Klimatresan, en tillbakablick

I morse när jag tittade ut, såg det ut så här:

Temperaturen visade 2 grader. Det var länge sedan det var varmt så här års. I alla fall vad jag minns. Bortsett från 2018 som var ett nödår i många avseenden.

Nu skall det vara försommar men domherrarna är fortfarande här. Vinterfågeln.

Minns en majmånad någon gång på 60-talet. Det var högsommarväder hela maj. Nu skulle vi haft semester, sa vi. Men vi fick vänta tills industrisemestern som inföll i juli då fabriken stängde.

På fabriken leveransprovade jag telefonväxlar med hjälp av en robot. Som hjälp fanns Boström som satte upp reläsatserna i roboten. Han var uppsättare och jag var provare. När roboten stannade, spottade den ut en felkod på pappersremsan och sedan blev det felsökning. Om felet var komplicerat, bytte vi ut reläsatsen för roboten måste gå hela tiden. Felsökningen fortsatte då offline. Om jag inte minns fel, tjänade jag 13:- i timmen. På den tiden var det bekymmerslöst i stort sett. Ungdomen idag har ju annat att brottas med.

Det var en parentes men den där majmånaden glömmer jag inte. Jag är ju född i en generation som upplevt skillnaderna i årstiderna.

Som sagt, den senaste riktiga vintern var 2012-13 när vi flyttat hit. Det är ju det här med klimatförändringen som verkar ha suddat ut gränserna nuförtiden.

Ni minns kanske att jag skrev några inlägg i november förra året i samband med att jag kollat utsläppen från bilen.

Läs här:

Tänk om det är så enkelt.

Vad är det jag inte fattar?

Zekes tuta.

Chockerande var att den släpper ut så mycket i förhållande till vad jag fyller i tanken. Koldioxiden väger mer än bensinen. En tank bensin, 50 liter väger 45 kg resulterar i 104 kg koldioxid. Om man nu skall lita på siffrorna som ger underlag till skatterna. Men låt oss göra det och se vad det blir.

Alla dessa bilar i decennier. Dag ut och dag in. Det måste vara gigantiska mängder.

Här var det nära att jag anslöt mig till den  ”vedertagna sanningen”.

Hur mycket koldioxid är det i luften omkring oss och i atmosfären?

I april 2020 var det: 416 ppm Hur mycket är det? 416 miljondelar av atmosfären. Eller 0,04 %. Här börjar det likna ”Har räknat riskorn”. En mängd som jag inte förstår i det stora hela. Bättre med bilder av det.

En bild* av atmosfärens sammansättning 2015.

Blå = Kväve (N)
Rött = Syre (O)
Grönt = Vattenånga (H2O)
Vitt = Övriga gaser
Gul = Koldioxid (CO2)

Och den här från år 1900. Ser ni någon skillnad?

Det svarta är tillväxten av co2 i atmosfären mellan år 1900 och 2015. Inklusive naturens omsättning av CO2. Människans del av det hela är bara en bråkdel. Och omkring det stormas i politiken och framför allt i media som nuförtiden går politikens ärenden i allt. Annat var det förr när media granskade makten.

För varenda växt som ruttnar i världen, blir det koldioxid.

Efter det började jag sluka böcker för jag ville veta hur så där lite av koldioxid i atmosfären kunde vara på allas läppar och mänsklighetens undergång.

Norpan går inte heller på några dragningar.

* bilden är gjord utifrån 100*100 pixel men förminskad.

Publicerat i Betraktande, Katt, Minne | 2 kommentarer

Man får vänja sig eller inte

Igår drog jag på mig arbetskläderna. Länge sedan nu. Kläderna hade, till min tillförvåning, inte krympt.

Skulle bara gå ner till hönsen men jag måste ju vänja mig. Har ju blivit ganska van vid att vänja mig vid ovanliga företeelser. Det som jag inte kan vänja mig med, sparkar jag bakut på. Bara att tänka utanför ramarna på det pådyvlade. Alltid när jag ställs inför något, så tänker jag; Vad vill dom? Finns det något syfte? Finns det pengar inblandade? Fuffens? Det har blivit en trogen vana på äldre dagar när man har tid att forska. 

