Tomtar i pyjamas

Jag vet inte vem som kom på det. Det måste ha varit hon. Hon brukar göra sådant titt som tätt. Hon kallar det för pyjamas dag. (särskrivning* för att fungera i översättning)

Vi skulle fira julen i pyjamas.

Fast det började redan på kvällen dagen före. Hon hade gjort ”lite” att tugga på. Drickat hade jag skaffat. Det blev inte som tidigare annonserat. Om nu någon trodde på det.

Julaftonen var precis som vanligt men i pyjamas.

På eftermiddagen sa Kommandoran att granen har slocknat. Den har lyst närmare en månad. Den ska definitivt lysa på julafton.

En gårdskarls plikt är att hålla saker igång. På med arbetskläderna (pyjamasen under). Den lilla transformatorn hade dött. Som tur är sparar vi allt här. En ersättare fanns.

Så var det frid i huset igen.

Efter midnatt gick jag ner med soppåsen. Det var totalt tyst från motorvägen. De enda som hördes, var de tre radioapparaterna som spelade stillsam musik ut i mörkret. Det kändes drömlikt.

Hönsen är missunnsamma. Majsen som de ratade och som…

…jag lade ut till rådjuren…

…äter hönsen gladligen av nu.

När jag går runt här, följer Norpan oftast med. En trogen liten själ.

Juldagen är nästan förbi. Pyjamasarna hänger med. I morgon blir det lutfisk på tallriken.

God fortsättning på julen!

*Särskrivning (med problem att stava)

Bonus.

Missade ni också Julottan i morse? Här är den med psalmen ”Var hälsad sköna morgonstund”.

Publicerat i Betraktande, Höns, Katt | 6 kommentarer

Den värsta julen

Oftast är det trevligast att minnas de bra jularna. Nu är det för länge sedan men ju äldre jag blir dyker det upp fler gamla minnen. Jag ska berätta om några skräpjular.

Vi bodde i Björkhagen i slutet av 50-talet.

Jag önskade mig en hel bit ost av morsan i julklapp. När jag fick paketet visste jag inte vad det var. För hon skulle väl inte köpa en ost till julklapp? Det var ganska tungt för sin storlek och lustig form. När jag frilagt det ljuvliga innehållet, tog jag genast en rejäl tugga av den. Och en till. Det blev flera. Smaken var inte som den brukade. När äter ost, ska man skära en skiva så nära osten som möjligt. Då får man den rätta smaken. Jag mådde illa resten av den julaftonen.

En annan sådan jul var denna.

Jag önskade mig en speciell vagn till modelljärnvägen. När jag såg paketen, som hon hade gömt i garderoben, kände jag igen formen på just det paketet. Hade hon köpt rätt vagn? Jag var tvungen att tjuvkika i paketet. När vi öppnade paketen senare, tittade morsan förväntansfullt på oss. Jag fick låtsas att bli överraskad. Jag kände mig falsk hela julaftonskvällen.

Nästa jul är en av de värsta. Det föregående var småsaker.

Grannen mitt emot där i Björkhagen var inte rolig. Speciellt inte på storhelger. Då dracks det brännvin till förbannelse. Först var det skratt. Husen var lyhörda. Sedan byttes skratten  i att slå i dörrarna. Kvinnan skrek som att hon höll på att bli mördad men det syntes aldrig något på henne.

Av allt oväsen såg morsan ut så här fast i yngre upplaga. En jul trodde mor att de hade dörren till farstun öppen. Hon tittade ut i farstun och därnere stod deras tre barn. De hade flytt fältet. De fick komma in till oss. De satt där i soffan med stora runda ögon. De fick julgodis naturligtvis. Om jag inte minns fel, gjorde mor smörgåsar till dem.

Den yngsta flickan kan inte ha varit äldre än 4-5 år. Jag kallade henne för Molly för hon var lika söt som Mimmi Pigg (Molly).

En gång ringde morsan till snuten.

Det kom och hämtade den något överförfriskade. Det blev tumult i trappuppgången. Han försvann senare och då blev det lugnt.

Nu är det julafton 2017 och här kommer det gå lugnt till.

När jag skulle slå in ett par julklappar till Kommandoran, låg Norpan på köksbordet.

Hon vägrade att flytta på sig.

Paketet blev så här i brist på utrymme. Ser ut som att en 5-åring varit i farten.

