En katt bland hemelinerna

Plötsligt vaknade jag. Inga rörelser eller ljud från resten av rummet hade fått mig att vakna. Resten av rummet kan vara katterna, någon vintertrött fluga som krupit ur sitt ide eller Kommandoran. Hon gör sällan eller nästan aldrig något väsen av sig.

Nu låg jag här vaken av något obegriplig anledning och stirrade i mörkret. Hade det inte varit för det svaga ljuset från ljusgardinen i Den Gamla Damen, hade det varit svart. Inte kan det väl vara så att sömnkvoten redan är uppfylld, tänkte jag.

Tände lampan. Ibland sitter Norpan där och tittar ut i natten.

Men inte nu. Ytterligare en orsak till varför det är lite konstigt att jag vaknade. Och ingen längtan till toaletten fanns.

Klockan visade 04.19. Får se, gick och lade mig halv ett, läste i boken* till ungefär halv två. Drygt 2 timmars sömn. Här låg jag klarvaken.

Plötsligt dök en bild upp som bet sig fast. Överraskande. Jag visste exakt vad den visade.

Det hela kändes som på den gamla dia-bild-tiden. Någon visade bilder från sommarens Greklandssemester och helt plötsligt rasslade det till och en bild på morfar som jultomte visas. Felsorterat. En katt bland hermelinerna.

Släckte lampa och slöt ögonen. Här skulle fortsättas sova. Bilden fanns kvar på näthinnan. Undrar om stället finns kvar? Lätt att kolla med Google Maps. När såg jag stället senast? Det måste varit innan jag fyllt 15. Vi cyklade alltid genom gården på väg till fiskeställena vid Sickla- och Järla-sjön. En ganska brant backe ner innan vi var där vid husen. På höger sida forsade en bäck.

Mellan husen var det en grusplan. Bakom detta hus forsade bäcken.

På grusplanen var det ofta en massa barn som lekte. När vi åkte förbi på våra cyklar, stannade de upp i leken och följde oss med blickarna som om vi vore UFO’s.

Något som sitter starkt kvar i minnet är lukten. När vi åt medhavda mackor, stank det metmask av fingrarna. Det var inget vidare. Relationen till tvål var inte så starkt etablerad.

Bättre blev det när moppen kom in i bilden. Ja, det var ju inte moppen som gjorde att jag gick från halv skitgris till flitigare användning av tvål. Det var tjejerna. Kunde ju inte stämma träff och stinka metmask.

Här någonstans måste sömnen ha inträtt för jag minns inget mer av filosoferandet.

Gissa vad jag gjorde morgonen efter!

Letade upp stället på Google maps. Det finns kvar.

Lilla Sickla är blåmärkt vilket är det starkaste skyddet.

Ska åka dit någon gång när jag är i Stockholm.

*Boken: ”Bränn alla mina brev” av Alex Schulman.

Publicerat i Betraktande, Minne | 4 kommentarer

En lustig kombination

Det var inte städlust jag hade senast när jag städade. Kände mig tvungen.

Kommandoran hörde ett muller och tittade ut. Det stod en snubbe och tittade in i Den Gamla Damen. Slängde på mig kläder och stormade ut. Kunde skymta honom bland träden långt bakom Den Gamla Damen. Han gick med snabba steg. Mullret kom sig förmodligen av att han blivit körd hit med bil. Jag blev misstänksam. Varför stod han där och tittade? Kollade han in vad som fanns, rekognoserade?

Det härjar många stöldligor nu när det är svängdörrar vid gränsen. De stjäl allt de kommer åt.

Därför blev städningen av. Fick bort gräsklipparen, Mulle och all drivmedel. Tjuvpacket älskar gratis diesel. Dagen efter kom samma snubbe och knackade på. Han upplyste om att de skulle sätta nytt viltstängsel längs motorvägen. Det skulle bli en del trafik och folk på vägen. Egentligen är det bra att han inte började med att upplysa. Det blev ju städat.

Trafiken kom igång.

När jag åkte till brevlådan, stod hela maskinparken där. Den där till höger verkade vara intressant.

En grävmaskin med ben som det är hjul på. Inte dåligt.

Jag förstår precis hur den används i slänterna utmed motorvägen.

Idag tillät vädret att hönsen fick vara ute ett tag. Krafsa i jorden är en populär hönssyssla.

I verkstaden har ännu ett steg tagits. Bandsågen står nu bredvid spisen. En lustig kombination.

Publicerat i Betraktande, Höns, Sysselsättning | 4 kommentarer

Mycket frestande

Vintern biter sig fast. Tur att jag kan vara inne och sysselsätta mig.

