Flytten till landet

Vad gör man när solen skiner på himlen den blå och det är 30+ ute?

En gör då som korna, söker skugga och tar det lugnt. Jag får frid när jag tittar på kor. Ibland kan jag undra vad korna tänker när de kollar på mig. Kanske lika bra att inte veta.

En sak som man inte slipper är att äta. Det låter väldigt konstigt i den värld vi lever i. Slippa äta… ni fattar. Vi drar ner på det av naturliga orsaker. Har att göra med intag och förbrukning av energi.

Sticker upp till pizzerian och köper kebabkött för en femtilapp. Lotta gör resten. Kallas för att fixa middagen gemensamt. En kall öl till och allsång infinner sig.

Några stekta jätteräkor i smör och rikligt med vitlök räcker mer än väl till middag. Festmat på lördagen.

Sen är det söndag och kyrkobesök.

Det här är kyrkan. Vedboden. Är glad att jag fixade taket så, för där inne är det het som ett H och god ventilation. Bastu för veden. Ved finns i massor. Funderar på att måla framsidan svart.

Fick hjälp med att serva vedklyven och flytta ner den på väggen. Vedklyven är otymplig och knappast nåt en bollar med själv.

Tommy, med familj, hade varit på en ”tivolisemester”. Allt för barnen. Skara sommarland och High Chaparall bl.a. De landade här i slutet av rundan.

Då är det roligare att sitta till bords.

Kräftor och Marcus Kräftans egensaltade räkor.

Började duka för frukost. Stunden runt bordet känns meningsfull utan bara att stoppa i munnen.

Till middag blev det grillad. Tommy grillar som vanligt. Han grillar året om.

Maten är en sak men snacket och skratten är bäst.

Hade bannlyst allt arbete men skytte med luftgevär var populärt. Ölburkarna står nere vid den gråa i Den förbjudna staden, 40 meter.

De åkte hemåt i åbäket (spektakel, för engelskan), som Tommy kallade den. Ångesten satte in.

Någon vecka efter kom Nina med barnen från Nässjö. Då var det fest igen.

Det finns en del annat att säga om ätande med det kommer senare.

Gräsklipparen har det hårt här på Skorpan. Inte undra på att den protesterar ibland.

Det är inte bara gräset som den fått tugga på utan också tunga lass.

Detta är för mycket för en gräsklippare. Hade det funnits en gräsklippar-skydds-förening, hade jag blivit anmäld för länge sedan.

Även för allt smått plågande. Nu har den pension från sådant.

Kossan har ett juver på magen och…

…gräsklipparen har ett klippaggregat på motsvarande ställe.

Några gånger har jag tagit bort det och fått det lagat (svetsat). När lagret av hammarlack stryks på känns det nära. Så också i år.

Nu hände något jag inte varit med om tidigare. Remmen hoppade av hela tiden. Tidigare har remmen gått av. Kom på att remmen måste vara slapp, slö och likgiltig. En ny spänstig rem skickades efter och monterades. Här skulle klippas!

Efter en timmes klippning, hoppade den nya remmen av. Så var med den glädjen.

Såg mig själv i en djungel med en machete.

Jag ger mig inte på det här, tänkte jag. En haverikommission tillsattes bestående av mig och katterna för alltid är någon katt med mig.

En ledtråd var att den nya remmen var sliten i kanten.

Det visade sig att ett remhjul lutade framåt och åt höger. Inte mycket men man kan ana det om man jämför med hjulet till vänster. Det lilla räckte för att nöta remmen och få den att hoppa av.

Järnet, som remskivan sitter på, värmdes och bockades rätt. Efter detta blev det frid och fröjd. Kyrkklockorna ringde.

Hur har det blivit så här? Remspänning och vibrationer har genom åren fått järnet att ge efter några 10-dels millimeter varje år. 2 millimeters fel på axeln gör tillräckligt med fel på ytterkanten av remhjulet. Utrett och klart, får vi hoppas.

Gick runt och tittade på träden här. Det här trodde jag var dött men nu har det kommit löv.

Fick se några konstiga utväxter på det.

Kanske något för ”Dr Pimple Popper” som klämmer på bölder.