Jag har sett den varje dag i 10 månader men ändå inte.

En kväll lyste den likadant som kattens ögon. Iallafall tyckte jag det. Resterna av byggställningen vid takrenoveringen.

Den har varit så där sedan den 15 augusti förra året. Då hamnade den där.

Det där var kul men sedan tog det visst slut. Hade tänk göra det nåndag.

Det finns ett hinder, det är grönt och skönt att både sitta och ligga i.

Det småregnade lite ute men nu var arbetet bestämt.

Drog på mig kostymen. Idag behöver man ju inte skämmas för att man ser ut som en trashank. Kommandoran skall laga, säger hon. Det blir väl samma dag som hon klipper mig. Nåndag, alltså. Den 8:e dagen i veckan.

Kände mig laddad och laddade med verktyg och annat.

En skam för bygden. Halvdant arbete. Min ambition var att sätta hängrännor på den. Därför behöll jag ställningen. Hängrännor på en vedbod, vad är det för trams? Det var väl för att jag började kalla den kyrkan som jag tyckte den skulle bli komplett.

Kollade in i den. Församlingen var samlad.

Kollade upp i taket. Har jag verkligen gjort det där? Jösses. Minnet falnar.

Jobbade på och skruven blev trångbodda. Saknade Norpan för hon brukade alltid visa sig här.

Hon var inte spekulant på att följa med ut i regnet.

Fick sällskap av en höna som stod och tittade. När jag stannade upp, började hon krafsa. Hon ville inte visa att hon var nyfiken.

Sedan kom resten av gänget. Förstår Tiggartuppens fråga.

Han syftar på det nya uterummet.

Riva det gamla var kul…

..men sedan tog det visst slut där också.

Till slut blev det färdigt.

Befrielsen från skräpet var efterlängtad. Församlingen sjöng en psalm om befrielse därinne. Nåndag, när vädret tillåter, skall Kommandoran få måla. Hon gillar det, säger hon.

Norpan gick ut när jag gick in. Hon var strax tillbaka efter uträttat arbete.