Den kravlande paddan

Julen kom och julen gick och presenter alla fick.

Jultomten kom till Skorpan. Kommandorans yngsta, Emma och barnbarnet Olle firade jul med oss. Helt perfekt julafton. Lugnt och trevligt. Kalle Anka, julklappsutdelning och lagom med mat.

Allt har varit lugnt och stilla någon vecka.

Igår besiktade vi bilen. Inga problem = inga spadtag i plånboken. För det kan vi tacka Niklas på Ödeshögs Bil och Motor. Han har stenkoll på vad som behöver göras och utan lurendrejerier. Han har alltid fixat alla konstiga problem med vår trogna vän.

Idag blev de ordning och reda. Jag gick ner till Den Förbjudna Staden och fortsatte med bänken. Den skulle målas.

Först grundmålning. Ett kravlande på golvet.

Släppte ut hönsen ett tag medans jag väntade på att grundfärgen skulle torka. Länge sedan de var ute.

Sedan på med den täckfärgen. Det skall vara brunt här som matchar väggen. Här kände jag mig som en kravlande padda.

Julen är den bästa tiden för rester. Gärna till frukost. Rester är den bästa frukosten. Kommandoran gillar inte när det doftar mat på morgonen. Jag är mycket mer morgonpigg än henne. Alltså har det ordnat sig med naturen.

En fråga som jag ställde mig i kravlandet; varför målade jag inte innan jag skruvade fast det i väggen?

Publicerat i Nöje, Sysselsättning | Märkt | 4 kommentarer

Har inte gjort tidigare

Idag travade jag ner tidigt till Den Förbjudna Staden. Mitt egna tillhåll.

Tog omvägen för att se Skorpan i vinterskrud. Trulsen kollade vad som var på gång. Bilden kan klickas för att se krumeluren.

Jag han inte mer än blinka, så hade de avlöst varandra i bevakandet av mig. Trulsen var borta men Norpan kom trippandes i snön. Klicka här också för att se att jag inte ljuger.

Bygga en långbänk är något jag inte gjort tidigare i livet. Någon gång skall bli den första.

Finns inget här på Skorpan som är så långt att jag inte skulle fixa det härinne. Skulle väl vara flaggstången då.

Lim och skruv gör det svårt för den som vill ta bort långbänken.

Rakt blir det också trots att huset lutar åt alla håll.

Klockan visade slut på arbetsdagen. Det är ju ändå fredag.

Det fick vara nog. Imorgon blir det knepigare.

Jag skänker ett tack till sågen (Cotech, Clas Olsson) som tjänat troget i 5 år.

Den här skall inte glömmas bort i sammanhanget. En stark och trogen vän.

Så småningom skall jag ha hit en elektriker. Har tre faser däruppe. Vill ha tre uttag ovanför bänken. Ett för varje fas. Skulle kunna fixa det själv men skulle det brinna av någon anledning, skulle försäkringen inte gälla.

Gick upp och tog lite fredagsmys. Idag blir det bortlagad mat.

Publicerat i Betraktande, Katt, Sysselsättning | 8 kommentarer

Äntligen kom färgen på

Idag tog jag mig själv i örat och målade. Det gick ju rätt bra.

Maskera och måla. Vattenburna färger är suveräna. Lätt att göra rent pensel och roller. Igår grundade jag ”spärskikt”. Fick ett rent H med att rengöra. Slängde allt i soporna. Tålamodet tryter med kladd. Äntligen kom färgen på. I det nästa skall det utövas sant snickeri i snickarboden.

Sällskap hade jag hela tiden av radio/P1. Definitivt allmänbildande och nutidsorienterande.  Sedan får man gallra vad som sägs för SR är definitivt inte en röst i etern i en anda av objektivitet. Har blivit statsmedia istället för att granska makten. Statsfinansierade är de också numera. Precis som i diktaturer. Nåväl, det kommer att straffa sig till slut.

Lagom temperatur är det i härinne, knappt 14 grader. Vi gillar det lite kallare, sover i max 18 grader. Gärna med fönstret öppet året om. Varma tassar kan fördärva sömnen.

Elementen går på sparlåga i snickeriet. Lyser det grönt, kittlas det i plånboken. Lite kittel hela tiden blir rejäla spadtag i slutet av månaden.

