Flytten till landet

Rökte i bilen

Publicerat den 2022/07/01 av Janne

I veckan for vi iväg till CityGross i Jönköping som vanligt. På vippen att det inte blev något för vi hade allt. Det var ju den där tunnskivade salamin, förstås.

Finns inte i någon affär nära oss och jordgubbar finns det fortfarande.

Ute var det stekhett men inne var det svalt. Vi kan inte sitta inne hela tiden. Hungriga var vi också. I bilen är det behagligt. Vi stack iväg.

Första stoppet blev vid Vida Vättern. Måste ju ta en bild.

Någon mat hade vi inte räknad med här för det är stäng sedan länge. 2015 blev det flyktingförläggning några år och sedan blev det för dyrt att renovera. Nu är det sålt och skall rivas av den nye ägaren.

Vida Vättern hade sina gulddagar när gamla E4:an gick intill. Bytte namn från Riksettan 1962. Bilden är tagen av Östgöta-Bild och från 1966. Just den sommaren åkte jag många gånger där.

Tog körkort i juni-1966 och köpte första bilen någon vecka efter. Volvo 544 -62.
Som jag körde i den. Land och rike runt, 2000 mil på 3 månader.

Rökte gjorde jag i bilen och bilen gav en frihetskänsla. En gång saktade jag ner i ett litet samhälle för att tända en cigg. Just där var det fartkontroll. Firade det uteblivna straffet med cigaretten.

Detta var en parentes i vår färd mot Jönköping.

Sveriges vackraste väg, sägs det.

Vet många vägar i norr som kan konkurrera om den titeln. Vildmarksvägen, t.ex.

Första stoppet blev vid A6 galleria. A6 var en gång ett regemente. Kanske borde de riva ut allt och göra det till regemente igen, nu när det skramlas med vapen överallt.

Därinne var det svalt och glest med folk. Passade oss perfekt.

Här kanske de skulle de ha det jag varit sugen på länge.

Såg lovande ut.

Buffé med strimlad biff bl.a.

Se där, matbilder både före och efter. Har tydligen skärpt till mig.

Nästa stoppet var här. Blir inte så ofta nu eftersom jag är avvand.

Fick med mig en plåtsax därifrån. Den gamla (vänster), som är +40 , får gå i pension. Kanske blir det ett inlägg, där den nya får visa sina trix, så småningom.

Lotta gick med bestämda steg mot ett inköp av en ny kudde. Den kommer det inte bloggas om.

CityGross. Lotta gjorde sitt och jag gick iväg…

…för att hitta ett ätbart bröd. Säger ätbart för de där gör att man får beställa tid hos tandläkaren.

Kände på alla sorter och de var stenhårda allihopa. Förstår inte vad som hänt på bagerifronten.

Den här bagaren har varit ute i solen för länge. Kom att tänka på Semlan som jag skrev för snart 10 år sedan.

Efter denna utflykt kom vi hem till ett svalt hus.

Publicerat i Betraktande, Mat, Minne, Utflykt | 2 kommentarer

Fruktvakten

Publicerat den 2022/06/20 av Janne

I det här inlägget skriver jag lite om vad vi tuggat på. Annars är jag dålig på att skriva om mat. Glömmer att ta bilder av mat när vi varit borta på kalas t.ex.

Det är för att mitt sinne är fullt av skruvar, muttrar, remskivor och sådant.

Nu så, har jag samlat på mig lite bilder.

När det är varmt ute, duger det här till middag. Det gäller att passa på nu när de svenska jordgubbarna är som bäst.

Gott till frukost också tillsammans med en ”Hönö”-kaka med vitlökssalami på. Än har vi inte tröttnat på rätten.

Varma dagar är en sallad tillräckligt. Det ska vara gott och man ska bli mätt.

Sallad med en…

…mustig dressing till gör att man blir mätt.

En eftermiddag stack vi till Kaffestugan på Grännaberget. Brukar bli en gång om året.

Passar på när det är lite folk däruppe.

Den där räkmackan tycks vara…

…lika lång som Visingsö därute i Vättern. Förra året sa vi att vi skulle be dem dela den i två för det är svårt att orka med en sådan där. Pensionärsmagar. Det är detta med minnet också.

En eftermiddag hamnade vi i Gränna igen. Apoteket där har snabb betjäning och är trevliga.

Tog en sväng nedåt hamnen i Gränna för se om restaurangerna öppnat.

Fish and chips var länge sedan. Med mat kommer oftast minnen. I det här fallet pratade vi om Dublin, där vi åt Fish and chips för första gången. Den i Dublin är bäst hitintills.

Hade varit i London tidigare men alltid skippat det som fanns då. Tyckte inte att det såg aptitligt ut.

Bakom restaurangen finns en damm.

För 8 år sedan, kunde man fiska lax där och…

… gå till rökeriet (som ligger intill) och få den filead.

Eller byta mot något annat gott. En sådan där Vätterröding räcker till två middagar.

Hästholmen är fint. Speciellt som sommaridyll. Vi var egentligen där i ett annat ärende men…

…vem kan motstå restaurang Vätterskutan med en kurrande mage?

