Grannen talade om att det skulle hända något med skogen här i det närmaste.

Nyfiken som jag är, gick jag in på nätet och kollade var. Är man inte nyfiken, får man inget veta. Vi bor vid krysset på bilden.

Nu tror ni kanske att det här skall bli ett förfärans inlägg med trädkramning, besvikelse, gråt och tandagnisslan. Då kan ni läsa någon annanstans. Förslagsvis Facebook. Där finns hur mycket som helst som kan få blodtrycket att stiga.

Men jag tog tillfället i akt att ta reda på lite mer kring skogen. Inte minst för skogsdebatten som är.

Bara några dagar efteråt var tugg-tugg här. Linus var också här.

Några dagar senare vaknade jag av ett tutande som när en lastbil backar. Då var det glesare i dungen vid Den gamla damen. Inte ett ljud från själva trädfällningen.

Dagen efter var det ännu glesare.  Tutandet hördes lite längre bort.

Traskade bort för att se vidden av avverkningen i verkligheten. Trädlinjen i fjärran är definitiv lägre. Det såg jag en sen kväll när månen smög strax ovanför trädlinjen.

Här har det jobbats på, tänkte jag. Maskinen tog ett träd på en halv minut. Det tar längre tid att förflytta maskinen mellan träden än att fälla och skala ett träd.

Här blev jag stående ett tag och tänkte på de historier Lotta berättat om sin moster Ally och morbror Gottfried (Gotte). Gotte och hans bror var anställda hos en bonde till att sköta skogen på 50-talet. De gav sig iväg tidigt på morgonen med varsin termos kaffe,  en packe smörgåsar med allt på och snus, som Ally fixat. Snuset bytte Ally till sig i handelsboden genom att lämna ägg. De jobbade till kvällen. När Gotte kom hem, åt han middag och sedan stupade han i säng. Lotta är längst ner till vänster på fotot.

Motorsåg hade de inte, det var såg och yxa som gällde. Transport av virket skedde med häst.
Undrar hur lång tid det hade tagit för dem att få till det som fällts här. Säkert månader.

Katterna var nyfikna men höll sig en bit ifrån. Fick dem alltid med mig när jag gick inspektionsrundorna.

Någon dag senare susade en bil förbi Den gamla damen (garaget). Den här gången var de inte glassbilen. Det var jägaren. Han hoppade ut och sa:

”Hans sagde, at de havde hugget lidt, men hvad er det her? Det ligner en slagmark.”

Slagfält. Slagmark heter det på danska. Därav rubriken till inlägget.

Han sa att de aldrig hade gått i den här delen av skogen. Det var svårt att gå för det var igenväxt. Nu kommer det att bli bra.

Gick själv genom skogen en gång för att kolla ledningarna när det var fel på strömmen (En annorlunda dag). Jag var helt slut efter den skogspromenaden.

Vad var det här för skog egentligen? Hur gammal var den? Det här trädet var 80 år men…

…många var yngre. Vad var det innan det var skog? Förmodligen haglandskap där boskap gick och betade. En lång tid av jordbruksfientlig politik har gjort att de öppna landskapen försvunnit. I nutid går allt ut på att jord- och skogsbruk är miljöfarligt. Kunskapsbristen är stor. Läs mera HÄR. Finns mycket som jag inte hade en aning om.

Det här var finalen på ”huggandet”. Fyra dagar var skördaren här.

Skotaren var också här i fyra dagar och hämtade de stupade från slagmarken.

Nu skall riset samlas ihop och flisas.

Så skall alla stupade i slaget köras bort.

Vi kommer få mer sol här i vinter och fortfarande har vi  träd omkring oss så det räcker.