Montaget av el-prylarna är klart. Nu återstår anslutningen till elen.

Men se, det får man inte göra själv. Händer det något, gäller inte försäkringen.

Jag får ju erkänna att det är frestande. Mycket frestande.

Det är ju bara att hålla reda på färgerna. Om jag bryter strömmen, kopplar in och låter strömmen vara bruten till elektrikern kommer och inspekterar, hjälper inte det. Det blir inte billigare. Då tar elektrikern betalt i form av resa, inspektion och sedan för att han inte fick göra det. Alltså, bara att beställa tid för inkoppling. Jag får göra något annat istället.

Något göra ute blir det inte. Jag är för frusen.

Städa i garaget t.ex. Här är resultatet av flera års slarv.

En halv dag och det blev bättre. Röran på bänken skall jag ta, en hink i taget, till det nya stället. Men det ser tomt ut.

Jag hann inte stå där mer än fem minuter förrän Norpan kom och inspekterade. Hon kom fort. Jag var tvungen att jäkta upp kameran. Hon kan lika gärna försvinna lika fort. Därav den suddiga bilden.

Det såg, som sagt, alldeles för tomt ut. Bäst att fylla på.

Det var så här jag tänkte mig för flera år sedan. Äntligen.

Publicerat i Betraktande, Katt, Sysselsättning | 6 kommentarer

Allt tar längre tid

Äntligen är rampen färdig. Den går lätt att ta bort med tanke på affärsidén. Jag har blivit mer övertygad om att den är bra.

Allt tar så mycket längre tid än vad man tänkt sig.

Målar man en vägg, förfaller allt annat.

Det kommer att sluta med att hela rummet är målat. Plattan mitt på väggen är till för…

…för de här kontakterna. Jag kan skruva fast dem och knacka kabel men koppla in måste en elektriker göra. Då får han kika på det andra också.

När jag kom ut, satt Sara och väntade.

Det är ju synd att inte katten kan sitta och vänta på sorken. Kommandoran hade en sådan katt. Den kunde sitta hela dagarna och vänta. Till slut fanns det inte en sork i hela grannskapet.

Publicerat i Betraktande, Katt, Sysselsättning | 4 kommentarer

Flego

På ålderns höst, tänker jag gärna tillbaka på minnen.

Mitt första jobb. På LM Eriksson i Midsommarkransen. 16 år, direkt efter grundskolan. Gymnasiekompetensen lästa jag in på kvällarna via Hermods. Jobbade t.o.m. halvtid ett år för att plugga. Morsan gillade det för då kunde vi spela poker på dagtid. Vet många gånger när jag traskade upp till brevlådan i Björkhagens centrum mitt i natten för att lägga på svaren i matteprovet. Kom på att det måste vara fel i sista stund. Så gick jag hem igen och rättade. Det var riktigt kul och spännande. Både brorsan och jag tyckte att vi borde bidra till hushållet i form av stålar. Därför blev det så; ut och jobba. Leva på en morsa går inte an.

Bror min hade ju dessutom gjort det sedan han var 11, jobbade med allt. Han hatade skolan. Han finansierade mycket i hemmet för att motverka fattigdomen. En liten bankir så att säga. Men en väldigt arbetsam bankir. Jag älskar honom som brorsa.

Sedan är det första jobbet LM Eriksson som jag vill återkomma till. Bilden visar när jag var operatör på en leveranstest för reläsatser. Min första kontakt med hålremsa. Mannen till höger var min medhjälpare. En fantastiskt god människa som stod tillbaka för det nya. Han finns i mitt hjärta. Tidigare hade vi gjort mycket för hand innan roboten klampade in på arbetsplatsen.

Då gick allt handgripligen till. Mest var det kvinnor på alla avdelningar. Arbetskraft från Finland. Så otroligt fina. Jag läste inte brorsans tidningar på flera år, hade bilderna med mig hem från jobbet varje dag. Hade jag bara varit fem år äldre, hade det knasat till sig på jobbet. Tjejerna var 20+. Som den där tokiga gotlänningen sa i lumpen, när han kom tillbaka från permis på söndagskvällen. Adresserat till oss svältfödda stackare. ”Satan vad jag har k…..t”. Det ekade i hela kasernen. Rakt in i onanins högborg. Gissa om vi ville spöa den f.n. Klockan var 23.30 och vi halvsov.

Flego. Denna Flego.

Han jobbade också med leveranstest av reläsatser. Nästan varje dag kom han springandes till mig. I sin vita nylonskjorta stinkande av svett. Entusiastiskt. Han ville prova en ny uppfinning på mig. Han ville ha feedback och jag var alltid ärlig mot honom.