God Jul!

Publicerat i Betraktande, Katt, Minne | 8 kommentarer

Farbror Frej (Uncle Frej)

I år har vi gjort allt annorlunda. Tidigare år har vi stressat in i det sista.

Alla julklappar är nu inköpta och levererade.  Tre dagar innan julafton!!!

Det känns skönt. Nu kan vi putsa lite här hemma, i lagom takt, inför julhelgen. För oss är varje dag såsom en helg. Kvällarna speciellt. Du vet de där fredagskvällarna, när du kommer till ro efter en veckas arbete, den där sköna helgvilan. Så i jul får vi anstränga oss lite extra för att få till det.

Annars trummar allt på som vanlig här varje dag.

Katter som vill in och ut. Kattlucka skulle inte fungera här. Skulle vara ett irriterande slamrande hela dagarna.

Ibland är det trångt i porten. Pensionärerna motionerar så gärna.

Hönsen får sin uppmärksamhet. Både i skötsel och på bild.

Mycket handlar om dessa katter. Vår roliga och trogna vänner.

Det här är hur de ser ut när de väntar på middag.  (Norpan)

De kan ligga så här hur länge som helst.  (Sara)

Blickarna talar sitt tydliga språk.  (Truls)

Kommandoran på väg till samhället för att proviantera.

Jag själv jagar runt hela dagarna för att få till den bästa selfien.

Lite julpyssel har det blivit. Ny vaxduk som kommer att få stryk av många partier yatsy.

Katterna fick naturligtvis också en ny.

Jul kort (förbaskade svensk särskrivning för att få det rätt i en översättning) har det blivit sparsamt med. Kommandoran har skickat några och jag bara ett till min bror med familj. De flesta är ju online i ett enda sammelsurium. Och för det mesta något vettigt.

Jul kort till alla vänner i cyberspace måste jag göra ett för att få frid.

Kom att tänka på Farbror Frej. (Klicka på länken till vänster. Uncle Frej. Tyvärr inte översättningsbart). Han var ju en mästare på att få till det för barn och oss vuxna.

Hej allihop nu blir det hopekok
Se nu här vad farbror Frej fått hop

Alla de bilder ni nu redan sett
sättes på plats i ett ordnat sätt

Nu är det färdigt och enkelt gjort
Vips vi har gjort oss ett julekort.

Publicerat i Betraktande, Höns, Julpynt, Katt | 9 kommentarer

Vadå lista?

Idag är det en sådan där dag att hitta på något att skriva om igen.

Det är ruggigt ute. Åkte upp till min favoritplats för att titta på Vättern.

Jag kan skönja en viss skillnad mot sommaren.

Till och med tuffa Norpan söker alla slags skydd i det råa vädret.

Jag har ställt ut majs i en skål till fåglarna. Nötskrikan gillar majs.

Här är en annan (rådjur) som tydligen gillar majs. Den kom igår och idag också.

Från det ena till det andra. Nu stundar helgdagar. Kommandoran sköter inköp av maten och jag brukar ta hand om den andra avdelningen. Tänkte att hon skulle få bestämma för en gångs skull. Sa det till henne för några dagar sedan. Du få bestämma helt. Hon nickade till svar.

Idag påminde jag henne. Har du skrivit den där listan på vad vi ska dricka?

Vadå lista? Du skulle trivas då! Du ska få en lista!

Julmust, julmust, julmust, julmust, julmust, julmust…

Vi skrattade gott åt det hela.

Senare på kvällen kom hon med listan. Då var det inte så roligt längre.

Publicerat i Betraktande | 8 kommentarer

Jag får hitta på något

Så här är det med bloggandet för min del:

  1. Lust att göra och lust att skriva = blogg
  2. Lust att göra men inte lust att skriva = uppskjuten blogg
  3. Inte lust att göra men lust att skriva = hitta på något att skriva om
  4. Inte lust att göra och inte lust att skriva = ingen blogg

Några andra alternativ finns egentligen inte för det finns alltid något att göra eller att skriva om här där vi bor. Det hela beror alltså på lusten. Om vi får vara friska.

Blogg betyder att skriva journal dagligen eller periodvis.  Hade det bara varit att skriva dagligen, hade det inte blivit något skrivet (En. blog) för min del. Jag gillar inga måsten.

