Stadens ljus glänste

Ett  avbrott i vardagen måste till ibland.

I slutet av förra veckan åkte vi till den Kongliga huvudstaden.

Det var andra gången inom loppet av en vecka färden gick dit. Tidigare hälsade jag på barn och barnbarn.

När Nyköpingsbro passerades, ställdes den obligatoriska frågan: Ska du med upp och ha en Raggmunk? Vi käkade det där för 10 år sedan. Raggmunken var tjocka och smakade fisk. Vi har inte ätit där sedan dess. Så tjuriga är vi.

Hit skulle vi. Se en showen ”Varning på stan nu mår kungen i baren illa igen”.

Vi checkade in på hotellet…

…som ligger 2 minuters gångväg från Göta Lejon. Lagom avstånd att röra sig på i storstaden.

Vi tillbringade några timmar i Söderhallarna. Ca 20 år sedan jag var här senast.

Hungern tilltog när vi gick där och tittade på läckerheterna.

Njut nu skorna. Det här är lite skillnad mot golvet i hönshuset. Kan verka som att jag bara har ett par skor men så är det inte. De här skorna är de enda jag trivs i. Hur det sedan ser ut, struntar jag fullkomligt i.

Middagen, Scampi Indienne, satt bra på Melanders fisk.

Showen är verkligen bra. Han sjöng de gamla låtarna. Han är speciell, den evige rebellen. Publiken kunde texterna.

Vaknade tidigt morgonen efter. Blickade ut över Medborgarplatsen. Stadens ljus glänste.

Det här var kärt att komma hem till.  Borta bra men hemma bäst.

Men det var bra med ett litet break. Jag fick några idéer kring bänken.

Publicerat i Betraktande, I Stockholm, Nöje, Utflykt | 4 kommentarer

Hej då, snickarboden

Dagarna börjar som de brukar göra. Frukost och sedan ”djurvändan”.

Fylla på solrosfrö och jordnötter åt fåglarna. Jag får snart köpa en säck jordnötter. Det sjunker fort i tunnan.

Längtade ner till snickarboden. Det är skojigt att vara där nu. I lördags körde jag ett rekordlass med skräp till  återvinningen.

Hönsen fick sitt dagliga foder plus lite extra.

När jag sett till att alla djur fått mat, känner jag frid. Ser ni Sara? De där svarta katterna är svåra att få på bild.

I snickarboden är det full fart med att bygga en bänk.

Bänken måste vara rak. Det visar sig att golvet är 2 cm högre på ena sidan.

Radiopratet handlar mycket om klimatet. Ibland går det till överdrift, tycker jag.

Dagarna går fort när man har roligt. Hej då, snickarboden.

Häromdagen hände något lustigt.

Datorn hade stängts av. När jag skulle starta den, så stängdes den av direkt. Höll på i flera timmar med att söka fel med nedslående resultat.

Norpan låg bakom mig på soffan. När hon märkte att jag blev irriterad på datorn, hoppade hon ner på bordet och jamade. Hon sniffade på datorn och lade sig på soffan igen. När jag försökte starta datorn igen, gick den igång och felet var borta. Norpan brukar aldrig intressera sig för datorn. Förklara det den som kan.

Publicerat i Betraktande, Höns, Katt, Sysselsättning | 6 kommentarer

Det börjar likna något

Jag har slängt massor i något som liknar en storstädning.

Hyllan blev tom för en stund.

Den passar bra i den lilla hallen. Några av sakerna hittade tillbaka.

Hallen ligger precis innanför dörren. I utrymmet fanns bara skräp tidigare.

Längs den här väggen (där hyllan stod) skall det byggas en bänk. Det börjar likna något.

Bland flyttkartongerna finns en med vinylskivor. Tre kartonger innehöll böcker. Vad gör man med sådant? Tittade på Tradera om det var någon fart på skivförsäljningen. Så var det inte. Innan finanskrisen 2008, gick det att sälja allt på Tradera. Nu är det sämre.

Ni minns den hemliga dörren från förra inlägget.

Så här ser det ut innanför. Stökigt i kvadrat.

Norpan tycker om att vara i skräprummet.  Hon smiter in vid alla tillfällen.

På torget har julgranen rests och…

…tiggaren har fått konkurrens.

Publicerat i Betraktande, Katt, Sysselsättning | 7 kommentarer

Inne i hemlighuset

Häromdagen kom jag på en lysande idé. Men det kräver en del jobb att genomföra såsom jag tänkt mig.

Det är i hemlighuset jag håller till just nu. Huset till vänster.

Jag gick ner dit en stund på kvällen. Gör man lite då och lite då, blir det färdigt till slut.

När jag gick ner hörde jag hur det rasslade i det frostiga gräset. Vem kunde det vara?

Sara ville hänga med.

Tittade uppåt huset där det förbereds för julen.

I hönshuset måste vi har värmelampan tänd. Annars fryser vattnet.

Lampan tickar 10-ören men jag tror hönsen tycker det är mysigt.

Inne i hemlighuset har vi alltid lite värme på…

…eftersom vi har färg därinne.

Här skall jag göra en snickarverkstad. Allt ska bort och då förstår ni att jag har att göra.

I snickarverkstan kan man göra stora saker för det där fönstret sitter i en bred dörr.

Det finns en ventilationsfläkt installerad. Om man skulle måla med lackfärger. Synd att jag inte tänkt på det här tidigare men bättre sent än aldrig.

