Förberedelser

Efter lång tids funderande, skrev jag en lista idag.

När ordern delegerades i järnaffären, blev jag påmind om hur jag kunnat skriva.
Första raden: 32 st. bult M4x20 med mutter. M9 fanns inte, därav borren på 10.

Jag har varit borta från järnaffären för länge. Stället jag älskar. Unikt. Under mina dryga 60 år i Stockholm med omnejd, fanns ingen sådan järnaffär. De har klarat sig relativt bra i krisen. När folk blev permitterade från industrin häromkring, blev de hemma och skruvade istället.

Finns många sådana här gångar med skruv, bultar, muttrar och brickor. Det som inte finns här är inte uppfunnet. Normalt kan man står här och utbyta tankar men nu är det tråkigare. Man kan slänga käft ute i butiken istället. På landet är det mera socialt.

Här blev jag lite darrig på handen tydligen. Mekano på löpmeter. Här brukar frågan komma; Vad skall du ha det till? De är allt lite nyfikna. Jag berätta gärna.

Nu är alla förberedelser gjorda. Åkte och handlade maten medans järnaffären plockade ihop. Imorgon blir det metallslöjd om vädret tillåter.

Hönsen brukar vara intresserade när jag fixar.

Denna Norpan. För vi skall väl ha lite katt också?

Hon kan ha varit borta i dagar men när hon kommer in, hungrig och törstig, slänger hon sig över knarkbananen.

Publicerat i Betraktande, Höns, Katt | Märkt | 4 kommentarer

Det blir inte alltid som man tänkt sig

Ekorrarna har hittat till varsin restaurang men ibland slåss dom i alla fall. Kanske ligger det i deras natur att de skall slåss om maten.

Det blev ändå lite bättre.

För ett år sedan var jag till skoaffären. Mina Eccodojjor hade sagt upp sig. De hade ju ändå stått ut i fyra år. Köpte nya. Det är bara Ecco som gäller.

Nu i veckan började de läcka. Konstigt, Ecco-skor brukar hålla längre. Kollade på dom. Det var inga Ecco utan en kopia som kostade lika mycket. Det gäller att kolla ordentligt.

Limmade och satte ett tvingande förband. Kanske skall behålla silvertejpen på.

Hönsen fick vara ute medans jag var min egen skomakare. Gräset är långt. Batterierna, som jag skickade efter i våras, är dåliga. Gräsklipparen står.

Köp två betala för ett. De var bra i början men har lakats ur mer och mer. Rena skiten på ren svenska. Orkar inte hålla på och bråka på stället där jag köpte dom.

Det blir inte alltid som man tänkt sig.

Så på inköpslistan står: nya skor och ett nytt batteri. Vi ska åka till Jönköping snart och då skall jag inte gå på samma minor.

Publicerat i Betraktande, Höns | 4 kommentarer

Filialen

Visst är det kul att titta på ekorrarna men jag har en teori.

Hittade en bild på nätet som visar hur det kan se ut här på Skorpan. Bilden är hämtad från Alexandras fotoblogg. Finns många fina bilder där.

Min teori är att ekorrarna gör slut på mer energi än vad dom får i sig. Alltså så snaskar dom mer nötter. Om dom istället får äta i lugn och ro, kanske de blir mätta och hoppar hem och lägger sig.

Alltså gick jag ner till Den förbjudna staden för att råda bot.

Katterna var med in för de vill gärna utforska stället men stack ut när bandsågen gick igång.

De var utanför och väntade hela tiden jag var därinne. Här fortfarande skumma på bandsågen.

Nästan hela skivan gick innan jag blev klar. Jag bara måste vara mer här än att hänga på Facebook. Lyssnade klart.

Här ligger den nu, filialen. Nu skall det bli intressant.

Första gästen var en trädkrypare. En ekorre kom och satt på det vanliga stället. Sedan hoppade han upp på långa pinnen för att dricka vatten nedanför. Han satt där, vänd mot trädet, länge för han hade matstället i stereo. Sedan dess har vi inte sett en enda ekorre men två hackspettar i varsin restaurang. Så det kan gå.

Kanske det grejar sig och jag har då inte varit snål.

Vad har ni för vardagliga små problem?

Publicerat i Betraktande, Katt, Sysselsättning | 4 kommentarer

En levande tavla

Som ni vet, går jag ner till hönsen i Den förbjudna staden varje dag.

Nästan alltid hänger en katt på.

Sällan Norpan. Hon kommer bara när jag har jobbarkläderna på.

Hon gillar när det händer saker därnere.

Häromdagen när jag gick ner, syntes ingen katt till. Jag tyckte det var konstigt. Saknade faktiskt sällskapet. Nåja, de har andra intressen.

Efter ett tag, dök Sara upp. Sara, matvraket, den bortskämda och en fara för ekorrarna. Henne har jagat bort från baksidan minst 100 gånger.

Hon ville undersöka hönshuset och det fick hon. Hönsen bryr sig inte. Skulle hon komma för nära hönsen, får hon stryk av en tupp. Nästan så att jag önskar. Sådana med fjädrar på skall man akta sig för. Sedan försvann katten.

När jag gick upp, fick jag se henne. Hon vet att jag brukar gå på utsidan.

Inte en blick utan liksom bara ”gå nu”.

Sedan sprang hon före och kollade om jag var med. Sådant tar jag till mig av ett litet djur.

