbete men skytte med luftgevär var populärt. Ölburkarna står nere vid den gråa i Den förbjudna staden, 40 meter.

De åkte hemåt i åbäket (spektakel, för engelskan), som Tommy kallade den. Ångesten satte in.

Någon vecka efter kom Nina med barnen från Nässjö. Då var det fest igen.

Det finns en del annat att säga om ätande med det kommer senare.

Publicerat i Betraktande, Sysselsättning | 6 kommentarer

Den glömda staden

Ni vet ju att det där nere på Skorpan kallas Den förbjudna staden.

Namnet kom med på köpet. Inte vet jag vad förra ägaren höll på med där. Då körde jag med gräsklipparen och det såg hyggligt ut.

Det var då det.

Så här såg det ut för en månad sedan och idag kan man kalla stället Den glömda staden. När vi hade hönsen, var jag nere flera gånger om dagen. Sedan blev det ledsamt att vara där. En krånglande gräsklippare gjorde inte saken bättre. Den är det ordning på nu men det här klipper man inte med den.

Katterna har stortrivts med växtligheten. Som en djungel att jaga i.

Idag började återtagandet av marken.

Växtligheten är meterhög och grov.

Vanlig röjartråd duger inte.

Tungt artilleri måste till.

Slåttern kan börja. Ogräset skall skäras längs med fotknölarna.

Se där! Brunnen har jag inte sett på länge. Kan nog ta några dagar det här.

Sedan blir det till att köra med räfsan efter Mulle.

Fast nu är det fredag och vila som gäller. Trevlig helg!

Publicerat i Betraktande, Katt, Sysselsättning | 2 kommentarer

Uppe i luften

Idag var det lagom väder i landet lagom.

Sol men svalt med somriga moln på himlen. Vi åkte till Gränna och handlade.

På hemvägen åkte vi till café Kleven igen. Dom som hade en sådan…

…god ostkaka som inte fick vara med på bild. HÄR var vi på fikastället förra gången.

Bara utsikten är något att fira sommar till.

Finns mycket som de ordnat med för att få det lantligt trivsamt.

Inne ser det ut som ett fik skall göra. Kvinnan ville inte vara med på bild utan smög runt hörnet. Ostkakan serveras ljummen som sig bör.

Den här gången bjöds det på något extra. Ser ni dem? Bilden är klickbar men…

…annars kan ni strunta i det för där finns dom, skärmflygarna. Det svarta måste vara ett UFO på kameralinsen.

Så här gick det till; göra paketet färdigt och trassla ut alla linor.

Lite dra hit och dra dit för att fånga vinden.

Som han slet. Det var nära några gånger att han fick börja om. Undrade vad han hade för påse på ryggen.

En sittpåse. Inbjuder till en tupplur.

Benen gick som trumpinnar och…

…när han närmade sig hanget (luftströmmar uppåt), fick han krypa ner i sovpåsen.

Han var uppe i luften och vi åkte hemåt.

Vi avlutade utflykten uppe i Kråkeryd, favoritstället.

Publicerat i Okategoriserade | Märkt , | 2 kommentarer

Rökte i bilen

I veckan for vi iväg till CityGross i Jönköping som vanligt. På vippen att det inte blev något för vi hade allt. Det var ju den där tunnskivade salamin, förstås.

Finns inte i någon affär nära oss och jordgubbar finns det fortfarande.

Ute var det stekhett men inne var det svalt. Vi kan inte sitta inne hela tiden. Hungriga var vi också. I bilen är det behagligt. Vi stack iväg.

Första stoppet blev vid Vida Vättern. Måste ju ta en bild.

Någon mat hade vi inte räknad med här för det är stäng sedan länge. 2015 blev det flyktingförläggning några år och sedan blev det för dyrt att renovera. Nu är det sålt och skall rivas av den nye ägaren.

Vida Vättern hade sina gulddagar när gamla E4:an gick intill. Bytte namn från Riksettan 1962. Bilden är tagen av Östgöta-Bild och från 1966. Just den sommaren åkte jag många gånger där.

Tog körkort i juni-1966 och köpte första bilen någon vecka efter. Volvo 544 -62.
Som jag körde i den. Land och rike runt, 2000 mil på 3 månader.

Rökte gjorde jag i bilen och bilen gav en frihetskänsla. En gång saktade jag ner i ett litet samhälle för att tända en cigg. Just där var det fartkontroll. Firade det uteblivna straffet med cigaretten.

Detta var en parentes i vår färd mot Jönköping.

Sveriges vackraste väg, sägs det.

Vet många vägar i norr som kan konkurrera om den titeln. Vildmarksvägen, t.ex.

