En fika på hög höjd

Eftersom att det finns nybakade bullar, tog vi med några och en termos kaffe på en utflykt.

Tog vägen utanför centrum och genom industriområdet. Nyfiken på om folk var på jobben. Det var som vanligt ungefär.

Förbi ”Hem ljuva hem” och där var verksamheten också igång. Trävaror behöver ju inte Sverige importera. Om det inte skall vara något fint från regnskogen förstås. Men den kanske får ett andrum nu i det avseendet.

Vi kom ut på väg 50 som leder till Vadstena och Motala. Mjölbyvägen enligt Google. Alla vägar bär till Mjölby.

Framför låg Omberg och bredde ut sig.

Och visst skulle vi dit. Oftast är det folktomt här uppe men nu var det flera som hade samma tanke.

Målet är nått. Till vänster satt ett par och kokade korv på ett gasolkök.

Det susade mäktigt från Vättern. Tanken slog mig några sekunder att det finns en massa människor däröver som oroar sig för hur det ska bli med allt.

Fikat satt bra. Radion var tyst.

Omberg är en ekopark och här finns många fridlysta arter.

Jag har aldrig sett några vakter här. När vi bodde i Björkhagen i början av 60-talet, fanns parkvakten. Han såg ut som en polis men hade grön uniform. Vi ungar fick inte ens klättra i träden. Det var en tjurig jävel och till slut blev vi rädda för honom. Akta, parkis kommer!

Sen åkte vi hem, tog en påtår och en yatsy.

Publicerat i Betraktande, Minne | 2 kommentarer

Hennes hobby – mitt göra

Som ni vet, blev Kommandoran intresserad av Bokashi i höstas.

Tänkte redan från början att det där kommer att bli mitt slabb-göra. Mycket riktigt, hennes hobby är mitt göra. Hon säger att det är ute-göra. I detta har hon rätt.

Det är fin jord redan nu av det där förra vi grävde ner, sa hon. Hon prisade jorden som att man skulle kunna äta den till frukost. Jag grävde lite i det ”förra” och det där skulle jag inte äta.

Dessutom har jag slutat med sådant för länge sedan.

Nu var det iallafall hög tid igen att ge tillbaka till Moder jord. Proceduren luktar inte hallon, så att säga.

Gick en vända för att vara laddad av naturen.

Blommor.

Blommor.

Blommor.

Katt.

Grävde ner eländet och täckte.

Jobb ute eller inne. Hon gjorde sitt inne.

Publicerat i Katt, Sysselsättning | 5 kommentarer

Vardagshjältarna

Några dagar har vi tänkt på vad vi skall handla för att klara oss en vecka.  Så att vi slipper springa i affären var och varannan dag. Vi skall ju undvika det enligt de råd som har givits. (Vi dricker mjölk som en hel barnfamilj gjorde förr i tiden, kunde vi konstatera).

Vi använde ICA´s onlinetjänst. Inget hamstrande utan bara det som vi skulle behöva under en vecka. En av de bästa onlinetjänster jag sett. Fungerade klanderfritt och lätt att använda.

Idag hade jag en tid då varorna skulle hämtas.

Motorvägen är lika tom som den varit 10 dagar. Annars brukar här vara lastbilar så långt ögat når. Kom att tänka på livsmedel. Hur är det med självförsörjningen? Läs själva HÄR.

När jag passerade grannen, satt han där i sin traktor. Tog inte bilden då utan på hemvägen. Då var han borta. Fick fuska in honom i bilden. En vardagshjälte på åkern.

Jo, det är full fart på lantbrukarna.

Något man inte reflekterar över när allt snurrar på som vanligt.

Här hade jag peppat upp mig ordentligt när det gäller livsmedel.

I samhället var det något lugnare än vanligt men inte mycket.

Utanför ICA var det lugnt. Bäst att spana in läget.

På baksidan skulle varorna hämtas men där stod mjölkbilen. Ingen brådska på landet och på radion hördes pratet. Tröttsamt att höra nu.

Tänk när distributionen av mjölk såg ut så här. Året var 1956. Det klirrade när lastbilen kom runt hörnet. Bilden är från Stadsmuseets Stockholmsutställning.

Här var platsen för dagen. Jag har sett det tidigare och undrade då vad det var för vits med detta.

Utlämningen gick snabbt och smidigt och här är några vardagshjältar i matkedjan.

Allt var 100% rätt från det vi beställt. Nu dröjer det en vecka tills nästa gång.

Då har kanske våren kommit ännu längre.

Publicerat i Betraktande, Mat, Minne, Utflykt | Märkt | 4 kommentarer

Visst är det spånskiva

Ibland kan jag bli sugen på kavring. Egentligen inte på själva…

…kavringen utan på en sillmacka med en kall öl till.

Sedan att sträcka ut på soffan en stund gör dagen.

Så blev det en dag i höstas. Kavringen gick inte åt utan blev kvar. Kavring utom det där andra lutar åt kapitel spånskiva. Vi har tittat på den där och undrat varför den inte har rymt. Det har ju iallafall gått ett halvår.

