En lördagsvända

Postat den 2020/11/21 av Janne

Det var ett tag sedan sist för det blir inte så mycket skräp numera. Förr åkte jag en gång i veckan.

Nu hade jag fått ihop en kärra.

Passagerare hade jag också. Ett trevlig gäng som ville ha skjuts.

Vid Folkets park tog färden en paus. Fick se…

… de här. Brinnande Gehenna på hjul. Ni förstår vad det skall brännas. E4:an skall få sig ett ansiktslyft. En sådan där tank gas skulle jag gärna ta emot.

Var tvungen att stanna en gång till. Se, där ligger hon som en oas i landskapet.

Mosse var där också. Vilken tur!

Hade två sunkiga madrasser med mig som legat på kärran en vecka i ösregn. Dom var blytunga. Var skall du ha dom, frågade jag. I brännbart, svarade Mosse. Gissa om det kommer att knasa i brännugnen, tänkte jag.

Nästa ställe. Jag går raka vägen fram till kassan. Säger inget. Kvinnan: Har du fått veckopeng igen? Jag: Hmm. Så får jag det som jag skall ha utan att säga något. Men det har tagit tid att trimma proceduren. Det har varit: Vad skall du ha? Det vet du. Nej, svarade hon några gånger. Sedan lossnade det. Skall det vara en sådan här? Så sträckte hon sig åt rätt håll. Ja. Ska du ha en hel eller en halv? Tycker du att jag ser halvfärdig ut? Så har jag fått det som besöket skulle resultera i. Naturligtvis med en massa skratt.

Påminner mig om när jag hjärntvättade (klicka på länken) Lotta med flygplanen vid Linköping. Nu kan hon alla 7 fram och baklänges. Det tog många år.

Lite senare åkte vi upp till ICA. Lotta ville inventera. (Fem sekunder senare åkte fingret upp för hon tycker inte om att vara med på bild). Andra gången hon är där i år. De andra gångarna har…

… drängen Zeke åkt.

Publicerat i Betraktande, Utflykt | 4 kommentarer

Dagens chock

Postat den 2020/11/19 av Janne

Ser hur det blåser på ekorren, sa jag. För blåste gjorde det från sydost med 13 m/s enligt Klart.se.

Ekorren satt på långa pinnen och kunde knapp hålla sig kvar. Helt plötsligt försvann halva trädet med ett brak. Dagens chock.

Från köket ser det ut så här. På med stövlarna för att upprätta skaderapport och göra en haveriutredning.

Finns bara ett ord: ruttet! Jag som trodde att det där var det säkraste trädet här på Skorpan.

Bilden är tagen 1910 och redan där ser man att trädet kommit en bit på väg.

Nu har trädet börjat sin dödsdans.

Säg något som varar för evigt.

Tittade på en bild som jag tog för någon vecka sedan. Trädet har gått sönder längs en spricka (röd pil). Det finns en spricka till (gul pil).

Trädet har slagsida. Såg det när jag städat hos hönsen.

Definitivt slagsida. Bäst att ta hit någon klätterapa som får ta ned resten så man inte får det i huvudet i sömnen. Trädet ligger dåligt till vid blåst från norr eller däromkring.

Tog en sväng med röjbilen för att se…

… om det blåst ner något träd. Det är ett äventyr att bo så här men jag skulle inte vilja vara utan det.

När jag ändå var på hjul, togs en sväng till favoritstället.

Här finner jag alltid lugn i alla väder. Vättern fräste i blåsten.

Frågan är om vi får se några ekorrar. Deras motorväg är borta.

Publicerat i Betraktande | 2 kommentarer

Tänk om det är så enkelt.

Postat den 2020/11/16 av Janne

Egentligen är det inget jag går och grubblar på men ibland dyker det upp i huvudet.