Måste få med lite katt också. Dom övervakade arbetet. Dom är vana. Dom är lätt att förstå, för djur är ärliga av naturen. Även om de kan vara listiga och lura en gammal gubbe till lite extra i form av kattgodis.

sara

Dom behöver bara göra sig lite söta.

Något annat vi måste vänja oss vid är julgranens frånvaro. Den fick vara tänd igår kväll. Det här måste vara rekord. Granen kom dit den kom det den 29 november förra året. Fem månader har den gjort tjänst. Knäppisar?

Nja, det är bara det att fåglarna brukar sitta där och vänta på sin tur när det är fullt i fågelrestaurangen Birdie-nam-nam. Dom har hyfs.

Nu är den borta och väntar på färd till den sista vilan i helvetet (Den gode grannen Hans har benämnt). Helvetet har jag vant mig vid. Hur mycket koldioxid släpper granen ut där? Lugn, det kommer ni att få reda på.

Till sista vilan skall granen få färdas tillsammans med alla pinnar efter pinplockardagen som avslutas med grillkorv. Här blev det arbete med att flytta ved. Måste vänja mig med arbete igen.

Något som jag inte vant mig vid än är att tranorna kom och försvann. Sedan kom de tillbaka efter 22 dagar. Det är väl vädret som en följd av den odiskutabla klimatförändringen. Man får vänja sig vid den för det har ju folk lyckats med förr och överlevt trots knappa resurser.

Något som jag måste vänja mig med att bergvärmen som bara presterat 30% i vinter. Entreprenören, bergvärmeskojaren som var här och lovade, sa att han skulle beställa delar… Ringde, ringde, ringde och ringde. Inget svar. Har haft att göra med skojare förr. Jag är van. Han skulle bara våga skicka räkning för att han var här och ingav förhoppningar.

Nä, jag är inte bitter.

Plocka av plåtarna och vänja mig mig vid innehållet. Så finns de ju möjligheten att googla och där finns massor av folk som snackar om bergvärme och problem.

Något som jag aldrig kan vänja mig med är en räkmacka. Ikväll fanns en ny smak i den. Ett tunt lager skagenröra efter smöret men före allt det andra. Eftersmaken blev magisk.

Trevlig Valborg!

Publicerat i Okategoriserade | 4 kommentarer

Tankar en fredag

Tog den dagliga svängen på Skorpan. Det blev något av en ”lite att göra”- runda också.

Norpan hade tydligen gjort en (hon) egen runda i bilen. Dörr öppen= undersöka.

Det knakar i syrenbusken, nu kommer det att gå fort, är jag rädd.

En pinnplockardag måste också till med avslutande korvgrillning. Noterat i glömskans härbärge.

Ner till hönsen. Norpan dundrade förbi och väntade in föreställningen. Hon vill ju komma in i kornboden och kolla efter möss.

Hönsen fick brödsmulor. Junior gillar inte att bråka om smulorna. Han fick vårgårdaris för sig själv.

Gick vidare en sväng, för jag har sett något nytt. Förutom har vägen blivit av med…

…mohikanfrisyren. Vi gillar grusvägen som den är. Asfalt skulle ta bort charmen att bo på landet.

Nej, inte jakttornet. Det for aporna Greger och Isak runt i för ett par år sedan.

Det var den här som jag sett en månad.

En stol där jägaren kan sitta och nicka sig igenom passet. Kommer jag upp? Ner bekymrar mig inte eftersom gravitationen är en följeslagare som alltid ställer upp.

Norpan gick nedanför och väntade.

De andra två filurerna var inte heller så långt borta. Nyfikna. Speciellt om jag gör något nytt och det händer inte så ofta.

Där blev jag sittandes ett tag. Hur kan man hålla sig vaken på ett jaktpass i natten? Det är väl spänningen, på vad som kan komma, som gör det. Som att stirra på ett flöte när man fiskar. Satt länge däruppe och funderade på klimatresan jag gjort i vinter. Hur skall jag skriva om den så att inte folk ruttnar? För skriva skall jag. Kunde jag skriva om gästrummet i 23 inlägg, kan jag skriva om klimatresan i fem. För mig blev det något av en överraskning. Ja, vi kommer väl dit så småningom.