Igår tog jag ut några skivor och granskade dom noggrant. Inte en fläck av mögel. Torr och doften av kavring var borta. Visst är det spånskiva. Spånskivorna som jag har nere i Den förbjudna staden har också tappat doften efter alla år.

Jag tror inte vi skall gräva ner skivorna i bokashi-landet. Finns ingen nedbrytande process som rår på kavring.

När jag kom ut imorse, satt en ny katt där. Vit med svarta fläckar. En luffar-katt. Han såg inte mager ut och sprang iväg innan jag fick upp kameran.

När jag går ner till hönsen, ser dom mig på långt håll genom fönstren. Då blir det fart för att dom vet att det blir något extra.

 

Städade hönshuset och gick upp tillsammans med Norpan.

Rapporterade läget till Kommandoran. Det är inte alla som har en dräng.

Publicerat i Höns, Katt, Sysselsättning | 2 kommentarer

Räktacos

Kommandorans liv är mat. Hennes motto är att bara stoppa något i munnen som är gott. Hennes smaklökar överträffar mina, så jag är mer än nöjd. Ikväll skulle vi ha räk-tackos. Hon har bubblat hela dagen om detta.

Häng med.

Gör en guacamole och låt stå till sig i kylskåpet någon timme innan. Recept finns på nätet. Snåla inte med vitlöken. Kommandoran har fem pressade klyftor i den hon gör.

Här börjar det. Laddat.

Guacamolen i taco-kexet.

Hackat ägg rullat i dill.

Majonäs.

Sist räkor.

Så gott det var!

Självklart blev det räkor över till Norpan, räk-älskaren.

Publicerat i Katt, Recept | 4 kommentarer

Ingen tid för deppande och klandrande

Livet på Skorpan är nästan som vanligt trots tillståndet i världen.

Vi är ju vana med att leva i enskildhet. Håller oss till de råd som ges.

Inköp gör vi hos ICA på nätet. Hämtar kassarna på baksidan i ett bokat tidsintervall. Fungerar riktigt bra. Utflykterna till City Gross får vänta. Det låter väl bra? Tja, ni får se.

Den dagliga vändan till hönsen är frid för själen.

När jag gick upp, fick jag se de kvistarna. Kvistarna påminner…

… om de här filurerna. De sa redan i julas att det ville vara här på påsklovet. Hjärte-värmarna uppskattar full service med ord och kramar. Kvistarna har jag sparat för att få ut dem i friska luften och från soffan. Mot en liten sant. Nu kommer de inte hit i påsk. Lite senare i år förhoppningsvis.

Jag är så trött på mediastormen nu runt… ja, ni vet. Pust. Det blir som det blir och det kommer inte att bli som tidigare. Alla generationer har upplevt det; tänk hur det var förr.

I tider av svårigheter finns ingen tid för deppande och klandrande. Ta vara på det positiva för att överleva. Ta vara på guldkornen. Exempel:

Här produceras 10.000 liter handsprit om dagen som skänks bort.

Här erbjuds extra öppet för gammalt folk som dansar på linan. Sådant gör mig varm och förhoppningsfull.

Nopan struntar i allt. I sinom tid står vi här utanför och grillar korv och dricker öl. Något stukade kanske.

Publicerat i Betraktande, Katt | 4 kommentarer

Så bra med TV-reklam!

Lyckat är det med fördelningen av fågelmat. Skönt att något lyckas på första försöket.

När det är mycket nötter i korgarna, kan inte blå-kråkan (nötskrika) sitta där så länge. Tror att den får kramp i fötterna.

När det blir mindre i korgarna, kan han sitta lite längre. Nötterna räcker nu i tre dagar istället för en. Nu är det rättvist.

Nu till något annat i bjudandets anda.

I förra vecka var vi ute och åkte. När en mötande bil for förbi, small det till i framrutan.  Ett stenskott, tänkte vi.

Ett sådant leder ju oftast till en spricka i vindrutan så småningom. Vindrutan är en del av den bärande karossen nuförtiden. Den är limmad och därför är det spänningar i den.

Spricka i vindrutan är något vi råkat ut för två gånger på kort tid. Underkänt på besiktningen om sprickan sitter i synfältet.

När vi kom hem, kollade vi bägge två. Kände och konstaterade: Ett stenskott! Carglass! Endast 200:- mot 1500:- i sjävrisk!

Så bra med TV-reklam! ”Carglass repair, carglass replace”.

https://zekezypt.wordpress.com/?p=51033&preview=true

Jag bokade tid hos Carglass. Lyckligtvis fick vi både middag och fika i närheten. Men just det är en annan historia.

Vi åkte dit och jag gick in för att hämta snubben som skulle titta på skadan.

Snubben kikade och sa att det var smuts. Han hämtade ett rakblad och helt plötsligt var stenskottet borta. Gissa om vi skämdes.

Jag lättade upp stämningen: ”Somligt folk kan ju inte hålla skiten borta”.  Sade att vi skulle bli en återvändande kund. För förr eller senare kommer stenskottet.

Publicerat i Sysselsättning, Utflykt | 6 kommentarer