I veckan var vi till Sven i kvarnen och hämtade 25 kg jordnötter. Vi är storkunder där enligt honom. Är det inga andra som köper, frågade jag. Jo, de är de där två gubbarna som kommer hit och köper en påse på 3 kg ibland. Då vet jag att det skall drickas grogg och snaskas jordnötter, svarade Sven. Finns inga hemligheter på landet, tydligen.

I många år tyckte vi det var tråkigt att vi inte hade några ekorrar här. Nu har vi tre plus alla fåglar. Alla tre ekorrarna syns på bilden och ibland jagar de varandra. Då går det undan. Det är som en levande tavla när vi tittar ut genom fönstren.

Vad var det då i lådan?

Den här som jag skrev om för några dagar sedan.

Innehållet var välpackat.

Synnerligen välpackat.

Här låg de och höll krampaktigt om varandra. Två neodymmagneter. Det är neodymet som gör skillnaden mot en vanlig magnet. Sådana magneter finns i en hårddisk. Jag har alltid varit fascinerad av magneter och har magneter kvar sedan barnsben. De ligger fortfarande och kramar om varandra.

Ikväll fixade jag maten. Det blev grillad chorizo. Det var så vackert. Också som en levande tavla. På söndag blir det kroppkakor. Det är bara att göra som jag gjorde för 7 år sedan.

Publicerat i Betraktande, Höns, Katt | 4 kommentarer

Det sociala dilemmat, den mörka sidan av social media.

Få är de kändisar som vågar säga det uppenbara i Sverige men här är en. Han betraktas som obekväm (inte PK, politisk korrekt) i det statsägda media. Vissa saker kan man inte lägga sig under bordet och hålla käft om. Jag skulle vilja ha honom som en joker i en partiledardebatt. Han skulle ge sig på alla.

 

I en vanlig dödligs ögon förefaller det han säger vara rimligt om man hängt med detta år.

Undrar hur länge klippet får ligga kvar på Youtube… hoppas han är för stor för att fimpa.

Sorgligt att säga men svenska folket har bokstavligt talat blivit överkört!

Filmtips: The social dilemma på Netflix.

Jag har sett filmen 3 gånger för det går snabbt bland de intellektuella.

Publicerat i Betraktande | 1 kommentar

Nu ska vi se vad det här är…

Idag lade jag märke till att hösten har anlänt.

Träden börjar skifta i hösten mode. Nu väntar vi bara på dofterna.

Alla har inte givit upp ännu. Fast de där kan ju växa genom asfalt.

Igår kom posten till dörren med ett paket.

Det var inte ett dugg spännande, 10 kg torrfoder till katterna som lär räcka ett halvår. Smidigt att skicka efter på nätet. Hade vi åkt till en affär så hade det kostat 160:- mer + bensinpengar.

Ibland kan det komma ett paket där man är osäker på innehåller. Man kan dra sina nitlotter på näthandeln när det gäller kvalitet och funktion.

Då tänker jag på morsan. Det var en julafton och vi gick ner till henne. Vi hade kommit överens om att inte byta julklappar men vi visste att hon behövde en grej. Hon fick paketet och när hon öppnade sa hon högt: ”Nu skall vi se vad det här är för skit”. Vi vek oss av skratt och hon frågade vad vi skrattade åt. Nej, det sa jag inte, svarade hon och vi lät det vara. Vi förstod att hon hade tänkt högt som man kan göra ibland.

Jag säger alltid ”mors ord” högt när jag får ett sådant tveksamt paket.

Fast det sa jag inte idag när paketet hämtades på ICA. Förpackningen var tyngre än innehållet.

Publicerat i Årstid, Betraktande, Minne | 2 kommentarer

Irrfärden

Det var en eftermiddag när jag stod uppe vid favoritstället och beundrade utsikten.

Tänkte: synd att stranden är så brant. Det skulle vara kul om vi kunde fiska någonstans. Fick se något ljust längre bort. Bilden går att förstora genom två klick. Vid pilen syns det ljusa. Använd bakåtpil, uppe till vänster,  för att komma tillbaka till bloggen.

Åkte hem och tittade på en karta. Öninge Lillgård också benämnt som Öninge hamn dykplats. Det låter lovande, gick tanken. Kan inte vara svårt att hitta dit.

Nästa dagen gick färden i det fina landskapet.

Som jag irrade på småvägarna. Odysseus irrfärder måste ha varit en söndagspromenad i jämförelse. Kunde senare konstatera att jag hamnat 1 km söder om målet.

Åkte hem och gjorde om. Tog med mig GPS’n på två ben av märket Lotta.

Öninge, så långt, så rätt. Här höll jag på att göra bort mig. Tur att Lotta var med.

Nu blev det rätt. Man fick inte köra ner med bilen. Lotta väntade i den medans jag gick ner för den branta backen.

Jaha, det här måste väl vara hamnen, tänkte jag. Gick inte att komma ner till vattnet för det var inhägnat och låst.

Kunde ta mig ut på klipporna och ta några bilder. Söder.

Norr.

Traskade uppför den branta backen igen. ”Nej, det var inget för oss, svårt att gå på de hala klipporna”.

Behållningen av färden:

Behållningen av färden blev en tur på landet och lite vågskvalp.

På hemvägen stannade vi till för att köpa potatis. Lotta gick in för att se om potatisen fanns. Jag stod utanför och fascinerades av frontlastaren som lastade på skopa efter skopa med spannmål på lastbilen. Kom att tänka på när jag räknade riskorn. Läs HÄR och HÄR.

Publicerat i Betraktande, Utflykt | 4 kommentarer