I det här inlägget skriver jag lite om vad vi tuggat på. Annars är jag dålig på att skriva om mat. Glömmer att ta bilder av mat när vi varit borta på kalas t.ex.

Det är för att mitt sinne är fullt av skruvar, muttrar, remskivor och sådant.

Nu så, har jag samlat på mig lite bilder.

När det är varmt ute, duger det här till middag. Det gäller att passa på nu när de svenska jordgubbarna är som bäst.

Gott till frukost också tillsammans med en ”Hönö”-kaka med vitlökssalami på. Än har vi inte tröttnat på rätten.

Varma dagar är en sallad tillräckligt. Det ska vara gott och man ska bli mätt.

Sallad med en…

…mustig dressing till gör att man blir mätt.

En eftermiddag stack vi till Kaffestugan på Grännaberget. Brukar bli en gång om året.

Passar på när det är lite folk däruppe.

Den där räkmackan tycks vara…

…lika lång som Visingsö därute i Vättern. Förra året sa vi att vi skulle be dem dela den i två för det är svårt att orka med en sådan där. Pensionärsmagar. Det är detta med minnet också.

En eftermiddag hamnade vi i Gränna igen. Apoteket där har snabb betjäning och är trevliga.

Tog en sväng nedåt hamnen i Gränna för se om restaurangerna öppnat.

Fish and chips var länge sedan. Med mat kommer oftast minnen. I det här fallet pratade vi om Dublin, där vi åt Fish and chips för första gången. Den i Dublin är bäst hitintills.

Hade varit i London tidigare men alltid skippat det som fanns då. Tyckte inte att det såg aptitligt ut.

Bakom restaurangen finns en damm.

För 8 år sedan, kunde man fiska lax där och…

… gå till rökeriet (som ligger intill) och få den filead.

Eller byta mot något annat gott. En sådan där Vätterröding räcker till två middagar.

Hästholmen är fint. Speciellt som sommaridyll. Vi var egentligen där i ett annat ärende men…

…vem kan motstå restaurang Vätterskutan med en kurrande mage?

På menyn fanns rödvinsbrässerad ox-kind med rödvinssås. Tillagad i flera omgångar under lång tid. En stor kluns som man exakt visste vad den kom ifrån på oxen.

Lite kluven känsla. En entrecote har jag inte en aning om vad den sitter.

Från restaurangen ser man Omberg.

Det var så mört att hela anrättningen skulle kunnat ätas med en glasspinne.

Apropå glasspinne;

Den här kom Lotta hem med för ett tag sedan. Lotta fick den när…

…hon passat barnbarnen i Nässjö. Alma har pysslat ihop den. Mycket jobb med den när man tittar efter. Vad gör man med en sådan? Fick plocka fram barnasinnet.

Bertil fick bli fruktvakt. Saknas det frukt, ramlar han baklänges och går sönder. Må det aldrig ske. Skickade en bild till Alma.

Sådana där clementiner har vi klämt i oss minst varsin om dagen i 2,5 år nu. Det blir sammanlagt ca 150 kilo.

Nu tror jag det är kompenserat lite med matbilder på bloggen.