Nu kommer den där trista tiden. Värmen som vill men inte rår på skräpvintern som bara håller sig kvar för att det är vintermånad.

Idag var det fuktigt, dimmigt och lerigt. Inte undra på att man hellre håller sig inne i största möjliga mån.

Det blev det där vanliga. Hönsen, katterna in och ut, ved, packa skräp till tippen och lite skötsel på Skorpan.

När jag gick där i skogen för några dagar sedan, kom jag att tänka på moster Ally och Gotte. Lottas moster och morbror. Morbror Gotte jobbade i skogen. Så många berättelser jag hört om dem. Lotta är en god berättare.

I början, strax innan vi skulle somna, bad jag henne berätta en hönshistoria ur sitt liv.

Alltid, när vi kör i hennes barndomstrakter, ber jag henne berätta något. Sedan kan det fortsätta när vi kommer hem och innan vi somnar.

Berättelser om Moster Ally och Gotte finns det många.

Moster Ally var den som höll ordning i släkten. Det var inte lönt att någon ”sketj.vel” kom in och var ett dåligt sällskap till kvinnorna eller behandlade dem illa. Hon hade en pondus av Guds nåde.

Finns saker jag kan berätta där men senare.