Flytten till landet

En katts betraktelser

Publicerat den 2023/05/27 av Janne

Jag tycker det är kul att se när han gör något.

Här sitter jag och spanar efter verksamhet när han dyker upp med kameran. Sedan gick han in igen.

Tycker det är trevligt när han går ner mot Den förbjudna staden och…

…in i verkstan. Där brukar han släppa in mig.

Jag får spana efter möss i hemligrummet som är fyllt med skräp.
Varje gång det kommer folk hit, lurar han in dem där så det får plocka till sig av skräpet. Det försvinner lite i taget.

När han kör igång bandsågen, sticker jag och väntar utanför.

Jag kan ligga i timmar och vänta. Han säger att jag är tålmodig.

För någon vecka sedan höll han på med oljudsmaskinen. Som han skruvade och höll på.

Det saknades en sådan här. Han kliade sig i huvudet och var nere i den andra verkstan och rotade. Han hittade en exakt sådan. Tänk att någon kan bli så glad för en sådan.

Jag vet historien om den där skruven. Den låg och skrotade i gräset för jag har sett den länge. Sedan var det något av barnbarnen som också såg och gav den till gubben. De vet att gubben har lösa skruvar och gärna samlar på flera.

Oljudmaskinen blev klar och då flydde bror Truls och jag in under husen. Det är mycket sådant nu.

Nu är det visst någon fel med det andra skrället. Då blir han sittandes inne i timmar och googlar efter delar. Vilket konstigt liv han har. När han kan vara ute i friska luften som jag.

Ett tydligt tecken på verksamhet är att han tagit bort julgranen. Han säger att han har den kvar för att ekorrarna skall kunna fly upp i när vi katter är på jakt. Tror inte på det. Det finns så många andra träd de kan fly upp i. Han är slö helt enkelt.

Trevlig pingst!

Publicerat i Betraktande, Katt | 2 kommentarer

Den trojanska sopsäcken

Publicerat den 2023/04/19 av Janne

De efterlängtade tecknen på våren är här. Varmt på dagarna, fågelkvitter och vårblomster.

Varje år kommer de upp överallt utan att vi behöver göra något.

Katterna tillbringar mer och mer tid ute. Sara kan ligga på samma ställe i timmar och bara njuta.

Själv har jag tillbringat en del tid i verkstan men snart är det dags för gräsklippning. I år skall jag försöka vara mer på när det gäller den. Ta lite varje dag och inte låta det växa igen. Ser ni katten i backen? Den sitter och väntar på om jag skall gå in i verkstan och stanna där. Isåfall kommer den efter och in. Annars är det ingen ide att gå ner, tycker katten.

Det här har jag tillverkat idag. Säger inte så mycket men ni kommer att få reda på användningen så småningom.

‘

Det här är, som ni vet, Den gamla damen.

Därinne förvarades sopsäckar tidigare. Skräp som skulle köras till återvinningen.

Sedan något år tillbaka, förvarar jag sopsäckarna i reservbilen. Där kommer mössen inte åt dem.

En kväll glömde jag att ställa in en säck i bilen. Den stod på gamla stället och ställdes in i bilen morgonen efter.

Ni har väl hört talas om legenden om den trojanska hästen? När grekerna smugglade i krigare gömda i en trähäst in i staden Troja.

Så här såg det ut i bilen efteråt och…

…så här ser krigaren ut som kom in i bilen via den trojanska sopsäcken.

Lastade ur alla säckarna från bilen till släpvagnen. Någon dag senare såg det ut så här. Fåglarna hade fått korn på eländet.

Nu är iallafall allt kört till återvinningen. Med eller utan krigare.

Publicerat i Betraktande, Sysselsättning | Lämna en kommentar

Färgfilm

Publicerat den 2023/04/06 av Janne

Nu har värmen kommit. Iallafall inne. Ute är det lite si och så, som ni vet.

Bergvärmen har krånglat i över två år samtidigt som elpriserna skenat. Den gick en kvart och så stannade den. Man fick starta om den med elpatronen. Den kostar minst 3 KW per timme.

Jag har ringt och ringt efter hantverkare. Efter det har jag ringt och åter ringt. Känns som jag har hållit på länge med det. De flesta skulle återkomma men inte ett ljud. En var här och tittade i februari 2021. Han skulle beställa delar och återkomma. Till slut svarade han inte när jag ringde. Sammanfattningsvis kan man säga att de har mycket att göra.

I början av mars fick jag napp. Lukas var här från Modighs Rörtjänst och gjorde service och bytte delar. Han kontaktade sedan Fredrik på ElekroPär som fyllde på gas i kompressorn. För sådant krävs en viss behörighet och den har Fredrik. Därefter har bergvärmen fungerat perfekt. Hörs knappt att den går.

Så nu är det färgfilm, vi är glada, nöjda och…

…tranorna har kommit.

På tal om färgfilm;

Jag har ju snusat i 55 år. Från löst snus till hemgjort. Det har jag skrivit om HÄR. Efter detta grisande blev det snus på påse. Senaste tiden starkt sådant som på bild.

