Skrämselhinken

Dagarna släpar sig fram. Ganska långtråkigt att inte få jobba med något.

Vakta hönsen är det enda vettiga att göra. Ibland underhåller Truls. Han ligger där i gräset och lurar på hönorna. Klara…

…färdiga…

…gå. Det gick undan och så hade han skrämt in alla hönsen i hönshuset. Han skulle aldrig göra något med hönsen. Han tycker bara det är kul att få fart på dem.

Trulsen är en kärvänlig katt.

Sara, uppe i backen, inriktar sig på jakt hela dagarna.

I det här trädet har vi haft tre små ekorrar som sprungit omkring och jagat varandra. Vi hoppades på att de skulle undkomma katterna. Idag tog Sara en av dem. Jag kokade men en katt har ju jaktinstinkten.

Kommandoran var nere och berättade. Jag sa åt henne att ta bort ekorren. Jag ville inte se den.

Vi kan inte hålla katterna inne men vi vill inte att de skall vara där vid trädet och matstället för fåglar. Vi matar inte där nu men ibland är det fåglar där och tittar. Funderar på att ha en hink vatten stå där. Om någon katt kommer dit, får katten en hink vatten över sig. Hinken kommer att stå där med vatten som en skrämselhink. Tror ni det fungerar?

Publicerat i Betraktande, Höns, Katt | 4 kommentarer

En rolig dag trots allt

Igår höll jag på att bli av med ett finger. Eller åtminstone en del av det.

Jag gjorde enligt konstens regler men ändå. Sågskyddet var borta för att kunna klyva  brädan men det hade inte hjälp i alla fall.

Jag klöv en bräda för att få lister…

…till kiosken. Det skall ju vara lite snickarglädje på den också. Brädan var för lång och tippade över kant. Klingan var fri.

Gick in till Kommandoran. In med handen i en handduk och…

…till vårdcentral. Vi fick komma in direkt. Det finns ett rum för akuta fall men där tog det akuta slut. Sjuksköterskan, som skulle hämta en läkare, stack in huvudet flera gånger och sa att hon inte hittade en läkare. Kaffedoften stod tät i korridoren. Efter en halvtimme hände det saker.

Tålamodet var slut hos en viss person. Hon gick ut och hämtade en. Han hade ingen chans att slippa undan. Efter rundprat blev vi remitterade till Motala där de har röntgen.

Jag skrattade för jag tänkte på hur hon hade överrumplat läkaren där på vårdcentralen.

Röntgen var klar på en kvart inklusive omtagning. Vi var de enda där förutom de som skötte apparaten. Tur det för annars hade det blivit svårare skador. Den såg intressant ut den där apparaten.

Tänk vilka bloggbilder det kunde blivit.

Nästa anhalt blev väntrummet till akuten. Det var fullt till skillnad från det här. Väntan en halvtimme innan jag fick prata med någon. Prognosen var att vi kanske skulle få åka till Linköping och plocka bort benbitar. Det här kommer att bli en lång dag, sa jag till Lotta.

Efter en timme i väntrummet, där fler väntat i flera timmar, tröttnade jag. Stegade fram till luckan och knackade på; ”kan jag inte få den där stelkrampssprutan så vi kan åka hem?”

Fem minuter senare var jag inne på behandlingsrummet. Det lönar sig att tjata, tydligen. Läkaren kom, kikade och sa ”Det ser rörigt ut, jag lägger två bedövningar. Är tillbaka om 20 minuter.”

Efter 20 minuter kom han tillbaka med en sköterska som tvättade fingret.
Fingret är vitt, sa jag.
Det är dött,  svarade läkaren, vände sig mot sköterskan, ”ska vi klippa av det?”.
-Vi ska sy ihop eländet.
-De där benbitarna då?
-Vi syr in dom också.

-Upp med fula fingret nu. Det kan du inte göra hos banken eller polisen men vi ber om det.
-Får jag en stelkrampsspruta också?
-När folk kommer hit, ska de bara ha allting. Sköterskan här är bra på att lägga gips.
-Vill du ha ett ben gipsat och ett par kryckor? Vi har allt!

-Vad gör ni om det kommer in någon med en avsågad hand?
-Den slänger vi, stämplar ut och går hem.

Sjukt. Så skrattade vi. Så där höll det på den halvtimmen det tog att sy igen såret.

Jag tyckte att sjukhuset var fint.

-Jättefint. Bara vi hade personal till att fylla alla tomma avdelningar. Sedan fick jag en utläggning om schizofrena politiker. Det var enda gången jag såg honom lite upprörd.

Det fanns inga benbitar. Jag hade haft tur.  Fick sprutan och penicillin. Vi kom hem 21.30. Beträffande penicillinet är det mot elaka bakterier. Som läkaren sa: ”Folk kommer hit med allt möjligt och har inte vett att ta med sig allt hem igen”.

Lottas reaktion på penicillinet: ”Va bra, då ska du inte dricka öl på 10 dagar”.

Nu fick jag någon veckas semester. Läsa en bok och vakta hönsen är en bra kombination.

Publicerat i Betraktande, Utflykt | 7 kommentarer

Hönsgropen

Vaknade sent idag men annars förvånansvärt pigg.

Plockade ihop. Inte för att göra. Här skall tänkas ut något listigt.

Blandade färgen i stilla tempo.

Jag njöt mest av att ha hittat skruvarna.

Målade kiosken så att jag kan sätta på hjulen. Kommandoran får måla resten.

Vädret var fantastiskt. En dag försenat. Tänkte inte gör något mer idag.

Utom att släppa ut hönsen en stund.

Publicerat i Betraktande, Höns, Sysselsättning | 4 kommentarer

Grattis bästa brorsan!

