En vecka med röj

I veckan har vi haft trevligt sällskap här.

Yngsta dottern var här med sonen. Tre månader sedan vi såg dem senast.

Då var de här och hämtade material till det nya hönshuset hemma i Bålsta.

Så här blev hönshuset.

Vill ni har hjälp med något? De hade bara varit här en kvart innan dottern frågade. Slänga lite skräp i två rum, svarade jag. En del tunga saker.

Det blev något helt annat än vad jag tänkt mig. En vända till återvinningen blev tre. Hela tiden blev det: Vad skall du ha det här till? Jag ska… Äsch, glöm det, sa Potte (Lotta). Nu slänger vi den på kärran.

Efter andra vändan ville jag lägga av, för det var riktigt busväder. Jag blev övertalad till något bättre.

Resultatet blev riktigt bra. I det här rummet kom man knappt in tidigare.

Inte i det här heller. Bra om man har hjälp till att rensa av någon som inte har någon anknytning till sakerna/skräpet. När jag såg spånen på golvet, kom jag att minnas att det varit fritt här tidigare. Jag använde utrymmet till att såga i.

Under all skräp fanns den här gräsklipparen. Den går nog att få fart på. Tänk att jag fick behålla den. Det var väl bara för att det är en Klippo.

Potte gillar att göra grimaser. Hon gillar inte alltid att bli fotad.

Att smygfota går alltid. Isak är vaken, för honom kan man inte smyga sig på med kameran.

Tack för besöket och hjälpen!

Publicerat i Betraktande, Hemma hos, Sysselsättning | Lämna en kommentar

Stiltje på bloggen

Det har varit tyst här på bloggen. Senaste inlägget skrev jag i början av oktober. Då hade svägerskan Eva gått bort. Inte kunde jag tänka mig att de skulle bli som det blev sen. Inom en månad gick kusinen Björn, svägerskan Britt-Marie och bloggkompisen Johanne bort. Johanne skrev på bloggen Ama De Casa.

Jag fastnade i sorg, minnen och nostalgi. Lusten med att skriva försvann. Flest minnen har jag med kusinen Björn. Många minnen dök upp som legat gömda någonstans. Björn hade en stor portion humor. Bara dessa skulle kunna fylla flera blogginlägg men de får vara kvar där de är. Mina varmaste tankar går till de som förlorat sin nära.

Nä, bloggen är inte nedlagd, den kommer igen så småningom.

Vill iallafall passa på att önska God Jul och Gott Nytt År!

 

 

Publicerat i Okategoriserade | 2 kommentarer

Minnen och avsked

För ett tag sedan åkte jag till Stockholm i ett ärende.

For iväg tidigt ifall det skulle vara tät trafik. Hade en tid att passa.
Gles trafik och färden gick fort.

Målet var Huddinge men det fanns ett par timmar över. Fick se Tullingesjön skymta mellan träden när jag åkte på Huddingevägen. Bekanta trakter på 50-talet. Tänk om jag skulle ta en sväng, gick tanken.

Åkte ner på Strandvägen. Inte mycket jag kände igen förutom sjön. Fast vattnet är väl knappast detsamma. Där fiskade vi abborre på 50-talet. Från en roddbåt som farsan lånat av en familj som bodde i närheten av kiosken.

En gång tyckte han att de var snälla som lånar ut båten. Farsan köpte glass i stora lass. Både till oss och familjen med båten.

Åkte vidare längs sjön på vägen som numera är asfalterad.

Här någonstans låg badplatsen. Den låg i en svacka.

Här låg badplatsen. Den gamla bryggan gick ut till höger i bild. Här höll livet på att ta slut.

Det blev en kamp där längst ut på bryggan. I ena änden, av en tjock vattenväxt, stod Ove och jag. I andra änden stod jycken Sappo. En dragkamp som heter duga. Ove och jag stod så att vi hade sjön bakom oss. Helt plötsligt släpper hunden taget och vi hamnade i sjön. Ingen kunde simma. Jo, hunden kunde men han stod kvar på bryggan och tittade på förlorarna. Farsan räddade oss.

Längs hela vägen utefter sjön ligger det villor nu. Förr var det glest.  Vägen upp från sjön går i en lång brant backe. Den var jobbig att gå i som barn. Säkert jobbigare nu.

Här någonstans låg kiosken. En bit efter att backen tagit slut.

Det var en sådan där fin kiosk som fanns förr i tiden. Oftast var fönstret stängt och kiosken var tom. Fanns en knapp att trycka på och en ringklocka hördes uppe vid boningshuset. Väntans tid infann sig. En dörr slogs igen. Stegen på grusgången kom närmare och så kom kiosktanten in i kiosken. Fönstret öppnades och en doft av tidningar, godis och kiosktant slogs emot en. Kiosktanten var alltid snäll även om man bara skulle ha en tablettask. Det har funnits sura kiosktanter i livet också och sådana skall inte ha någon kiosk.