Första stoppet blev vid A6 galleria. A6 var en gång ett regemente. Kanske borde de riva ut allt och göra det till regemente igen, nu när det skramlas med vapen överallt.

Därinne var det svalt och glest med folk. Passade oss perfekt.

Här kanske de skulle de ha det jag varit sugen på länge.

Såg lovande ut.

Buffé med strimlad biff bl.a.

Se där, matbilder både före och efter. Har tydligen skärpt till mig.

Nästa stoppet var här. Blir inte så ofta nu eftersom jag är avvand.

Fick med mig en plåtsax därifrån. Den gamla (vänster), som är +40 , får gå i pension. Kanske blir det ett inlägg, där den nya får visa sina trix, så småningom.

Lotta gick med bestämda steg mot ett inköp av en ny kudde. Den kommer det inte bloggas om.

CityGross. Lotta gjorde sitt och jag gick iväg…

…för att hitta ett ätbart bröd. Säger ätbart för de där gör att man får beställa tid hos tandläkaren.

Kände på alla sorter och de var stenhårda allihopa. Förstår inte vad som hänt på bagerifronten.

Den här bagaren har varit ute i solen för länge. Kom att tänka på Semlan som jag skrev för snart 10 år sedan.

Efter denna utflykt kom vi hem till ett svalt hus.

Publicerat i Betraktande, Mat, Minne, Utflykt | 2 kommentarer

Fruktvakten

I det här inlägget skriver jag lite om vad vi tuggat på. Annars är jag dålig på att skriva om mat. Glömmer att ta bilder av mat när vi varit borta på kalas t.ex.

Det är för att mitt sinne är fullt av skruvar, muttrar, remskivor och sådant.

Nu så, har jag samlat på mig lite bilder.

När det är varmt ute, duger det här till middag. Det gäller att passa på nu när de svenska jordgubbarna är som bäst.

Gott till frukost också tillsammans med en ”Hönö”-kaka med vitlökssalami på. Än har vi inte tröttnat på rätten.

Varma dagar är en sallad tillräckligt. Det ska vara gott och man ska bli mätt.

Sallad med en…

…mustig dressing till gör att man blir mätt.

En eftermiddag stack vi till Kaffestugan på Grännaberget. Brukar bli en gång om året.

Passar på när det är lite folk däruppe.

Den där räkmackan tycks vara…

…lika lång som Visingsö därute i Vättern. Förra året sa vi att vi skulle be dem dela den i två för det är svårt att orka med en sådan där. Pensionärsmagar. Det är detta med minnet också.

En eftermiddag hamnade vi i Gränna igen. Apoteket där har snabb betjäning och är trevliga.

Tog en sväng nedåt hamnen i Gränna för se om restaurangerna öppnat.

Fish and chips var länge sedan. Med mat kommer oftast minnen. I det här fallet pratade vi om Dublin, där vi åt Fish and chips för första gången. Den i Dublin är bäst hitintills.

Hade varit i London tidigare men alltid skippat det som fanns då. Tyckte inte att det såg aptitligt ut.

Bakom restaurangen finns en damm.

För 8 år sedan, kunde man fiska lax där och…

… gå till rökeriet (som ligger intill) och få den filead.

Eller byta mot något annat gott. En sådan där Vätterröding räcker till två middagar.

Hästholmen är fint. Speciellt som sommaridyll. Vi var egentligen där i ett annat ärende men…

…vem kan motstå restaurang Vätterskutan med en kurrande mage?

På menyn fanns rödvinsbrässerad ox-kind med rödvinssås. Tillagad i flera omgångar under lång tid. En stor kluns som man exakt visste vad den kom ifrån på oxen.

Lite kluven känsla. En entrecote har jag inte en aning om vad den sitter.

Från restaurangen ser man Omberg.

Det var så mört att hela anrättningen skulle kunnat ätas med en glasspinne.

Apropå glasspinne;

Den här kom Lotta hem med för ett tag sedan. Lotta fick den när…

…hon passat barnbarnen i Nässjö. Alma har pysslat ihop den. Mycket jobb med den när man tittar efter. Vad gör man med en sådan? Fick plocka fram barnasinnet.

Bertil fick bli fruktvakt. Saknas det frukt, ramlar han baklänges och går sönder. Må det aldrig ske. Skickade en bild till Alma.

Sådana där clementiner har vi klämt i oss minst varsin om dagen i 2,5 år nu. Det blir sammanlagt ca 150 kilo.

Nu tror jag det är kompenserat lite med matbilder på bloggen.

Publicerat i Betraktande, Mat | 4 kommentarer