En gång kom han med en uppfinning som larmade för överfyllt badkar. På förekommen anledning, antar jag. Hans fru hade blivit tokig på honom. Vad ger man för råd? Han fru var ett Jehovas Vittne.

20 år senare försökte jag få kontakt med Flego (via hans fru). Han hade också blivit ett Jehovas Vittne men gått bort sig i grubblerier. De var skilda. Jehovas-träsket är fyllt av folk med falskhet och skrymterier. Tror sig vara bättre. Jag vet. Jag har också varit där och traskat men kom torrskodd ut för egen maskin. Där hade jag för att jag blev underkänd i religion i grundskolan. Någon gång skall ju religionen också ta en plats i livet. Jag har klarat av min del. Någonting större tror jag dock på. Men inte för att någon talat om det för mig. Jehovas Vittnen tog 4 år av mitt liv, men jag läste hela bibeln, 4 gånger. En enastående skrivelse om man bara 0rkar.

Sedan hade vi också ”Brosse”. Brosovich. Han var också arbetskraftsinvandrare från Jugoslavien. Då var det 12 rätt som gällde. Han kämpade på, hade sin dröm om ett rikt liv i Jugoslavien. För då var Jugoslavien inte söndrat.

Hans liv var stryktips. Han snackade inte om något annat. Alltid med ett glatt leende och skäggstubb. Han också i vit nylonskjorta.

Det är skönt att minnas tillbaka.

Publicerat i Betraktande, Minne | 4 kommentarer

En stilla dag

Igår 8 grader kallt och…

…idag takdropp. Sådant är inte bra för hälsan. Den psykiska.

Fann ganska snart bot. Pyssel i lugn och ro.

Montering av kontakter var det som gällde.

Den här skruvmejseln är ovärderlig. Den fungerar överallt. De har yngsta sonen gjort i slöjden för ca 30 år sedan.

Inbäddad i trä väntar hon på att få el i sig.

Här är input till härligheten.

All kraft kommer från ovan, sägs det.

Efter ett par timmar fick det vara nog. I morgon vänder vi på steken.

Dags att dra sig uppåt. Kommandoran har nog kokat kaffe.

Utanför stod Bodil Svensson och väntade. Hon vet att jag har hundgodis i mina fickor.

Hönsen fick sitt lördagsgodis…

…och jag fick fyra ägg med mig. Ägget, en genial konstruktion. Gott är det också.

Visst hade innekatten kokat kaffe. Kändes på doften när jag öppnade dörren. Det blev en stilla dag.

Publicerat i Betraktande, Höns, Hund, Sysselsättning | 4 kommentarer

En vinterdag igen

Våren lär dröja ett tag till. Hur många 1:a maj har man tittat på…

 

… majbrasa och det har varit snöyra? Många. En gång stod vi ett gäng 20-åringar i lågskor och stirrade på majbrasan i 2 dm snö och som sedan skulle ut i dans på lokal. Det blev liksom inget ”Fred Astaire” där inte. Ingen sula på parketten. Inget napp den kvällen. Hem och lösa korsord med morsan. Torrt både här och där. Absolut där. Inget knas. På bilden ligger dock snön som ett pudertäcke i Gröna dalen. Trakter som jag bott 20 år i.

Vintern kan vara både behaglig, vacker och skräp för en nordbo. Till och med så vacker att jag stannar och går ur bilen för att ta ett foto. Det blev en vinterdag igen. Vad vore svensk sommar utan vinterns skiftningar från vackert till elände? Kontraster är vårt leverne.

Varje dag har sina sysslor. Riktigt dränggöra; städa hos hönsen. Fredagsfint, tänkte jag.

Kollade i morse om grundfärgen torkat på det långa ”underverket”.

Väntade några timmar. Putsade bort skäggstubben och penslade på täckfärg. Det hela måste se respektabelt ut i ”affären”, som jag tänkt mig.

Norpan var in- och ut i snickarboden. När jag sedan gick ut, var hon borta. Trodde jag. Hon brukar vänta på mig. Hon kom skuttandes halvvägs upp i backen. Norpan hade väntat därnere någonstans, som vanligt. Jag talade om för henne hur mycket jag älskade henne. Hon lyssnade. Syntes på hennes öron, vända bakåt.

Kärleken är lyckligtvis besvarad. Av en katt. Ett synnerligen behagligt liv med en katt. Med Kommandoran också, hon tyckte ju att jag skulle ha en egen katt…

Publicerat i Betraktande, Höns, Katt, Minne | 4 kommentarer