Flytten till landet

En affärsidé

Posted on 2019/02/21 av Janne

Dagen började med pajaskonster.

Trulsen vände ut- och in på sig själv för att imponera på Bodil. Hon tittade på hela tiden och glädjen sågs i svansens rörelser. Trulsen älskar Bodil. Kan ligga och titta på henne i timmar. Det var så läget var när klockan slog 12 för vi har verkligen en klocka som slår. Men det är en annan historia.

Jag gick ner till Den Förbjudna Staden och min trevliga sysselsättning. Den är unik i världsalltet, vågar jag påstå. Det finns fabrikstillverkade i metall på industrier. Det har jag sett men den här är den enda i sitt slag.

Radion pratar ut sina underhållning hela tiden. SR/P1 är det som gäller. Prat och ingen skräpmusik. Jag klagar inte på skatten. Får valuta för pengarna. Betalar mindre nu. Eller det ska jag kanske inte säga. Då blir det kanske skattehöjning trots guldet som kommit till SR/SVT.

Här är tablån under tiden jag är därnere.

I alla program har det numera snöat in på klimatet. Klimatsmart är det aktuella ordet. Idag var en rörelse inbjuden som verkade för att artister skulle vara klimatsmarta. Startad i Sverige. Inbjudna artister skall helst åka tåg. Finns det några artister som accepterat, frågade reportern. Inte internationellt men i Sverige finns det. Vilka?

Innan svaret gavs, visste jag. Mamman till den, som religiositeten utsett till ”klimat-Jesus”.

Allt för att farsan skrivit en bok om klimatet. Ett ruttet tilltag.

Apropå ruttet. Jag längtar efter när ”Land och sjövägar” rapporterar ”ruttnande isar”. Då är det nära till vår och sommar.

Bästa programmet är ”Nordegren Epstein”. Förutom ämnena är programledarna balanserade. Unika på SR/P1. Nordegren med glimten i ögat och Epstein som håller nivån. Ett synnerligen behagligt program. Sänds 15 med repris 24. Missar inget.

Detta med miljön pratas det för mycket om. Det som inte kan ses och kontrolleras av folk, skrivs det om. Här är mätplatserna för koldioxid 2017. Sverige är den värsta alarmisten i världen och kräver klimatskatter av den förhållandevis lilla befolkningen. http://klimatfakta.info/doku.php?id=koldioxid

Nu till den verkliga affärsidén.

Jag kom på den när jag betraktade ”långbänken” och blivit matad av allt om klimatet*. Ibland slår snillet till.

Fast det får ni inte veta nu. Inte förrän den finns i den rätta miljön.

*Klimatet

Finns mycket att skriva om. Varför finns ingen debatt synlig för ”Svensson” i svensk media. Alla påståenden får stå oemotsagda. Detta har gjort att jag sett mig om efter annat.

Publicerat i Betraktande, Hund, Katt | Märkt Nordegren-Epstein | 5 kommentarer

Skyndar långsamt

Posted on 2019/02/20 av Janne

Livet går sin gilla gång här på Skorpan.

Djuren trivs. Norpan kan ligga i timmar och titta ut genom fönstret i rummet.

Är det sorkens framfart hon beundrar? Även den trivs, som synes.

Nu är Bodil Svensson här på semester.

Hon älskar att åka bil. Jag brukar köra en sväng med henne. Åka för nöjets skull.

Bodil bryr sig inte om katterna och katterna inte om henne. Jo förresten, de kan bli lite närgångna och stryka sig mot henne.

På nätterna delar Bodil och Norpan säng.

Hönsen går det också bra med. Bodil sitter däruppe vid pärleporten utan den minsta lust att jaga.

Hönsen är vana vid att Bodil inte gör något. Annars skulle det blivit flax in i hönshuset.

I snickarboden skyndar jag långsamt. Den är kul att sysselsätta sig med. Nästan så att jag tycker det är synd att ska bli färdig. Så här skall den hemmagjorda sladd-dosan hänga.

Det här är en bra sak. Den indikerar var träbjälkarna sitter. Hade glömt bort att jag hade den.

Nu skall jag fixa till alla elledningar i apparaten. För det kan man väl kalla den. Sedan skall den målas.

Det är inte kallt ute. Våren står på tröskeln.

Luften är dock rå och fuktig.

Därför tänder vi en brasa på kvällarna.

Tiden går fort. Veckorna är som dagar och dagarna märks knappt.

Publicerat i Betraktande, Höns, Hund, Katt, Sysselsättning | 12 kommentarer

En värdelös Ipad

Posted on 2019/02/11 av Janne

När vi skulle flytta till landet, sa Kommandoran: Det blir ingen TV i sovrummet.

Det var då hon sådde första fröet till att bli en Kommandora. Det blev ingen TV i sovrummet här på Skorpan. Den gamla plasma-TV’n sitter i gästhuset. Jag har sett mycket film och spelat spel i 100-tals timmar när den satt i sovrummet i Hässelby.

Precis innan vi flyttade, kom hon hem med en present till mig. En Ipad. Tror inte hon insåg att man kunde ha den som en TV i sovrummet. (Ett stilla liv). Eller så gjorde hon det. Så har den fungerat i alla fall. Jag har sett många filmer och serier på den under de år vi bott här. Så där när min inte haft lust att gå ut eller när det varit busväder.

En kul grej är Facetime. Senaste tiden har jag alltid ringt barn och barnbarn via Facetime. Vi ser varandra när vi pratar.

