Det är min lön

Nu är jag inne i slutfasen på hönshuset. Upphetsande. Invigning och champagne med hönsen som värdar.

Småfilande till förbannelse. Ger mig inte. Ska bli som jag tänkt mig.

Tro nu inte att jag visste hur jag skulle göra när jag satte igång. Jag har nött baken på kontor i 45 år inom IT. Till frälsning finns nätet där även en idiot kan lära sig bygga en atombomb. Kanske.

Vattbräda. Fast på Skorpan blev brädan en plåt.

Takfotsplåt. Skall få vattnet att sirligt rinna ner i hängrännan.

Nu har jag bara gaveln kvar att klä in med panel. Och att lägga tillbaka några plattor därinne. Och att riva ställningen. Och att sätta i de sista sex fönstren. Sedan skall vi fira!

Gick hem till Kommandoran däruppe på kullen.

Det första som jag tog in var…

…doftljuset som stod där bland de lantliga tillbehören. Kände mig välkommen hem.

När jag kom in, doftade det jul i hela huset. Hon hade läggen på spisen. I recepten säger de 10 korn kryddpeppar. Fjantigt. Hon har i två nävar och det är då det doftar jul och då blir det gott. Bah! 10 korn är ju som intet. Vi ser många matprogram och de flesta torskarna kryddar för lite. Läggen ska koka en timme per kilo. Gärna något längre.

Kommandoran stod där och tärnade kålrötter. De kräver koktid och bör ner i grytan i smått format.

I med rötterna och koka i spadet från de kokade läggen. De ska koka en timme längre än potatisen…

…som läggs ovanpå rötterna i samma gryta. Totalt 1,5 timme klart, färdigt slut. (potatisen har ångkokat en halvtimme). Pressa det hela och ni har fått en ljuvligt rotmos. Kryddningen kommer med spadet från läggen som det kokades i.

Sedan serverades middagen; Kom och ta dig nu. Det inte värt att jag säger ”ta du”. Nej, jag tar ”lilleturen”.

Tillbaka till hönshuset. Har ägnat 2,5 månader, 5 timmar varje dagen och några kronor.

Det är mitt flaskskepp som hönsen kommer att gilla. Jag vet. Det är min lön.

 

Publicerat i Betraktande | Märkt , | 4 kommentarer

Tur eller jävelskap?

Idag for jag norrut till kvarnen i Kvarntorp. Kommandoran gick hemma, myste och skulle ha fikat klart tills jag kom hem.

Väl uppe där var de bara att slå en lov i omgivningen. Mjölnarn själv kommer när han ser bilen. Dammen är välfylld.

Men den töms. Kollade på forsen.

Den lät rogivande. Hemma, när jag såg filmsnutten, fanns larmet från kvarnen med. Hördes inte när jag stod där och tog in helheten.

Fick med mig krubbet till våra fjäderklädda vänner. Hemåt. På ett fält höll de på med att reparera ett vindkraftverk. Världens bamsekran som stod i ett regndis. Ingen idé att ta en bild av den.

På vägen hem funderade jag över veckan som gått. Jag pysslar ju med hönshuset, som ni vet.

En sådan här burk (1 kg 110:-) behövde jag till för att smeta i skarvarna på papptaket i slutskedet. Inköpt på ”Hem ljuva hem” (BOLIST).

Så var vi då i Jönköping för en vecka sedan. Jag tog en tur på Jula medan Kommandoran inventerade de första raderna på CityGross. Tänkte kolla efter det där asfaltsklistret. Fanns ingen men takmassa fanns. (6 kg 390:- ). Samma sk.t. Fem kilo mer än vad jag behövde. Tog i alla fall den där bunken med tanken ”att det är kanske något annat tak som läcker in vatten”. Det var närmast som en bön. Ni vet själva om ni läst föregående inlägg. Jag blev bönhörd inom en vecka.

Frågan är då: Är det tur att jag tog den stora bunken eller är det jävelskap för att jag nu hade? Jag ser det som tur. Jävelskap hade varit om jag köpt en liten burk och sedan fått krångla mig till en burk (1 kg) till i samband med läckan på verandan. Men sannolikheten är liten; börja läcka en vecka efter att jag köpt för att det skulle kunna börja läcka. På 5 år. Det var mycket om lite.

Tog en tur ner till min plats här på Skorpan.

Norpan var naturligtvis med på turen.

Hon gick fram och tillbaka på byggställningen.

Sen tog hon till slut skuttet som hon kollat in i 14 dagar. Så väl, men när hon schabblade till det där uppe på 6 meter, hängde i en tass och höll på att ramla ner, då var det slut.

Jag sågade ner grenen som varit hennes intresse. Tur att hon inte ramlade ner. Eller var det jävelskap för katten?

Publicerat i Betraktande, Katt | 4 kommentarer

Det regnar in

Häromdagen ropade Kommandoran på mig.

Det regnade vilket var underligt. Så sällan som det regnat på det sista.

Kommandoran stod ute på verandan. Det regnar in, sa hon och pekade upp i taket.

