Regnigt, blåsigt och kallt. Temperaturen inte över 12 grader på en hel vecka nu. Vad gör man då?
Eldar i kakelugnen, fikar, spelar Yatsy, kollar film och läser. Tomten håller på att gro igen.
Vi stack i alla fall iväg en sväng till Mors Dag.
Vi började med att åka ner till Hästholmen. Hon hade ett hjärtevarmt ärende där inne. Jag väntade utanför vid bilen. Kom på mig själv med att stå och trumma på biltaket. Sa till mig själv, inte så nu, det är inte en sådan dag.
Sen fortsatte vår färd till järnaffären, grusleverantören (fast jag skulle inte ha grus), Wighs maskinservice. Ingenting mer om detta för ni är nog trötta på det nu.
Färden gick ner mot Gränna och sedan inåt landet.
Alltså, jag gillar de här vägarna. Lite regn mellan varven. Vi säger inte så mycket.
Så mycket vackert att se.
Nu var vi nästan framme. Aneby, Kommandorans barndomstrakter.
Först till Stalpet för en…
…fika. Byggnaden har alltid varit fik och byggdes 1935.
Kommandoran beställde medans jag gick ut och kikade.
Vatten på det här sättet kunde jag tolerera en dag som denna.
Det blev en mindre lunch. Perfekt räkmacka, lagom med allting.
Vi fortsatte till Kommandorans föräldrahem, dit hon kom som 1-åring med en sköterska som följe. Som bagage hade hon en skokartong med en liten klänning och ett par knästrumpor. I kartongen fanns också en lapp där det stod ”bör matas med lite i taget, annars spottar hon ut”. Lotta tillhörde de omtalade barnen som adopterades bort från sina hem i Stockholm. Eftersom hon kom till ett bra hem, så var det aldrig aktuellt med att söka skadestånd.
”När jag satt på hästapollen, sa pappa till mig att lägga mig ner när vi gick in genom dörren”. Hästen var en Ardennerhäst och hette Brunte.
Därefter blev det huvudmålet för dagen. Bredestads kyrka. Kommandoran står där nästan mitt i bild.
Själv kollade jag omgivningen och lyssnade på fågelsång.
Vädret var det bästa man kunde tänka sig.
Krattade grusgångar runt kyrkan. Knastrar på ett fridfullt sätt när man går på dem.
En och annan har valt att slå rot här.
Så kände hon sig nöjd med det som hon gör vår och höst.
Göra fint hos sin mor och far.
När vi åkte hem var det grått och kallt.
Varmare blev det någon dag senare.
Då kom min nyfunne kusin Kurt hit med frun Liisa. Vi fick kontakt för några år sedan tack vare att han sysslar med släktforskning. Jag har aldrig träffat honom tidigare. De bor halva året på Teneriffa. Kul möte!
Vilket fint barndomshem och vad skönt att det blev så bra för Lotta!
A man’s gotta do what a man’s gotta do. :-p
Fin resa!
En sådan resa är bra för själen.