Bakom den där dörren finns det allra hemligaste som gärna inte visas upp. En kolossal röra som skapats under 6 år. Man kan tro att det är en sjuk människa som härjat därinne. Där ska det också bli ordning.

Till middag bjöd Kommandoran på torskfilé och hemgjort potatismos. Dagens höjdare.

Publicerat i Höns, Katt, Mat, Sysselsättning | 6 kommentarer

Sonderingsvändan med fika

Ordet är jag trött på. Sondering. Hela hösten har det upprepats i politiken utan resultat. Här gav i alla fall sonderingen resultat på en timme.

Kommandoran hade gett order om att en julgran skulle tillsättas. Här står den beordrade i sin nyinköpta morgonrock från Ullared, fodrad och varm. (179:-)

Granen skall finnas här. Jag såg några tänkbara i somras.

I det här området är det bara Norpan som härjar.

Gick hem och visade bilderna för Kommandoran.  Godkänt.

När jag gick ner till Den förbjudna staden för att hämta en såg, satt Truls på brunnslocket och väntade. Jag undrade var Norpan höll till. Hon brukar alltid vara med.

Vände mig om och där var hon. Kunde tänka mig att hon hade koll på vad jag höll på med.

När jag sa ”duktig katt”, fick hon fart. Hon är snabbaste katten här. De andra hänger inte med.

Granen kom på plats med en katt under. Truls och Sara avlöser varandra i att vakta granen.

Inne väntade jul-fika. Hembakat saffransbröd.

Dagen var till ända och en gran var tillsatt.

Publicerat i Betraktande, Katt, Sysselsättning | 5 kommentarer

Skorpan från ovan

Senast barnen var här, bad jag min son att ta med drönaren.

Det gjorde han. Hade jag haft en sådan där, hade det blivit många inlägg uppifrån.

Drönaren kan en hel del. Om den står stilla i luften, kan man ta tag i den och gå iväg ett stycke. När man släpper den, flyger den tillbaka till stället där man tog den. Den låter ilsken om man flyttar den.

DCIM100MEDIADJI_0005.JPG

Stillbilder går alldeles utmärkt att ta. Mitt i bilden står sonen. Han ser den här bilden på en skärm som han har på kontrollen.

DCIM100MEDIADJI_0011.JPG

Motorvägen var nästan på tom fast det var mitt på dagen. I horisonten skymtar Omberg.

DCIM100MEDIADJI_0010.JPG

Fast egentligen inte konstig. Det var Allhelgonahelgen och folk hade väl festat.

DCIM100MEDIADJI_0012.JPG

Därinne har vi Skorpan, ca 400 meter från motorvägen. Vi hör inte mycket av den eftersom vi har skogen emellan.

Här är filmen från drönaren:

Publicerat i Betraktande | 8 kommentarer

Antennen i Ullared

Rekord i bloggskolk, 13 dagar. Det förra skolket varade i 11 dagar. Orken och lusten har varit borta helt enkelt. Detta hände i början av förra veckan:

Kommandoran stod där som en vålnad i den tidiga morgonen.

Bussen gick 6.00, långt ifrån pensionärernas mysiga uppstart hemma. Vi skulle vallfärda till Ullared, hennes Mecka.

Ljuset i bussen var som på en 80-tals porrklubb. Jag har bara sett det på film, kan tilläggas.

Bjudfika någonstans halvvägs. Vi klev av, fikade, klev på och fortsatte sova. Valuta för pengarna.

Framme vid det gula H. Folk strömmande från bussarna. Inga köer.

Här går hon och plockar bland krafset. Jag känner mig oftast som en livvakt även om det inte blivet hotfullt här på Ullared ännu så länge.

Det var det här jag såg fram emot.

Lunchen mitt upp i allt. Friterade kycklingvingar och chips.

Det är bra att det här stället finns här inne på varuhuset, sa jag. De öppnade stället för att alla gubbar skulle ha någonstans att vara medan kärringarna handlar, sa Lotta.

Jag räknade till 40 kvinnor och 5 män i baren. Tidigare hade de mer verktyg på undervåningen. Den avdelningen gick nog inte så bra för gubbarna gick bara och tittade på verktygen. Vred och vände på de kinesiska skiftnycklarna.

Utanför baren stod vår vagn parkerad.

Det gäller att hålla reda på det där numret. Efter lunchen, när folket fått i sig vin och öl, blev det kaos. Efterlysningar av vagnar ropades ut i högtalaren. ”Vagnen sågs senast vi sportbaren”.

Vi har lärt oss att handla på Ullared. Det blev inget onödigt. Efteråt hittade vi ett ställe (Harrys) där vi kunde vänta på bussfärden hem. Vädret var skönt.

Har du sett vad ensam den där granen ser ut uppe på berget? Är du säker på att det inte är en antenn då?

Minnet gick till när vi var i Egypten 2010. Vi stod långt ute i vattnet. Har du sett vilken hög palm det står därinne? Det där är ingen äkta palm, svarade Kommandoran. Jo! Nej! Ska vi slå vad?

Jag förlorade 500:-. Det var en mobilantenn på en konstgjord palm. De där fanns lite här och där i Egypten.

Hemma googlade jag på Ullared och tog en ”streetwalk”. Det måste vara en gran.

Hemma på Skorpan blir det inte så mycket gjort. Vi har någon konstig sjuka. Ena dagen är man pigg och den andra helt orkeslös. Vi hade det för några år sedan. Den försvinner så småningom. Hoppas vi.

Julbelysningen har kommit igång.

Även i hönshuset.

Publicerat i Betraktande, Utflykt | 8 kommentarer