Tänkte jag skulle sluta genom att trappa ner. Skaffade snus fritt från nikotin och tobak. Konstigt nog blev jag nöjd med detta. Det måste vara något konstigt med snuset. Har de smugit in lite nikotin iallafall, tänkte jag.

Testade en nikotin-prilla för att se. Efter 2 minuter började det snurra. Kändes som en salongsberusning. Det blev färgfilm. Jag lade ut innan…

…det blev en riktig. Slutsats; nikotinfritt snus fungerar.

Glad Påsk!

Publicerat i Betraktande | Märkt Elektro-Pär, Modighs Rörtjänst AB | 2 kommentarer

En vecka med röj

Publicerat den 2023/01/08 av Janne

I veckan har vi haft trevligt sällskap här.

Yngsta dottern var här med sonen. Tre månader sedan vi såg dem senast.

Då var de här och hämtade material till det nya hönshuset hemma i Bålsta.

Så här blev hönshuset.

Vill ni har hjälp med något? De hade bara varit här en kvart innan dottern frågade. Slänga lite skräp i två rum, svarade jag. En del tunga saker.

Det blev något helt annat än vad jag tänkt mig. En vända till återvinningen blev tre. Hela tiden blev det: Vad skall du ha det här till? Jag ska… Äsch, glöm det, sa Potte (Lotta). Nu slänger vi den på kärran.

Efter andra vändan ville jag lägga av, för det var riktigt busväder. Jag blev övertalad till något bättre.

Resultatet blev riktigt bra. I det här rummet kom man knappt in tidigare.

Inte i det här heller. Bra om man har hjälp till att rensa av någon som inte har någon anknytning till sakerna/skräpet. När jag såg spånen på golvet, kom jag att minnas att det varit fritt här tidigare. Jag använde utrymmet till att såga i.

Under all skräp fanns den här gräsklipparen. Den går nog att få fart på. Tänk att jag fick behålla den. Det var väl bara för att det är en Klippo.

Potte gillar att göra grimaser. Hon gillar inte alltid att bli fotad.

Att smygfota går alltid. Isak är vaken, för honom kan man inte smyga sig på med kameran.

Tack för besöket och hjälpen!

Publicerat i Betraktande, Hemma hos, Sysselsättning | Lämna en kommentar

Stiltje på bloggen

Publicerat den 2022/12/23 av Janne

Det har varit tyst här på bloggen. Senaste inlägget skrev jag i början av oktober. Då hade svägerskan Eva gått bort. Inte kunde jag tänka mig att de skulle bli som det blev sen. Inom en månad gick kusinen Björn, svägerskan Britt-Marie och bloggkompisen Johanne bort. Johanne skrev på bloggen Ama De Casa.

Jag fastnade i sorg, minnen och nostalgi. Lusten med att skriva försvann. Flest minnen har jag med kusinen Björn. Många minnen dök upp som legat gömda någonstans. Björn hade en stor portion humor. Bara dessa skulle kunna fylla flera blogginlägg men de får vara kvar där de är. Mina varmaste tankar går till de som förlorat sin nära.

Nä, bloggen är inte nedlagd, den kommer igen så småningom.

Vill iallafall passa på att önska God Jul och Gott Nytt År!

Publicerat i Okategoriserade | 2 kommentarer

Minnen och avsked

Publicerat den 2022/10/04 av Janne

För ett tag sedan åkte jag till Stockholm i ett ärende.

For iväg tidigt ifall det skulle vara tät trafik. Hade en tid att passa.
Gles trafik och färden gick fort.

Målet var Huddinge men det fanns ett par timmar över. Fick se Tullingesjön skymta mellan träden när jag åkte på Huddingevägen. Bekanta trakter på 50-talet. Tänk om jag skulle ta en sväng, gick tanken.

Åkte ner på Strandvägen. Inte mycket jag kände igen förutom sjön. Fast vattnet är väl knappast detsamma. Där fiskade vi abborre på 50-talet. Från en roddbåt som farsan lånat av en familj som bodde i närheten av kiosken.

En gång tyckte han att de var snälla som lånar ut båten. Farsan köpte glass i stora lass. Både till oss och familjen med båten.

Åkte vidare längs sjön på vägen som numera är asfalterad.

Här någonstans låg badplatsen. Den låg i en svacka.

Här låg badplatsen. Den gamla bryggan gick ut till höger i bild. Här höll livet på att ta slut.

Det blev en kamp där längst ut på bryggan. I ena änden, av en tjock vattenväxt, stod Ove och jag. I andra änden stod jycken Sappo. En dragkamp som heter duga. Ove och jag stod så att vi hade sjön bakom oss. Helt plötsligt släpper hunden taget och vi hamnade i sjön. Ingen kunde simma. Jo, hunden kunde men han stod kvar på bryggan och tittade på förlorarna. Farsan räddade oss.

Längs hela vägen utefter sjön ligger det villor nu. Förr var det glest. Vägen upp från sjön går i en lång brant backe. Den var jobbig att gå i som barn. Säkert jobbigare nu.

