Bakom plåten

En vecka har jag känt mig som katten. Ständigt på jakt.

Som den här katten och nere vid hönshuset naturligtvis. Som står i musattack.

Springan som den lille musen kommer in i. Den blev större och större. Lappade ihop med stålull, grenar, pinnar och allt vad som kunde tänkas.

Fällor som han förmodligen dansade förbi som den levande musen.

Den stora högen av hönsmat under hinken varenda eviga morgon. Det måste ha gått åt energi till detta springande och samlande.

Måste varit irriterande för…

… för hönsen att ha den lille springande kors och tvärs och sedan snaskandes hönsmat på bästa sovtid. Jag kände med hönsen. Försökte komma på en lösning. Gjuta betong nu när det är kallt om natten? Skulle bli som Mariekex. Skulle gynna inkräktaren.

Sedan kom jag på det. En täckplåt från en diskmaskin som jag nästan slängt allt av.  Skräp-sparkontot har betalat sig. Nu är det lugnt och vi får 5 ägg varje dag.

Det  finns andra plåtar som måste bort. Bergvärmen. Har gett upp hoppet om att få hjälp. Ta bort plåtarna, kolla och se vad som ser konstigt ut. Rentav havererat. Filter, stopp, läckor och säkringar till den där knepiga elektroniken. Det grejar sig kanske, för jag kommer att grotta ner mig. Måste bli lite varmare ute först.

Ikväll år det kallt.

En fet plåt som jag tagit mig igenom. Den s.k. ”klimatkrisen”.  Flera månader tog det att plöja boken…

… för många stickspår har det varit att följa men nu har jag det klart för för mig.

Sedan gäller det bara att skriva om det här på bloggen så att…

…folk inte ruttnar efter 1 minuts läsning. Med detta håller jag på i brist på annat.

Publicerat i Betraktande, Höns | 5 kommentarer

Solen gick upp och…

Vaknade med många planer i huvudet. Det blev som vanlig.

Solen gick upp och de flesta av planerna stannade i huvudet.

Kollade på Norpan och Truls ett tag innan färden till återvinningen och samhället. Truls hade kul med en mus och Norpan betraktade.

Inte att hon skulle blanda sig i leken. Ibland tittade hon åt annat håll och låtsades inte om lärjungens framfart.

Behållningen av återvinningen var att Mosse (från Irak) fortfarande är kvar. Han har varit här i tre år och har inte kvalificerat sig för utvisning ännu. Brukar, i alltför många fall, ske vid +5 år. Då har han lärt sig språket, etablerat sig och skaffat sig ett liv här. Biljett tillbaka. Vem har lovat (4 år sedan) att sådant inte skall ske? In med bidragsberoende slödder istället. Valboskap åt sluthuvudet.

Men han sitter förmodligen fortfarande kvar på dasset och funderar på utredningar till förbannelse. Den förste socialdemokratiske partiledaren jag känner till som inte är sosse.

Dessvärre har han myglat sig till statsministerposten. På 7 år har han givit sig själv 28 000:- mer i månadslön, sänkt skatten för de rikaste och brutit många löften. Roffarfasoner.

Lämnade i alla fall återvinningen med ett gott minne. En sådan kvarn som morsan malde potatis och kålrötter i. Rotmos.

Gick en inspektionsrunda när jag kom hem. Eländet som måste bort.

Mycket ved blir det. Till döddagar. På tal om träd.

Nu kan man välja bort kvittot på bolaget. Äntligen! Skogen kan användas till annat.

Mer att göra. Uttern som var här och skulle….har inte hört av sig trots många samtal (olika nummer) och intalade meddelande. Ser mig själv ligga där och meka med den där bergvärmen.

Solen gick upp och solen gick ner den här dagen också.

Publicerat i Betraktande | 4 kommentarer

Vart tog den vägen?

I egenskap av sopgubbe, har jag mina utprovade rutiner. Det har tagit 8 år att utveckla dom.

Vid dörren har vi en sopsäck hängandes. Där slängs allt som kan brinna.

Förr var jag duktig idiot som sorterade mista lilla sak i rätt säck. Sedan fick jag reda på att de eldade allt i alla fall. Då var det slutsorterat. Borde skicka en räkning till kommunen för alla de timmar jag sorterat i onödan.

När säcken vi dörren är full, hamnar den i den gamla trotjänaren.

Fast det är nyligen påkommet i soprutinen. Tidigare ställdes säckarna i Den gamla damen i väntan på avfärd till återvinningen.