Hon såg närmast ledsen ut. Hon som brukar julpynta där. Det har hänt att vi haft julmiddag där när det inte varit alltför kallt. Takdropp kan förstöra julstämningen.

Det fixar sig, sa jag och ställde dit en hink med: ”De vet du väl att det regnar in i alla gamla hus”.

Sedan återgick jag till sysslan med hönshuset. Taket där måste tåla vatten.

Idag blev jag klar med pappläggningen på hönshuset.

Då fanns bara ett att göra.

Först en utredning som sig bör. Svensken gillar utredningar.

Hål och ett antal vanliga!!! spik rakt igenom pappen.

Härlig fet takmassa får duga så länge. Får kolla imorgon om mer behövs. Hela taket på verandan ska byggas om. Känns svampigt. Har tänkt på det länge nu. Hålet berodde på att en bjälke trängt upp och det ska inte kunna ske. Vilken tur att det finns något att sysselsätta sig med.

Publicerat i Okategoriserade | Märkt | 6 kommentarer

Knegardag på Skorpan

Skönt att vara hemma med en blå himmel. Kanske man skulle kunna få något gjort.

Började med att jaga presenningar. Hade lagt 10 st på gräset för att de skulle torka. Idag var de som bortblåsta eller rättare sagt, de var bortblåsta. Flaggstången hade fångat en i nordanvinden.

Resten låg i alla…

…väderstreck. Positivt att alla var snustorra.

Norpan var med och skuttade i sin vinterpäls.

Så här såg hon ut för knappt ett år sedan efter operationen. Trevligt att se att hon hämtat sig.

Fick lite gjort på taket också. Kunde friställa en …sådana där jag samlade ihop i början av dagen.

Det var 4 grader och blåst. Kändes som minusgrader.

Mellan varven var jag inne och värmde mig. Här övervakar Sara utskriften av yatsypapper.

Publicerat i Katt, Sysselsättning | Märkt | 4 kommentarer

Pastor Ull 2 av 2

Efter utläggningen om hur man mår som äldre, kom produktpresentationen som skall leda till frälsning. Att jag lägger en religiös touch på detta är kanske för vi satt i församlingshuset. Försäljare använder också ofta samma metod som pastorer i patentreligioner. Riv ner det befintliga och bygg upp med nytt.

Presentation av madrassen. En ”tempurliknande” historia. Den här hade dock fördelen med att den formade sig helt efter kroppen medan en annan formar sig efter kroppstemperaturen. Skillnad? Med den här madrassen, skulle det vara slutsnurrat och all värk skulle försvinna. (Vi har själva IKEA´s ”tempurliknande” och har man fönstret öppet en dag, återgår den till ursprungsformen. Vi sover som två klubbade sälar i den).

Därefter kom vi till produkten som är deras flaggskepp. Själva bädden. Bäddmadrass, kudde och täcke. Har man en sådan, försvinner all värk, sa han. Det var då som ”klipska Lisa” slog till. Hon satt längst fram. ”Du sa ju nyss att all värk försvann med madrassen. Varför behöver man då en bädd?” Hmm. Han fortsatte visandet av bädden. Täcket var gjort av kamelhår. Ett kamelhår är som ett sugrör, all fukt försvinner upp genom täcket.  ”Busige Frasse” vaknade: Kan man kinka sig lite då och det försvinner? Du bör nog gå på toa, blev svaret. I den där bädden bör man ligga naken. Flanellpyjamas var närmast en styggelse. Bädden höll värmen kvar och fukten borta.

I själva bäddmadrassen finns 6 st magnetremsor. Magnetterapi medans man sover. Deras magnetremsor var unika, sa han och viftade med en sådan. Jag frågade om man inte kunde få köpa några lösa sådana för att sy in i flanellpyjamasen. Fanns inte att köpa löst, tyvärr.

Lunchpaus med rostbiff, marinerad kalkon och potatisgratäng. Smakade mycket bra.

Vin fanns att köpa för 40:- glaset. Vi avstod och drack lingondricka.

Efter lunch visades priser och beställningar togs upp. En komplett 90-säng skulle landa på en bra bit över 20 tusen. ”Ni får den absolut dyraste sängen på marknaden”. Busige Frasse var snabb med ”Hur f.n ska man då kunna sova?”.

Hela säljgrejen avslutades med att Pastor Ull sålde smärtstillande krämer och oljor. Som sista utväg för att få klirr i kassan. Busige Frasse hade tröttnat och gick högvarv i säljstörande kommentarer. Skratten ekade i församlingshuset. Själva köpte vi en ”hästsalva”. Skall vara bra enligt Kommandoran. Även om man inte har en häst.

Med inköpet följde salt- och pepparkar som bonus.

Bussen tog oss till julmarknaden. Inträde (70:-) ingick i resan. Vi fick 3 timmar på oss.

Greven själv ville inte hälsa.

Matmarknad på julmarknaden.

Det var smakbitar på korv, ost, rökt fisk och annat.

En loppis hade de också lyckats klämma in.