Lite lustigt detta med platser. Att de kan framkalla så många minnen. Oftast får man se en liten filmsnutt också som finns lagrad.

Så kom jag fram till ”vår” väg, Rönnebodavägen.

I korsningen här låg en stor gul villa förr med en stor gräsmatta med flera äppelträd. Vi ungar fick äta så mycket vi orkade. Hemma på våran tomt fanns bara lupiner. Killen som bodde där hette Hans-Göran, om jag inte minns fel. Han var äldre än oss.

Han hade en rolig grej som vi tjatade om att han skulle visa. En raket som man fyllde till hälften med vatten och sedan pumpade man in luft. Raketen blev betydligt tjockare än på bilden och när den avfyrades, stack den iväg högt upp i luften. Knappt så att man såg den.
Smack, sa det när de borrade ner sig i gräsmattan vid landning. Livsfarlig om man fått den i huvudet.

Bilden av raketen hittade jag från en nätauktion i Tyskland. ”Leksak från mitten av 50-talet, 300:-, såld”.

Åkte in på Rönnebodavägen. Här bodde Jörgen i ett sommarhus. När hans farsa byggde ut, grävde han för en källare. Gropen var djup och perfekt. Det såg ut som han grävt allt med en blomspade för så jämna var väggarna i gropen.

Här bodde Bosse med sin lillebror Uno. Uno var alltid snorig. När han nös, så smetade han ut allt i ansiktet och Bosse skickade hem den lille gossen som var alldeles blank i ansiktet. Ibland stod det en gul större skåpbil där på tomten. Det stod SGS på den och Bosses farsa hade vita kläder på sig när han körde. Han är slaktare, sa min far. Tror han hade dött kött i lastbilen till skillnad från ambulanserna som var vita med ett rött kors på och lastade med betydligt piggare kött.

Nästa ställe jag stannade till vid var festplatsen eller torpet som man sa då. Vid det stora huset fanns en dansbana med tillhörande hus. Ibland var det fest med dans och uppträdande. Allting inramat med färgade lampor. En gång uppträdde en ”Starke Arvid”. Han var en bluff för vi tog oss in i det där dansbanehuset senare och hittade hans vikter. Det vara bara pappersvikter.

Slutligen, på den lilla utflykten, kom jag fram till vårat ställe. Det är som min kusin Björn sa. Ingenting finns kvar. Här var det träd och buskar förr och man kunde skymta den lilla sommarstugan i grönskan.

En tomt har blivit två. Farsans sommarstuga låg vid den röda pricken.

Vilken tur att jag var här i april 2013 och tog lite bilder. Skrev om det också här på bloggen: Världen har krympt.

Nu har jag inget mer här att titta på här. Det blev ett avsked till en plats.

Åkte vidare mot Huddinge där jag skulle träffa Ove och hans dotter Madde.

Oves sambo Eva, gick bort i början av september. Ove och Madde skulle gå till begravningsbyrån och planera begravningen. Jag följde med som ett stöd.

Vi var och tog avsked av Eva den 14: september i Lilla Dalens kapell.

Hittade en fin bild av Eva och Madde i mina gömmor. Ove och Eva var ihop i 47 år.

Publicerat i Betraktande, I Stockholm, Utflykt | 2 kommentarer

Tiden rusar

Förra helgen hade vi besök här. Vi hade sett fram mot att träffas en längre tid.

Så här såg det ut när de åkte hem. Helgen försvann fort och de glada dagarna förbyttes mot ångest.

Så kom jag att tänka på stunderna med guldram omkring.

De lite mer dämpade frukostarna där dagens planer lades upp.

De lite piggare luncherna.

Vid kräftskivan var det high life. Alla stunder runt bordet är de bästa med att träffas.

Vi fick lite gjort också.

Alla som kommer hit, måste ta en vända i Den Förbjudna Staden och plocka till sig. Isak fick med sig ett gäng gamla mobiltelefoner och en metalldetektor. Dottern fick med sig skruv, beslag, hönsnät, takpapp och isolering. Vi har så det räcker och blir över så varför skall Potte behöva köpa nytt?

Vi lastade på så mycket virke som möjligt också med tanke på vikten. Hon har planer, Lotta. Eller Potte som hon kallas i familjen sedan hon var ett par år. Tacksamt sedan flera år eftersom det finns en Lotta till i familjen sedan 21 år.

Promenader är obligatoriska. De går långt varje dag om de inte simmar. Sofie älskar att ställa till sig på bild.

Och vem gör inte det? Gärna med lite mixtrande i bilden (jag har ingen bössa). Känns kul att något gått i arv till Sofie.

Igår fredag, skickade Potte bilder på hur långt hon kommit med planerna som nu förverkligas.

Bilden lite svajig med upplösningen men jag ser hur hon tänkt.

Ett större hönshus än det här befintliga. Större hönsgård också för där sprudlar hönsverksamheten i Bålsta.