Kom att tänka på det igår när jag handlade frukt. Det fanns inga papperspåsar att stoppa frukten i. Plastrullarna låg på alla ställen. Jag lyckades hitta en som gömt sig. När jag kom till kassan frågade jag, av nyfikenhet, om de gått tillbaka till plastpåsarna. Kvinnan i kassan tittade på mig med en skyldig blick och sa: Nej nej nej, vi har inte fått hem dem ännu. Ursäkta. Hon kanske trodde att jag var ett miljöfreak som letade fel. Denna miljö/klimatskam av alla sorter.

Som ni vet, så räknade jag ut hur mycket koldioxid (CO2) bilen släppte ut när jag åkte hit och dit. Tyckte det blev mycket i förhållande till det jag fyllde i tanken. Hade tänkt fortsätta med det där räknandet men orkar inte.

Och varför skulle jag räkna? Det skulle vara som att gå över ån efter vatten. Det som jag var ute efter är hur mycket koldioxid det finns i atmosfären. Finns hos SMHI som mäter kontinuerligt. Stämmer med Wikipedia också.

  1. Kväve    78,1 %
  2. Syre      20,9 %
  3. Argon      0,9 %
  4. Koldioxid 0,04 %

Visualiserar man koldioxiden i atmosfären, blir det så här:

I en kartong med 10 000 pingpongbollar skulle bara fyra vara CO2-molekyler. Hämtat från ”Vetenskapen värld” som sändes den 8 november på SVT.

Detta sagt när man beskrev hur CO2 skulle avskiljas från atmosfären med ett…

…antal…

…apparater. Det skulle vara svårt att hitta de där svarta pingpongbollarna.

Här kom jag att tänka på Doktor Snuggles.

Det är alltså mängden CO2 som finns i atmosfären ända sedan förbränningen av fossila bränslen började. Kan den lilla mängden CO2 göra ”katastrofen”?

Som tur är finns skogen och…

…växtriket för vilket ni säkert vet vad CO2 har för betydelse. Om ni inte skolkat från skolan, förstås.

Jag blev tipsad om en artikel av en man som skulle sätta upp solpaneler på sitt tak. Han ville veta globalstrålningen. Alltså den solstrålning som träffar jorden. Han kontaktade SMHI angående globalstrålningen över tid.

Den har ökat med tiden. Mannen hämtade också hem medeltemperaturen under samma tid.

Globalstrålningen och medeltemperaturen följs åt. Kan det vara så enkelt att just detta står för den globala uppvärmningen?

Visst ser vi klimatförändringar. Ingen tvekan. Orsaken delar forskarna i två läger varav det ena får full publicitet. CO2-hypotesen får inte ifrågasättas. Den som gör det kallas klimatförnekare.

Det är ett evigt tjat om koldioxid dygnet runt. Koldioxidavtryck, klimatsmart, klimatneutral m.m.

Varför är det så här? Jag har en teori om detta och den skall jag testa.

Läs mannens artikel HÄR i Dagens Kalmar.

Länk till Vetenskapens värld.

Publicerat i Betraktande | 10 kommentarer

ADHD-katten

Postat den 2020/11/11 av Janne

Som vanligt, på förmiddagen, släpade jag mig ut till baksidan för att fylla på till ekorrarna.

Nu fyller jag halva burkarna med solrosfrön och resten med jordnötter.
När jordnötterna är slut, fortsätter de med solrosfrön av bara farten.

Att de äter solrosfrön visade det sig när en satt i fågelrestaurangen och åt en morgon. Hur den kommit dit är något av en gåta. Klättra går inte.

Hur som helst, när jag höll på med påfyllningen, kom Norpan farande. När det var färdigt, var hon borta.

Trodde jag. Det rasslade bekant av kattklor i träd och däruppe var hon.

Hon hade den där spanande blicken och sedan tittade hon ner på mig. Det blir ingen ”duktig katt” idag, tänkte jag och gick bort.

Hade jag sagt ”duktig katt”, hade öronen åkt tillbaka på henne och så hade hon varit 10 meter till upp i trädet. Jag känner henne nu, ADHD-katten.

Ville inte att historien skulle upprepas. Den skadan hade orsakats av fall från hög höjd. Just idag (11/11) är det 4 år sedan hon kom tillbaka skadad efter att ha varit borta i 17 dagar.