På menyn fanns rödvinsbrässerad ox-kind med rödvinssås. Tillagad i flera omgångar under lång tid. En stor kluns som man exakt visste vad den kom ifrån på oxen.

Lite kluven känsla. En entrecote har jag inte en aning om vad den sitter.

Från restaurangen ser man Omberg.

Det var så mört att hela anrättningen skulle kunnat ätas med en glasspinne.

Apropå glasspinne;

Den här kom Lotta hem med för ett tag sedan. Lotta fick den när…

…hon passat barnbarnen i Nässjö. Alma har pysslat ihop den. Mycket jobb med den när man tittar efter. Vad gör man med en sådan? Fick plocka fram barnasinnet.

Bertil fick bli fruktvakt. Saknas det frukt, ramlar han baklänges och går sönder. Må det aldrig ske. Skickade en bild till Alma.

Sådana där clementiner har vi klämt i oss minst varsin om dagen i 2,5 år nu. Det blir sammanlagt ca 150 kilo.

Nu tror jag det är kompenserat lite med matbilder på bloggen.

Publicerat i Betraktande, Mat | 4 kommentarer

Haverikommissionen

Publicerat den 2022/06/12 av Janne

Gräsklipparen har det hårt här på Skorpan. Inte undra på att den protesterar ibland.

Det är inte bara gräset som den fått tugga på utan också tunga lass.

Detta är för mycket för en gräsklippare. Hade det funnits en gräsklippar-skydds-förening, hade jag blivit anmäld för länge sedan.

Även för allt smått plågande. Nu har den pension från sådant.

Kossan har ett juver på magen och…

…gräsklipparen har ett klippaggregat på motsvarande ställe.

Några gånger har jag tagit bort det och fått det lagat (svetsat). När lagret av hammarlack stryks på känns det nära. Så också i år.

Nu hände något jag inte varit med om tidigare. Remmen hoppade av hela tiden. Tidigare har remmen gått av. Kom på att remmen måste vara slapp, slö och likgiltig. En ny spänstig rem skickades efter och monterades. Här skulle klippas!

Efter en timmes klippning, hoppade den nya remmen av. Så var med den glädjen.

Såg mig själv i en djungel med en machete.

Jag ger mig inte på det här, tänkte jag. En haverikommission tillsattes bestående av mig och katterna för alltid är någon katt med mig.

En ledtråd var att den nya remmen var sliten i kanten.

Det visade sig att ett remhjul lutade framåt och åt höger. Inte mycket men man kan ana det om man jämför med hjulet till vänster. Det lilla räckte för att nöta remmen och få den att hoppa av.

Järnet, som remskivan sitter på, värmdes och bockades rätt. Efter detta blev det frid och fröjd. Kyrkklockorna ringde.

Hur har det blivit så här? Remspänning och vibrationer har genom åren fått järnet att ge efter några 10-dels millimeter varje år. 2 millimeters fel på axeln gör tillräckligt med fel på ytterkanten av remhjulet. Utrett och klart, får vi hoppas.

Gick runt och tittade på träden här. Det här trodde jag var dött men nu har det kommit löv.

Fick se några konstiga utväxter på det.

Kanske något för ”Dr Pimple Popper” som klämmer på bölder.

Publicerat i Betraktande, Sysselsättning | 2 kommentarer

Fredag igen, fortsättning

Publicerat den 2022/06/11 av Janne

När vi åkte från Stockholm, tog vi färjan igen för att slippa trafiken.

Nu, när man kommer till färjeläget vid Jungrusund, hoppas man på att färjan är inne och slippa vänta.

När man tittar åt höger, ser man det här. Annat var det före 2016.

Då fanns ett litet café med gott kaffe och frasiga wienerbröd. Ett måste då man tog färjan. Jag har gnällt om det tidigare här.

Foto: Holger Ellgaard
Kan ana hur de tänker i de nybyggda husen när de fått…

…sjöutsikten förstörd. Inga frasiga wienerbröd får de heller.

På hemvägen stannade vi vid Sillekrog igen och tankade. Lotta tog sitt wienerbröd men jag var mätt efter gårdagens studentfest. Lotta konstaterade att wienerbrödet var bättre här än på andra sidan E4:an.

Hemma en dag och vila och på nationaldagen hissades flaggan och…

…sedan iväg in i Småland till Malmbäck utanför Nässjö.

Lottas son Dick fyllde år och här har vi inte varit på flera år. Gott fika av alla sorter.

Här träffade vi också glada människor som vi inte sett på flera år.

Resten av dagarna har jag fixat med gräsklipparen. Kan närmast liknas vid en haverikommission.

Publicerat i Betraktande, I Småland, Utflykt | 2 kommentarer

Fredag igen

Publicerat den 2022/06/10 av Janne

Det är något speciellt med fredagar. Sitter kvar sedan man jobbade; skönt med lite ledigt och extra gott att äta. Veckan försvann fort som vanligt.

