Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Utflykt’ Category

Att vi inte kan hålla oss hemma. Igår på utflykt igen. Lite längre än i lördags.

Ner mot Gränna och sedan in mot Adelöv. Vägen mellan Adlöv och Hullaryd är vacker. Säger jag och visar en bild på en sjö.

Vägen slingrar sig och går upp och ner. Ingen man väljer med en åksjuk.

Efter en timmes bilfärd var vi framme…

…på ”Hönsbytardagar” i Flisby. Vi skulle skaffa flera hönor.

Fanns mycket att titta på. Både höns och…

…människor. Den här goe gubben köpte vi en Dvärgkochin av. Sådana som vi har.

Så köpte vi fem av de här som jag glömde namnet på tills vi kom hem.

Tog en bild och gjorde en Google bildsökning. Svaret blev förbluffande. Kunde jag inte ana. Bläddrade bland bilderna och kom fram till att det är Svart pekin cochin.

Vi hade nu fått med oss 6 hönor i en kartong. Till  en början gick det bra.

Vid Aneby, där Kommandoran köpte lunch, var det ett väsen i lådan.

Fick säga till församlingen att sitta still i båten.

Efter ytterligare några mil, fick vi dela på hönsen. Fem svarta höns i den ena lådan och en dvärgkochin i den andra. Då blev det lugnt.

Kom att tänka på miniserien ”Fem svarta höns” som gick i TV 1982. Bygger på romanen ”A Town like Alice” där huvudpersonen stjäl fem svarta höns och straffas för det.

När vi kom hem, släppte vi ut de ”gamla” hönsen och satte de fem i Norpans gamla bur.

Dvärgkochinhönan satte vi på pinn.

Det tog en stund innan de gamla gänget gick in. Idag är det frid och fröjd i hönshuset.

Read Full Post »

Idag for vi iväg på ett födelsedagskalas.

Kommandoran plockade upp mig vid Den förbjudna staden.

Sedan bar det av.

Nu hade vi firat.

ICA fyller 100 år idag…

…och bjöd på tårta. Klart pensionärerna höll sig framme. Kan inte minnas att det fanns ICA-butiker när jag var barn. Svaret finns HÄR. ICA-butiker fanns först på 80-talet då de tog över några Metro-butiker. Innan dess var det ett grossistföretag.

Hemma igen gjorde jag färdig byggnadsställningen.

Det är mer trä i den än det kommer att vara i själva bygget.

Read Full Post »

Telefonen skrällde 04.30. Vi snoozade några gånger men sedan blev det fart på dököttet.

Vi satt på bussen 6.05 tillsammans med ett 20-tal själar som hade samma mål.

Bussen gick söderut. Trevlig chaufför hälsade oss med ”Välkomna till Blåklintbuss. Vi ska nu åka till det gula paradiset”. Jag tänkte tvärtom, lömsk som f.n av senaste besöket för några år sedan.

Här är i alla fall en som var lycklig. Vad gör man inte?

Nåväl, blev positiv när Kommandoran plockade fram frukosten. Den bästa på utflykt. Stekt ägg (Skorpanhönsen) på en limpemacka och kokekaffe.


Bjudfika efter några timmars färd.

Någon timmes färd till och vi landade. Det regnade men det skulle sakna betydelse.

Vi var framme i ”det gula paradiset”. Nollställde mina förväntningar.

Hmm. Fullt ös från början. Trodde det första var tändvätska men så inte. Fel avdelning.

4000 kvadratmeter med allt som har med ”hålla rent” att göra.

Kommandoran botaniserade. Jag plockade ner några schampoflaskor. Hon plockade ner resten. Även det som jag glömt till mig själv.

Lagom med folk. Vi har varit här och stått i kö (500 m) utanför på sommaren. Då är det inte nådigt härinne.

Efter ett tag hade vi fått ihop en del. I huvudsak mina grejer. Så typiskt henne; hon sätter sig själv alltid i andra hand.

Herrkläder; behöver inga. De hade i alla fall inget som passade min vardag.

Barnkläder. Kul när de får men totalt ointresserad av att välja. Hon sa: gå ner och ta dig en öl.

Gick ner och kollade läget. En skylt, framför tappkranarna, välkomnade med ”alkoholhaltiga drycker serveras efter 11”.

Aj då. Här skulle slås ihjäl tid och irrade ut bland rader av hyllor igen.

Kom att tänka på Ama de casa av någon färgad anledning. Min mentor i bloggandet, nyss hemkommen från en jorden-runt-resa på två månader med sin man, Stalkern. De har varit i världens fyra hörn men aldrig i Ullared, som hon sa.

Gick upp och kollade läget på Kommandoran. Jo då, det hade rört på sig; ”vi ses i baren”.

Och det gjorde vi. Här har hon tröttnad på att vara med på bild.

Sedan skulle det minimala ske. Jag känner henne. Ut bland ”damkläder”. Det tog ungefär 5 minuter, så kom det förväntade: Vilken j.vla sk.tavdelning, vi går härifrån. Dottern Nina väljer passande kläder åt henne som hon trivs i.

Vi fyllde på i korgen och sedan…

…lunch.

