Idag hade jag inte tänkt skriva något inlägg. Ingen dag man hoppar i skorna precis. Som jag skrev i inlägget ”Luften gick ur”, så har min kusin på mors sida lämnat det jordiska. Stack hemifrån tidigt. Fick ingen ro. Hämtade upp blommorna i samhället och gav mig iväg. Lotta var hemma hos Bodil Svensson för vi misstänkte att det var svårt att hitta skugga till henne på kyrkparkeringen. Avsiktligt lät jag bloggkameran ligga kvar i bilen.

Så stod jag där på kyrktrappan och väntade. Tillfället var sorgligt men förväntan stor. De allra flesta av oss i släkten hade inte setts på 10 år. 10 år!!! De droppade in vartefter. Just det var trevligt. Kusinerna, på mors sida, hade också åldrats och deras barn var många vuxna och också prydliga. Hade svårt att se vem som var vem av barn och barnbarn men det löste sig till slut. En liten figur på några veckor var med som sov genom hela akten. Helt ovetandes om livets förgänglighet. Några som jag saknade var de äldre människorna. Där blev det en tankevurpa. Jag tillhör ju själv de äldsta nu. Representationen av de gråhåriga.

Begravningsakten var som den brukar; ledsna människor, rofylld, psalmer och annan musik. Träff med alla efteråt med god smörgåstårta och kaffe. Lättare stämning. Det är ett släkte med humor.

Tyvärr har jag ingen bild på min kusin Hasse. Den fanns en framme vid koret men att slita fram en kamera där och ta ett bild, hade varit för mycket. Dessutom låg kameran i bilen.

Några minnen om Hasse-kusin.

Vi röjde rätt bra ihop i 19-21 års åldern. Säg vilka bilar han inte haft. Han var en hejare på att berätta historier. Jag har aldrig sett honom hetsig. Tankfull kunde han vara.

Han fick sin barndrömsdröm uppfylld och blev lok-förare.  Han körde bl.a.  X2000 till Malmö. Jag minns inte om det var han själv som var inblandad som lok-förare. På en resan ner till Malmö kördes det över en älg. Fronten blev demolerad. Servicefolket stod där på Malmö central med en ny front i plast och bytte den. Samma lokförare och nästa dag. Samma visa. När gubbarna i Malmö stod där med en ny front, sa de. Hur fan kör du?

När vi var i 10-11 träffades vi hemma hos honom i Bandhagen och slog ihop våra modelljärnvägar. Alltid hemma hos honom. Det blev lättare så. Han hade en resväska medans jag fick ner mitt i en skolväska.

Hasse var cool. Det hade han i sig från späda år. Detta har min mor berättat minst 100 gånger. Hon var ute och cyklade med moster Ulla och morbror Tore. De hade en tandemcykel. Hasse satt längst bak i en barnsadel. När morsan tittade till, hade barnsadeln lossnat fram. Hasse hängde 90 grader bakåt, tittade på mor min och sa:

Vad läskigt!

Det var trevligt att träffa er alla idag även om det var under sorgliga förhållanden. Tiden går men glädjen överlever sorgen.

Uppdatering med bilder på Hasse.

En tågtokig liten pojke.

Lokföraren. Ibland fick han köra pendeltåg.

Bilden av Hasse framme vid koret i kyrkan.