Det här hade jag tänkt blogga om dagarna efter de åkt men tiden rusar.

Publicerat i Betraktande | 4 kommentarer

Lata dagar

Vad gör man när solen skiner på himlen den blå och det är 30+ ute?

En gör då som korna, söker skugga och tar det lugnt. Jag får frid när jag tittar på kor. Ibland kan jag undra vad korna tänker när de kollar på mig. Kanske lika bra att inte veta.

En sak som man inte slipper är att äta. Det låter väldigt konstigt i den värld vi lever i. Slippa äta… ni fattar. Vi drar ner på det av naturliga orsaker. Har att göra med intag och förbrukning av energi.

Sticker upp till pizzerian och köper kebabkött för en femtilapp. Lotta gör resten. Kallas för att fixa middagen gemensamt. En kall öl till och allsång infinner sig.

Några stekta jätteräkor i smör och rikligt med vitlök räcker mer än väl till middag. Festmat på lördagen.

Sen är det söndag och kyrkobesök.

Det här är kyrkan. Vedboden. Är glad att jag fixade taket så, för där inne är det het som ett H och god ventilation. Bastu för veden. Ved finns i massor. Funderar på att måla framsidan svart.

Fick hjälp med att serva vedklyven och flytta ner den på väggen. Vedklyven är otymplig och knappast nåt en bollar med själv.

Tommy, med familj, hade varit på en ”tivolisemester”. Allt för barnen. Skara sommarland och High Chaparall bl.a. De landade här i slutet av rundan.

Då är det roligare att sitta till bords.

Kräftor och Marcus Kräftans egensaltade räkor.

Började duka för frukost. Stunden runt bordet känns meningsfull utan bara att stoppa i munnen.

Till middag blev det grillad. Tommy grillar som vanligt. Han grillar året om.

Maten är en sak men snacket och skratten är bäst.

Hade bannlyst allt arbete men skytte med luftgevär var populärt. Ölburkarna står nere vid den gråa i Den förbjudna staden, 40 meter.

De åkte hemåt i åbäket (spektakel, för engelskan), som Tommy kallade den. Ångesten satte in.

Någon vecka efter kom Nina med barnen från Nässjö. Då var det fest igen.

Det finns en del annat att säga om ätande med det kommer senare.

Publicerat i Betraktande, Sysselsättning | 6 kommentarer

Den glömda staden

Ni vet ju att det där nere på Skorpan kallas Den förbjudna staden.

Namnet kom med på köpet. Inte vet jag vad förra ägaren höll på med där. Då körde jag med gräsklipparen och det såg hyggligt ut.

Det var då det.

Så här såg det ut för en månad sedan och idag kan man kalla stället Den glömda staden. När vi hade hönsen, var jag nere flera gånger om dagen. Sedan blev det ledsamt att vara där. En krånglande gräsklippare gjorde inte saken bättre. Den är det ordning på nu men det här klipper man inte med den.

Katterna har stortrivts med växtligheten. Som en djungel att jaga i.

Idag började återtagandet av marken.

Växtligheten är meterhög och grov.

Vanlig röjartråd duger inte.

Tungt artilleri måste till.

Slåttern kan börja. Ogräset skall skäras längs med fotknölarna.

Se där! Brunnen har jag inte sett på länge. Kan nog ta några dagar det här.

Sedan blir det till att köra med räfsan efter Mulle.

Fast nu är det fredag och vila som gäller. Trevlig helg!

Publicerat i Betraktande, Katt, Sysselsättning | 2 kommentarer

Uppe i luften

Idag var det lagom väder i landet lagom.

Sol men svalt med somriga moln på himlen. Vi åkte till Gränna och handlade.

På hemvägen åkte vi till café Kleven igen. Dom som hade en sådan…

…god ostkaka som inte fick vara med på bild. HÄR var vi på fikastället förra gången.

Bara utsikten är något att fira sommar till.

Finns mycket som de ordnat med för att få det lantligt trivsamt.

Inne ser det ut som ett fik skall göra. Kvinnan ville inte vara med på bild utan smög runt hörnet. Ostkakan serveras ljummen som sig bör.

Den här gången bjöds det på något extra. Ser ni dem? Bilden är klickbar men…

…annars kan ni strunta i det för där finns dom, skärmflygarna. Det svarta måste vara ett UFO på kameralinsen.

Så här gick det till; göra paketet färdigt och trassla ut alla linor.

Lite dra hit och dra dit för att fånga vinden.

Som han slet. Det var nära några gånger att han fick börja om. Undrade vad han hade för påse på ryggen.

En sittpåse. Inbjuder till en tupplur.

Benen gick som trumpinnar och…

…när han närmade sig hanget (luftströmmar uppåt), fick han krypa ner i sovpåsen.

Han var uppe i luften och vi åkte hemåt.

Vi avlutade utflykten uppe i Kråkeryd, favoritstället.

Publicerat i Okategoriserade | Märkt , | 2 kommentarer