Telefonen skrällde 04.30. Vi snoozade några gånger men sedan blev det fart på dököttet.

Vi satt på bussen 6.05 tillsammans med ett 20-tal själar som hade samma mål.

Bussen gick söderut. Trevlig chaufför hälsade oss med ”Välkomna till Blåklintbuss. Vi ska nu åka till det gula paradiset”. Jag tänkte tvärtom, lömsk som f.n av senaste besöket för några år sedan.

Här är i alla fall en som var lycklig. Vad gör man inte?

Nåväl, blev positiv när Kommandoran plockade fram frukosten. Den bästa på utflykt. Stekt ägg (Skorpanhönsen) på en limpemacka och kokekaffe.

Bjudfika efter några timmars färd.

Någon timmes färd till och vi landade. Det regnade men det skulle sakna betydelse.

Vi var framme i ”det gula paradiset”. Nollställde mina förväntningar.

Hmm. Fullt ös från början. Trodde det första var tändvätska men så inte. Fel avdelning.

4000 kvadratmeter med allt som har med ”hålla rent” att göra.

Kommandoran botaniserade. Jag plockade ner några schampoflaskor. Hon plockade ner resten. Även det som jag glömt till mig själv.

Lagom med folk. Vi har varit här och stått i kö (500 m) utanför på sommaren. Då är det inte nådigt härinne.

Efter ett tag hade vi fått ihop en del. I huvudsak mina grejer. Så typiskt henne; hon sätter sig själv alltid i andra hand.

Herrkläder; behöver inga. De hade i alla fall inget som passade min vardag.

Barnkläder. Kul när de får men totalt ointresserad av att välja. Hon sa: gå ner och ta dig en öl.

Gick ner och kollade läget. En skylt, framför tappkranarna, välkomnade med ”alkoholhaltiga drycker serveras efter 11”.

Aj då. Här skulle slås ihjäl tid och irrade ut bland rader av hyllor igen.

Kom att tänka på Ama de casa av någon färgad anledning. Min mentor i bloggandet, nyss hemkommen från en jorden-runt-resa på två månader med sin man, Stalkern. De har varit i världens fyra hörn men aldrig i Ullared, som hon sa.

Gick upp och kollade läget på Kommandoran. Jo då, det hade rört på sig; ”vi ses i baren”.

Och det gjorde vi. Här har hon tröttnad på att vara med på bild.

Sedan skulle det minimala ske. Jag känner henne. Ut bland ”damkläder”. Det tog ungefär 5 minuter, så kom det förväntade: Vilken j.vla sk.tavdelning, vi går härifrån. Dottern Nina väljer passande kläder åt henne som hon trivs i.

Vi fyllde på i korgen och sedan…

…lunch.

Äntligen ute efter 6 timmar därinne. På hemvägen sov vi.

Grannen i väst dök upp….

…och grannen i norr. En mycket trevlig dag.

Norpan tog emot när vi kom hem. Hon har, för övrigt, gett strykarkatten spö så här inför midnatt. Lät som när Kalle Anka blir förbannad på Piff och Puff.