Lata dagar

Vad gör man när solen skiner på himlen den blå och det är 30+ ute?

En gör då som korna, söker skugga och tar det lugnt. Jag får frid när jag tittar på kor. Ibland kan jag undra vad korna tänker när de kollar på mig. Kanske lika bra att inte veta.

En sak som man inte slipper är att äta. Det låter väldigt konstigt i den värld vi lever i. Slippa äta… ni fattar. Vi drar ner på det av naturliga orsaker. Har att göra med intag och förbrukning av energi.

Sticker upp till pizzerian och köper kebabkött för en femtilapp. Lotta gör resten. Kallas för att fixa middagen gemensamt. En kall öl till och allsång infinner sig.

Några stekta jätteräkor i smör och rikligt med vitlök räcker mer än väl till middag. Festmat på lördagen.

Sen är det söndag och kyrkobesök.

Det här är kyrkan. Vedboden. Är glad att jag fixade taket så, för där inne är det het som ett H och god ventilation. Bastu för veden. Ved finns i massor. Funderar på att måla framsidan svart.

Fick hjälp med att serva vedklyven och flytta ner den på väggen. Vedklyven är otymplig och knappast nåt en bollar med själv.

Tommy, med familj, hade varit på en ”tivolisemester”. Allt för barnen. Skara sommarland och High Chaparall bl.a. De landade här i slutet av rundan.

Då är det roligare att sitta till bords.

Kräftor och Marcus Kräftans egensaltade räkor.

Började duka för frukost. Stunden runt bordet känns meningsfull utan bara att stoppa i munnen.

Till middag blev det grillad. Tommy grillar som vanligt. Han grillar året om.

Maten är en sak men snacket och skratten är bäst.

Hade bannlyst allt arbete men skytte med luftgevär var populärt. Ölburkarna står nere vid den gråa i Den förbjudna staden, 40 meter.

De åkte hemåt i åbäket (spektakel, för engelskan), som Tommy kallade den. Ångesten satte in.

Någon vecka efter kom Nina med barnen från Nässjö. Då var det fest igen.

Det finns en del annat att säga om ätande med det kommer senare.

Publicerat i Betraktande, Sysselsättning | 6 kommentarer

Den glömda staden

Ni vet ju att det där nere på Skorpan kallas Den förbjudna staden.

Namnet kom med på köpet. Inte vet jag vad förra ägaren höll på med där. Då körde jag med gräsklipparen och det såg hyggligt ut.

Det var då det.

Så här såg det ut för en månad sedan och idag kan man kalla stället Den glömda staden. När vi hade hönsen, var jag nere flera gånger om dagen. Sedan blev det ledsamt att vara där. En krånglande gräsklippare gjorde inte saken bättre. Den är det ordning på nu men det här klipper man inte med den.

Katterna har stortrivts med växtligheten. Som en djungel att jaga i.

Idag började återtagandet av marken.

Växtligheten är meterhög och grov.

Vanlig röjartråd duger inte.

Tungt artilleri måste till.

Slåttern kan börja. Ogräset skall skäras längs med fotknölarna.

Se där! Brunnen har jag inte sett på länge. Kan nog ta några dagar det här.

Sedan blir det till att köra med räfsan efter Mulle.

Fast nu är det fredag och vila som gäller. Trevlig helg!

Publicerat i Betraktande, Katt, Sysselsättning | 2 kommentarer

Uppe i luften

Idag var det lagom väder i landet lagom.

Sol men svalt med somriga moln på himlen. Vi åkte till Gränna och handlade.

På hemvägen åkte vi till café Kleven igen. Dom som hade en sådan…

…god ostkaka som inte fick vara med på bild. HÄR var vi på fikastället förra gången.

Bara utsikten är något att fira sommar till.

Finns mycket som de ordnat med för att få det lantligt trivsamt.

Inne ser det ut som ett fik skall göra. Kvinnan ville inte vara med på bild utan smög runt hörnet. Ostkakan serveras ljummen som sig bör.

Den här gången bjöds det på något extra. Ser ni dem? Bilden är klickbar men…

…annars kan ni strunta i det för där finns dom, skärmflygarna. Det svarta måste vara ett UFO på kameralinsen.

Så här gick det till; göra paketet färdigt och trassla ut alla linor.

Lite dra hit och dra dit för att fånga vinden.

Som han slet. Det var nära några gånger att han fick börja om. Undrade vad han hade för påse på ryggen.

En sittpåse. Inbjuder till en tupplur.

Benen gick som trumpinnar och…

…när han närmade sig hanget (luftströmmar uppåt), fick han krypa ner i sovpåsen.

Han var uppe i luften och vi åkte hemåt.

Vi avlutade utflykten uppe i Kråkeryd, favoritstället.

