Gräset växer som tusan här på Skorpan. Idag var det hög tid igen.

Gräsklipparen har ju fått sina tillbehör. Här med en uppsamlare.

Nästa variant var att låta gräset spruta ut.

Det gick bra ända tills gräset blev blött. Och det har det ju varit i sommar. Stanna – rensa – stanna – rensa.

Nu kördes vågat utan rör. Gräset stod som en kaskader men den där kniven kändes hotfull. Kliva ner på den sidan och man blir låghalt. Kapad vi fotknölen.

Körde ner till Den förbjudna staden för att meka. Hönsen samlades. Innan jag tog bilden, stod tuppen en halvmeter från klipparen och gol mot den. Såg lustigt ut.

Satte på originalet. Det var där det började och det var då de trista grässträngarna hade sin tid.

Sånt man helst överlåter åt andra. Här Tommy och Ylva långt bort.

Sen kom jag på att spänna upp skyddet med en bagagestropp. Nu infann sig ett ”halleluja moment”. Även ”lövräfsningen” (söndersmulandet) kommer att gå galant. Jordmånen kommer att bli bättre.

Klippningen gick som en dans mellan flyende grodor.

Andra tog till stolpar och annat.

Varje gång plommonträdet passerades…

…plockades ett plommon. Ikväll undrar Kommandoran vad jag ätit idag.

Fick godkänt av hönsen.

Här har vi originalet till att hålla gräset i skick. Originalet är bäst.