Fritt fram

Solen går upp och solen går ner. Så har det varit i alla tider.

Vi märker redan nu att dagarna blir längre för var dag som går.

Plogen tycks få vänta på att komma till nytta. Jag har testat den med ballast med mindre lyckat resultat. Den vill gärna stå på näsan när det tar emot.

Dragstången måste flyttas ner till nivå med ballasten. Att man inte kan tänka rätt från början.

Vinden har varit kraftig i några dagar så det knakat i hus-knutarna.

Då kan det vara hinder på vägen ut.

Utrustningen finns bak i bilen.

Efter ett 20 minuters motionspass är det fritt fram. Välbehövligt efter helgerna då man bara stoppat i munnen. Jag tycker det tillhör charmen när vi bor så här.

Publicerat i Betraktande, Sysselsättning | 4 kommentarer

Vanliga dagar

Idag gick jag ner till hönsen som vanligt.

Där får jag springa fram och tillbaka mellan hönshuset och kornboden med hönsfoder, vatten och bunkar. Jag ser det som dagens motionsrunda.

Några dagar har han legat och tittat på i min gamla morgonrock från 80-talet. Han får ligga där tills det slutar blåsa.

Äntligen kom krattan tillrätta. Som jag letat i två månader. Den stod där den brukar men hade gömt fötterna. Den trivs inte med hönsskiten och försöker smita, kan jag tänka.

Tog en vända in i verkstaden. Fick se den gamla hederliga träklubban.

Den som jag fick av salig svärfar 1985.

Han hade gjort en till sig som jag använde där på Ljusterö. En dag hade han gjort en till mig. Den är användbar till mycket där man inte vill att våldet skall sätta spår. Undantag finns, läs HÄR.

Till middag bjöds det på raggmunk med fläsk.

Det är skönt med vanliga dagar igen.

Publicerat i Minne, Okategoriserade | 8 kommentarer

En slö dag

Vaknade 8.30 efter en god sömn. Kände mig utvilad.

Trots att jag suttit uppe och tittat på ”Messiah”. Netflix släppte den för några dagar sedan. Den var klart sevärd.

Låg kvar ett tag och funderade över allt och inget. Vad skulle dagen erbjuda? För det kan bli överraskningar.

Vattnet lyckades jag fixa. (Se föregående inlägg). Det är lite besvärligt när det saknas. Man måste hämta vatten ur brunnen. Värma och diska för hand. Toaletterna måste man spola med hinkar.

I slutänden var det det vanliga; inget lufttryck i hydroforen (den gråa t.h.). Åtgärderna blev annorlunda mot förra gången. Tur att Google finns.

När jag väl kom ur sängen, var det vitt på backen. Då kan hönsen komma i första hand beroende på hur kallt det varit och är.

Den första som mötte mig var lilla hungriga Sara. Hon gick runt benen på mig ända tills hon fick sin kattmat.

Norpan valde fönsterbordet som vanligt.

Det var full trafik på fåglarna. Måste kolla om de har något kvar.

Yngsta egenuppfödda tuppen och äldsta hönan Inger. Nu får ni gå in i andra rummet, jag vill ha en gruppbild.

Här är hela gänget. Tuppen ser man skuggan av till vänster. Han sprang tydligen ur bild precis när jag tog bilden.

Sista uppgiften. Hämta ved. Katten Truls hängde med. En slö dag.

Imorgon skall jag försöka göra nytta om lusten infinner sig.

Publicerat i Betraktande, Höns, Katt | 4 kommentarer

Glace Tronqué

Som vanligt var vi hemma hela nyårshelgen. Vi tycker det är skönast så. Nyårsmenyn var bestämd sedan länge.

Då förstår ni. Vi beställde för en månad sedan.

Norpan, skaldjurs-katten, höll sig inne hela tiden.

Även när det drog ut på tiden. Det gäller att inte missa något.

Först en förrätt. Toast Skagen.

Ett mousserande vin passade bra hela kvällen.

Nu kom Norpans tid.

Kräftorna var färska. Västerbottens-pajen var extra god och saftig.  Några extra ägg och grädde. Just den var  ointressant för katten men kräftor åt hon flera stycken.

Sedan försvann hon ut. Skönt att vi slipper fyrverkerier här. Jag hade åtagit mig att fixa efterrätten.