Publicerat i Okategoriserade | Märkt , | 2 kommentarer

Rökte i bilen

I veckan for vi iväg till CityGross i Jönköping som vanligt. På vippen att det inte blev något för vi hade allt. Det var ju den där tunnskivade salamin, förstås.

Finns inte i någon affär nära oss och jordgubbar finns det fortfarande.

Ute var det stekhett men inne var det svalt. Vi kan inte sitta inne hela tiden. Hungriga var vi också. I bilen är det behagligt. Vi stack iväg.

Första stoppet blev vid Vida Vättern. Måste ju ta en bild.

Någon mat hade vi inte räknad med här för det är stäng sedan länge. 2015 blev det flyktingförläggning några år och sedan blev det för dyrt att renovera. Nu är det sålt och skall rivas av den nye ägaren.

Vida Vättern hade sina gulddagar när gamla E4:an gick intill. Bytte namn från Riksettan 1962. Bilden är tagen av Östgöta-Bild och från 1966. Just den sommaren åkte jag många gånger där.

Tog körkort i juni-1966 och köpte första bilen någon vecka efter. Volvo 544 -62.
Som jag körde i den. Land och rike runt, 2000 mil på 3 månader.

Rökte gjorde jag i bilen och bilen gav en frihetskänsla. En gång saktade jag ner i ett litet samhälle för att tända en cigg. Just där var det fartkontroll. Firade det uteblivna straffet med cigaretten.

Detta var en parentes i vår färd mot Jönköping.

Sveriges vackraste väg, sägs det.

Vet många vägar i norr som kan konkurrera om den titeln. Vildmarksvägen, t.ex.

Första stoppet blev vid A6 galleria. A6 var en gång ett regemente. Kanske borde de riva ut allt och göra det till regemente igen, nu när det skramlas med vapen överallt.

Därinne var det svalt och glest med folk. Passade oss perfekt.

Här kanske de skulle de ha det jag varit sugen på länge.

Såg lovande ut.

Buffé med strimlad biff bl.a.

Se där, matbilder både före och efter. Har tydligen skärpt till mig.

Nästa stoppet var här. Blir inte så ofta nu eftersom jag är avvand.

Fick med mig en plåtsax därifrån. Den gamla (vänster), som är +40 , får gå i pension. Kanske blir det ett inlägg, där den nya får visa sina trix, så småningom.

Lotta gick med bestämda steg mot ett inköp av en ny kudde. Den kommer det inte bloggas om.

CityGross. Lotta gjorde sitt och jag gick iväg…

…för att hitta ett ätbart bröd. Säger ätbart för de där gör att man får beställa tid hos tandläkaren.

Kände på alla sorter och de var stenhårda allihopa. Förstår inte vad som hänt på bagerifronten.

Den här bagaren har varit ute i solen för länge. Kom att tänka på Semlan som jag skrev för snart 10 år sedan.

Efter denna utflykt kom vi hem till ett svalt hus.

Publicerat i Betraktande, Mat, Minne, Utflykt | 2 kommentarer

Fruktvakten

I det här inlägget skriver jag lite om vad vi tuggat på. Annars är jag dålig på att skriva om mat. Glömmer att ta bilder av mat när vi varit borta på kalas t.ex.

Det är för att mitt sinne är fullt av skruvar, muttrar, remskivor och sådant.

Nu så, har jag samlat på mig lite bilder.

När det är varmt ute, duger det här till middag. Det gäller att passa på nu när de svenska jordgubbarna är som bäst.

Gott till frukost också tillsammans med en ”Hönö”-kaka med vitlökssalami på. Än har vi inte tröttnat på rätten.

Varma dagar är en sallad tillräckligt. Det ska vara gott och man ska bli mätt.

Sallad med en…

…mustig dressing till gör att man blir mätt.

En eftermiddag stack vi till Kaffestugan på Grännaberget. Brukar bli en gång om året.

Passar på när det är lite folk däruppe.

Den där räkmackan tycks vara…

…lika lång som Visingsö därute i Vättern. Förra året sa vi att vi skulle be dem dela den i två för det är svårt att orka med en sådan där. Pensionärsmagar. Det är detta med minnet också.

En eftermiddag hamnade vi i Gränna igen. Apoteket där har snabb betjäning och är trevliga.

Tog en sväng nedåt hamnen i Gränna för se om restaurangerna öppnat.

Fish and chips var länge sedan. Med mat kommer oftast minnen. I det här fallet pratade vi om Dublin, där vi åt Fish and chips för första gången. Den i Dublin är bäst hitintills.

Hade varit i London tidigare men alltid skippat det som fanns då. Tyckte inte att det såg aptitligt ut.

Bakom restaurangen finns en damm.

För 8 år sedan, kunde man fiska lax där och…

… gå till rökeriet (som ligger intill) och få den filead.

Eller byta mot något annat gott. En sådan där Vätterröding räcker till två middagar.