Idag fyller han 75, den slyngeln. Förhoppningsvis svarar han på telefonen.

Förmodligen är familjen på rymmen, ingen idé att försöka sig på ett besök. De brukar rymma, för de tycker inte om uppståndelse kring det egna. Det har jag förstått nu.

Brorsan…brorsan. Vi har haft våra fighter, du och jag men här var freden sluten. Då var vi på Norrlandssemester och åkte i två törstiga bilar. Vi turades om att ha morsan för det var ett evinnerligt tuggandes och hela tiden ”inte köra för fort” på henne.

Det har berättats att du försökte släcka mig en gång. Jag tror det var mer att få tyst på det eviga lipandet. Jag skulle gjort detsamma. No hard feelings.

Här hade vi inte kommit i konflikt ännu men det syns ju tydligt vem som är illbattingen (bad kid).

Här var läget bättre. Då hade vi kommit över åren av våld mot varandra. De åren var hårda när vi slogs hela förmiddagarna (lördagar, morsan jobbade) och så satt vi där uthungrade vid köksbordet och ville ha något att äta när hon kom hem.

Stackars morsan.

Sedan fick vi gemensamma intressen; tjejer och bilar. Vi hade bästa tjejerna på den tiden.

Detta mekande med bilar. Skulle kunna bli en avhandling. Har långt mycket senare konstaterat att brorsan var den smartare av oss. ”Besserwissern” skulle naturligtvis skruva och göra jobbet. Flera gånger bemödade han sig om att titta på vad jag gjorde; ”Varför gör du inte så istället?” Många gånger undrade jag hur fan han tänkte för det var så smart. Han kunde men han ville inte bli skitig on fingrarna den uttern.

Hans Cheva Impala var en lättmekad goding.

Långt mycket senare förstod jag att bror min stod för tryggheten i familjen efter farsans bortgång. Han struntade i skolan och jobbade med diverse från 11 år. Hade alltid en kassa som vi kunde låna räntefritt av. Han jobbade hela tiden tills för några år sedan. Jag kan, utan att ljuga, säga att hans sjukdagar inte uppgår till en högst en månad.

Datorer och sms och allt skit vad det nu är, intresserar honom inte. Tror inte det finns ett enda elektroniskt avtryck av honom. En hjälte i vår tid. Om jag ändå hade fått ett uns av honom i mig…

Jag älskar honom för just den han är.

ps.
Jag har ju bara en brorsa, så han måste ju bli den bästa. Det hade han varit i alla fall om jag ens haft 10.
ds.

Publicerat i Betraktande | 8 kommentarer

Pepes Bodega

Midsommarafton och allting är avslappnat. Fast det kliade i mig.

Tänk om jag ändå kunde hitta skruvarna.

Jobbarkläderna på och ut på en sök-och-finn. Top down. Ställde upp stegen till vindsutrymmet på hemlighuset.

Bra att de saknades där. Jag är, trots allt, inte helt slut i huvudet. Hela hemlighuset söktes igenom utan resultat.

Där inne. Där inne måste de finnas. Annars blir jag tokigare.

Och där stod de rackarna väl dolda.

Fick en flashback till filmen Sällskaps-resan där de här två letade efter Pepes Bodega en hel semester. Stället där de buteljerade starksprit på vinflaskor.

”Vi har hittat Pepes Bodega!”

Skruvarna är bärgade och midsommarafton…

…kunde gå in i traditionell fas.

Gissa vem som åt flest kräftor…

Publicerat i Betraktande, Katt | 5 kommentarer

Ska jag eller inte?

Jakten på den försvunna skatten fortsatte idag.

Fyra av den här sorten alltså.

Kändes som jag måste gör någon nytta. Kanske måla den här?

Tittade uppåt himlen. Ska jag eller inte? Jag avstod. Nymålat och regn är ingen bra kombination. En stund senare vräkte regnet ner.

På vinden där har jag tittat. Ta stegen ner till Den förbjudna staden? Ska jag eller inte?

Sinnessjukt om jag ställt skruvarna däruppe.

I jordkällaren finns inget skruvat bara sådant man kan bli skruvad av.

Idag provade vi Kommandorans jordgubbssnaps. Recept: en liter vodka och en liter jordgubbar. Den satt fint.

Publicerat i Betraktande | 5 kommentarer

Regnet kom

Regnet kom och har gjort flera besök mellan klar himmel. En gång kom ett riktigt skyfall.

Mulle såg riktigt lycklig ut. Allt damm var borta.

Nere i Den förbjudna staden ser det fräscht ut efter regnen. Vilken tur att jag hann klippa gräset. Då ser det i alla fall ut som att det bor någon här.

Regnet gjorde också att de här apparaterna kom fram. Räknade till 30 st sen tröttnade jag. Ägaren före oss importerade sniglarna från Omberg; ”De är så goda…”. Jag har provat en gång i tiden i yngre år och fann ingen njutning. Se HÄR. Kan bara sammanfatta med att man blir dyngrak av att äta snigel.

Vi får väl göra som vi gjorde för några år sedan; samla ihop dem och återbörda dem till Omberg där de stals från början.

Kommandoran är så lycklig över sitt jordgubbsland. Varje gång vi ska iväg, så är hon där och plockar; ”nästa år blir de fler” (nya plantor i år). I min stilla tysthet tänkte jag att jag då kanske själv är en jord-gubbe. Men jag sa inget för att inte förta glädjen i stunden.

Om det regnar på midsommarafton, gör det oss inget. Vi firar midsommar på verandan som vanligt i dåligt väder.

Publicerat i Betraktande | 6 kommentarer