Stod i skymundan och tittade på hur hon sökte en väg ner. Hon sprang fram och tillbaka en kvart innan hon kom ner.

I morse förstörde jag glädjen för Norpan genom att såga ner möjligheten.

När jag stod där och smygkikade på Norpan, fick jag distans till anordningen som ser ut som ett trädklättrande skrotupplag. Så sjukt det blir när människan griper in i naturen.

Publicerat i Betraktande, Katt | 5 kommentarer

På rymmen

Postat den 2020/11/10 av Janne

Inte ofta det händer men för en vecka sedan for vi hemifrån.

Vägen gick söderut. Vättern såg kall ut som vanligt men här skulle vi inte bada.

Efter 9 mil var vi framme vid Hooks Herrgård. Vi hittade dit utan GPS. Här skulle vi njuta av den fina presenten Lotta fick till sin 70-årsdag. En SPA-weekend.

Kändes kul att ta klivet in i den fina miljön.

Här började kameran må dåligt. Jag hade väl dreglat på den. Bilderna nedan är Hooks Herrgårds egna.

Vad man kan vänta sig i inredning på en herrgård. Klassisk.

Såg inbjudande ut men vi stack vidare…

…det varma badet. Där var det riktigt skönt. Vi nöjde oss med det men det fanns flera bad.

Här är bildbeviset på att vi badade.

Trerätters med gott att dricka som avslutades med en crème bryle.

Glest med folk under frukosten. Folk höll avstånd.

Alltid gott med ”hotellfrukost”. Speciellt när det inte händer så ofta.

Tog en sväng i omgivningarna innan vi åkte hem. Ångrade att jag inte tagit med mig fiskeutrustningen.

Via City Gross och Jula var hemma igen hos alla djuren.

Det var skönt och välbehövligt att vara hemifrån några dagar. Tack än en gång!

Publicerat i Utflykt | 4 kommentarer

Andas medans det är gratis!

Postat den 2020/10/30 av Janne

I morse när jag kom ner, låg Norpan där på soffkanten och tog emot. Bästa ”God morgon”.

Hon har koll på allt som sker i huset. Ibland vill hon in i gästhuset. Hon kan vara helt osynlig när man går in där men när man skall ut händer det. Alla sätt vi kommit på, har hon överlistat. Hon kommer in. Vi har enats om att katten är smartare än vi.

Idag skulle jag åka till kvarnen och samhället för att handla. Det fick bli en rundtur när jag ändå fått foten över Skorpans tröskel. Borta bra hemma bäst, ni vet.

Höstlandskapet är vackert, tycker jag. Lövträden börjar sin semester.

Hösten är mild och kossorna går ute och betar. När kossorna går ute och betar är elräkningarna låga hemma. Jag gillar att se kor. Fattar deras bidrag i ekologin. Kor och synen på kor måste avhandlas i något inlägg framöver. Nu har jag ändå betalat för att få blogga ett år till på WordPress.

Naturligtvis en sväng upp till…

… ja, ni vet. Visingsö ligger som en tarm i Vättern. Dit skulle vi åkt i år men det blev inget av. Som vanligt, vi är tröga och har höga trösklar.

Raka vägen till kvarnen i utkanten av kommunen. Mjölnarn var pratsam idag. Kontentan, aktivister som kidnappat miljöpolitiken till miljöns förtret. Jag fick med mig jordnötterna hem till ekorrarna. De har en begränsad utfodringstid och ”Zekes tuta” fungerar. Nu ser det överkomligt ut.

På vägen hem lyssnade jag på ”Klotet”, SR’s miljöprogram. Ibland bra eller som idag orealistiskt. I ögonvrån skymtade grönt. Måsta vara blast av betor. Har kanske lärt mig något av livet på landet. Av bilen hördes inget utom suset av däcken.

Hemma på Skorpan igen räknade jag ut hur mycket bensin det gått åt och hur mycket vi släppt ut. Nyfiken som jag är just nu på detta i min strävan i att få torrt på fötterna.