Här någonstans låg kiosken. En bit efter att backen tagit slut.

Det var en sådan där fin kiosk som fanns förr i tiden. Oftast var fönstret stängt och kiosken var tom. Fanns en knapp att trycka på och en ringklocka hördes uppe vid boningshuset. Väntans tid infann sig. En dörr slogs igen. Stegen på grusgången kom närmare och så kom kiosktanten in i kiosken. Fönstret öppnades och en doft av tidningar, godis och kiosktant slogs emot en. Kiosktanten var alltid snäll även om man bara skulle ha en tablettask. Det har funnits sura kiosktanter i livet också och sådana skall inte ha någon kiosk.

Lite lustigt detta med platser. Att de kan framkalla så många minnen. Oftast får man se en liten filmsnutt också som finns lagrad.

Så kom jag fram till ”vår” väg, Rönnebodavägen.

I korsningen här låg en stor gul villa förr med en stor gräsmatta med flera äppelträd. Vi ungar fick äta så mycket vi orkade. Hemma på våran tomt fanns bara lupiner. Killen som bodde där hette Hans-Göran, om jag inte minns fel. Han var äldre än oss.

Han hade en rolig grej som vi tjatade om att han skulle visa. En raket som man fyllde till hälften med vatten och sedan pumpade man in luft. Raketen blev betydligt tjockare än på bilden och när den avfyrades, stack den iväg högt upp i luften. Knappt så att man såg den.
Smack, sa det när de borrade ner sig i gräsmattan vid landning. Livsfarlig om man fått den i huvudet.

Bilden av raketen hittade jag från en nätauktion i Tyskland. ”Leksak från mitten av 50-talet, 300:-, såld”.

Åkte in på Rönnebodavägen. Här bodde Jörgen i ett sommarhus. När hans farsa byggde ut, grävde han för en källare. Gropen var djup och perfekt. Det såg ut som han grävt allt med en blomspade för så jämna var väggarna i gropen.

Här bodde Bosse med sin lillebror Uno. Uno var alltid snorig. När han nös, så smetade han ut allt i ansiktet och Bosse skickade hem den lille gossen som var alldeles blank i ansiktet. Ibland stod det en gul större skåpbil där på tomten. Det stod SGS på den och Bosses farsa hade vita kläder på sig när han körde. Han är slaktare, sa min far. Tror han hade dött kött i lastbilen till skillnad från ambulanserna som var vita med ett rött kors på och lastade med betydligt piggare kött.

Nästa ställe jag stannade till vid var festplatsen eller torpet som man sa då. Vid det stora huset fanns en dansbana med tillhörande hus. Ibland var det fest med dans och uppträdande. Allting inramat med färgade lampor. En gång uppträdde en ”Starke Arvid”. Han var en bluff för vi tog oss in i det där dansbanehuset senare och hittade hans vikter. Det vara bara pappersvikter.

Slutligen, på den lilla utflykten, kom jag fram till vårat ställe. Det är som min kusin Björn sa. Ingenting finns kvar. Här var det träd och buskar förr och man kunde skymta den lilla sommarstugan i grönskan.

En tomt har blivit två. Farsans sommarstuga låg vid den röda pricken.

Vilken tur att jag var här i april 2013 och tog lite bilder. Skrev om det också här på bloggen: Världen har krympt.

Nu har jag inget mer här att titta på här. Det blev ett avsked till en plats.

Åkte vidare mot Huddinge där jag skulle träffa Ove och hans dotter Madde.

Oves sambo Eva, gick bort i början av september. Ove och Madde skulle gå till begravningsbyrån och planera begravningen. Jag följde med som ett stöd.

Vi var och tog avsked av Eva den 14: september i Lilla Dalens kapell.

Hittade en fin bild av Eva och Madde i mina gömmor. Ove och Eva var ihop i 47 år.

Publicerat i Betraktande, I Stockholm, Utflykt | 2 kommentarer

Tiden rusar

Publicerat den 2022/09/10 av Janne

Förra helgen hade vi besök här. Vi hade sett fram mot att träffas en längre tid.

Så här såg det ut när de åkte hem. Helgen försvann fort och de glada dagarna förbyttes mot ångest.

Så kom jag att tänka på stunderna med guldram omkring.

De lite mer dämpade frukostarna där dagens planer lades upp.

De lite piggare luncherna.

Vid kräftskivan var det high life. Alla stunder runt bordet är de bästa med att träffas.

Vi fick lite gjort också.

Alla som kommer hit, måste ta en vända i Den Förbjudna Staden och plocka till sig. Isak fick med sig ett gäng gamla mobiltelefoner och en metalldetektor. Dottern fick med sig skruv, beslag, hönsnät, takpapp och isolering. Vi har så det räcker och blir över så varför skall Potte behöva köpa nytt?

Vi lastade på så mycket virke som möjligt också med tanke på vikten. Hon har planer, Lotta. Eller Potte som hon kallas i familjen sedan hon var ett par år. Tacksamt sedan flera år eftersom det finns en Lotta till i familjen sedan 21 år.