Nu ville Norpan komma upp och då var det dags att gå ner.

Fortsatte rundturen med katterna i släptåg. Vitsippor finns i massor men inga blåsippor. Länge sedan jag såg en sådan i naturen. I Tullinge, där vi hade sommarstuga på 50-talet, fanns massor.

Insektshotellet är intressant. När jag kollade sist, var 30 hål stängda med något hårt. Nu är alla öppna och färdiga att ta emot gäster.

Det var en uppfriskande vända för kallt var det. Då finns bara ett att göra.

Publicerat i Betraktande, Höns, Katt | 10 kommentarer

Hönsen och kokosbollen

Via Facebook fick vi reda på att godisståndet skulle komma till torget.

På tisdagar är det torgdag. Då brukar det komma några bilar med ätbart. Bilen med chark är den trognaste i dessa tider av sparsamt med det mesta. Men nu var det annonserat…

…och nu hände det. Det var något speciellt som vi var ute efter. Bra för själen. Ståndet var på plats men vi avvaktade på håll.

Vi kom dit då skolan nyss slutat. Massor med ungar som gjorde slut på veckopengen.

Efter en stund fick vi med oss kokosbollarna. Det där kan man frysa och de är lika goda och onyttiga när man tinat dom.

Senare blev det fika hos hönsen. En kokosboll är till dom, för jag var nyfiken på om de skulle äta den.

Kokosbollen placerades synligt.

Hönsen intog behörigt avstånd för det var första gången de såg en kokosboll.

Vi väntade och väntade. Intresset var svalt. Våra kokosbollar, till fikat, var borta sedan länge.

Stunden närmade sig. Vem skulle våga?

Ingen. Krafsa bland löven är ett säkrare kort om man är höna. Där finns mask och kryp.

Det gick så fort att jag inte hann med själva ögonblicket. Kaxiga hönan gav kokosbollen ett tjuvnyp. Klicka på bilden två gånger och se den gräddiga näbben.

Truls låg på brunnslocket och väntade på att få valla in hönsen. Blir hönsen för utspridda, skrämmer han ihop dem med nöje.

Den dödsdömda flaggan har tagit det sista desperata taget om flaggstången vilket bevisar hälsotillståndet.

Fikastunden tog slut och jag lade in kokosbollen i hönsens matsal. Hönsen vände på den och attackerade från undersidan.

När jag senare gick ner och hämtade dagens skörd av ägg, var kokosbollen spårlöst försvunnen.

Publicerat i Betraktande, Höns, Katt | 6 kommentarer

Det hinns med imorgon

Skulle egentligen varit gårdagens sista syssla men är man trött…

…finns bara ett sätt att lösa det på. Det andra hinns med imorgon.

Strålande morgon. Pigg och rask för att ta itu med sysslorna.

Frosten drog sig tillbaka försiktigt.

Tänk att de här klarar en och annan frostnatt.

Ny säck med solrosfrö till ekorrarna och fåglarna. Det fanns lite kvar igår i burkarna. De har inte varit utan i den tidiga morgonen. Räknade ut att det går år 16 (240 kg) säckar på ett år. Dyrt? Nja, inte så värst.

I en kommun satsades 1,7 miljoner på ”Draperad poesi”. Säger bara. Våran ”konst” syns genom fönstren i form av ett rikt djurliv.

Jag är dock tacksam att ekorrarna inte vill ha jordnötter. Där blev det dyrt. Hade lite kvar och provade. Nej, ekorren ville inte ha. Det var bara talgoxen som snaskade och den rackaren kan lika gärna hålla tillgodo med solrosfrön.

Det blev fullt i facken. När fåglarna flyger ut, drar de med sig frön med sitt flaxande. Då blir det på marken till…

siskorna som gärna vill ha sitt på marken. Jag brukar slänga ut lite extra till dom för ibland är de 100-tals.

Annars blir det bara nitlotter i form av skal.

Nu skulle den nedre planhalvan ha sitt också.

