Förra helgen hade vi besök här. Vi hade sett fram mot att träffas en längre tid.

Så här såg det ut när de åkte hem. Helgen försvann fort och de glada dagarna förbyttes mot ångest.

Så kom jag att tänka på stunderna med guldram omkring.

De lite mer dämpade frukostarna där dagens planer lades upp.

De lite piggare luncherna.

Vid kräftskivan var det high life. Alla stunder runt bordet är de bästa med att träffas.

Vi fick lite gjort också.

Alla som kommer hit, måste ta en vända i Den Förbjudna Staden och plocka till sig. Isak fick med sig ett gäng gamla mobiltelefoner och en metalldetektor. Dottern fick med sig skruv, beslag, hönsnät, takpapp och isolering. Vi har så det räcker och blir över så varför skall Potte behöva köpa nytt?

Vi lastade på så mycket virke som möjligt också med tanke på vikten. Hon har planer, Lotta. Eller Potte som hon kallas i familjen sedan hon var ett par år. Tacksamt sedan flera år eftersom det finns en Lotta till i familjen sedan 21 år.

Promenader är obligatoriska. De går långt varje dag om de inte simmar. Sofie älskar att ställa till sig på bild.

Och vem gör inte det? Gärna med lite mixtrande i bilden (jag har ingen bössa). Känns kul att något gått i arv till Sofie.

Igår fredag, skickade Potte bilder på hur långt hon kommit med planerna som nu förverkligas.

Bilden lite svajig med upplösningen men jag ser hur hon tänkt.

Ett större hönshus än det här befintliga. Större hönsgård också för där sprudlar hönsverksamheten i Bålsta.

Det här hade jag tänkt blogga om dagarna efter de åkt men tiden rusar.