Idag inträffade alternativ 3 i listan ovan.

Dagen började så här. Med Norpan spinnandes under morgonrocken. Min blick var skarp som på en Nobelpristagare i sina bästa stunder av forskande. Glädjen likaså.

Hon kröp ut så småningom efter en och en halv timme och…

…och lade sig på det vanliga stället.

Tog en bild av Sara i sammanhanget. Svåra att få en bra bild på. Skam den som ger sig.

Tog hand om hönsen, den dagliga sysslan. Sandade gångarna. Det sistnämnda är som att skriva om när färg torkar. Fyllde på jordnötter åt småfåglarna.

Stopp! Jordnötterna är inte för dig, Sara. Jag fick en bättre bild på henne.

Vände mig om och fick se en annan krumelur under granen som väntade på byte. Kan ni se? Som en bildgåta. Klicka på bilden om det är svårt.

Amatörer.

Ett tillägg till en läsare som undrade vad ordet presenning kommer ifrån.

Googlade och ordet kan härledas från flera språk.

Publicerat i Betraktande, Katt | 8 kommentarer

Finsmakare

Igår hade vi pannkaka till middag.

Stekta i smör ska de vara. Kommandoran gör alltid några extra.

Morgonen efter gör jag ett par fuskcrepes till frukost. Ost och skinka i och så in i mikrovågsugnen någon minut. Helst innan hon vaknar för annars får jag höra ”avskyvärt”.  Jag vill absolut inte höra detta i stunden av njutning.

Detta serveras till hönsen.

Det här är den äldsta damen i sällskapet. Hon är en riktig finsmakare.

De är väluppfostrade statister på bloggen, tittar upp när fotot skall tas.

Den gamla hönan skulle aldrig äta något av det här.

De här till exempel. Vi har provat och hon tittar bara på dem. Man kan ju undra vad de innehåller.

Hembakade kakor på smör skall det vara. Då är den gamla hönan först.

Det går åt mycket smör här hemma. Senast vi var i Mjölby, hittade Kommandoran billigare smör på Lidl. Läste innehållsförteckningen på bägge och de är lika. Vi ska testa det på hönsen. De upptäcker om det är något skumt.

Katterna är riktiga finsmakare. Så här ser det ut när det rensas räkor i köket. De dricker inte vattnet från den borrade brunnen. Vatten från den grävda skall det vara.

Färska varor från naturen är förstås bäst. Är det hennes 341:a? Jag tror det.

Annars händer det inte så mycket förutom att jag anlägger en djungel på baksidan.

Publicerat i Betraktande, Höns, Katt | 6 kommentarer

Förbaskade elekronik

Det började egentligen i förrgår. Skulle flytta bilen från vändplan så att grannen skulle kunna vända med traktorn. Han är snöröjningsmästaren här.

Lät bilen gå för jag skulle snart åka och handla. När jag väl skulle åka iväg, såg instrumentpanelen ut som ett glatt tivoli med massa lysande lampor. Stängde av och väntade. Bilen startade men hur mycket jag än tryckte på gasen, svarade inte motorn. Förbaskade elektronik! Alltid krångel när vädret är smått kallt och fuktigt. Det är inte första året.

Vi som hade bokat tid för besiktning. Dessförinnan hade jag bokat tid hos bilverkstan för att släcka några av de där varningslamporna som är nonsenslampor.

Tog reserven till affären. När man bor så här, måste man ha två bilar.

För att göra en lång historia kort. Jag fick köpa ett nytt batteri. Mina händer såg ut som om jag blivit riven av en katt.

Tacka vet jag den gamla goda tiden då bilarna såg ut så här. Inget tjafs med något. Allt gick att begripa.

 Vi kom iväg på besiktningen och välbehållna därifrån. Kommandoran pratade hela tiden. Jag tror det är något nervöst.

Det här med besiktning av äldre bilar kan vara lite nervöst. Speciell om de står kvar länge på samma ställe.

I början av 70-talet  hade jag en Volvo Amazon som skulle besiktas. Jag lyckades övertala en tjej att åka till besiktningen. Min plan var att de skulle titta mer på henne än på bilen. Hon kom gåendes tillbaka. Bilen hade fått körförbud. Sned i chassit/ramen. Det blev en dyr historia.

Publicerat i Betraktande, Minne | 5 kommentarer