Hönsen skulle få rester av spagetti och köttfärssås. Det görs alltid lite extra.

Gissa om det gick hem. Frukost i matsalen där morgonsolen sken.

När jag kom upp från hönsen, satt ekorren och mumsade. Äpple?

Med den här var sysslorna ute färdig. Sätta på kaffe och plocka ur diskmaskinen var det sista innan jag gick upp för att väcka innekatten. Fast hon var redan vaken.

Äntligen för-frukost. En mustig korvgryta kan behövas efter morgonens slit och släp.

Idag är det fredag. Trevlig helg!

PS.

Jag har slutat med allt spel sedan före jul.

Farväl till allt för det blev dyrt i längden och väldigt lite tillbaka. Det var i samband med att stryktipset upphörde ett tag som den vanan bröts. Vågar inte räkna på vad det kostat genom åren men fram till rättning var man miljonär. Har betalat för en känsla. Känner en som alltid rättade sitt spel efter helgen för då var han miljonär hela helgen. Smart om man vill ha den känslan.

DS.

Publicerat i Betraktande, Fåglar, Höns | 8 kommentarer

Vinka till snuset

Det låter som att jag slutat snusa efter 52 års snusande.

För ett och halvt år sedan slutade jag med löst snus. Det blev mycket renare hemma av någon anledning. Hittade lite rester nere i hemlighuset idag. Känner mig inte det minsta frestad men det doftade fortfarande ladugård.

Nu är det portionssnus som gäller. Beställs via nätet hos Snusbolaget. Det är en klar nedtrappning, för jag har tänkt sluta helt när andan faller på. Eller ifrån.

Brukar följa snusets resa via spårningsinformationen.

Snuset skickas från Årsta BT i Stockholm. Kan tänka mig att de har ett lager i Årsta.

Sedan transporteras snuset till Nässjö BT (brevterminal).

Då måste transporten passera på E4:an som vi bor i närheten av. Här skulle man kunna vinka till snuset men finner det ganska värdelöst.

Hur paketet sedan tar sig de 10 milen från Nässjö till Ödeshög är hemligstämplat av posten. Näst sista sträckan sker med postbilen. Den sista transporten sker med eget fordon. Fyra dagar tar hela färden.

Nu har hönsen goda dagar. De får allt från en misslyckad bakning. Två kakor om dagen går åt som smör i solsken. Igår fick hönsen de två första och de lever fortfarande idag. De måste ha magar av plåt.

Publicerat i Okategoriserade | 4 kommentarer

Två år senare

Av någon anledning fick jag för mig att gå tillbaka i tiden två år för att se hur det var då.  Lyckligtvis hade jag skrivit ett inlägg 2019-04-09.

Det var då första spadtaget till det som skulle bli en altan togs. Genast blev det problem. Huset står på en torpargrund av sten som ligger på ett packat jordlager. Gräver jag mer där, faller stenarna bort och vips har man förstört något som hållit i 172 år.

Det fick vara till något bättre mejslats fram i huvudet. Gick ut för att kolla läget.

Norpan ville inte följa med ut. Hon hade sin bästa mysstund.

Två år senare. Så ser det ut nu. Största skillnaden är att spaden är borta. Naturen har  läkt igen, gropen är också borta. Så klokt allt är ordnat i naturen. Kom senare på hur jag skulle göra. Plintarna måste ju inte stå intill huset. De kan stå en halv meter ifrån, för där är berget. Får se när jag tar fram spaden igen.

Jag har haft annat att pyssla med när orken varit närvarande.

Mestadels har jag dock känt mig som den här snubben.

Idag sken solen och då strömmar krafterna tillbaka. Imorgon skall det bli snö, säger de som vet vad det blir för klimat 2030. Då har de nog rätt om morgondagen.

En fylld vedkorg är ett måste och det var en av dagens sysslor.

En annan var att städa hos hönsen. Det är trevligt att se dem gå ute och plocka gräs. Mulle var hönsvakt med sitt puttrande. Man vet inte vad höken tar sig till när jag är inne i hönshuset för här finns välgödda höns.

Inger älskar rulltårta med jordgubbssylt. Hon har sett många hönor försvinna med hök och räv genom alla de år vi bott här.