Tills jag kom på att mössen gillar mjölkrester. Då flyttades allt till bilen.

I fredags skulle trotjänaren besiktas och då måste sätena var uppfällda.

Vad fann jag under sätet? Ett musbo. Musen måste kommit med en säck in från Den gamla damen. Ja, bilen är det säkraste stället för en mus här på Skorpan.

Vi åkte iväg till besiktningen i Mjölby. Vi åkte i bägge bilarna för jag tänkte att den gamle skulle kunna få en chock nu när den fick gå längre än en mil på en dag.

Bilen gick igenom utan anmärkning. Den har gått 120 mil på ett år inom kommunen.

Det var inte förrän vi åkte hem igen som jag kom att tänka på musen. Vart tog den vägen? Tänk om den är kvar i bilen? Det skulle märkas för musen hade nog bett om att få bli avsläppt för hon hade tjatat sönder den.

Idag har det varit vårlikt på Skorpan och vart tog vintern vägen? Än kan det komma bakslag.

Publicerat i Betraktande, Utflykt | 4 kommentarer

Man ska spara på stegen

Det har varit kallt och vi har eldat i kakelugnen morgon och kväll.

Golvet i vedboden är snart tomt.

Visserligen finns det lite ved på andra ställen också men det kommer inte att räcka.

Googlade och fick upp en gård en halvmil hemifrån. Ringde och fick till svar att de inte sålde. Men hur mycket skall du ha? En kubik färdig björkved. Det kan du få köpa men du får lasta själv.

Åkte dit idag. Samtalsämnet var ju givet för han har två användbara traktorer från 50-talet. Han var i min ålder, tror jag. Han bodde i sitt föräldrahem och visste en hel del om bygden. Vi stod och pratade en halvtimme.

Folk pratar mer med varandra på landet. Som ett par hundar som lär känna varandra. Dessbättre skiljer sig människan från hunden i sitt beteende.

Skulle veden få plats på kärran?

Ett gym-pass på 45 minuter och allt var lastat.

Byte av dragfordon hemma. Denna Mulle.

Skulle jag lägga veden i vedboden? Nej, man skall spara på stegen.

Veden får ligga kvar på kärran nära huset. Bara slänga på en presenning. Vedbod på hjul.

Gissa om det var gott med fika och köttbullemackor med skolgurka!

Jag kallar den skolgurka för den doftar som det gjorde i skolbespisningen på 60-talet.

Ikväll är jag ledbruten.

Publicerat i Betraktande, Minne, Sysselsättning | 10 kommentarer

Rundgång

Idag har det varit en fantastisk vinterdag, alla hjärtans dag till ära.

Inte ett moln på himlen och 6 grader kallt. Ingen blåst.

I morse blev jag fundersam. Lägger aldrig solrosfrön på marken. Katterna, ni vet. De är många fåglar som fått sin sista måltid just där. Koltrasten har börjat sitta inne i huset och sprätta. Han verkar inte äta något.

Är det någon sorts hjälpverksamhet som pågår? Rådjuret äter vad som bjuds.

Så här brukar det se ut inne i fågelrestaurangen.

Nu ser det ut så här och har gjort några dagar.

Vid närmare eftertanke kom jag på det. Jag har inte lagt ut bitar av äpplen på några dagar. Koltrasten gillar äpplen och letar efter sådana i huset. Lade ut äppelbitarna och koltrasten blev nöjd för han flög inte in i huset. Det som nu kan hända är att rådjuret äter upp äppelbitarna tidigt på morgonen och så blir det samma visa igen. Rundgång kallas det. Många äpplen blir det till slut, tror jag.

Publicerat i Betraktande, Fåglar | 8 kommentarer

Tacka vet jag Mulle

Vintern verkar ha tagit ett järngrepp. Vi har klarat -20 här tidigare i veckor. Året var 2013 och allt fungerade.

Bergvärmen har tuggat och gått alla de år vi bott här. Nu har den ledsnat lite och vill bara gå 8-12 timmar per dygn. Den övriga tiden blir det uppvärmt med elpatronen som sitter i. Den kunnige på området har varit  här två gånger och tittat och tror sig veta vad det är för fel. Han har beställt delar men eftersom många saknar värme helt i trakten, blir han osynlig här. Jag tror att det är elektroniken i apparaten. Elpatronen får nu jobba för fullt i landet där priset per kWh gick upp med 49% vid årsskiftet.*

Elementet (på högkant) lade av. Sitter mitt i gästhuset där vi håller 10 grader vintertid. Lade av och lade av, förresten. Den elektroniska termostaten tyckte att elementet skulle gå på full effekt. Inga reservdelar finns. Lägg märke till Norpan.

