Snickeri för hela slanten

Om det händer något, så är det i snickeriet.

Bänken, ni vet. Det är mycket smått att göra med den nu.

De stor bitarna är avklarade.

Den översta skivan spikades (små spik) på för att lätt kunna byta den när den blir sliten. Just det behöver inte jag bekymra mig om. En av fåtal gånger jag spikat något. Annars är det skruv som gäller.

Ibland sätter jag mig ner och vilar. De här pallarna har salig svärfar gjort.

Av honom har jag lärt mig mycket. Han var noga med allt han gjorde.

Temperaturen i snickeriet är precis lagom.

Som en kall sommardag ungefär fast det regnar ju inte.

Mycket slipa och putsa är det. Jag ser slutet på det här.

Lill-Kommandoran tyckte att det behövdes mera ved i huset.

Publicerat i Betraktande, Katt, Sysselsättning | 5 kommentarer

Stiltje

Idag har det varit stiltje på Skorpan.

Lade på spånplattan. Tänk att jag var tvungen att limma fast spillbitar ytterst. De ska sågas bort i kant med spånskivan. Bara för att få en schysst kant. De var allt i sysselsättning idag.

Städade hos hönsen. Det känns alltid bra att våra fjäderfä får det fint.

Norpan var utanför. Hon spejade uppåt mot den svagt blåa himlen.

En kråka flög förbi. Den var stor sate. Något för Rekordboken.

Sedan gick jag upp till innekatten.

Vi spelade yatsy som blådårar.

Till middag bjöds snitsel.

Publicerat i Betraktande, Katt | 2 kommentarer

Farfar lång-öra

Nu har det gått närmare en vecka i den förändrade miljön.

Maskinerna har tystnat för tillfället.

Kan väl säga att de fick ihop en hel del. Hade jag varit trädkramare, hade jag kallat bilden ”Bilen i skogen”.

Nä, inte är jag bitter. Sådan är inte jag. Det tär bara på livskvalitén. Mitt återstående liv är för kort för dylika. Jag snickrar, sköter hönsen, gläds åt katterna och den lilla söta Kommandoran istället.

Själv börjar jag vänja mig. Innekatten (Kommandoran) har nog inte sett förödelsen. Hon har bara hört bullret från maskinerna och stannat inne. Som vanligt.

En sak som vi noterade direkt är att det är mycket mindre med fåglar här nu när vi sitter och fikar och spelar Yatsy. Just nu är det som en sådan vägkrog utmed en gammal mindre intressant väg som kommit i skuggan av en motorväg.

Vilken tur att vi var hemma. Tänk om vi varit borta på Ålands hav och kommit hem till det här. Det hade varit som att hoppa i en isvak. Nu fick man i alla fall doppa ner en fot i taget.

Vackert men det där med att ”bo i skogen” hänger på en skör tråd.

Jag är gammal och har upplevt många förändringar. Det är liksom livet. Förändringar kan leda till förändringar. Blir det sämre, kan man söka sig något bättre. Det har vi levt efter, både Kommandoran och jag.

,

Enär, det hade varit tragiskt för andra om jag blivit överkörd av skördaren eller skotaren i min nyfikenhet. Ni har fått veta det mesta här på bloggen men då hade det blivit noll här.

I jobbet med bänken är det fifflande med detaljer.

Limma är en lagom sysselsättning. Då får man vila mellan varven.

Åkte till samhället för att köpa kattmat. Stannade till vid brevlådan.

Kom att tänka på en bok som morsan läste för mig som liten, 66 år sedan.

Farfar Lång-öra, kaninfarfar som kände att livet höll på att rinna ut. Han satte alla kaninbarnen att måla blommorna och bladen i skogen och lovade dem en överraskning nu när han skulle resa långt bort. När kaninbarnen vaknade på morgonen och kom ut ur sina hålor var himlen fylld av den mest fantastiska färger man kan tänka sig.

Berättelsen hade allt; den var både vemodig, sorglig och glad på samma gång.