Inför helgen var jag till bolaget. Mitt favoritbiträde var äntligen som vanligt igen. Röd om kinderna och slagfärdig. När jag såg henne för en månad sedan, såg hon ut som ett vandrande lik. Hon hade haft covid och varit rejält sjuk. Hon frågade mig om jag tagit sprutan. Nej, svarade jag. Inte jag heller, svarade hon. Nä, du behöver inte för du har ju äkta antikroppar. Hon tittade på mig som om jag kom från Mars. Trevlig helg!

(För så skall ett vaccin skall fungera, skapa antikroppar. Så mycket vaccin jag fått i mig genom åren. Uppfinnaren har t.o.m. fått Nobelpris i ämnet). 

När jag kom ut till bilen, låg de upprivna kuverten där med erbjudande för att ta vaccin från Astra Zeneca. Det har ju varit en del skriverier om detta.

I Aftonbladet:

”Samtidigt konstaterar den pensionerade polisprofessorn att det inte var helt enkelt. Det var efter ivrigt undersökande arbete som jag så småningom lyckades få kontakt med dem och utan fungerande bank-id boka in en tid på vårdcentralen i Stockholm. Där fick jag träffa en sjuksköterska som hjälpte mig och stack in en spruta i armen på mig. Vilket vaccin fick du, frågade reportern. Jag fick Pfizers, svarade professorn. Så jag slapp Astra Zenecas pågående experimentverksamhet.”

Jag vet att Covid är en farlig sjukdom. Jag tror att vacc.. det konstgjorda coronaviruset som skall få kroppen att bilda antikroppar fungerar på kort sikt mot sjukdomen. Fördelarna överväger nog eventuella biverkningar.

Om det nu skulle fungera som ett traditionellt framtaget vaccin, varför är då detta nödvändigt (bilden)? Och kommer det att fungera?

Jag bygger min uppfattning på vad den betrodde Matti Sällberg sa för 4 månader sedan. Sedan dess inget nytt under solen. Bara bekräftelser. Som vaccinerad kan man bli sjuk, måste hålla avstånd, bära smitta och till och med dö i sjukdomen om man är i riskgrupp även om risken är betydligt lägre.

En mycket illustrativ beskrivning på två minuter. Jag har vägt varje ord.  Det genmanipulerade förkylningsviruset sprutas in och genen överförs till en kroppscell som blir ett ofarligt coronavirus. På detta skall immunförsvaret reagera och bilda antikroppar mot coronaviruset.  Varför satsades det inte på ett att göra ett traditionellt vaccin med ett helt dött virus som immunförsvaret fick bilda antikroppar mot?

Jag är inte emot utveckling men att delta i något nytt, som tillverkats på ett år, är jag skeptisk emot. Dessutom med stora ekonomiska intressen.

Länk här till Matti hos svt.

https://www.svt.se/nyheter/utrikes/experten-om-kinesiska-coronavaccinen-inte-sarskilt-orolig

Det sista han säger har bitit sig fast. 

Big Pharma experimenterar, för det är det som framgår av Mattis beskrivning. Bakgrunden i bilden säger allt. Genmanipulerat vaccin skall det vara nu som vi måste ta varje år i varianter. 

Vi på Skorpan avvaktar, inte panikslagna, utvecklingen tillsvidare. Nu har de börja utveckla läkemedel som motmedel om man skulle få skiten. Jag gratulerar dock alla som fått sin spruta och kan känna sig trygga.

Beskrivning på hur de olika vaccinerna är tänkta att fungera: 

https://www.svt.se/special/sa-fungerar-vaccinerna-mot-covid-19/

Något annat jag satt mig in i är detta:

Koldioxidhypen. HÄR började den resan för ett halvår sedan.

Böcker om klimatet som förändras. För klimatet förändras. Kommer att skrivas om.

När jag gick ner för att ta en dusch, satt Sara och spanade ut över Skorpan. Helt ovetande om vad mänskligheten håller på med. Jag skulle vilja vara katt på Skorpan.

Publicerat i Betraktande, Höns, Katt | 6 kommentarer