Flytten till landet

Vykortet gav ett minne

Publicerat den 2024/04/28 av Janne

Grävde i en låda med en massa kort. Kort från långt tillbaka i tiden.

Där mellan två fotografier låg ett vykort. Visade sig vara från en klasskamrat i skolan. Han var på sportlov i Norge med sina föräldrar. Daterat den 1 mars 1962.

Han skrev om ledigheten i Norge. Ett ord som återkom var ordet linkontroll. Han hade ritat en liten teckning som syns vid sidan av frimärket. En teckning som illustrerar linkontroll; två linor och ett litet flygplan. Linkontroll är något jag inte tänkt på under åren. I så fall bara som hastigast. Då höll vi tydligen på ett knappt år med detta. Vad är det och vad minns jag av det egentligen?

Visste vad det var men intresset började med att jag hörde ett ilsket surrande ljud från dungen som syns mellan huset. Bilden är hämtad från Google map och från Eslövsvägen. Ljudet kom från bakgården på huset vid Åhusvägen. Gick dit för att kolla närmare.

Där stod en kille och höll på med ett litet flygplan. Om jag minns rätt, var vingarna gula och kroppen röd på planet. Det var ett fasligt oväsen från den lilla dieselmotorn. Efteråt så torkade han hela modellen. Någon frågade när han skulle flyga och han svarade med plats och tid. Platsen var skolgården på Ekbackens skola.
Det där upprepade sig några gånger. Vi hade sommarlov efter det att vi gått ut 6:e klass.

Det var kul att titta på när han pysslade och flög med det lilla flygplanet. Han styrde planet upp och ner via två tunna stållinor. Han fick stå där och snurra till bränslet tog slut. Aldrig några missöden vad jag såg.

När han provkörde motorn på bakgården och torkade det välbyggda och fint målade planet omsorgsfullt, fick jag mysrysningar. Fick det ofta förr när jag såg någon pyssla och när jag tyckte det såg mysigt ut.

En gång hade han ett grönt äpple med sig som han skulle ta som mellanmål när han var färdig. Jag minns äpplet för att det låg som i en bädd av servetter.

Efter ett tag började jag bläddra i en hobbykatalog. Fanns många hobbyaffärer i Stockholm på den tiden. Nu finns det knappt någon, för intresset är svalt för sådant hos dagens ungdom. Dagens intressen handlar mycket om spel och Tiktok istället.

Ofta stannade blicken på det här uppslaget. Till slut gick färden till Wenzels som låg på Apelbergsgatan. Motorn köpte jag hos Thor hobby som låg på Söder. Valde byggsatsen Humlan för att inte apa efter killen.

Byggandet hade sina kontroverser, för jag delade rum med brorsan.

Lim, färg och lack luktade starkt. Färg och lack var thinnerbaserat och limmet luktade aceton. Fanns inget miljövänligt på tiden. Inte undra på att jag blivit som jag är. Lägg till att brorsan var kvällstrött och jag nattuggla.

Det tog han igen tidigt på söndagsmorgnarna. Han klippte bilder på bussar och spårvagnar ur veckans morgon- och kvällstidningar. Då infann sig inga mysrysningar hos mig.

Flygningarna gjordes på skolgården till Ekbackens skola*. Då fanns inte trädet till vänster och inte heller det lilla huset med gräsplätten.
Flygningarna gick bra men jag annonserade inte ut när jag skulle flyga. Publiken kom ändå. Det fanns ett MEN . Jag blev yr i huvudet av snurrandet och tittandet på flygplanet som förbi fönstren på skolan. På gränsen till åksjuk.
För att lindra detta, kom jag på något. Ökade längden på stållinorna. Hade två meter till godo från alla väggar på skolan. Nu så, skulle det flygas med lindrade besvär. Efter tre varv, hade jag rört mig några meter nedåt den slutande skolgården. Flygplansvingen slog i tallen till höger men motorn fortsatte sin färd genom fönstren till lärarrummet. De som sitter i det vita. Därinne slog den sönder en dyr askkopp av glas.

