Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Frågor

Det har varit några dagar av huvudbry här på Skorpan. Inga stora saker men ändå.

Gräset är långraggigt och behöver klippas. Bra att inte grannarna ser men de brukar ju kolla bloggen…

Som vanligt spolade jag av klippdäcket (heter så) och kollade att allt var bra.

Upptäckte en spricka i ett fäste. Det kan gå illa. Nu är det lastat i bilen för en tur till samhället där den lokale svetsaren finns. Den centrale finns i Rosenbad. Varför gjorde jag inte kollen i höstas?

Körde ner Norpans rehabiliteringsbur till hönsen.

Den gamla hönan (i det nedre vänstra hörnet i bingen till höger) ska ligga på sju ägg. De andra hönorna snor äggen för henne och rätt som det är, springer de ute.

Snickeriet var som en liten grön ö i bryderierna.

Vi provade alla möjliga kombinationer i buren. Alla ville ut. Vem skulle inte vilja ut?

Nu ligger de där som vanligt igen. Naturen får ha sin gång. Har vi tur, kan det bli minst 10 kycklingar.

Buren står tom i väntan på kycklingar.

Varför har jag inte spikat ihop några rediga hönsreden? Gjort på ett par timmar.

I nästa inlägg kommer det värre….

Idag var det invigning av julklappen som Kommandoran fick av Zeke.

Hon började lite försiktigt för att känna på den.

Vi kunde konstatera att den blev fort stekhet.

Där stod hon som en hjälte i förödelsen.

Något nytt i görningen drar alltid till sig en nyfiken katt.

Receptet var hennes eget och helt i min smak.

Ris med saffran för att få färgen. Här fick det puttla ett tag.

Sedan kom grönsaker och sist räkor.

F.. vad Zeke åt. Den var kanongod. Kommandoran då? Hon rynkade på näsan, hon var inte nöjd med kryddningen. Det här var hennes provskott och hon kommer att få till det. Zeke kan se den där stekhällen fylld med korv och hamburgare. Det grejer det.

David och Goliat

Släppte ut katterna, det första Zeke. Katterna ville bara ut.

Norpan kickade på oredan därute. Det hade regnat och blöt sand är inte vad en katt vill ha på tassarna. Zekes blick flyttades till den svenska flaggan på knuten.

Norska flaggan upp på nationaldagen. Ett föredömligt land med en klok regering utan EU som trasslar till det med bearnaisesås i mungiporna.

Den uppnosiga sten skulle bli dagens utmaning. Den som förmodligen gjorde att förra ägarna satte tunna plattor för att få det att gå ihop.

Kommandoran kom nerlurvandes och fixade till bästa frukosten; stekt ägg på limpa.

Zeke kände sig motiverad att börja med stenen. Den där stenen låg för nära huset för att grävmaskinisten skulle våga sig på den.

Till Den gamla damen och hämta Mulle. Undrar vad den här overallen kan vara värd på Tradera. Har hört att stollar köper sådana här trasiga byxor för tusenlappen. Fast, det är bara vad jag hört.

Riggade upp föreställningen. En gängad 10 cm bult i 11 cm hålet jag borrade. Varför har jag lagt jackan där? Dämpning av en bult på irrfärd.

Jo, nu ska ni höra hur farbror Zeke är lärd
en liten jacka kan hindra en färd

bult ock krok kan ta vägen annan
rakt på Zeke som tar sig för pannan

ambulansen om den kommer
möjligt är att Zeke omkommer

det där med vila i frid
Zeke väntar gärna en tid.

Backade Mulle och kollade. Kunde ana en spricka. Mulle mullrade utan hicka.

Mera back och till Mulle ett tack, resten gick med fart.

Några morr från Mulle och sen var det klart.

Ett tack också till bulten i stenen där den ligger på sin kombattant. Bulten gjorde ett jättejobb. Det var som David mot Goliat.

Idag ställde vi klockan på ringning igen. Vi skulle få besök.

Strax före 8 tryckte jag näsan mot fönstret. Det slamrade nere vid vägkröken.

Det här skulle bil kul hela förmiddagen.

Vad lätt allt går med en grävmaskin där man kan vinkla skopan. Lätt och lätt, han har kört grävmaskiner i 45 år.

Det gick med en rasande fart. Plattorna försvann i ett nafs.

Och grävmaskinisten också. Allt var uppfyllt enligt önskemål.

Han passade på att lägga ner Kommandorans odling i pallkragar när han ändå var i farten. Nu blir det lättare att klippa gräs. Jordgubbarna kan vi köpa på ICA.

Truls såg förvånad ut.

Han såg knappast glad ut.

Resten av dagen ägnades åt sortering.

De här skall till ett ställe där jag slipper se dem.

Stenar gick till mitt eget lilla stenhelvete vid kyrkan.

Äntligen, men det finns en del kvar att göra. Det är bara början.

En kväll (01.30) i veckan som gått, sa Kommandoran att hon ställt klockan på väckning.

