Virveln

Mycket tid har jag tillbringat hos hönsen. När jag inte klippt gräs.

Allt går inte att klippa. Det sätter Sten den Äldre stopp för. Måste tas med röjaren. Som förre ägaren sa; när man klippt hela tomten är det bara att börja från början igen.

Här omsätter växterna koldioxid till syre. Som på alla ställen på jorden. Funderar på att bjuda hit folk med klimatångest för att ge en kurs i fotosyntesen. De flesta stackare tycks ha glömt den.

Är det inte lite lustigt att miljömupparna med klimatångest inte nämner ett ord om skövlingen av ”jordens lunga”, Amazonas. Träflis därifrån går till uppvärmning av lägenheter i Stockholm och det är ju där de flesta miljöaktivisterna bor. Då är det tyst. Globalt miljötänk NOT.

https://www.skogssverige.se/nyheter/flis-fran-amazonas-varmer-upp-bostader-i-stockholm

Ja, det är en virvel av snurriga påståenden men det är inte den virveln jag tänkte på.

Hos hönsen är det alltid trevlig att sitta och filosofera. De här två kycklingarna är ingen tvekan om vem som är mamma till.

Mamma Rufsan.

De här två tycks vara ett par. Harry jagar henne hela tiden

Ibland får hon huvudvärk och sätter sig på ett ställe han inte når till.

Tupparna Harry och Snoddas jagar hönorna hela tiden.

Fick mig att tänka på när jag själv var ungtupp och stack till Virveln. Pardans på lördagar. Då var det att kroma sig för tjejerna.

Sitta här och glo och inte göra någon nytta.

Målade hönsgården. Snoddas var med hela tiden.

Han verkade vara intresserad. Höns är nyfikna.

Hade man låtit så där på Virveln, hade man blivit utkastad.

Publicerat i Betraktande, Höns, Sysselsättning | Lämna en kommentar

Vid vägens ände

Mellan varven sitter jag i Den Gamla Damen. Alltid sent på kvällen innan sängdags.

Därinne är det svalt även om det är hett ute. Man kan säga att den ligger vid vägens ände. Tidigare gick vägen förbi till höger men det var länge sedan.

Härom kvällen kom jag att tänka på salig svärfar. Han satt alltid intill dörren vid sin snickarbod. I skuggan med sin pipa och Greve Hamilton. Undrar vad han hade sagt om dagens Sverige? Han var socialdemokrat utifrån fattiga förhållanden. Om han suttit med mig i Den Gamla Damen och lyssnat på radio, hade han ruskat på huvudet.

Han hade en fördel som inte jag har. Hans slapp klippa gräs och göra diverse underhåll på huset under många år. Han hade en dräng. Kanske var där jag fick min utbildning i diverse göra under knappt 30 år.

En Belos gräsklippare ägde han inköpt från Solna kommun för en billig penning. Svårare att köra än en bil. Kolla spakarna och dessutom finns pedaler. Den var lika mycket gräsklippare som stenkross.

Med detta monster skulle jag kryssa mellan Gullvivorna. Annars blev det bannor från det strävsamma paret.

Vi hade mycket kul också. Fiskade som fan året runt. Även när det var bistert väder.

Många goda minnen tills jag landade i Den Gamla Damen igen.

På med snökedjorna igen. Funkar inte utan fast det är sommar.

Fixa klippaggregatet som nu sjunger på sin sista vers. Skulle haft en gammal Belos.

Truls kommer alltid och gör mig sällskap. Jag såg honom som en liten svart prick nere på vägen. Ropade och han kom som en hund. Jag blir alltid hårig i ansiktet för han vill gosa.

Det är tyst överallt när jag går hem för att lägga mig på kudden.

Publicerat i Betraktande, Katt, Minne, Sysselsättning | 3 kommentarer

Livvakten

Det är kul att titta på djuren. Djur är en tillgång i pensionärslivet.

Ekorrarna matar vi fast det inte behövs. Bara för att se cirkusen i trädet.

Lantlivets motsvarighet till att mata duvorna i parken. Trivsamt.

Det var här någonstans det började. Kattbråket. Norpan hoppade ner från kycklingburen och gick utåt vägen.

Bakifrån kom Sara och flög på Norpan som rullade runt i gräset och hamnade på rygg. Det låter hemskt när katter bråkar. Jag såg allt.

Detta lömska tilltag bestraffades. Truls kom skjuten ur en kanon.

Sara flög rakt ut i grönskan. Han stångade ut henne.

Truls blev kär i Norpan från första dag. Han har alltid hängt efter henne.