Mor och jag blev kallade till olycksplatsen. Magister Egerland talade om vad det skulle kosta. Han tittade på oss länge innan han sa att vi slapp betala. Han sa vidare att det var färdigfluget på skolgården. Motorn fick jag hämta hos rektor Olson på rektorsexpeditionen i Björkhagens skola. Han påminde mig om flygförbudet.
Så här i efterhand kan jag tycka att det var tråkigt för killen som flög där klanderfritt.

Han flög på skolgården till Kärrtorps skola efter detta. Det gjorde jag också en gång med en dunderkrasch så att hobbymaterialet flög åt alla håll. Där tog det slut med linkontrollen och spargrisen var dessutom utmärglad.

Hit, till Björkhagens skola, kom man varje morgon. Här stod klasskompisarna på morgonen. Under tiden som modellflyget varade, kom man dit som vanligt men ibland såg det ut som man hade rullat sig matfett. Det blev så när man stod bakom flygplanet och justerade motorn innan flygning. Luktsinnet försvann också under hela den här tiden. Efter ett tag återvände det och då upptäckte jag att tjejerna doftade gott. Linkontrollen blev ett minne.

* Svårt att få tag i bilder på Ekbackens skola. Googlar man, finns det många skolor med det namnet i Sverige men knappt någonting på skolan i Björkhagen. I skolregistret och Stockholmskällan benämns den som Ekbacksskolan.

Publicerat i Minne | Lämna en kommentar

Torpet som försvann

Publicerat den 2024/02/28 av Janne

Varje dag får man krig, katastrofer och missöden i ansiktet via nyheterna på TV och nyhetssajterna på nätet. Händer det något hemskt någonstans i världen, vet hela världen det inom några timmar. Jag har blivit likgiltig inför det mesta.

Här på Skorpan kommer det upp en nyhet varje dag i form av en sorkhög. Brukar ta plogen efter Mulle och platta till de där men nu är det för blött i marken. Spåren efter Mulle skulle göra att det ser värre ut. Sorken får man hålla efter ända tills i höst.

När första högen kommer, efter tillplattningen, häller man karbid och vatten i hålet. Mullsorken flyttar. Så får man hålla på. Den första högen kallas kungahögen.

Så många sorkgångar det måste finnas här under ytan som samlar på sig vatten som inte dunstar. Hela marken måste ju vara vattensjuk efter många decennier. Kanske blir ett slukhål till slut som hamnar på nyheterna i framtiden.

Experten uttalade sig över detta.

Stein Verwitter, professor i geologi.

reporter: Hur kunde detta ske?
professor: En stor vattensamling har bildats ca 50 meter under markytan av en anledning vi inte känner till.

reporter: Huset stod ju på berg. Hur kunde detta ändå ske?
professor: Berget hade vittrat och stora sprickor hade bildats. Berget föll sönder till slut.

reporter: Vittrat av vadå?
professor: Mänskligt avträde.

Reportern forskade vidare och det visade sig att Skorpan varit en gård och folk hade verkat där sedan 1849. Torrdassen avlöste varandra och karlslokarna hade drattat lite här och där. Aldrig med enbart detta på utedassen.
”The tipping point” för berget var när stockholmaren Zekezypt flyttade hit 2012.

Fri från storstadens bojor och närheten till Tyskland gjorde att det blev mycket öl under några år. Det lugnade ner sig men det var försent för berget. Dess framtida ödet var beseglat.

Ibland är det kul att fabulera och dessutom är allt som står på nätet och i tidningar alltid sant. Det vet ni väl?

Publicerat i Fabulerande | Lämna en kommentar

På strövtåg, del 2

Publicerat den 2024/01/05 av Janne

Det här är från den senaste promenaden. Sedan blev det för kallt och isigt. Har jag inte varit ihärdig med att gå tidigare i år, behöver jag inte göra det i skräpväder och halt.

Gick norrut från Den förbjudna staden.

Bild på motorvägen tagen under pandemin när det var som värst. Folk höll sig hemma för så här ser det också ut på midsommardagen och nyårsdagen. Förr brukade jag skrämma upp mig själv och gå ner och ta en bild tidigt på dessa dagar. Det har gått över nu för jag vet ju hur det ser ut.

Åter in i skogen. Ser riktigt rart ut.

Stället som alltid får mig att tänka på Björkhagen, stadsdelen i Stockholm där jag växte upp.