Skickade efter ett nytt från Jula. 400 volt 2-fas. Det är första gången jag kom i kontakt med 2-fas. Det var spännande.

Denna Norpan är mästarinna på att snika sig in i gästhuset. Går inte att överlista henne för hon ändrar taktik varje gång. Sedan blir hon där inne i timmar. Hennes relax. Hon är inte mycket ute nu, fryser om tassarna förmodligen.

Hönsen och värmelampan för att inte vattnet skall frysa. Den står på 24 timmar om dygnet. 250 watt * 24 = 6 kilowattimmar. De sover på pinnen 15 timmar och är inte ett dugg intresserade av vatten. Satte in en timer. Allt för att spara el.

En morgon, när jag gick ner till Den förbjudna staden, fick jag se att…

… dörren till kornboden stod öppen. Därinne som mycket av vattenprylarna finns. 11 grader kallt. Här fick jag hög puls. Tänk om allt har frusit sönder, tänkte jag.

Mycket riktigt. Allt var fruset. Kom inte en droppe ur kranarna. Upp och hämta en gasolkamin som fick stå 2 timmar. Sedan var allt som vanligt igen och inget hade gått sönder. Där kom vi undan med blotta förskräckelsen.

En haverikommission tillsattes.

Det brukar räcka med att stänga dörren utan att lägga på haspen. Jag testade. Dörren gled upp sakta. Nu skall jag alltid lägga på haspen.

Tacka vet jag Mulle traktor. Den går i alla väder och skulle den krångla, kan man meka med den själv. Finns inte ett spår av elektronik i den.

* Varför var det tvunget att lägga ner Ringhals 1 mitt i vintern? För det har med höjningen av elpriset och elbristen att göra. Det behöver man inte vara någon Sherlock Holmes för att räkna ut.

Publicerat i Betraktande, Katt | 6 kommentarer

Skulle bara tanka bilen

Dagens utflykt var tänkt till brevlådan. Startade bilen och lampan för tankning lyste.

Tittade bortåt gläntan. Tyckte det såg fint ut.

Innan tankningen fylldes det på med tröst i sinnet. Omberg syns knappt men klickar man på bilden två gånger, framträder ståtligheten. (Gå tillbaka med pilen uppe till vänster.) Den som varit där på Omberg vet.

Lustigt detta med att Vättern påverkar molnen i så stor grad. (Se det blå hålet.)

Det är något visst med vinterskrudad skog.

Tankningen förträngdes när tanklocket skruvades på.

Åkte en sväng mot Omberg. Skulle gärna åka dit men vem vet om vägarna är plogade där?

Verkar vara besatt av Omberg. Snart sitter jag hemma och gör modeller av berget. Kanske i potatismos vid middagsbordet som Richard Dreyfuss i ”Närkontakt av 3:e graden”.

Vände hemåt igen. Vindkraftverken snurrade fast det kändes vindstilla ute.

Utkanten av tätbebyggelsen. Här eldas det för kung och …Ödeshög.

Ödeshögs värmeverk. Ägs av Lantmännen och eldas med träflis och rester av spannmåls-produktionen. Sådana här bilder ser man ofta när de pratar om utsläpp av koldioxid.

Foto: Robert Birkby

Eller som den här med rubriken ”Utsläppen av koldioxid ökar.” Förmodligen i avsikt att vi skall tro att detta är koldioxid. Detta är i huvudsak vattenånga och rökgaser. Koldioxid är osynligt vid alla temperaturer. Påverkanskampanjen är stor i denna CO-religion.

Att koldioxid är osynligt fick vi lära oss redan på kemilektionerna i skolan.

Förklaring

Vad hände: Ljuset slocknar när du hällde gasen över ljuset.

Varför: När bakpulver och vatten blandas bildas gasen koldioxid. Gasen är tyngre än luft. Det är därför den stannar kvar i kannan tills dess att man häller den i glaset. Glaset blir fullt med koldioxid och ljuset slocknar. Koldioxiden tränger undan den luft som fanns i glaset. Luft innehåller syre som måste finnas för att lågan ska brinna.

Efter denna tanke fortsatte färden hem. Fortsättning kommer så småningom. Jag är laddad för det finns en rimlig förklaring.

Hemma igen efter någon timmes utflykt när bilen bara skulle tankas.

Publicerat i Betraktande, Utflykt | 8 kommentarer