Det här är vad som fick mig att tänka på Farfar Lång-öra vid brevlådan.

Extra.

I februari 2018:  (Apropå dagens rapportering). Annie Lööfs 77-punkters program blir ju bara skit när man ser vad hon står för i utfästelser.

Publicerat i Betraktande, Minne | 4 kommentarer

Zekes katt

Det här är inte alls vad ni tror det handlar om. Norpan alltså.

Norpan är ”min” katt. Varje gång hon varit utomhus, tassar hon upp så här. Antingen vill hon torka tassarna eller så är det något annat.

Det hela handlar om forskningsresultatet Pavlovs hundar. Betingade reflexer.

I det följande handlar det om Zekes* katt. Utan att därför göra anspråk på något forskningsbidrag eller omnämnande i Wikipedia rörande beteende på katt. Det gäller nog det mesta, kan jag tänka mig.

Behöver bara gå till Sara-katten. Som hon krusar. Även på privata ställen.

När jag kommer ut, sitter hon där och slickar sig om munnen. Blicken säger allt.

Hon vill ha färskmat. Får hon det, äter hon upp och så…

…sitter hon ändå och tittar snålt och suktar när…

…Norpan äter frukost. Det kan ju bli rester. Katterna har skilda frukosttider. Norpan har varit ute och tagit sin jakt.

…och Truls trivs bäst under korkeken, vår säng.

När Sara ser mig, slickar hon sig om munnen med sin långa tunga.

Bilden visar studien Zekes katt. Observera tungan på katten. Så här har det utvecklats. Förklaring överflödig.

*Zeke är kort för Zekezypt

Publicerat i Betraktande, Katt | 2 kommentarer

Plockepinn

Nu är det full fart i skogen igen. Det började egentligen förra veckan. Dagen efter jag gick min promenad för att kolla hygget, såg Kommandoran att träden började vaja och falla.

Fast nu var det på framsidan. Hur mycket skulle försvinna? Skulle E4:an komma fram? Kanske skulle min årliga promenad på nyårsdagen till E4:an blir överflödig?

Drog mig till minnes något jag läste för några år sedan.

Om ett par som hade en liten sommarstuga i skogen som de åkte till mellan varven. När de kom dit en dag, var all skog runtom avverkad. De bodde praktiskt taget på ett kalhygge. Det blev depression i familjen. Stora ändringar för fort vare sig det gäller det människor, djur eller närmiljön påverkar psyket. Nedmonteringen av Sverige, som man kan läsa om dagligen, har jag vant mig vid.

När jag var och tittade på maskinerna i lördags, trodde jag att det var färdigavverkat. Nu var det bara att hänga med i förändringen dag efter dag för att vänja sig.

I morse var skördaren igång igen. Slamrande, sågande och träd som föll.

När den kom närmare vägen, gick jag ut och kollade. Min önskan, från förra veckan, gick i uppfyllelse. Jag fick se den jobba. Här fick jag den första tanken på plockepinn.

Efter några timmar hade det tystnat.

Kl 9 fick vi ett planerat strömavbrott och tände i kakelugnen.

Ibland kan det vara skönt att vara utan el i några timmar. Ingen dator och ingen TV.

Gick ut för att kolla läget. Tyckte jag hörde skördaren vid E4:an.

Gick dit för att se var den höll på. Den var på andra sidan motorvägen. Så här mycket skog blev det kvar på ett ställe vid E4:an. Man får vara glad åt det lilla, sa pigan som satte sig på nappen.

De är effektiva de där maskinerna. Två dagars arbete. Förr i tiden hade det tagit veckor. Kanske månader.

Tänkte jag skulle går runt det hela. Utefter trädlinjen satt det sådana här band. Vad betydde det? Som tur är finns Google. Fast det fick bli senare.

Jag åkte till brädgården för att hämta den där sista brädan som saknas till bänken. På vägen ut fick jag en studie av skotaren.

Han plockade hit och dit. Lastade av några stockar för att sedan lasta på andra. Han sorterade virket i travar.