Hästholmen är fint. Speciellt som sommaridyll. Vi var egentligen där i ett annat ärende men…

…vem kan motstå restaurang Vätterskutan med en kurrande mage?

På menyn fanns rödvinsbrässerad ox-kind med rödvinssås. Tillagad i flera omgångar under lång tid. En stor kluns som man exakt visste vad den kom ifrån på oxen.

Lite kluven känsla. En entrecote har jag inte en aning om vad den sitter.

Från restaurangen ser man Omberg.

Det var så mört att hela anrättningen skulle kunnat ätas med en glasspinne.

Apropå glasspinne;

Den här kom Lotta hem med för ett tag sedan. Lotta fick den när…

…hon passat barnbarnen i Nässjö. Alma har pysslat ihop den. Mycket jobb med den när man tittar efter. Vad gör man med en sådan? Fick plocka fram barnasinnet.

Bertil fick bli fruktvakt. Saknas det frukt, ramlar han baklänges och går sönder. Må det aldrig ske. Skickade en bild till Alma.

Sådana där clementiner har vi klämt i oss minst varsin om dagen i 2,5 år nu. Det blir sammanlagt ca 150 kilo.

Nu tror jag det är kompenserat lite med matbilder på bloggen.

Publicerat i Betraktande, Mat | 4 kommentarer

Haverikommissionen

Gräsklipparen har det hårt här på Skorpan. Inte undra på att den protesterar ibland.

Det är inte bara gräset som den fått tugga på utan också tunga lass.

Detta är för mycket för en gräsklippare. Hade det funnits en gräsklippar-skydds-förening, hade jag blivit anmäld för länge sedan.

Även för allt smått plågande. Nu har den pension från sådant.

Kossan har ett juver på magen och…

…gräsklipparen har ett klippaggregat på motsvarande ställe.

Några gånger har jag tagit bort det och fått det lagat (svetsat). När lagret av hammarlack stryks på känns det nära. Så också i år.

Nu hände något jag inte varit med om tidigare. Remmen hoppade av hela tiden. Tidigare har remmen gått av. Kom på att remmen måste vara slapp, slö och likgiltig. En ny spänstig rem skickades efter och monterades. Här skulle klippas!

Efter en timmes klippning, hoppade den nya remmen av. Så var med den glädjen.

Såg mig själv i en djungel med en machete.

Jag ger mig inte på det här, tänkte jag. En haverikommission tillsattes bestående av mig och katterna för alltid är någon katt med mig.

En ledtråd var att den nya remmen var sliten i kanten.

Det visade sig att ett remhjul lutade framåt och åt höger. Inte mycket men man kan ana det om man jämför med hjulet till vänster. Det lilla räckte för att nöta remmen och få den att hoppa av.

Järnet, som remskivan sitter på, värmdes och bockades rätt. Efter detta blev det frid och fröjd. Kyrkklockorna ringde.

Hur har det blivit så här? Remspänning och vibrationer har genom åren fått järnet att ge efter några 10-dels millimeter varje år. 2 millimeters fel på axeln gör tillräckligt med fel på ytterkanten av remhjulet. Utrett och klart, får vi hoppas.

Gick runt och tittade på träden här. Det här trodde jag var dött men nu har det kommit löv.

Fick se några konstiga utväxter på det.

Kanske något för ”Dr Pimple Popper” som klämmer på bölder.

Publicerat i Betraktande, Sysselsättning | 2 kommentarer

Fredag igen, fortsättning

När vi åkte från Stockholm, tog vi färjan igen för att slippa trafiken.

Nu, när man kommer till färjeläget vid Jungrusund, hoppas man på att färjan är inne och slippa vänta.

När man tittar åt höger, ser man det här. Annat var det före 2016.

Då fanns ett litet café med gott kaffe och frasiga wienerbröd. Ett måste då man tog färjan. Jag har gnällt om det tidigare här.


Foto: Holger Ellgaard
Kan ana hur de tänker i de nybyggda husen när de fått…

…sjöutsikten förstörd. Inga frasiga wienerbröd får de heller.

På hemvägen stannade vi vid Sillekrog igen och tankade. Lotta tog sitt wienerbröd men jag var mätt efter gårdagens studentfest. Lotta konstaterade att wienerbrödet var bättre här än på andra sidan E4:an.

Hemma en dag och vila och på nationaldagen hissades flaggan och…

…sedan iväg in i Småland till Malmbäck utanför Nässjö.

Lottas son Dick fyllde år och här har vi inte varit på flera år. Gott fika av alla sorter.

Här träffade vi också glada människor som vi inte sett på flera år.

Resten av dagarna har jag fixat med gräsklipparen. Kan närmast liknas vid en haverikommission.

Publicerat i Betraktande, I Småland, Utflykt | 2 kommentarer