Allt har varit frid och fröjd tills för en månad sedan.

Det snurrade till den och den började initiera sig själv. Precis som att den var ny. Tuggade i 5 minuter. Till slut skulle jag ange Apple-id och lösenord. Vilken tur att jag har koll på det för det bytte jag för ett halvår sedan och har använt det vid identifiering vid ett flertal tillfällen.

Det dög inte. Måste ange Apple-id och lösenord som jag angav för 7 år sedan.

Via Applesupport på nätet lyckades jag få tag i mitt 7 år gamla Apple-id. Där kan man välja hur man skall låsa upp kontot.

Inga problem. Sedan var det säkerhetsfrågorna. Där skall jag svara på mitt första kändismöte.

Var det när jag bus-ringde Bengt Bedrup när jag var 11?

Eller var det när jag hälsade på Ulf Sterner i Hockey-VM i Globen 1995.

Honom minns jag väl. Att ta honom i hand var som att sätta handen i ett skruvstäd.

När man gissat fel tre gånger måste man vänta i timmar. Jag har försökt få fart på Ipaden i många timmar. Sonen försökte också när han var här.

Har ring Apple-support och de kan inte hjälpa med annat än att jag skickar in ett bevis på att Ipaden är min. Ett kvitto eller faktura. Personerna på bild har inget med detta att göra.

Och det är ju lättare sagt än gjort för Ipaden fick hon i ”present” när ett försäljar-kräk lurade på henne ett dyrt telefonabonnemang i en Galleria.

Ipaden är bra men det är hanteringen runt den som suger.

Publicerat i Betraktande | Märkt Apple, Ipad | 5 kommentarer

Vår i sikte

Posted on 2019/02/09 av Janne

Idag kvittrade vårfåglarna och…

…hönsen fick komma ut en sväng. Det var uppskattat.

Upptäckte att jag gjort fel.

Var skall jag dra kablarna i den långa sladd-dosan?

Gör om gör rätt. Hål måste till.

Hål i huvudet har också många politiker.

”Vi har varit naiva” gör sig påmint varje dag.

Tjäna pengar? Fake news innan ens begreppet var uppfunnet.

Publicerat i Betraktande, Sysselsättning | 4 kommentarer

Kul i jul, som man säger

Posted on 2019/02/09 av Janne

Dagens reflektion.

När man ser en sådan här skylt, ska man stanna. Bilen får inte rulla. Jag, som är miljömedveten, vet att det kostar soppa, struntar fullständigt i att stanna. Finns det inget som hotar mig eller mina medtrafikanter (oftast frånvarande), så varför stanna? Att stanna och få igång på eländet, kostar energi. Jag är faktiskt en laglös miljömedveten. Har influerats av det nya svenska. Kan miljömuppen, vice statsministern, Isabella Löfvin flyga hit och dit i Business class, kan jag också strunta i regler och lagar.

Skall man skratta eller gråta?

Vad har han levererat?

Publicerat i Betraktande | 4 kommentarer

Tvingad av tvingar

Posted on 2019/02/08 av Janne

Idag har det varit tvång nere i snickeriet. Lite av julafton också för en gammal tving-bög.

En knipa för bångstyriga granbrädor. På brädgården är de raka och fina men när de kommer hem till Skorpan är de som propellrar.

När jag gick i skolan, 4-6 klass i Ekbackens skola, fanns det bara furu i träslöjden. Träslöjdsläraren talade varmt om furu. Han hade 2 bruna ögon och ett blått. Fundera på det. Vi slapp lyckligtvis se ett av de bruna ögonen. Ekbackens skola har blivit bostäder och brunögat är förmodligen död och begraven.

Med det i ryggsäcken, trodde jag allt var furu på brädgården. Nej, nej. Det är bara lister som är av furu av förklarliga skäl. Inga grenar, inga kvistar i träet. Svindyrt.

De där vinkeltvingarna är bra. Från Clas Ohlson för 20 år sedan. 90-grades tvunget sällskap.

Det är väl det sällskapet jag får själv så småningom.

Det var ett evigt tvingande idag.

Till slut kände jag mig som en trä-sadist.

‘

Saknas det tvingar, tar man till spik. Enbart spik på finsnickerier är skit.

Hade en kontrovers med salig svärfar om detta en gång; Varför limmar du när du ska spika, frågade han. Det kryper isär med tiden om man bara spikar, svarade jag. Han fnyste och gick iväg, smuttandes på sin pipa med Greve Hamilton. Det tog tid men sedan noterade jag att han också limmade och spikade.

Mellan varven sätter jag mig och vilar. Lyssnar på radion (P1) hela dagarna. Många nutidsorienterade program. Skattefinansierad avgift. Nu är det individuellt tvingad avgift. Jag klagar inte. Har stort utbyte för den skatten. Tidigare betalade jag hela radiolicensen. Fakta om avgiften.

Nu får Kommandoran betala för sitt. Hon tittar på 2:an när det drar ihop sig till debatter i Riksdagen.

‘

På vägen upp, tittade jag till hönsen.

Fick fyra ägg med mig. Inte dåligt.

Publicerat i Betraktande, Minne | 2 kommentarer

Herrens återkomst

Posted on 2019/02/05 av Janne

Idag bryggs det snus i snickarboden.

Detta är min egen skitiga spis. Använder den också till att värma tjära. Snuset står i ugnen. Först 24 timmar och sedan 12. Minimalt med tillsatser. Bara äkta vara. Nyttigt? Tja, men för själen.