När buntarna var ojämna, ställde han dem rakt upp på marken och släppte greppet lite. Precis som i plockepinn. Det är därför de får vedtravarna så jämna.

Så var det då de gulblå banden vid trädgränsen.

Det gulblå betyder tydligen gräns för avverkning. Här öppnades en ny värld.

I mitt googlande snubblade jag över siten ”avverkningskoll.se”; information om aktuella avverkningsanmälningar. Många anmälningar finns det i trakten, speciellt i höstas. Det måste ha något att göra med den torra sommaren. Stormen på det ger rekordstora avverkningar. Dålig skörd, nödslakt och barkborrar. Bönderna går på knä, dessutom utsatta av regering och EU. Befolkningen indoktrineras i att inte äta kött. Vi ska äta bönor istället vilket är en omöjlighet odlingsmässigt. Ni förstår vilka utsläppsgaser det skulle bli av en hel bönätande befolkning.

Kunde zooma in var vi bor och det är precis så mycket som är avverkat.

Kanske har de GPS i skördaren med kartor inlagda och gränser utsatta.

Kunde lägga in bevakning på när en avverkningsanmälan kommer in. Får ett mail. Så nu har jag koll på vad bondpojkarna häromkring håller på med i skogen. Inte mer än rätt för de har haft koll på vad jag gör i 6 år nu via bloggen.

Fick på den där sista brädan på bänken. Sedan skall en spånskiva på.

Slutligen skall en masonitskiva på som skall lackas. Man skall kunna spegla sig i den. Bänken blir ett tungt elände. Tänkte att man skall kunna flytta ut den mitt i rummet, när det är stora grejer på gång. Det blir nog hjul på den också som på allt annat här på skorpan. Nej, jag tänker inte räkna hjul igen, för det har blivit många fler. (Som jag gjorde i inlägget Rätt skall vara rätt).

När jag kom ut, satt Norpan och väntade som vanligt.

Hon hade sällskap av stalkern Truls. Det var för väl. Måste vara ledsamt att sitta där i timmar och vänta.

Publicerat i Betraktande, Katt, Sysselsättning | 6 kommentarer

Monster i närheten

Vi slapp lindrigt undan i stormen som var. Delvist strömavbrott i 24 timmar.

Pärleporten blåste omkull. Dåligt förankrad i marken.

Den var bara att resa upp. Får bättra på förankringen i vår.

Häromdagen hörde Kommandoran hur det mullrade från baksidan. Hon hör ju sådant.

Hon gick och tittade, såg hur granarna ruskade och föll. En efter en. Jag fick en syn från Jurassic Park då monstren rörde om i  grönskan.

Pilen visar var.

Jag tog på mig och traskade iväg för att se på nära håll.

Förbi helvetet på landet där vi slänger buskar och grenar. Här har vildsvinen bökat.

Det ligger gamla trädrester på många ställen. Sådant är bra för miljön i skogen, har jag hört.

Rester av taggtråd visar att det gått djur här en gång i tiden.

Så var jag framme vid skördeplatsen. Vi bor vid pilen. Man kan skymta huset.

Först kom en  skotare. Han stannade och öppnade dörren. Han kanske trodde att jag var en sådan där trädkramare. Brädgårdens (lumberyard) gladaste kund. Vi språkade lite om maskinen. Gick vidare utan att sinka honom i onödan.

Efter kom skördaren. Helst skulle jag vilja se den jobba.

Fortsatte att gå för att komma till Skorpan från andra hållet. Skogen såg inte frisk ut på sina ställen. Det har ju varit rekordstora angrepp av granbarkborre efter sommarens hetta. Om det är så just här, vet jag inte.

Annars kan naturen vara fin att se på.

Det är lätt  att gå bort sig i skogen men hittar jag bara diket, ordnar det sig.

Efter några minuter visade sig Den Förbjudna staden.

När jag kom hem, tog Sara emot.

Igår (Lördag) tog jag bilen och åkte för att titta på monstren.

Skotaren som lastar det som är sågat.

