Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Fem svarta höns

Att vi inte kan hålla oss hemma. Igår på utflykt igen. Lite längre än i lördags.

Ner mot Gränna och sedan in mot Adelöv. Vägen mellan Adlöv och Hullaryd är vacker. Säger jag och visar en bild på en sjö.

Vägen slingrar sig och går upp och ner. Ingen man väljer med en åksjuk.

Efter en timmes bilfärd var vi framme…

…på ”Hönsbytardagar” i Flisby. Vi skulle skaffa flera hönor.

Fanns mycket att titta på. Både höns och…

…människor. Den här goe gubben köpte vi en Dvärgkochin av. Sådana som vi har.

Så köpte vi fem av de här som jag glömde namnet på tills vi kom hem.

Tog en bild och gjorde en Google bildsökning. Svaret blev förbluffande. Kunde jag inte ana. Bläddrade bland bilderna och kom fram till att det är Svart pekin cochin.

Vi hade nu fått med oss 6 hönor i en kartong. Till  en början gick det bra.

Vid Aneby, där Kommandoran köpte lunch, var det ett väsen i lådan.

Fick säga till församlingen att sitta still i båten.

Efter ytterligare några mil, fick vi dela på hönsen. Fem svarta höns i den ena lådan och en dvärgkochin i den andra. Då blev det lugnt.

Kom att tänka på miniserien ”Fem svarta höns” som gick i TV 1982. Bygger på romanen ”A Town like Alice” där huvudpersonen stjäl fem svarta höns och straffas för det.

När vi kom hem, släppte vi ut de ”gamla” hönsen och satte de fem i Norpans gamla bur.

Dvärgkochinhönan satte vi på pinn.

Det tog en stund innan de gamla gänget gick in. Idag är det frid och fröjd i hönshuset.

Födelsedagskalaset

Idag for vi iväg på ett födelsedagskalas.

Kommandoran plockade upp mig vid Den förbjudna staden.

Sedan bar det av.

Nu hade vi firat.

ICA fyller 100 år idag…

…och bjöd på tårta. Klart pensionärerna höll sig framme. Kan inte minnas att det fanns ICA-butiker när jag var barn. Svaret finns HÄR. ICA-butiker fanns först på 80-talet då de tog över några Metro-butiker. Innan dess var det ett grossistföretag.

Hemma igen gjorde jag färdig byggnadsställningen.

Det är mer trä i den än det kommer att vara i själva bygget.

Dagen kunde inte ha börjat bättre. Kommandorans telefon spelade den vackraste väckningstrudelutt 8.00. Flera gånger för hon snoozade flera gånger. Hon gick tydligen upp. Somnade om i den friska luften som strömmade in genom de evigt öppna fönstren.

Ett par timmar senare blev det fart på en halvdöd. Dofter tar sig uppåt. Dagen kunde inte börjat bättre.

Katterna var ute sedan länge men ganska snart satt Norpan på blecket och ville in.

Hon sprang direkt upp för att torka de kalla tassarna och få närhet, katten. Se håret. Håret på ”Svinto”, som jag kallats i åratal på jobben. Måste absolut åtgärdas idag.

Först var det annat att ta itu med. Kollade regnmätaren.

Sara satt på bron och slängde en blick ”har du äntligen fått arslet ur vagnen”.

Först var att ta hand om det sista till hönsens atrium.

Här var det inget snack om snickeri utan gömma för vädrets snikna käftar. Ändå måste någonting göras för att få skutan att gå framåt.

Säkerhet är underskattat. I alla fall för en gubbe som är het på gröten.

När vi byggde ställningen runt ”kyrkan”, var det Fredrik som var envis med att jag måste ha ett räcke däruppe; ”annars kan du ju ramla ner”.

Lyx, tänkte jag men vi gjorde ett räcke. Det där räcket räddade mig ett flertal tillfällen från att ramla ner. Inte nyttigt för en då 67+ att falla i backen från två meter.

Har jag tackat honom för hans goda råd? Kanske inte men här får han ett dedikerat: Tack Fredrik!

Att ramla nu är som att kasta en fet påse chips i backen.

Säkerhet var det jag sysslade med igår och idag. Igår till att tänka…

…och idag till att göra.

Klossen är till för att underlätta uppsättningen. Knöligt om man inte är plural.

Här är den nu på plats för resning.

Och här blev det resning. Hua, så lätt det gick. Halva hantverket sker i hjärnkontoret.

Det fick räcka för dagen. Nu ska bara 11 sådan där göras till och sedan själva räcket. Lätt som en plätt, som en kollega alltid sa när något skulle göras.

Sedan gick jag in och blev klippt av Kommandoran. Truls tittade skumt på.

Skörden blev skaplig.

Både Kommandoran och jag tycker hösten är den bästa årstiden.


Livet på Skorpan är trevligt. Speciellt när det finns en eller flera katter …

…som hänger med i vad man gör.

För att inte tala om hönsen. Den lilla till höger är den som var krasslig för ett tag sedan. Nu kilar hon omkring med de andra. Jag kallar henne kråkan.