Samma ställe fast på vintern ger samma tankar.

En vissnande grönska i början av oktober.

När jag är ute och går så här, slipper jag se det som inte blivit gjort eller det som skall göras. Det här borde göras om för vi har fyra ekorrar och fyra hackspettar som fajtas om innehållet i den röda burken. Förlorarna får äta det som ramlar ur fågelrestaurangen. Nätet kan tas bort för katterna verkar inte vara så intresserade längre.

När intresset var som störst, såg det ut så här.

Nu klättrar de inte så mycket längre. De har ju som en annan blivit äldre och tycker inte det är kul att klättra i träd längre. Det här var bara för att visa upp sin klätterkonst. Man skall säga ”duktig katt” när man går förbi. Då inkasserar katten.

Efter grannen i norr kom jag ut till Turistvägen. Egentligen är det gamla riksettan som 1962 blev E4. Turistvägen kallas den för att det är lugnare tempo och populär under sommarhalvåret. Man hinner få fina vyer när färden går här. På sommaren kan man se veteranfordon och motorcyklar fara fram på Turistvägen. Så också Vätternrundan på cykel. Många av oss äldre har åkt här när vi skulle till de sydligare delarna av landet. Riksettan här byggdes 1930-1940. Motorvägen från Ödeshög och söderut invigdes 1972.

Backen upp till naturreservatet Kråkeryd kallar jag för sega backen. Långdragen vandring uppför är segt.

Efter sega backen ligger gamla landsvägen öppen. Brukar åka här när en bild på drömstället skall tas.

Vackra vyer över Vättern har visats tidigare på bloggen. Den gamla landsvägen närmar sig Turistvägen så småningom. Se HÄR från en promenad 2021.

Den här backen är inte heller att leka med. Den leder upp till grannen i väst. Det var han som upptäckte bloggen först, om jag minns rätt.

Nu är det inte långt kvar till hem. Tyckte mig känna en doft av kaffe eller så var det bara inbillning.

Funderade på detta med den ”gamla landsvägen” vid hemkomst. Hur gammal är den egentligen? Här följde en hel del googlande m.m. Häng med om ni vill.

I Ödeshögs hembygdsbok finns denna karta över läget i nutid.
Svart pil är ”sega backen”, röd pil är ”gamla landsvägen” där jag tog bilden, grön pil är ”riksettan” och blå pil är motorvägen.

I hembygdsboken finns också en karta där motorvägen inte är byggd. Röd pil är ”gamla landsvägen” och grön pil är ”riksettan”. Här ser man gamla vägen ända upp till Ödeshög och långt söderut. Efter detta visste jag inte hur gammal den den gamla landsvägen är. Fick inte fram något.

Åkte till biblioteket.

Där fick jag bra tips av Ann-Sofie. Bl.a. ett telefonnummer till Ödeshögs historiker.

Kalle Björk heter han. Ringde honom och frågade om den gamla landsvägen uppe vid Kråkeryd. Du menar Eriksgatan, svarade han. Det var som att öppna en dammlucka. Fick en massa berättat.

Källa: Wikipedia Eriksgata

Med hjälp av den informationen kunde jag googla det som Kalle berättat. Gamla landsvägen fanns redan på medeltiden innan arvsmonarkin infördes 1544. Innan valdes kungen i tinget vid Mora stenar. Efter det att kungen blivit vald, gav han sig ut på en Eriksgata för att dömas till kung i de olika tingen. Kungen kunde också avsättas. Det finns omnämnt att någon kung blivit ihjälslagen på andra sidan Vättern vid tillbakafärden till Mora stenar. Det var på 1200-talet. Där nöjde de sig inte med att avsätta.

Kungarna red alltså uppe vid Kråkeryd. Efter detta kommer jag kalla den gamla landsvägen för Eriksgatan uppe vi Kråkeryd.

Mer finns att läsa:

https://sv.wikipedia.org/wiki/Eriksgata

https://sv.wikipedia.org/wiki/Mora_stenar

Publicerat i Betraktande | Lämna en kommentar

På strövtåg, del 1

Publicerat den 2023/12/15 av Janne

I höstas började jag gå på strövtåg så smått. Inga tider och sträckor utan bara för att få lite ork. Också för att tänka på annat. Hemma ser jag bara det som skall göras och det som inte blivit gjort.