Äntligen ute efter 6 timmar därinne. På hemvägen sov vi.

Grannen i väst dök upp….

…och grannen i norr. En mycket trevlig dag.

Norpan tog emot när vi kom hem. Hon har, för övrigt, gett strykarkatten spö så här inför midnatt. Lät som när Kalle Anka blir förbannad på Piff och Puff.

 

Read Full Post »

I grevens tid

Vi har pratat om det lång tid men inte kommit iväg. I flera år. Speciellt sedan vi flyttade hit.

Tack vare Kommandorans son Dick, blev det av. Han ringde och frågade om vi ville följa med.

En 4-timmars tur på Göta kanal, Sveriges största byggnadsverk. Ni kan läsa om Göta kanal om ni klickar HÄR.

Fartyget avgick från Borensberg. Fast här åkte vi åt fel håll eftersom kanalen är för smal att vända i.

Ut på sjön Boren för att vända och sedan…

…tillbaka in i kanalen. Första slussportarna passerade.

Vi såg fram mot en färd med många intryck och…

…visst blev det så. Mycket fint att titta på. Kanalbolaget Göta ansvarar för miljön kring kanalen.

Här ett 8-kantigt lusthus från 1872. Huset ligger mitt i…

… i ”styrmans fasa”. En 90-graders kurva.

Resesällskapet fick rå om varandra på färden. Foto: Emma

Dick och jag fick sällskap av ett par kalla på övre däck.

Gick in till kaptenen för att få lite kuriosa. Han har kört här i 17 år men nu är det slut. Han skulle sluta i augusti och köra upp fartyget  till Sundsvall. Göra skaldjursbåt av den och ligga vida kaj. Flera båtar har lagt av och flera är på väg. Anledningen är att Kanalbolaget (staten 100%) har höjt avgifterna för fartyg och fritidsbåtar de sista åren så att inga marginaler finns kvar. De ser oss inte fastän det är vi som står för turism här. Som du ser, sa han, är det väldigt få fritidsbåtar här. Han trodde företeelsen kanalbåt skulle försvinna om ingen ändring sker.  Det var i grevens tid vi kom iväg på den här turen, tänkte jag.

Det blev en kall till för att skölja ner det trista beskedet.

 

 

 

 

Vassen ser i alla fall fartyget och bugar när det glider fram på kanalen.

Tänk att bo så här…

Det var broar och…

…slussportar i mängder.

När man lämnat en kom en annan.

Mycket att titta på för små och stora. Foto: Emma

När vi kom till Berg, sista slussen på den här turen, var det lite av feststämning. Ur högtalarna hördes ”Göta Kanal”.

Turen slutade innan slusstrappan i Berg. Den tar 2 timmar att komma igenom.

Det var nog också i grevens tid att färden tog slut här, för vi tror att de här filurerna, Olle och Björn, hade ruttnat.

Tack för initiativet familjen i Malmbäck och tack för en trevlig dag alla som var med!

Read Full Post »

Idag tog vi en stund ledigt från Skorpan. Kiosken och det andra kan vänta.

På vägen ut tittade vi i brevlådan. Där fanns bara några få tvestjärtar (Svartus knipus).

Nu börjar tiden då tvestjärtarna har festival i varenda brevlåda.

Vi tog motorvägen ner till Gränna för i Gränna var det marknad. Vi siktade högre.

En liten promenad i skogen och vi var framme vid…

… Kaffestugan på Grännaberget.

Det finns ett antal gamla fina byggnader i anslutning.

Gissa vad jag tänkte på vid åsynen av denna…

Man kan sitta ute eller inne. Vi satt inne för det var fullt ute.

Vi beställde (bordsservering) klassikern. Vi var helt överens. Detta var den godaste räkmacka vi ätit ute (fast vi satt inne); den var nygjord, det ljusa brödet var tunnskuret och inte sunkigt. Räkorna var fräscha och ägget delat i småbitar.

Utsikten där högt uppe på berget var enastående.

Gränna, Vättern och i fjärran Omberg. Klicka på bilden.

Och det här…    klickbar bild. Får långt att åka hädanefter vid mina gloendes på Vättern.

Tack för tipset Emilie!

Bonustillägg:

Read Full Post »

Idag for vi iväg mot Jönköping.

Ställena för det månatliga besöken, ni vet.

Vi tog den gamla vackra vägen i lugnare tempo.

Stannade till vid det nybyggda Ecocafeet. Inte för att fika utan för att ta några fina bilder på Vättern.

Jag blir alltid lika tagen av Vättern. Den är magisk. Kunde bara se en enda segelbåt långt ute.

Därute ligger Visingsö som en strandremsa mitt i Vättern. Inga båtar där heller.

På vägen tillbaka mot bilen fick jag syn på den här. Den ser ut som en sportsko. Hade vi en sådan, skulle den få heta ”Dojjan”.

Vi fortsatte vår väg söderut. Vi har ju inget namn på bilen, sa jag, som med glädje sätter namn på saker och ting.

Är det en hon eller en han? Det är en kvinna, svarade Kommandoran. Varför? Så seg och trogen som den har varit, svarade hon. Vad heter den då? Pigan, svarade hon direkt. Så var det klart.