Bästa glassen. Laktos och glutenfri. Alla kan äta den och den är god.

Två strutglassar. Kapa bort nedre delen och mosa i ett glas.

Ställ strutarna i glasen. På ett ögonblick Glace Tronqué. (Stympad glass).

Så var det nytt år.

Min vana trogen, gick jag ner och tittade på den obefintliga trafiken på E4:an. Kl 8.

På kvällen var himlen vacker.

Lite olycksbådande. Mycket riktigt försvann vattnet. En svag stråle i kranarna. Årets andra dag får jag ägna mig åt det jag bara älskar: VVS-VederVärdigt skit.

God fortsättning på nya året 2020!

Publicerat i Betraktande, Katt, Mat | Märkt | 4 kommentarer

Ett mysigt julfirande

Barn och jul hör ihop. Ögonen tindra och gnistra. Rasslande av julklappspapper när ivriga barnhänder river och sliter.

Minns själv hur det var när paketen låg där och frestade.

Mormor och morsan var strålande på att köpa julklappar. Alltid det som stod på önskelistan plus lite till. Inte förrän jag blev äldre reflekterade jag över det. Hur hade de råd? För det var dyra saker.

Farmor var balanserad. Kvinnan till vänster. Av henne fick vi  mjuka paket och oftast raggsockor som hon stickat. Plus en peng. Då var man för ung för att uppskatta doften av hemstickat. Farfar (längst till vänster) grymtade bara. Allt sådant var onödigt, fick jag en känsla av.

Nu till julen här. Ett mysigt julfirande. Avspänt.

Stressad Santa har stuckit. Isak bygger Lego och Greger bistår. Lotta känner sig tydligen besvärad av fotografen. Då ser hon ut så där.

Här har han att göra med sitt Lego. Det lät trevligt. Precis som i gamla tider på jul-aftnarna när ungarna byggde lego.

Inga sovmornar. Isak kommer in mellan sex och sju. Föräldrarna sover och han har mycket skärmtid som helst. Nu är man 100% betjänt. Först vill han ha yogurt. Sedan 3 rostade mackor med marmelad. En får ta sig en slummer mellan beställningarna, för det är en utdragen frukost.

Här är det brunch på julmat. Ingenting saknades på julbordet. Med två Lotta i köket kan inget gå fel.

Apelsinris var en ny grej här. Minns att morsan gjorde det på jularna. Jag sa till min dotter, som tillverkat, att den var oerhört lättsmällt. Den smakar skit redan i munnen. Hon garvade stort, för hon förstår sig på min sjuka ”humor”. Dessbättre gjorde hon en stor sats. Den räckte flera dagar till oss.

Bodil Svensson vill ut på morgonen. En lite morgonpromenad alltså. Katterna var redan ute.

Dagarna gick fort och så de satt där i bilen för hemfärd.

Tungt. Men ändå roligt att de ville fira julen med gammelfolket.

Det enda som saknades var lite vitt på backen.

 

Publicerat i Betraktande, Hund, Minne | 6 kommentarer

Roine Blom och ett munspel för blues

Gårdagen bjöd på handel. Hon gör en lista och jag handlar. Kompletteringsköp av det vi glömde på City Gross eller inte ville köpa då i form av färskt. Kommandoran stannade dessbättre hemma.

Om hon är med skall det inventeras och det tar timmar, känns det som.

Först ICA på 10 minuter och…

…sedan. Där gick det snabbare. Bättre kännedom om utbudet.

När jag kom ut till parkeringen, stod en blöt själ där och ville ha skjuts hem. Det var alls inte lika torrt och soligt som på bilden. Var bor du, frågade jag. Vid Visjön, svarade han.

Okej, men vi får inte med cykeln. En 1.5 svenska mils körning för en god gärning kan ju göra ett sista intryck på på tomten eller Sankte Per. Vem som nu står på tur. Jag inget för givet. Cykeln (t.h) låste han fast med fart och så sprang han till bilen.

Ställde sig vid värsta SUVen. Nej, inte den, sa jag och jag gick till vår trogne. Om jag inte snusat så förbannat, hade vi kanske haft en sådan. Det var min tanke i ögonblicket. (se förra inlägget HÄR).