Efter anfallet låg Norpan där i grönskan med stora ögon och Truls en meter därifrån och vaktade. Han agerade livvakt.

Publicerat i Betraktande, Katt | 3 kommentarer

Flera dagars väntan

Lika länge som ni fått vänta på ett blogginlägg, fick jag vänta.

Varje dag får de något extra. De älskar smörslungad spagetti.

När de får för mycket smör på näbben, kör de näbben fram och tillbaka i marken.

Kycklingarna växer till sig. Hur gick de ut?

Jag ägnade mig flera timmar åt snickeri för att de skulle få anträda Skorpans mark.

Mycket blir det när jag håller på.

Till slut fanns den där. Landgången. Nu kunde kycklingarna få kila ut. Skulle hönsen använda landgången?

Vad hände?

 

 

 

 

 

 

 

 

Publicerat i Betraktande, Höns | 6 kommentarer

En landgång

En landgång för tankarna till något speciellt. Googlade för att få en bild.

Vertikal smörgåstårta så att säga. Finns inte längre på det ställen som förr hade. Nu har de istället det tandläkarsponsrade ciabattahelvetet. När ciabatta kom in, gnuggade tandläkarna händerna.

När jag ändå var igång och googlade, kom andra träffar som fångade mitt intresse. Det här är en båt och ingen landgång. Någon måste ha blandat ihop begreppen.

Färglös…saknar kött förutom gris.

Avsaknad av landgång men ett rejält magplask. Skulle ändå ta den till frukost med en bira till.

Så var det ju med landgången som jag avsåg med inlägget. Där en senare historia.

Att det kommer att handla om hönsen, fattar ni. Jag har sett Harry …..

 

Publicerat i Okategoriserade | 7 kommentarer

Världens sämste bloggare

Väckning vid 7-tiden. Här fanns att göra.

Kommandoran bakade bullar. Vi skulle på kalas i Malmbäck.

Jag stack ut och och hissade flaggan på Sveriges nationaldag.

Fyllde på med nötter till ekorrarna.

Sedan bar det av till Malmbäck, ca 10 mil hemifrån.

Kommandorans son Dick fyllde 45 år. Vad han fick i present? Bl.a. 50 nybakade vaniljbullar. Som han pratat om vaniljbullar i flera år och aldrig fått några.

Nu kommer detta med världens sämsta bloggare. Glömde ta bilder.

Det bjöds på smörgåstårta. Detta är resterna av den andra som jag fick springa ner i källaren och ta en bild av när vi skulle åka hem.

En bloggare skall visa folket och när det sitter runt bordet. Och maten. Det här var 15 år sedan när Dick fyllde 30. Många saknas kring detta bord, framförallt barn. Minst 20 personer saknas mot idag. Enligt uppgift var vi 17 vuxna och 14 barn. Fyra kunde inte komma. På 15 år händer mycket.

Först tog jag min tårtbit och satte mig vid ett tomt bord. Som tur är flyttade jag mig till ett bord där Annelies (Dicks fru) syster Yvonne och man Pelle satt med barn. Vi som bara hejat på varandra under alla år. Det blev ett mycket trevligt samtal. Bilden hämtad från Bröllopet i Småland, 2013-08-18), då vi också bara sa hej.

Det blev en trevlig dag i fint väder.

Tack för en trevlig fest, Annelie, Dick och alla andra!

Publicerat i I Småland, Mat, Nöje, Utflykt | 5 kommentarer

Frihet

Här på Skorpan känner vi total frihet. Städa bl.a. gör vi när folk ska hit.

Det här är frihet. Ligga på sofflocket i lugn och ro. Jag har lärt henne.

Ibland kan Norpan vara borta i flera dygn. Nästan så att oron smyger sig på. Men hon är ju katt och en katt skall ha frihet.

Men så kommer hon hem och skall vara nära.

Det här är också frihet. Ha tid att sitta och titta på moln. Här skall stora molnet snart äta upp det lilla.

Har inte känt mig tvingad att få klart hönsgården. Sitter hellre hos dem varje dag. Hönsen njuter av att vara fria.

Som Harry höll på. Han övade sig att dansa för hönorna.

Idag blev jag färdig med gräsklippningen.

Skönt att gå barfota i det nyklippta. Frihet för tassarna. Men vad var det nere i det högra hörnet på föregående bild?

Kycklingarna blev fria från buren.

Undrade hur hönsmammorna skulle fixa natten för de små liven. Det tycks ordna sig med det.

Publicerat i Betraktande, Höns, Katt | 4 kommentarer