Sedan blev det mörkt i sovrummet. Låg och kollade ut genom sovrumsfönstret. Varför det, frågade jag. Jag ska sätta en bulldeg, svarade hon. Bra, jag hänger på.

Jag somnade gott med en härlig rundning i tanken.

Som två uppståndna på den yttersta dagen, ställde vi oss upp samtidigt. Inget ”extra naaana”. Vi gjorde oss i ordning för dagen. Fliten trängde sig på.

Det här får representera katterna; Norpan, Truls och Sara. Kommandoran fixade inne och undertecknad (Ute) körde ner soptunna #2 till soptunna #1 som skulle tömmas idag.

Körde två lass grus och gick in till Kommandoran för frukost. Katterna var hade fått sitt och var ute på vift. Jag hade då inte sett dem. Inne var det varmare än vanligt.

Gick ut och fortsatte med gruset. Fick bort allt till slut. Måste vara en kubik. Väger ca 1,5 ton. Tänkte på Kommandorans bak. Nej, inte den utan det som hon höll på med därinne.

Var tvungen att gå in och kolla. Det doftade nybakat i hela huset.

Ny höll hon på med bondkakor…

…och lakritskakor. Det där är goda. Man känner inte lakritssmaken direkt utan den kommer efter.

Plötslig brummade det nere vid vägkröken. Vi ställde oss i fönstret och kikade. Inte så ofta man ser folk härute. Både sopbilen och latrinbilen kom på besök för att hämta resterna av det vi burit hem från ICA och City Gross. De pratade med varandra. Vi teoretiserade om att de lär sig varandras arbeten. Indragningar på kommunen. Varför skulle de annars slå följe?

Gick ut en sväng till och fortsatte med muren som skall bort.

Truls tog chansen och gjorde ifrån sig i jorden.

Sedan fikade vi. De nybakta kakorna var för varma. Bullar och havrekakor satt perfekt.

Den där Yatzyn måste jag avhandla någon gång. Vi har spelat den nästan varje dag i 16 år.

Ute (undertecknad) slet i flera dagar med den där muren.

De fina släta stenarna sparar jag. De andra åkte ner i mitt egna stenhelvete.

Ute har ett lager till med platta stenar nere i Den förbjudna staden.

Kommer att gå åt för någon gång ska Ute laga grunderna på några hus.

Mellan varven pustade och lyssnade Ute på ljuv musik.

I år blomstrar Tulpanerna som Kommandoran fjölade (hennes ord) ner för två år sedan.

Till slut blev det klart. Nu ska den där jordkakan smetas ut men det blir en annan historia.

Idag stack jag till samhället en sväng för att handla.

Vid grannen stod den här för lastning.

Det som föll i blick var kedjorna på hjulen. Tänkte på Kommandoran.

Hon brukar klaga på de här; ”de förstör gräsmattan”. Jag kallar det för att lufta gräsmattan.

Men det är klart, när jag passerar samma ställe 100 gånger, syns det till slut. Det har jag slutat med. (Läs HÄR.)

Nåväl, mannen med ekipaget klev ut och vinkade att jag skulle passera vid ladan. Passera!!?? Här ska frossas i maskin. Jag klev ut och kikade på monstret. Han svarade välvilligt på alla frågor. Såg nästan lite road ut.

Sedan åkte han iväg med maskinen som väger 30 ton på lastbilen som väger 20 ton. (Totalt 30 st Volvo V70).

På hemvägen flyttade jag fram positionerna när jag tog en bild på Vättern. (Klicka).

Hemma igen blev det lite trevligt pyssel.

Fixade så att kärran med tipp fungerar fram på Mulle.

Det blir slitsamt för gräsklipparen att dra tunga lass i längden. Dessutom kan Mulle gå i timmar. Behöver inte stänga av den för en fika.

Inga problem med att trycka upp kärran i grushögen.

Tippen fungerar också. Nu är det framflyttade positioner i kriget mot kirskålen.

En som ständigt flyttar fram positionerna är Truls. Här förbereder han sig för en kloattack på benet för att få sin vilja fram.

I det läget måste man ta skydd av en kudde.

Funderar starkt på att skaffa hockeyskydd till oss.

Kommandoran har också flyttat fram positionerna och fått tyst på kaktjatarna.

Idag blev det lite utöver det vanliga göromålen.

Det här arrangemanget skall bort.

Så här såg det ut sommaren 2015 när Tommy hjälpte mig täcka rabatten med duk och grus för att kväva kirskålen.

Trodde slaget var vunnet men nu växer kirskålen ut genom muren istället. Grusade förhoppningar, kan man säga.

De va ba te å spött i nävana å böj.

Det var slitsamt att skyffla grus. Inget att rekommendera om man inte fyllt 65.

Som tur är har jag den tippbara kärran till hjälp.

På bägge sidor om trappan ska det bli grässlänter. Trappan blir en senare historia.

Det växer så det knackar nu. Syrenen blir grönare för var dag.

Var uppe till min favoritutsiktplats när jag hämtade posten. Klicka på bilden!

Saras favoritplats är på en kudde i knät på Kommandoran.

I morgon ska gruset bort.