Gistholmen, sista delen

Ingen berättelse skall lämnas ofullständig. Därför skriver jag om de sista dagarna på Gistholmen. Näst sista dagen på fisket tänkte vi bryta traditionerna och göra på annat sätt. Vi skulle fiska i de gamla fiskevikarna och pimpla strömming på samma dag.

Först ut och hämta näten och sedan frukost.

Att få sik i nät så här års, har jag aldrig varit med om under decenniers fiske men maj har ju varit ovanligt kall i år.

Packade allt vi skulle ha med oss på fiskefärden och åkte till Ingmarsö. Denna skärgårdsidyll med cirka 150 bofasta och ett trettiotal företag, bland annat båtvarv, plastfabrik, krog, affär med apoteks-, system– och postombudhembageri, snickare och andra entreprenörer.

Det var hembageriet vi var intresserade av med en för sommaren öppnad brödbod i gästhamnen. Tommy cyklade dit från hamnen.

Nybakat bröd sitter fint på sjön. Annars också för den delen.

Efter en halvtimmes båtfärd, var vi vid de gamla vikarna. Här har vi fiskat många gånger. Han var 5 år första gången vi var ute på fiske. Vi fick en gädda som lyckades med konstycket att hoppa ur håven. Den ordnade sin egen ”catch-and -release” och var därmed värd sin frihet.

Lunch på en matig sallad som jag hade med mig hemifrån. Solen värmde.

Nästa ställe att prova fiskelyckan var i Flågsundet. Här fanns det strömming förr i tiden. Hur skulle det vara nu? Har ju läst om att det är dåligt med strömming. Utländska fiskebåtar dammsuger utanför Skärgården.

Till vår glädje fann vi att det nappade bra. Ner och upp direkt som på 70-90-talet.

Hade mössa på mig för att inte få solsting.

Så var det dags att stoppa i munnen igen. Man blir sugen på sjön.

Vi fortsatte tills vi tyckte det var lagom. Vi kunde fyllt flera hinkar men det är sniket och onödigt.

Vi rensade strömmingen när vi kom till Gistholmen. Riktiga fiskare rensar alltid. Allt annat är skam.

Kvällen kom och…

…Tommy grillade sista kvällens middag. Han grillar året om och det blir bäst om han gör det. Vi gick och lade oss tidigt.

Fångst i nätet sista morgonen. På det hela taget var vi nöjda med fisket.


Sista dagen städade vi. Eller rättare sagt, grabben städade och jag tog ner allt till båten och lite annat. I hamnen satt hamnkapten. Påminde mig om hemma. Vi hade funderingar om han var ensam. Naturligtvis inte, förmodade vi.

Stugorna ligger högt.

Jag blev vilandes mellan varven. Mindes ett blogginlägg som jag skrev tidigare i år;
Man skall spara på stegen”. Vilken oerhörd idiotiskt inställning, tänkte jag när jag satt där och flåsade. Förklaring är överflödig.

Sedan styrde vi färden hemåt. Upptag av båten vid Åsätra gick på rekordfart. Tror vi hittat de rätta greppen. Glass. Här började det gnaga i mig.

Kön till färjan var kort på Ljusterö. Lämnade av Tommy i Kungsängen.

Så var jag på väg hem. Strax innan Sillekrog började ögonen åka ihop. Sov 10 minuter och tog en fika. Deprimerande radioprogram gjorde mig tydligen trött.

Tankarna gick under färden. Vi hade pratat om detta fiske i 4 år. Planerat men mycket kom emellan. Varför gick dessa dagar så fort med grabben? Vi skrattade och hade det trevligt. Varför gick det så in i H…… j…. fort? Det har jag varit lite deppad över. Därför har jag inte skrivit något förrän nu.

Detta inlägg publicerades i Betraktande, I Stockholm, Nöje. Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Gistholmen, sista delen

  1. Jari skriver:

    Tiden går ju fort när man har roligt sägs det. Annars också, brukar jag säga 🙂

    • Janne skriver:

      Det som är underligt är att yngre säger så också. Trodde det var ett åldersfenomen. Kan inte påminna mig om att jag tyckte tiden gick fort när jag var mycket yngre.

  2. Ama de casa skriver:

    Vilken underbar utflykt ni fick och vilken fiskelycka! Köpematen såg väldans smarrig ut också. Sen var det nog den sötaste hamnkaptenen jag någonsin sett 🙂

    Fast jag har en liten åsikt om en felaktighet. Strömming ”rycker” man. Pimplar gör man genom ett hål i isen, alternativt pimplar man diverse drycker vid festligheter 😉 😀

    • Janne skriver:

      Man rycker inte strömming nuförtiden. Tror det är förbjudet med de där stora trippelkrokarna som fastnade lite här och där på strömmingen. Nu har man små krokar som strömmingen nappar på. Man metar egentligen. 🙂

      • Ama de casa skriver:

        Okej. Det var en himla massa år sen jag fiskade strömming och då ryckte man. En riktigt barbarisk metod. Fast att meta är ju inte heller direkt snällt mot fisken. Men jag gillade att meta också. Kanske är jag en barbar? 🙂

  3. Ami skriver:

    Visst går tiden alldeles för fort ibland. Men vilka härliga dagar ni fick tillsammans. Och så mycket fisk!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s