Gamla ”morfarsklockan” visade slut på arbetstid.

Vägen hem från Den förbjudna staden är alltid trevlig.

Häromdagen fixade jag middagen. Kors i taket. Länge sedan.

Fläsk och…

…bruna bönor. Inget avancerat men Kommandoran får det alltid lite godare. Nu lyckades jag lura ur henne knepet.

Färdiglagade ”Bruna bönor” har alltid ett sting av syrlighet (ättika).

Lägg i en matsked sirap, sa hon. Den som redan finns är för lite.

Serverat och klart. Nu kan du ta dig, sa jag och väntade på ”lille-turen”. Nu står raggmunk och kroppkakor som nästa i matlagning för min del.

När jag kom in, hade Kommandoran fixat julskinkan. Det är svårt att få tag i skinkor som inte är färdigkokade men hon gav sig inte. Den fanns på City Gross. Var Annars?

Till sist, här kommer julkortet:

Publicerat i Betraktande, Sysselsättning | 3 kommentarer

Du och din kamera!

Idag åkte vi till Jönköping för att julhandla. Tidigt ute i år. Och tidigt färdigt dessbättre.

Vi var uppe med tuppen för ovanlighetens skull. Jodå, tuppen var uppe när jag var nere och kollade läget i hönshuset.

Vi noterade först soluppgången i kakelugnen och jag rusade ut med kameran för att få den ”live” (föregående bild). Annars hade den nog gått förbi obemärkt. Noterade en lätt ruskning på Kommandorans huvud.

Kommandoran förvarnade om att hon skulle ”gå igenom” City Gross noggrant. Jag kalkylerade enligt det vanliga förhållandet: Kommandoran på CityGross 2 timmar + 15 minuter (Julmat) > jag på Jula 1 timme. Gott om tid. Jag undkommer att se henne vrida och vända på allt. City Gross borde anställa henne som extrapersonal vid inventering. Finns inget som går henne förbi. Mig tillgodo i många läckerheter men jag vill inte vara med i valet av dessa.

Jag förverkligade min egen vision till en del; ska ha trälådor i snickeriet. Hon tyckte att jag inte borde lägga tid på att snickra lådor till snickeriet. Jag hörde henne och satte klacken i spargrisen. Köpte dem på Jula istället. Nedsatt pris till pensionärens glädje. Klev ut på parkeringen som ”Låd-generalen”. Det var många andra gubbar som tittade med stora ögon på min skatt. Hoppas de inte var avundsjuka för sådant är inte trevligt.

Att hitta henne på City Gross är inte svårt. Hon var där jag trodde hon skulle vara. Jag kan hitta henne var som helst. Även i ett hav av människor. Tänka sig att jag hittade henne på Internet (Kolla HÄR då). I det fallet står jag i stor skuld till Bill Gates. Nåväl, fick den ädla uppgiften att scanna varor hon lade i vagnen. Scannern i ena handen och kameran i den andra.

Det här var ju lite gulligt.

25 meter därifrån sa barnmagen ifrån. För lite att dricka till bullen.

Det är då själva fan att man inte kan slippa påminnelsen om en viss politiker. Så tänkte jag när jag gick förbi delikatessutbudet.

Nu skulle här scannas!

Hon höll upp påsen och jag agerade. Vad gör du!? Du ska scanna och inte fota.

Inte så lätt för en klentänkt dräng att skilja på apparaterna.

Här rann det över totalt i ”fångsten” av när hon plockade till sig skumtomtar. Du och din kamera!

Publicerat i Betraktande | 4 kommentarer

Onda ögat

Egentligen borde jag målat idag men hade ingen lust. Måla är tråkigt. Dödens tråkigt. Förstadiet till att titta på när färg torkar.

Flykten gick till roligare göra. Fläkten fungerar inte trots att den kittlas av 220 volt.

Elektriskt är den helt OK, inga lindningar är trasiga. Universalinstrumentet är en julklapp jag fick av Kommandoran första julen vi firade tillsamman.

Hon hade sett mig titta på instrumentet i järnaffären. Järnaffären låg en trappa ner i centrum-huset. Det var innan Vällingby centrum förstördes enligt mitt tycke.

Felet är att rotorn kärvar. Rengöring och olja kommer att göra susen. Detta är en synkronmotor. Googla om ni finner nöje i det.