Hantverket i övrigt var tomtar av ull…

…skålar…

…ljus och svindyra skinnkläder. Det var i stort sett allt på julmarknaden. Om och om igen till förbannelse.

Sådana här ska man akta sig för. De super omåttligt och kan förstöra trevnaden i ett hem.

Ama de casa vet. De har haft en sådan som grannen fick ta hand om. Fotot publicerat utan tillåtelse.

Vi klarade av marknaden på en timme. Lite molokna. Vi går och tar oss något att dricka, sa jag. En öl eller ett glas vin. Man blir torr i strupen av en massa hemslöjdsull. Fanns inte en droppe att uppbringa.

Det starkaste som fanns var svagdricka. Ännu mer molokna. Vi gick till bussen och sov någon timme.

Hemfärden var efterlängtad.

Kinnekulle skymtade förbi på håll.

Behållningen av dagen var ändå Pastor Ull som var trevlig och underhållande.

Publicerat i Betraktande, Utflykt | 8 kommentarer

Pastor Ull 1 av 2

Det började för någon månad sedan.

Kommandoran snappade upp ett litet blad i brevlådan som hon vred…

…och vände på. Det hela lät trevligt. Billigt också. Vi slog till. Anordnad bussresa med en liten produktpresentation. Den beryktade julmarknaden drog oss. En av det bästa…

…med svenska hantverkare. Gediget arbete. Inget indiskt barnarbete här som lägger sordin på julstämningen. Lite annorlunda från de vanliga schajasmarknaderna som står en upp i halsen.

Det var våra förväntningar.

7.05 kom bussen inglidandes på torget i samhället. Vi satt i bilen och lyssnade på radio. Fy f.n vad jag hatar dessa morgnar när telefonen spelar en trudelutt 05.30 och när man får ligga räkna ut hur många gånger man kan snooza.

Inne och det var samma resesällskap. I alla fall till det yttre. Sedan förtätades resesällskapet med ett antal stopp, bl.a. i Gränna. Inget mer att säga om det för vi somnade i godan ro.

Efter några timmar framme i Götene* och första anhalten. Församlingshemmet. Ser livat ut. Fattas bara ett foto på den avlidne och en pärm med kondoleanser. Fika och en liiiiten genomgång av produkterna.

Parantes:

Fika med ”fralla”. Nä, det där kallar jag fika med spånskiva.

Googlar man på småfranska, så får man fram detta. Fortfarande helt fel.

Det ska vara en sådan här. Med ost eller skinka. Eller ost och skinka. Sverige är förlorat till idiotbagare som inte förstår vad en småfranska är.

Det är sådant man får tugga i sig.  Såsom livet i helhet.

Slut parantes.

Efter fikat (80:-) kom han till tals. Imponerande kunnig i hur man mår när man åldras. Hörbara argument. Jag kände mig närmast som ett krälande kadaver. Allt stämde in. Kommandoran är mera kallsinnig.

Sedan skulle det bli andra visor. Fortsättning följer i morgon.

*Götene trodde jag var en förort till Göteborg. 15 mil emellan.

Publicerat i Betraktande | 6 kommentarer

I påsen låg en påse

De där två sista, ännu inte lagda, papprullarna lär bli en följetong.

Så här nära var jag igår. Hade t.o.m. gjort ränndalen som inte syns här. Sedan öppnade sig himlen och presenningen åkte på igen.

Finns annat att göra. Fylla på fågelmat t.ex. Eller är det i förlängningen kattmat?

Det här går bäst. De är som galna i jordnötter. Den här påsen inköptes på Jula för 99:-. Tänk på det nästa gång ni ska ha party. De här duger gott till vännerna. Ställ fram ett saltkar ty de äro osaltade. Brukar ta mig en näve då och då. Man får väldigt bra sångröst av dem. Fråga Kommandoran.

I påsen låg en påse. Öppnade och i den var det jord. Kollade varifrån nötterna kom. ”Made in Kina”. Varifrån annars? Jula och Kina har ett långt och troget äktenskap. Funderade på varför de skickat med en liten påse jord. Kinesisk humor? Jord för att kvalitetssäkra grogrunden? Eller jord för att smitta svensk jord? För sent, för jag hade redan hällt ut jorden på Skorpan mark. I bästa fall växer det jordnötter.

Gick ner till hönshuset för att påbörja avslutet. Delar av ställningen kunde rivas.

”Golvet” därinne, ni vet. Har verkligen underlättat.

Städa inne i det ”nya” var en annan syssla. Härinne ligger en hel höst.

Hönsen gick ut när jag gick in. De gillar inte städning.

Krattat och klart. Några hönor var inne och kikade efteråt.

Truls gick utanför och skrotade. Han ser lite snällare ut nuförtiden.

Eldade lite byggrester. 6 grader men känns varmare när det finns en brasa.

Höstsolen kikade fram bakom huset och kvällen smög sig på.

Tog en tur till samhället. Stannade till ett tag och kikade på grannens kor. Fridfullt.

Det sista jag gjorde var att räkna in hönsen.

Publicerat i Betraktande, Höns, Katt, Kor, Sysselsättning | 4 kommentarer