57 km inklusive samhället. 4,7 liter bensin (3,5 kg).  9,7 kg koldioxid. Själv hade jag andats ut 3,4 kg. Låter orimligt. Skulle jag andas ut drygt en tredjedel av bilens utsläpp? Se nedan.

Hur kan det bli så mycket CO2? Kemin är underlig.

Tänk er ett knippe dynamit.

Den får man lätt ner i en skokartong men tänd på den innan och spring! Då får ni leta efter skokartongen. Dynamiten är borta. Kemins underliga förmåga att ta utrymme.

I bilmotorn sker 1000-tals kraftiga explosioner varje minut utan att vi tänker på det.
Det kan ni googla om ni är intresserade.

I förra inlägget sa jag att hela Sveriges utsläpp från bilar skulle visas. Det får vänta. Finns så mycket kring detta. Mycket att räkna på och motsägande fakta.

Visste ni förresten…

…att varje gång vi andas, drar vi in med 0,04 g koldioxid (i luftens sammansättning enligt SMHI) och släpper ut 4 g. Jag vet vartåt det lutar. Andas medans det är gratis!

Nu är det fredag och vi gör ett trivsamt intag av C2H5OH.

Korrigering.

Hittade en artikel som en läkare skrivit: 43,2 gram frigjord koldioxid på en timme låter bättre.

Publicerat i Betraktande, Katt, Utflykt | 4 kommentarer

Zekes tuta

Postat den 2020/10/25 av Janne

Som ni vet, matar vi fåglar och ekorrar. Vi har gjort så större delen av året.

Ekorrarna tycker om jordnötter och det gör fåglarna också.

Nötskrikan är omåttlig i sitt ätande av jordnötter. Den slår sig ner och kan sitta där en kvart och bara häva i sig nötter. Sedan flyger den iväg en stund för att sedan komma tillbaka. Det går fort också, verkar inte alls njuta av nötterna  som ekorren och hackspetten gör. Jag har kommit att se den som skogens fiskmås.

Man får knacka på fönstret och mota iväg nötskrikan om det skall bli något kvar till det andra djuren.

En sådan här säck (25 kg) går åt på nolltid om nötskrikan får bestämma. Det blir lite jobbig att rusa till fönstret varje gång. Ibland är det tre nötskrikor här och härjar. Måste hitta på någon anordning som gör att det blir lite jobb för att få en nöt. Det lär ta tid.

Först skall jag göra något åt det där knackandet på rutan. Här var platsen, verkstan i hemlighuset.

Strömkällor har jag massor av.

Förre ägaren lämnade kvar en hel rulle signalkabel som jag naturligtvis sparat.

Efter någon timmes pyssel..

…så hade vi en tuta på trädet. Den fungerar för nötskrikan flyr. Lite grand som Pavlovs hundar fast motsatt effekt. När tutan låter skall flygmusklerna aktiveras på nötskrikan. Betingade reflexer. Zekes tuta, inget som kan resultera i ett nobelpris.

Det hela sköts från soffan. Observera julgardinen. Här är det klappat och klart och snart kommer det upp en julgran på baksidan. På Skorpan finns all galenskap.

Något som förvånat mig är detta med koldioxiden i avgaserna. Det blir mycket.
Bensinen man tankar i bilen, väger mindre än koldioxiden som bildas av bensinen.

Vår stora bil rymmer 50 liter bensin. Den drar 0,82 liter per mil blandad körning och släpper ut 171 gram koldioxid (CO2) per kilometer.

En liter bensin väger 0,75 kg

Kör vi upp hela tanken (50 liter) så kommer vi 61 mil. Den totala vikten av förbrukad bensinen blir 45 kg.

Det totala vikten på utsläppet koldioxid blir 104 kg. Att det kan bli så mycket. Det sker kemi där i motorn.

I nästa inlägg skall vi se hur mycket det blir ungefär på ett år för alla bilar i Sverige. Sverige är det 3:e biltätaste landet i världen.

Publicerat i Betraktande, Fåglar | 4 kommentarer