Gubben på dekis

Egentligen har jag inte lust med någonting nu. Jag får se januari som en semestermånad.

Lite har jag ändå gjort. Räfsat löv. Vad sjukt egentligen, räfsa löv mitt i vintern.

Det är det här som fick mig att sätta rubriken på inlägget. Har inte varit till återvinningen på 2 månader. Gubben är på dekis.

När jag stod där och såg på eländet, sprang Norpan omkring på bjälkarna i taket. Hon är med mig överallt. Hon gläder mig genom sin närvaro och sina hyss.

När jag går nedför backen till hönsen, kommer hon, med fart, förbi mig och sätter sig vid dörren till kornboden. Hon kan ha varit osynlig i timmar. Jag tror det finns en mus därinne som hon vill få tag i.

När jag sedan går upp igen, är hon först upp. Hon far runt som en babian i äppelträdet.

Då hör det till att jag ska säga ”duktig katt”. Då ser hon riktigt stolt ut.

Min nästa sysselsättning är att lasta av kärran och försöka få in plankorna i hyllan på något sätt. Jag behöver kärran till annat.

Kommandoran är den som är flitigast här på bygget. Hon läser om LCHF-mat på nätet flera timmar om dagen. Aldrig att hon skulle ta ett recept rakt av och göra. Hon skruvar till det så att det passar hennes smaklökar. Passar det henne så passar det mig utmärkt. På några månader har jag tappat 5 kg. Aldrig hungrig.

När vi fikar på dagarna, har vi den här fina utsikten. Fikat är utan kakor ännu så länge men hon tror att hon har hittat ett sätt att få till LCHF-kakor. Vi får se.

Härom kvällen stod jag utanför och försökte få bra en bild av Den gamla damen (garaget) i mörkret.

Då dök hon upp framför och undrade vad jag höll på med. Nyfiken är hon till den milda grad.

Publicerat i Betraktande, Katt | 8 kommentarer

Skönt med friskluft

Idag gav jag mig ut i friska luften och gjorde nytta. Första passet ute detta år.

Jag har mestadels tillbringat tiden inne. Sett på filmer och hängt vid datorn. Riktigt sur över utvecklingen i Sverige som man blir påmind om varje dag. Eller rättare sagt avvecklingen. Här skulle jag kunna göra en lång lista men det blir tråkig läsning. Jag tar två rubriker från de senaste dagarna.

I söndags hade en handgranat som placerats helt öppet på offentlig plats. En 60-årig man plockade upp den och dog. En kvinna skadades. En handgranat exploderar inte om den är säkrad. Denna var osäkrat och ämnad till att explodera. Ren ondska.

Feta rubriker varje dag.

Hotet mot Malmö universitet: Terrorister skulle avrätta, våldta och tortera

Det var islamistiska terrorister som skulle slå till mot Malmö universitet i måndags, enligt hot-mailet som SVT tagit del av. De skulle mörda studenter med automatvapen och hemmagjorda bomber.

Universitetet höll stängt i måndags efter ett anonymt hot-mail som kom till skolan den 29 december.

Källa: SVT

Som vanligt ”det har ingenting med islam att göra”.

Allt kan härledas till statsminister Stefan Löfven, hans politik och hans handfallna regering. Det enda ord han uttalar efter varje händelse är ”oacceptabelt”. Så fortsätter det och går från ont till värre och alltid är det ”oacceptabelt”. Ingenting förvånar längre. Löfven är mannen som totalförstörde Socialdemokratin och synen på denna.

Han har helt rätt i sin Sverigebild. Han har bättre bild av Sverige än vad många av våra ministrar erkänner officiellt. Istället döljs det och slätas över.

Därför var det skönt att gå ut idag.

Det finns mycket att göra ute. Idag koncentrerade jag mig på riset.

Samlade ihop på två ställen.

Här skall grenarna rensas. Agnarna skall skiljas från vetet.

Ett ställe att få frid är upp vid utsikten över Vättern, som ni vet.

Det såg mystiskt ut när dimman täckte halva Vättern. Man kan se lite av Omberg.

Endast hjässan stack upp ovanför dimman. Klicka på bilden.

Imorgon skall jag vara ute mera för det är ljusare dag för dag.