Så åkte vi. Han pratade och pratade. Han fick prata av sig för han  var pratsjuk. Jag sa bara ja, hmm och vad kul. Han tyckte säkert att jag deltog i samtalet och var trevlig.

Han bodde inte alls vid Visjön utan snarare vid vägen till Tranås. Dörren öppnades inte och han fortsatte mala. En ensam och pratsam människa, tänkte jag i andan ”god gärning”. Lite grand av en ”tycka-synd-om-människa”. Jag lyssnade med fortsatt ”ja” och ”hmm”. Tur att jag lade glassen i en fryspåse, tänkte jag.

Sedan presenterade vi oss och monologen fortsatte. Roine heter han och jag heter ju vad jag heter.

Så öppnade han dörren och tog klivet ut. Då frågade jag vad han hade för anknytning till Ödeshög efter alla ställen han varit på, ”Du som är så berest”. Föräldrarna i Hästholmen och särbo i Västerås.

Dörren stängdes med Roine på insidan. Jag skulle kunna skurit tungan av mig i detta ögonblick. Så var det med den goda gärningen.

Sedan kom historien om när han var på Cypern på 80-talet. Var på ett ställe om hette ”Gå in och kryp ut”. Låter svensk-flörtande på något vis. Där träffade han en liten kille med stort hår som hade ett munspel. Ett munspel för blues. Skall tydligen vara kurvigt. Nonsens, tänkte jag för att inte förlänga det hela. Det där munspelet ville han låna och fick. Sedan lämnade han stället med munspelet.

Snart upphunnen och satt i arrest. Det var ju inte vem som helst han snott munspelet från.

Det var Magnus Uggla, som Roine inte visste vem det var. 36 timmar i häkte och lämna tillbaka munspelet.

Sedan sa Roine att han var med i en Uggla-låt efter det, Joe Killer.

…När hans stjärna dalat
Och rösten mist sin ton
Känns det bittert deppigt bli en vanlig grå person
Roine Blom från Furuvik
Utan nån hit och utan publik
Men mitt i den gråten hörs den gamla låten
Hallå, hallå, hallå Roine…

Så gick han ut och in i sin holk, denne Roine. Som inte har efternamnet Blom.

För övrigt: Joe Killer. Så mycket Magnus Uggla det kan bli.

Rövarhistoria eller inte? Jag vet inte.

Det bara stinker ”Hänt-i-veckan” om detta inlägg.

Publicerat i Betraktande | 4 kommentarer

Nu ska vi räkna igen

Idag var jag till kvarnen och hämtade foder till hönsen och fåglarna.

Mjölnaren var upptagen med att lasta sin lastbil med foder. Tog en sväng i omgivningen. Här stressar vi inte. Det var full fart i bäcken.

Dammen var fylld till bredden. I bortre änden simmade änderna. De håller sig i närheten av kvarnen där det alltid finns spill av spannmål.

På hemvägen stannade jag där jag brukar titta på Omberg. Dimman stod tät och inte en skymt av det mäktiga berget.

Hämtade Kommandoran och så åkte vi till det nyöppnade McDonalds. Man beställde via en skärm och när vi beställt allt, fungerade inte maskinen när vi skulle betala. Vi var tvungna att beställa manuellt.

Allt smakade som vanligt. Tog en bild när vi var färdiga. Sällsynt i bloggar.

Sedan en vecka tillbaka har jag ersatt lössnuset med påssnus i ett led i att sluta helt.

Att sluta direkt vore som att hoppa från 10:an.

Det var här det började på allvar. 1969 på ICL Data. Vi fick inte röka i datahallen. 1969 till 2019, 50 år.

Nu ska vi räkna.

Mycket finns på nätet. En dosa räcker i två dagar. Jag har satt snusat 9131 dosor. Varje dosa innehåller 40-50 gram snus. Låt säga 45 gram.  Resultat: 410895 gram = 411 kg. Mer än man kan bära men allt har burits under läppen.

Hur mycket har de kostat? I början kostade en dosa 1:-. Idag kostar den 60:-. Låt säga i 30:- i snitt över hela tiden. De sista 7 åren har jag gjort snuset själv för 8:- dosan.  Det hela har kostat omkring 270.000:-. Så mycket rikare är de som aldrig snusat i min ålder.

Men gott har det varit.

Publicerat i Betraktande | 7 kommentarer