I ruskväder

Det var inget vidare att ge sig ut idag men det var rekordtidigt.

Klockan 11 togs steget ut i ruskväder. Norpan hade redan stuckit ut timmar tidigare.

Hönsen höll sig inne men var uppe hos Kommandoran några svängar för att tigga kaksmulor.

Täckte för det mobila verktygs- och skruvförrådet. Det skulle kunna bli en lång dag, för jag hade som mål att stärka upp väggarna och få på hammarbandet.

Lite justering av beslag. Snickerier? Vinkelslipen går varm.

De får liksom inte sticka ut så att hönsen gör sig illa.

Det blir lite bortkapat varje dag. Här är dagens skörd.

Timmarna gick och till slut var hammarbandet på plats.

Nästa steg blir känsligt för väder. Taket ska på härligheten. Takpappen på hönshuset skall skäras efter linjerna. Skall senare vikas upp under takpappen på det nya taket. Ni fattar va? Eller det kommer att visa sig så småningom.

Under hela dagen, pinade jag mig igenom budgetdebatten från Riksdagen (P1) för att få en uppfattning. Slutsats: Jag litar mer på en meteorolog än på en politiker.

Potatisgratäng

En potatisgratäng har väl de flesta slängt ihop men här är i alla fall en variant.

10 Potatisar
1  Purjolök
Grädde
Gratängost
Allroundkrydda

Då kör vi. Sätt på ugnen på 200-225 grader, över- och undervärme.

Skala och skiva potatisen. Vi kör med King Edvard.

Hacka purjolöken.

Smörj en form med lite smör och täck botten med potatis, två lager skivad.

Här skall kryddas.

Snåla inte men här hade hon lite för mycket, tycker Kommandoran.

Strö på purjolök.

Ett lager potatis till. Lika tunt som det första.

Krydda igen.

Purjolök. Det börjar bli tjatigt.

Sista lagret potatis på plats.

Lite grädde gör maten god och hälsosam.

In i ugnen som nu är varm och god.

Ut efter halva tiden (20 minuter).

På med gratängost.

In i ugnen igen och ut efter ca 20 minuter.

Så här ser den ut när den är färdig.

En rejäl stack potatisgräng och en köttbit till satt fint.

På köttbiten ligger hemgjort kryddsmör men det tar vi en annan gång.

Har det hänt något ute på Skorpan idag?

Fick upp en vägg med fönster till.

Det är lite pill med de där fönstren.

Att ta bort gångjärnen med skruvmejsel går inte. Sitter som berg.

Med en vinkelslip går det utmärkt. Gnistorna yr.

Hur kan man se så här avslappnad ut när det bor en mus härinne? Musen har gäckat katterna en vecka nu efter att Norpan bjöd in den. Katterna verkar ha kapitulerat.

Vardag som helg

Den ena dagen är den andra lik, vardag som helg. Huvudsaken är att man trivs.

Gjorde en skiss såsom jag tänkt mig för att se om måtten stämde.

Därefter blev det tillverkning. Skyddet på sågbordet är värdelöst, för klumpigt och plastigt. Får hitta på något eget. Var noga med att kolla var Norpan höll till när sågen gick.

Hon sprang på bjälkarna i taket i Den gamla damen…

…och gömde sig för stalkern Truls. Han hade ingen aning om var hon var. Irrade omkring utanför.

Söndag eftermiddag var det klart.

Transport ner till Den förbjudna staden idag.

Sådana här kallas spikbleck. Fast jag skruvar istället.

Att få upp fönster går lätt. Observera verkmästaren som syns där genom fönstret.

Han var med hela tiden för att se att allt blev bra.

Det tar sig sa mordbrännaren.

Visst ser det kul ut?

Dashcam

Häromdagen fick jag det lilla minnet till ”bilkameran” (Dashcam) jag beställde. I morse hade jag tid hos tandhygienisten. Bilfärd ut från Skorpan med kameran.

Parantes:

Om jag hade frågat min mor vad en tandhygienist är, hade hon ställt en motfråga; vad är det nu för skit? Och hon hade blivit lika ångestfylld om jag berättat. Speciellt som det nu var en ny tandhygienist. Den förra blev knäckt hösten 2015 av att det strömmande in folk som såg ut som råttbon i käften.

Slut parantes.

Tog med mig den där ”lekmanicken” på färden. Se själva:

Nu visade det sig att min ångest var obefogat. En ung kvinna, från kommunen, utförde…

…stenbrytningen på bästa sätt. Hade inte ont när jag gick därifrån. Hon hade fått jobbet när den andra la av. Pendlade till Linköping tidigare, 13 mil om dagen.  Tänkte ”den enas nöd blir den andres bröd”.

Nu till annat.

En studie i hönsens ätande av potatismos under dagen, 9-18.

Under eftermiddagen gjorde jag Den gamla damen….

…till en sågstuga.

Här kan jag göra det mesta till hönshuset oavsett väder.

Trevlig helg!