Vinterlivet travar vidare här på Skorpan. Snart går vi mot ljusare tider, tack och lov.

Hämta ved tillhör de dagliga sysslorna.

Utan Mulle hade jag haft armar som en …

… orangutang.

För att inte tala om att ploga gångar. Första året skyfflade jag 100 meter gångar. Snickeriplogen fungerar utmärkt men det var lite jox med att få till den. Den kantrade eller lade sig på rygg som en bångstyrig hund. Nu följer den husse.

En stund varje dag tillbringas i verkstan. Det blir rörigt mellan varven.

Ett par magnetlister på…

…konsolen skulle bringa lite mera ordning. Så blev det nätshopping idag också. Förr hade man verktygskrokar men det får betraktas som stenålder.

Mycket tid tillbringas inomhus på vintern. Iallafall när det är minusgrader.

Varje gång  jag passerar köket, sitter Sara på tröskeln och vill ha kattgodis.

Kontorsarbete i det ringa; kolla e-posten som hänvisade vidare till den mer hemlighetsfulla brevlådan.

Körförbud!? Ett skammens besked.
Har blivit blasé på alla erbjudande som kommer från besiktningsfirmorna med tider som inte passar. Varför skall jag gå upp 8 för att vara på plats 9? Ja, det hinns med, tänkte jag och sedan rann tiden iväg.

Skam, så var det när man var ung. Ett kvitto på att man hade en risig bil som man inte kunde hålla i skick.

På besiktningen, i Mjölby, fick vi samma trevliga snubbe som vi haft de senaste 5 åren. De hade lite att göra just nu, så det var en som gjorde jobbet och två som tittade på.

Det hela gick fort. Han drog iväg med fart för att göra bromsprovet och prova tutan. När jag tog bilden, sa han i hörnet: säg adjö till den där bilen. Vi åkte därifrån med blankt protokoll. Skammen var borta.