Publicerat i Betraktande, Sysselsättning | 5 kommentarer

Torkans tider stundar

Idag gjorde jag något som jag gruvat mig inför.

Tvättkorgen ser ofta ut så här nuförtiden. Ni kan skymta en tvättkorg därunder. Nej, jag har inte dragit mig för att tvätta för det är inte min avdelning. Kommandoran hatar när tvättkorgen svämmar över. Då förstår ni att det är något fel.

Får jag presentera värsta nykterhetsvännen här på Skorpan. Ser till att allt är torrt. Kommandoran önskar nog att hon kunde stoppa mig i maskinen mellan varven.

Nu är den trasig. Inrapporterade fel: Den låter olycksbådande och den vänder inte. Vi skulle kunna lämna in den för reparation eller be någon komma hit. Lämna in gör man i Jönköping och be någon komma hit blir för dyrt. Bägge alternativen är uteslutna. Återstår att laga själv.

Jag har hjälpt en torktumlare att överleva i 20 år tidigare. Det var alltid samma sak som skulle göras; byte av drivrem och spännhjul.

Delarna inhandlades hos Elektro Lux som låg på Lilla Essingen. Närmast i bild.

Nu ser det ut så här på Lilla Essingen. Här har de buntat ihop människorna.

Till verket.

Missljudet.

Det svåraste med sådant här är att ta sig in i den utan att ha sönder något.

På god väg…

Provkörde eländet. Den vände som den skulle och missljudet och kunde lokaliseras.

Det här är boven i dramat. Den dansade på den snurrande trumman. Lätt fixat med ett buntband.

Det näst svåraste är att få ihop den igen och att inga skruvar blir över. Rengjorde alla filter när jag ändå var igång.

Torkans tider stundar.

Publicerat i Betraktande, Sysselsättning | 5 kommentarer

Horbocken

Vaknade med en idé i morse. Ett nytt projekt.

Det är den här som är ursprunget till idéen. Den ska styckas i mindre bitar och sedan förädlas till vedträn.

Att göra den förädlingen i den här blir svårt. Den kommer inte orka mumsa för träet är hårt. De smalare går men mycket är grovt.

Jag får helt enkelt göra en sågbock, tänkte jag. När jag sedan sa det högt, blev det horbock (hor bock). Det är min Tourettes light som slår till ibland.

En sådan kan inte vara så svår att göra. Tänkte på den som farfar hade. Salig svärfar hade också en, om jag inte minns fel.

Släpade mig ur sängen och startade upp Google-maskineriet med bildsökning. Förstod att jag inte kunde söka med ”horbock” men gjorde det ändå. Fick upp en massa bilder på kändisar. När jag sökte på ”sågbock”, fick jag upp andra bilder. Fastnade för den här. Snubben ser ju ut som jag i kroppsform. Stocken är placerad i lagom höjd. Det är allt jag behöver veta för att skrida till verket.

Passade ändå på att titta på de andra bilderna i sökresultatet.

Vilket otroligt plastskräp. Luktar säkert svordomar redan i förpackningen.

Hua. Så långt bort från torpkänslan man kan komma.

Att ha den här i ”Den gamla Damen” vore det ultimata slöseriet med utrymme.

Vad gulligt! Här är någon som byggt ett uterum till sin ved.

Campingvarianten av sågbock. Den finns i hela skogen.

Gruppbeteende. Eller rättare sagt trekant.

Ser farligt ut.

Här kan jag ana vad ordet sågbock kommer ifrån.

Jaha, då får vi väl betrakta det hela som avhandlat. Jag får se om det blir någon fart på dö köttet (svensk särskrivning för att klara översättning).

Publicerat i Betraktande | 2 kommentarer

Försök till stöld

Vi har haft besök av tjuvar. Någon gång på natten till den 28:e. Vi har inte hört någonting men det finns tydliga spår.

Här på baksidan hände det. Här har ni tunnorna med djurfoder, förresten. Tunnan med majs står närmast. Därefter kommer jordnötter, havrekross och solrosfrön.

När jag tog av locket till majsen, upptäckte jag den uppkomna skadan i inbrottsförsöket. Polisen var här och tog tandavtryck.

De här två krumelurerna är starkt misstänkta men de kommer säkert att skylla på varandra. Fallet lär bli olöst.