Förra fredagen stack vi iväg till Bålsta, Stockholm. Egentligen tillhör Bålsta Håbo kommun i Uppsala län. Ingen trafik att prata om. Klockan var 10.30.

Rast vid Sillekrog, ca 20 mil hemifrån. Lotta tog ett wienerbröd och jag en korv.

För att slippa Essingeleden tog vi färjan över till Ekerö. Sträcka på benen en kvart och frisk luft i lungorna.

I Bålsta firade vi barnbarnet Sofie som tagit studenten.

Mottagning med glada människor och en massa god mat. Tyvärr ingen bild på denna. Som vanligt dålig på att ta bilder av mat. Trevligt att träffa de som vi inte träffat på flera år.

Skönt att kunna sitta ute också.

Äldsta dottern passade på att städa runt poolen när småbarnen badade i det 35-gradiga vattnet.

Presentöppning. Sofie hade önskat sig saker till det kommande hemmet och det fick hon mycket av.

Så småningom var det sängdags efter en trevlig dag. Mitt önskemål var att vi skulle få sova i Muminstugan. Jag har skrivit om den tidigare här.

Där sov vi bra efter det att vi kom på att stänga av elementet. Hemma har vi 18 grader i sovrummet året runt.

På morgonen stod hönsen alldeles utanför. Hade inte hört ett ljud av tuppen.

Flera gånger såg jag hönsen uppflugna på reservdelstaktorn. En gång var en höna inne i hytten.

Katten Bull kom och hälsade god morgon.

På hemvägen tog vi vägen förbi Ylva och Tommy för att se vad de gjort. De har ju alltid något på gång i hemmet. Sedan bar det hemåt.

Fortsättning i morgon på veckan som gick.

Publicerat i Betraktande, Utflykt | 2 kommentarer

Var sak har sin tid

Publicerat den 2022/05/26 av Janne

I lördags förmiddag gick jag ner som vanligt till hönshuset.

Med mig hade jag hönsens lördagsgodis.

I vanliga fall finns en mottagningskommitté. De hör när dörren slås igen däruppe och då skyndar de ut. Nu var det tyst och inget liv. Inne i hönshuset fanns svaret. En matta av fjädrar och livlösa höns. I hönshuset låg 7 och i hönsgården 4. Alla ihjälbitna.

En vessla hade hemsökt hönsens boning. Det är den ende som kan ta sig igenom hönsnätet. Det måste ha tagit tid att jaga och bita ihjäl hönsen. Sorgligt att hönsen fick en sådan sista stund i livet.

Nu är tiden med höns förbi. Vi ska inte ha några fler. Speciellt inte då vampyrer härjar. Hönstiden har varit trevlig. Lotta har ju haft höns tidigare, 47 som flest. För mig var det något nytt och lärorikt men var sak har sin tid.

Nu har vi minnena kvar. Hönsen har varit med i många inlägg här på bloggen. Tacksamt att skriva om.

Så här såg det ut för ett par år sedan då vi hade som flest.

Kycklingar har vi också haft i flera omgångar.

Trodde inte att höns skulle vara så nyfikna. Hade ofta hönsen kring benen när jag höll på med något.

Ända uppe vid vedboden var de och inspekterade arbetet.

Bäst var det när hönsen var frigående. Då stod de utanför köksfönstret och tiggde kakor. Det var innan räven tog halva besättningen och det fick bli hönspassning och sedan en hönsgård.

Mina försök att hitta på något skoj till hönsen som ständigt misslyckades. Gungan som de bara granskade med misstänksamhet.

Eller hönstrappan som de aldrig satt på. En konstruktion som inte vann skönhetspris.

Hönsen har också lett till att jag haft roliga sysselsättningar. Som när uterummet byggdes om. Allt för att hålla mössen borta. Där hade att jag göra ett tag.

Till slut en film när hönsen får kakor.

Publicerat i Höns | 6 kommentarer

Ett nytt fikaställe

Publicerat den 2022/05/19 av Janne

Som jag jagat ett nytt brunnslock hela våren. Bara det skulle kunna bli en uppsats. Dessutom väldigt dyrt för det är udda med sin storlek. Visserligen ersätter försäkringsbolaget men det skulle bli krångligt på alla vis.

Det gamla knäcktes av trädet som föll. Ser locket ut så här, blir det ingen tömning.

Som alternativ fanns lätta lock av plast eller ett eget snickrat lock av plank lagda omlott. Där ringde jag kommunen. Fick en lista på entreprenörer i trakten som kunde tänkas ha begagnade brunnslock. Ringde och fick svar i listan. Han kom samma dag och tittade och skulle återkomma.

En vecka senare levererade ”Kleven” ett brunnslock. I grannens lastare satt en annan granne. Som de ordnat. Är det sådant som kallas grannsamverkan?

Resultatet blev bra. Ett nytt litet lock med handtag som underlättar för personalen som kommer med slambilen. Tömt blev det också någon dag senare, så nu kan vi gå på toa igen. Fler huvudbry ur världen.

Under tiden blev det lite rundsnack. Kleven talade om att han och hans fru hade ett fikaställe mot Gränna. Nya fikaställen är alltid trevligt.