Skördaren med sina väldiga käftar. Den är verkligen ett monster.

Gapet är en sinnrik konstruktion. Den fäller trädet, kapar det i exakta längder och mäter löpande diametern på stocken när den skalar av grenarna. Man vet alltså hur många kubikmeter som skördats.

Sågen. Undrar hur ofta de måste byta kedja på den.

Hjulen som gör att den tar sig fram överallt. Kommandoran kan vara glad att jag inte har sådana på Mulle.

Här är hygget och…

…här är travarna.

Det var Klent barr, Grantimmer och Rotstock gran. Stod på lapparna som skogsbolaget Södra satt dit. Här kändes det som att jag snokade. Kommandoran berättade om grannar som hon haft på landet. Sådana som står och tittar in genom fönstret när man är borta.

På tal om Södra.

Lite virke till bänken kommer från Södra.

Norpan var inne och inspekterade bygget.

Hon gick från ena änden till den andra. Jag fick godkänt.

Hon satt troget och väntade när jag kom ut en timme senare.

Nu ser vi solen gå upp lite tidigare tack vare monstren.

Publicerat i Betraktande, Katt | 2 kommentarer

Jösse jäst

Nu har det varit bloggskolk igen. Skolk lärde jag mig i Björkhagens skolan. Det stod mellan raderna i schemat om man läste noga. Om det inte hade varit för de söta tjejerna, hade jag nog aldrig gått ditt i den sista årskursen i högstadiet.

I de yngre åren visste jag inte vad ordet skolk betydde. Visst hade jag hört ordet när brorsan åkte spårvagn istället för att gå i skolan men fattade inte sammanhanget. Jag brukade skolka när det var tråkiga prov. (Kristendom t.ex. Bibeln läste jag senare i livet så att jag blev mätt). Fiskade i Järla-sjön istället. Det har grejat sig ändå med livet. Jag vill dock inte uppmuntra till skolk. I dagens läge är det kört för en skolkare från skolan.

Nyårsafton.

Middagen kan sammanfattas med en fantastisk Creme brulee som Kommandoran trollade ihop. Inga raketer och mörkt som vanligt. That´s it.

Tidigt på nyårsdagen gick jag ner till E4:an och kollade läget. Inga bilar. Kände medlidande med alla som hade pannknack. Själv smuttade jag på en bira.

Hem till snickarboden. Måla.

Måla igen. Tråkigt men radion underhöll. Häpnadsväckande så galet det är med mycket i Sverige. I P1 framgår det, konstigt nog. Sammanfattningsvis: Det saknas…. saknas …. saknas i Sverige. Även en vettig regering. Rapporterat i P1 även om de inte verkar vara medvetna om den Sverigebild de sammantaget förmedlar.

Det där jag målade var detaljer till snickarbänken.

I veckan fick vi besök. Kommandoran hör alltid när den kommer. Hon riktigt triumferar när hon hör brummandet. Hör du? Nu är den här! Jag hör inget. Så står vi där bägge två och tittar. Sopbilen. Man måste ju se folk också i lagom mått.

Vi har känt oss mätta sedan jul och nyår. Speciellt på bröd som man köper. Har bett Kommandoran baka matbröd. Inget händer och jag vill inte tjata för då blir det tvärnit. Senaste veckan har vi tuggat smörgåsrån till frukost.

Sen kom jag på det. Jag skriver ett meddelande och lägger ett packet jäst på. Lägger budskapet så att hon ser det.

(Hej! Jag heter Jösse Jäst och jag trivs inte längre i kylskåpet. Min två bröder ligger därinne också. Vi vill komma ut i världen och jäsa i en hålkaka-deg innan vi blir gamla. Hälsningar Jästpacket (for översättning eftersom text i bild inte översätts)).

Med lite barnsligt kan det gå hem.

Hon ”bakade upp” sig, som hon säger.

Middagen var helt och fullt tillräcklig.

Publicerat i Betraktande, Mat, Sysselsättning | 7 kommentarer