I lördags förmiddag gick jag ner som vanligt till hönshuset.

Med mig hade jag hönsens lördagsgodis.

I vanliga fall finns en mottagningskommitté. De hör när dörren slås igen däruppe och då skyndar de ut. Nu var det tyst och inget liv. Inne i hönshuset fanns svaret. En matta av fjädrar och livlösa höns. I hönshuset låg 7 och i hönsgården 4. Alla ihjälbitna.

En vessla hade hemsökt hönsens boning. Det är den ende som kan ta sig igenom hönsnätet. Det måste ha tagit tid att jaga och bita ihjäl hönsen. Sorgligt att hönsen fick en sådan sista stund i livet.

Nu är tiden med höns förbi. Vi ska inte ha några fler. Speciellt inte då vampyrer härjar. Hönstiden har varit trevlig. Lotta har ju haft höns tidigare, 47 som flest. För mig var det något nytt och lärorikt men var sak har sin tid.

Nu har vi minnena kvar. Hönsen har varit med i många inlägg här på bloggen. Tacksamt att skriva om.

Så här såg det ut för ett par år sedan då vi hade som flest.

Kycklingar har vi också haft i flera omgångar.

Trodde inte att höns skulle vara så nyfikna. Hade ofta hönsen kring benen när jag höll på med något.

Ända uppe vid vedboden var de och inspekterade arbetet.

Bäst var det när hönsen var frigående. Då stod de utanför köksfönstret och tiggde kakor. Det var innan räven tog halva besättningen och det fick bli hönspassning och sedan en hönsgård.

Mina försök att hitta på något skoj till hönsen som ständigt misslyckades. Gungan som de bara granskade med misstänksamhet.

Eller hönstrappan som de aldrig satt på. En konstruktion som inte vann skönhetspris.

Hönsen har också lett till att jag haft roliga sysselsättningar. Som när uterummet byggdes om. Allt för att hålla mössen borta. Där hade att jag göra ett tag.

Till slut en film när hönsen får kakor.