Började med att gå söderut. 25 meter bakom Den gamla damen blev jag kvar ett tag. Mindes när jag gav mig in här, i värsta stormen, för att kolla elledningen. Det var strömavbrott och ledningen var mycket klenare än i dag. Elledningen syns svagt i ovankanten av bilden. Bilderna är klickbara för att få dem större. Länkar kan klickas på för att komma in på sidospår. Öppnas i nytt fönster.

Var inte lätt att gå där då för skogen var tät.

Nästa stop blev vid det s.k. Helvetet. Grannens namn på det hela för han sa att jag kunde slänga träd och grenar borta i Helvetet. Slängde mycket av den varan där. Skrev då lite om ”Helvetet på landet” med en filmsnutt. Nu är Skogen borta men vi har fått mer sol på tomten. Märks speciellt på vintern de dagar solen får tillträde. Tidigare var skogen i vägen.

Skogen kommer och skogen går. Här fanns nysatta granar när när vi flyttade hit. Några decimeter höga. Nu går det inte att gå in där.

Fina vägar att gå på här. Träffade på några bekanta. De såg mig på långt håll (längre än bilden visar) och samlade sig.

Började med att tacka för besöket de gjorde hos oss i somras.

Då hade kossorna inte tid att lyssna för nyfikenheten var stor.

Nu kunde jag babbla och de stod kvar hela tiden. Jag sa bl.a. att jag uppskattade dem här på landet. Att jag fick frid av att titta på dem. Tackade för mig och gick. Korna spred sig i hagen.

En ny trend är att gosa med en ko. Kogos, cow cuddling, koeknuffelen i terapisyfte. En trend som startade i Nederländerna men nu har spridit sig till Belgien, Schweiz och USA. Trenden kommer säkert hit också. I valet mellan ”någon att prata ned” eller koeknuffelen, skulle jag välja det senare. Skulle vara något för folk som ondgör sig över kor.

Fick en del tankar angående kor som kommer att förmedlas vi annat tillfälle.

Efter denna lilla utflykt gick jag hemåt till eftermiddagsfikat.

Fortsättning följer.

Publicerat i Betraktande, Kor, Minne, Sysselsättning | 2 kommentarer

Läget 1:a advent

Publicerat den 2023/12/03 av Janne

Så här såg det ut i det senaste inlägget.

Fem månader har gått sedan dess. Remmar skickades efter. Bara det var en resa. Hittade dem till slut på ”Remlagret” i Visby.

Så här ser det ut idag. Jo, den har varit igång och tuffat en månad. Sedan gick vattenpumpen sönder. Mulle är tillverkad 1980. Det blev en ännu längre resa.

Skickades efter från Kina. Bara en detalj skiljde dem åt.

Dessbättre grejade Greger i Bålsta den saken. Han har kunnandet och maskinerna. Bilden är tagen vid Lattjo-lajban affären.

Skickade upp till honom och sedan kom den tillbaka helt enligt mitt önskemål.

Det är mycket annat som skulle gjorts i år.

Vi fick hjälp att schakta undan på framsidan för där skulle byggas en altan. Äntligen efter 10 år. Vi blev konstigt sjuka efter midsommar. Vi vet inte vad det var. Orkade ingenting på flera månader.

Jag började promenera för att återfå krafterna. Det skall jag skriva om nästa gång.

Trevlig 1:a advent!

Nä, jag har inte lagt ner bloggen. Det skrivs isåfall. Har dessutom betalat avgift för ett år till.

Publicerat i Sysselsättning | 2 kommentarer

Hur långt räcker det?

Publicerat den 2023/06/11 av Janne

Det blev som katten antydde i förra inlägget. Gubben satt och googlade i timmar.

Remmarna (en fläktrem) var dåliga och måste bytas. För att komma åt dem måste mycket tas bort.

Krångligare än vad jag tänkt mig. Olja och kylvätska tömdes ur. Får passa på att fylla på nytt vilket ändå var på tiden.

Som att meka med en gammal bil på 60- och 70-talet med en viss skillnad. Då kom jag ihåg hur allt skulle sitta men nu är den förmågan som bortblåst. Telefonen (kameran) är mitt närminne.