Vi har inbrottsförsök varje natt. Sara och Truls ligger och stirrar in i dörrposten hela tiden. Det knastrar därinne.

Norpan har en cool inställning till det hela.

Den här bilden tog jag i eftermiddags. Inte kan man tro att det är vinter.

Publicerat i Fabulerande, Katt | 6 kommentarer

Gummihummer

Nyårsaftonen passerade i lugnt tempo. På menyn stod en trerätters middag.

Vi insåg tidigt att vi inte skulle orka annat än huvudrätten.

Vid tolvslaget, gick jag upp på övervåningen för att se om det fanns några fyrverkerier uppåt samhället. Det var lite ljusare men det var allt.

Några minuter efter 12-slaget gick jag ut för att kolla läget. Månen lyste upp hjälpligt.

Det var mörkt och helt tyst.

Här är platsen där föregående bild fångades.

Så var det då ett nytt år och en ny dag.

Vädret var ruggigt men en inspektionsrunda är ett måste. Norpan följde med. Hennes vita bakben kan skymtas i nederkant av bilden.

Hönsen hade klarat årsskiftet. De nya tuffa små hönsen har tagit över den översta sittpinnen.

Dags att gå upp efter ”dagsverket”. Kan ni se Norpan? Klicka på bilden.

Det är lätt att se katterna i mörkret när man har en luva med inbyggd lampa. Katternas ögon lyser som lampor i skenet.

Nu skulle vi ta om resten av nyårsmiddagen.

Färsk hummer. Katterna tycker inte om gratinerad och de tyckte inte om den här heller för den var överkokt och för salt.  Vi har ätit färsk hummer tidigare för 99:- styck utan problem. Den här åkte i soporna. Gummihummer äter vi inte. Vi hade fått tugga i timmar in på det nya året om vi hade fortsatt.

Efterrätten räddade tillställningen. Frukt med smält choklad. ”Gino” kallas den enligt receptet:

Du behöver

  • 2 bananer
  • 2 kiwifrukter
  • 16 jordgubbar
  • 200 g vit choklad
  • god vaniljglass till servering  (Observera god. Inte äcklig.)

Gör så här

  1. Sätt ugnen på 250 grader grillvärme.
  2. Skiva frukten och lägg den i ugnsfast form.
  3. Täck frukten med vit choklad och gratinera under en riktigt het grill (ej undervärme) i cirka 5 minuter.
  4. Servera med vaniljglass.

God fortsättning på 2018!

Publicerat i Betraktande, Höns, Katt, Recept | 4 kommentarer

Året som gick

Läste bloggen häromkvällen. Vad har hänt detta år? Jag glömmer fort och då är det bra med bloggen.

Mycket handlade om det här…förlåt…

… handlade om Norpan.

Hon hade varit med om mycket; olyckan och operationen drygt en månad tidigare.

Hon tillbringade största delen av tiden i buren. I flera månader. Jag läste alla inlägg från den 28/10 -16 som handlade om Norpan. Kände mig stundtals nedstämd över den stackars katten.

Norpan låg på soffan under hela tiden jag läste. Katten blev egentligen inte sig själv förrän i somras. Då kände vi igen henne som den katt hon var innan olyckan.

För 14 dagar sedan, konstaterade vi att hon inte kommer upp i sovrummet på kvällen längre. Hon har inte gjort det på ett halvår. Hon trivs bäst på soffan. Truls brukar sällskapa med henne. Sara är uppe hos oss. ”Norpan har väl blivit vuxen”, sa vi.

När jag skulle gå upp senare, satt Norpan i trappan och väntade. Truls och Sara låg i soffan tillsammans.

Sedan låg hon däruppe hela natten men bara då. Kunde hon känna att jag var nedstämd och ville trösta? Jag tror det. Tillfällighet att katten slickar sig om munnen när jag tog bilden.

Annars har det varit som vanligt här. Vi har fått behålla hälsan och det är vi tacksamma för.

När det gäller sysselsättning, blev hönshuset äntligen färdigt. Från det här…

…till det här. Hönsen är nöjda.

Skönt att slippa tjatet och trakasserierna från tuppen.

Idag är det 17 år sedan vi träffades i verkligheten. Det har jag skrivit om HÄR.

Publicerat i Betraktande, Katt | 6 kommentarer