I början, när vi flyttade hit, fanns det mycket som skulle göras. Man måste liksom muta in reviret.
Då satt man där på nätet och kollade efter det billigaste byggmaterialet, hängde på släp och drog iväg till Cheepy i Motala. Det blev en heldag. I och för sig trevligt att se lite av trakten. Klicka och läs om det på gamla bloggen: En omväg via Omberg.
Den var första och enda gången. Varför ska man slänga bort 4 timmar och hundra spänn i bensin för att spara några hundra varje gång man ska ha byggmaterial?
Nu åker jag alltid till bygghandeln här i Ödeshög. ”Hem-ljuva-hem” som jag kallar den. Där får man alltid hjälp av trevlig personal. Man slipper stå och riva efter de rakaste bitarna för kvalitén på BOLIST är en annan. Dessutom känner de igen min nuna nu, så jag får rabatt på vissa saker.
Så har vi järnaffären, Ödeshögs Järn AB. En sådan järnaffär finns inte i Stockholm. De har gått omkull allihopa p.g.a. alla dessa byggmarknaderna som har allt men ändå inte. När man går in i rummet där de har skruv på lösvikt, känner man sig som en barnunge framför en godisdisk. Personalen är lika trevlig här. Man snackar mer på landet. Det är därför Kommandoran tycker att jag alltid är borta så länge.
VVS-firma finns också. Här har jag bara handlat några småprylar men de har varit hemma några gånger och gjort rörjobb.
Så har vi elaffären. Här finns det mesta och de har också varit hemma några gånger och hjälp till.
Gemensamt för de här butikerna är att de inte har allt. Är jag i järnaffären och frågar efter VVS, pekar de på VVS-firman. På BOLIST pekar de på järnaffären osv. De hänvisar alla till varandra. Det är bra, annars skulle de konkurrera med samma prylar.
Dessutom skall man handla lokalt i största möjliga omfattning. Då ökar chanserna till att affärerna kommer att finnas kvar.
Bilverkstan där vi alltid lämnar bilarna. Utan den skulle det bli trist i många avseenden. Ett ställe där jag brukar fastna och snacka med ägaren.
Cykelaffären som gör så mycket mer än att bara sälja cyklar. Här kan man lämna in allt som går in genom dörren och få det servat. De har alla slags trädgårdsmaskiner.
Det finns en hel del industrier och firmor här i Ödeshög. Förr fanns det ännu fler.
Den här lilla verkstaden är guld. Här kan man få hjälp med svetsning och jobb med grövre järn. Dessutom har de slangar till Mulle.
Har jag glömt något?
Lattjo-lajban affären. Den har jag skrivit om i ett eget inlägg, läs HÄR.
Visst är hon vit och fin?
Hon var inte så vit när hon vände baken till…
…för hon hade tagit sig ett renande bad.
Härliga ÖÖÖÖÖdeshög!
Jajemen. 🙂
Inget Rusta??? 😉
Nä, dessbättre 😉
Det där låter nästan perfekt, Janne. Min gubbe byggde och
gjorde mycket kring huset precis som du. När vi flyttade hit för
ca 30 år sen, fanns det det såna där småaffärer, som ägdes av
lokalt affärsfolk, där han kunde köpa, vad han behövde, men de stora
firmorna köpte upp dom små, som inte hade en chans att kon-
kurrera. I synnerhet saknade han järnhandeln.
Hoppas dina Ödeshögsaffärer kan hålla sej vid liv.
Det hoppas jag också. 🙂
Hu…hönan påminner om skogsrået.
🙂 Blev du rädd?