Igår stack vi iväg till det småländska höglandet. Kvinnfolket skulle till en loppis i Eksjö. Hängde på eftersom det skulle vara en stor loppis.

Mina förhoppningar var detta. Ganska snart stod det klart för mig att det inte skulle vara så.

Köerna till loppisens bägge ställen var långa; 100 och 50 meter. De intresserade var kvinnor i alla åldrar. Loppisen hölls i två mindre kyrkbyggnader. Barnkläder och leksaker låg på borden, fick jag veta. Vad gör man?

Tar en promenad i Eksjö.

Efter en stunds promenad vände jag mig om och tog en bild. Vilken paradgata, tänkte jag.

Vid torget ligger en stor vacker byggnad som från början var rådhus. Byggt 1862 alltså 13 år yngre än Skorpan. Nu är det stadshotell.

På andra sidan torget ligger kyrkan i nuvarande utseende från 1889. Strategiskt placerad för att påminna rumlarna från stadshotellet att det är ”Guds dag” dagen efter på söndagen.

Mitt på torget en ståtlig staty; Smålandsryttare. Eksjö var militärstaden innan nedrustningen tog vid. Intresserad? Läs HÄR. Kan tänka mig att det behövdes en paradgata och ett stort torg när regementena stod i blom. Det har kommit önskemål om att flytta statyn eftersom Eksjö inte längre är en militärstad.

 

Nästa objekt på min vandring var detta. Inte för att jag skulle fika, men för att kolla statusen på konditoriet. Gick in och kollade.

Godkänt, vanliga småfralla med ost. Fiskade fram kameran och tog en bild. Expediten tittade långt efter mig när jag smet ut. Hon trodde kanske att jag var från Hälsovårdsmyndigheten.

Fortsatte promenaden in i den gamla trästaden.

Alla gator lagda med gatsten.

Fanns en hel del att kika på.

Byggnadsdetaljer. Som jag tidigare nämnt, måste grundfasaden till gästhuset fixas till.

En sprucken stock förblir sprucken fast med färg på.

Genom trästaden rinner Eksjöån. Eksjö var en av de städer i Sverige som först fick elektricitet. Fanns aldrig något gasverk och det var bra det med tanke på all träbebyggelse.

Fanns annat också som fångade intresset; en Ford Galaxie -63.

Trästaden tog slut och modernare bebyggelse tog vid. Konstaterade att alla nyare hus runtomkring trästaden var låga. Fanns inga höghus eller kolosser. Kyrkan är högst i byn. Här har man tänkt till, här har inte funnits någon Hjalmar Mehr. Odågan som förstörde stora delar av Stockholm. Hade de inte fått stopp på honom, hade det varit en motorväg genom hela stan förbi Slottet. De var planerna.

Tog en annan väg tillbaka. Fick sällskap av en äldre dam. Jag talade om för henne att hon bodde i en trevlig stad. Kan du tänka dig att de bor människor i alla de här husen, sa hon. Underförstått att det inte köpts upp och gjorts om för manschettriddare.

Hon lotsade mig till en innergård. Själv kilade hon iväg för att dricka 11-kaffe på församlingshemmet.

Såg att Eksjö har sin egen ”Mårten Trotzigs” gränd, ännu inte namnsatt.

Slutet på promenaden närmade sig.

Lite faktaläsning innan jag gick…

… in i kyrkan och satte mig ett tag. Svalt och lugnt. Vilken tur att jag följde med på ”loppis”.

Eksjö fick ett…

… av mig.

På hemvägen stannade vi till i Nässjö på födelsedagsfika. Nina fyllde år i veckan som gick.