Den har verkligen fått slita genom de 10 åren vi haft den. Nästan alla slitagedelar år utbytta och den har gått 27.000 mil.

Visst har den sina bruna fläckar som gamla oftast får. 27.000 mil! Det snurrade till i pallet. Det är ju 900 Vätternrundor. Man skulle få köra i 4,7 månader dag som natt om hastigheten var 80 km/timmen. Eller 1 år och 3 månader om man kör två vändor (60 mil) om dagen.

Den var gubbkörd när vi köpte den. Rentav sorgligt slö. Sen fick ”Fräsen*” göra bil av den. Tiden gick fort när vi pratade om ”Pigan”.

Plötsligt satt vi där med måstet en sådan här dag. Aldrig besvikna där.

Vi gillar Ikea starkt och inte blir det sämre av att det finns en klocka. Mycket ovanligt idag.

På hemvägen var det fortfarande inga båtar på Vättern. Svaret kanske finns HÄR.

Hemma inspekterade katterna lasten.

*Fräsen. En bekant fick se henne köra bil en gång och sa att hon körde som en fräs. I Småland har de ofta andra namn på varandra.

Read Full Post »

I helgen gick Vätternrundan. Här är redskapet. Jag bävade inför det som komma skulle.

En cykel av mestadels kolfiber och väger 8 kg.

Vätternrundan, 30 mil. Jag bävade sannerligen.

Egentligen hade jag inte tänk göra det men det här var en utmärkt input till bloggandet.

Dessbättre var det inte jag som skulle trampa utan… Hmm, måste ha blandat ihop bilderna men Björn kommer kanske att trampa runt om 15 år.

Robin skulle köra vändan för första gången.

Här har han laddat med pasta och köttfärssås. Klassiskt uppladdningskäk.

Annelie, Dick och Björn skulle åka runt som följebil om något skulle hända. Jag hängde på runt Vättern. Robin skulle starta 03.40 i Motala.

Robin preparerade utrustningen.

Vid 1-tiden gav vi oss av mot Motala. Vi möte klungor av cyklister. De första hade startat på fredagen, 19.30.

I Motala var det många som väntade på att komma i väg. Lite av folkfest.

Den här mannen, 60 år, skulle göra sin 22:a start. Vid 25 blir man veteran.

Starten närmade sig.

Robin skulle cykla med några kompisar från Malmbäck.

Så gick starten och vi åkte hem till Skorpan.

Annelie och Dick laddade en fikakorg. Bara den var värd att offra sömn på.

Efter 1,5 timme passerade de infarten till Skorpan. Det här har man sett många gånger utan engagemang. Nu var det annorlunda. Robin hade en snitthastighet (från Motala) på 33 km/t. Sträckan var 5 mil. Bara 25 kvar.

Vi gav oss av mot Jönköping där det skulle vara ett längre uppehåll.

I Jönköping hade Robin cyklat 3 tim och 43 min i en medelhastighet på 27 km/t. Han hade ont i knäna vilken är den vanligaste åkomman i Vätternrundan.

Några tog sig en lur men Robin stack iväg efter 7 minuter. Nästa stopp var för mat i Hjo. Vi klurade ut andra vägar för att inte blanda oss med cyklisterna.

Hjo är en trevlig liten trästad intill Vättern.

Parken vid kyrkan var rogivande med passande musik.

En välbehövlig fika där i parken.

Kan man se så här pigg ut efter att ha cyklat i 6 timmar? Dessutom hade han ökat medelhastigheten till 29 km/t. Klarat av 17 mil, 13 kvar.

Allt var välorganiserat. Här fanns en cykelverkstad.

Mattanterna bjöd luven på lasagne. Han stack iväg efter 40 minuter.

Karlsborg var målet. På andra sidan Vättern skymtade Omberg.

Vi hamnade på en väg där de cyklade. Ingen rolig bilkörning. Observera åskådaren. Folk satt längs vägen och hejade på.

Alternativa vägar var inte så lätt att hitta, Annelie med en GPS och jag med en papperskarta. Bilåkandet skulle ta mycket längre tid.

Bilfärden gick direkt till Motala och målet.

Här var det enda stället där det var lite rörigt.

Så här glad är man när man cyklat 30 mil på 11 timmar och 54 minuter. Sedan åkte vi hem till Skorpan.

Kommandoran hade gjort två smörgåstårtor. Robins syskon Emelie och Louise var också med här med sina respektive.

Här är en som älskar smörgåstårta. Han ser redan ut nästa bit.

Morgonen efter käkade Robin revbensspjäll och …

…Dick… ja ni vet. Man kan beskriva hans passion enligt ovan.

18.856 kom i mål i Vätternrundan på 30 mil. Tillsammans cyklade de 556.680 mil. Jordens omkrets är 4000 mil. Tillsammans cyklade de drygt 141 gånger runt jorden (stafett) eller  7 gånger fram och tillbaka till månen.

Grattis Robin till en enorm kämparinsats!

Tack familjen för en trevlig dag runt Vättern!

Read Full Post »

Older Posts »