För att hålla mig borta från målningsjobbet så länge som möjligt, fixade jag belysningen i pärleporten. Det var någon idiot som kört sönder sladden med gräsklipparen.

Nu hittar jag både ner och hem från Den förbjudna staden.

I övrigt är allt som vanligt. Som tur är. Vi är tjänstefolk till katterna som sig bör.

Här har Norpan precis kommit in. Hon är något uppretad. Uppe till vänster sitter…

…onda ögat. Sara som stundtals älskar att reta Norpan.

Så var det då ”Fornfynd”. Det utlovade dokumentet som jag skulle skriva om. Tar det en annan dag för det är bitvis tramsigt.

Publicerat i Katt, Sysselsättning | 2 kommentarer

Ett minne dök upp

Ni vet ju vad jag håller på med här på Skorpan. Fixar med snickarverkstan.

Nu har jag spacklat väggen. Fick en idé om att ”varför inte göra det ordentligt någon gång?”. Göra en fondvägg och måla med en trivsam färg. Några tavlor kanske.

Åkte till ”Hem ljuva hem” för att skaffa spackel.

Jag ville ha snabbspackel. Sådant som torkar på någon timme. Fick med mig det som visades på föregående bild. Inga torktider eller något sådant stod på tuben. Dessbättre finns Google. Där fanns allt att läsa om spacklet.

När jag var i Stockholm näst senast, fick jag med mig dotterns dator hem. Den hade ”kraschat”. Windows startade inte och en mängd alternativ visades. Prövade de flesta utan något lyckat resultat.

Jag kunde ha börjat fixa med datorn där men det kändes viktigare att spela kort med mitt barnbarn. Det var ju därför jag var där medans föräldrarna jobbade. Att se honom blanda en kortlek, kändes varmt i bröstet på en morfar.

Hemkommen startades datorn med Windows i ”felsäkert läge”. Kollade på hårddisken och den var nästan helt fylld. Windows hade liksom inget svängrum för att göra en normal start. 9 gånger av 10 är det alltid något med hårddisken. Oftast fylld.

Flyttade data till USB-sticka och rensade. Datorn blev frisk till slut. Kollade för att hitta stora datafiler. Hittade ett dokument med namnet ”Fornfynd”. Lät bekant.

Något jag skrev som ett bildspel 2005. Ett första försök till att blogga. Detta måste jag lägga in som ett blogginlägg, tänkte jag.

Men det blir i morgon.

Publicerat i Betraktande, Sysselsättning | 4 kommentarer

Stadens ljus glänste

Ett  avbrott i vardagen måste till ibland.

I slutet av förra veckan åkte vi till den Kongliga huvudstaden.

Det var andra gången inom loppet av en vecka färden gick dit. Tidigare hälsade jag på barn och barnbarn.

När Nyköpingsbro passerades, ställdes den obligatoriska frågan: Ska du med upp och ha en Raggmunk? Vi käkade det där för 10 år sedan. Raggmunken var tjocka och smakade fisk. Vi har inte ätit där sedan dess. Så tjuriga är vi.

Hit skulle vi. Se en showen ”Varning på stan nu mår kungen i baren illa igen”.

Vi checkade in på hotellet…

…som ligger 2 minuters gångväg från Göta Lejon. Lagom avstånd att röra sig på i storstaden.

Vi tillbringade några timmar i Söderhallarna. Ca 20 år sedan jag var här senast.

Hungern tilltog när vi gick där och tittade på läckerheterna.

Njut nu skorna. Det här är lite skillnad mot golvet i hönshuset. Kan verka som att jag bara har ett par skor men så är det inte. De här skorna är de enda jag trivs i. Hur det sedan ser ut, struntar jag fullkomligt i.

Middagen, Scampi Indienne, satt bra på Melanders fisk.

Showen är verkligen bra. Han sjöng de gamla låtarna. Han är speciell, den evige rebellen. Publiken kunde texterna.

Vaknade tidigt morgonen efter. Blickade ut över Medborgarplatsen. Stadens ljus glänste.

Det här var kärt att komma hem till.  Borta bra men hemma bäst.

Men det var bra med ett litet break. Jag fick några idéer kring bänken.

Publicerat i Betraktande, I Stockholm, Nöje, Utflykt | 4 kommentarer