Remmarna är slitna och en nästan av.

Mäta yttre längd och sedan googla i timmar. Remlagret.se hade remmarna på sitt lager i Tyskland. Hoppas de kommer i nästa vecka för jag behöver min kompis Mulle till mycket.

Nu till annat.

På nationaldagen var vi inbjudna till Bålsta för att fira barnbarnet Sofie som fyllde 20 och för att fira nationaldagen. Där fick vi träffa många i släkten som vi inte sett på länge. Det blev en trevlig dag.

Vi åkte hem samma dag. 60 mil (totalt) att köra och lite trafik. Det blir att man tänker på annat.

Matandet av djuren t.ex. Som nu är inne på finalen.

Enligt swishhistoriken har vi köpt 41 säckar sedan vi öppnade i september. Mycket solrosfrön blir det, 615 kg. Där stannade inte tanken. Hur många solrosfrön kan det vara? Med lite tålamod och enkel matematik går det att räkna ut.

I alla värdelösa reklampauser på TV, kan man göra lite av varje. Tömma och fylla på i diskmaskinen eller…

… så kan man väga och räkna solrosfrön. Det här är 50 gram solrosfrön.

Uppdelat på 10 i varje. I detta läge väntade jag på någon av de nyfikna katterna. Visst kom det en katt upphoppandes mitt i men inte en hög rubbades. De har en förmåga att sätta ner tassarna rätt. Det här är 880 solrosfrön. På 100 gram går det 1760 och på 1 kg 17600.

Totalt: 10 824 000 st solrosfrön +/- några.

Hackspetten är den trognaste matgästen. Hon äter 6 frön i minuten i stort sett hela dagen. Vilket syns på den.

Stannade tanken där? Inte i min värld.

Hur långt räcker solrosfröna?

10 solrosfrön mättes. I snitt blev det 1 cm.

Mängden inköpta solrosfrön gav avståndet 1 mil och 824 meter. Lite mer än hemifrån till motorvägen bortom samhället.

Ni får gärna kontrollräkna.

Väl använd tid i stället för att titta på Tv-reklam? Tveksamt.

Jag har skrivit flera sådana här halvstolliga inlägg. Här är några:

Har räknat riskorn, del 1.

Har räknat riskorn, del 2.

Publicerat i Betraktande, Sysselsättning | 2 kommentarer

En katts betraktelser

Publicerat den 2023/05/27 av Janne

Jag tycker det är kul att se när han gör något.

Här sitter jag och spanar efter verksamhet när han dyker upp med kameran. Sedan gick han in igen.

Tycker det är trevligt när han går ner mot Den förbjudna staden och…

…in i verkstan. Där brukar han släppa in mig.

Jag får spana efter möss i hemligrummet som är fyllt med skräp.
Varje gång det kommer folk hit, lurar han in dem där så det får plocka till sig av skräpet. Det försvinner lite i taget.

När han kör igång bandsågen, sticker jag och väntar utanför.

Jag kan ligga i timmar och vänta. Han säger att jag är tålmodig.

För någon vecka sedan höll han på med oljudsmaskinen. Som han skruvade och höll på.

Det saknades en sådan här. Han kliade sig i huvudet och var nere i den andra verkstan och rotade. Han hittade en exakt sådan. Tänk att någon kan bli så glad för en sådan.

Jag vet historien om den där skruven. Den låg och skrotade i gräset för jag har sett den länge. Sedan var det något av barnbarnen som också såg och gav den till gubben. De vet att gubben har lösa skruvar och gärna samlar på flera.

Oljudmaskinen blev klar och då flydde bror Truls och jag in under husen. Det är mycket sådant nu.

Nu är det visst någon fel med det andra skrället. Då blir han sittandes inne i timmar och googlar efter delar. Vilket konstigt liv han har. När han kan vara ute i friska luften som jag.

Ett tydligt tecken på verksamhet är att han tagit bort julgranen. Han säger att han har den kvar för att ekorrarna skall kunna fly upp i när vi katter är på jakt. Tror inte på det. Det finns så många andra träd de kan fly upp i. Han är slö helt enkelt.

Trevlig pingst!

Publicerat i Betraktande, Katt | 2 kommentarer