Tog den dagliga svängen på Skorpan. Det blev något av en ”lite att göra”- runda också.
Norpan hade tydligen gjort en (hon) egen runda i bilen. Dörr öppen= undersöka.
Det knakar i syrenbusken, nu kommer det att gå fort, är jag rädd.
En pinnplockardag måste också till med avslutande korvgrillning. Noterat i glömskans härbärge.
Ner till hönsen. Norpan dundrade förbi och väntade in föreställningen. Hon vill ju komma in i kornboden och kolla efter möss.
Hönsen fick brödsmulor. Junior gillar inte att bråka om smulorna. Han fick vårgårdaris för sig själv.
Gick vidare en sväng, för jag har sett något nytt. Förutom har vägen blivit av med…
…mohikanfrisyren. Vi gillar grusvägen som den är. Asfalt skulle ta bort charmen att bo på landet.
Nej, inte jakttornet. Det for aporna Greger och Isak runt i för ett par år sedan.
Det var den här som jag sett en månad.
En stol där jägaren kan sitta och nicka sig igenom passet. Kommer jag upp? Ner bekymrar mig inte eftersom gravitationen är en följeslagare som alltid ställer upp.
Norpan gick nedanför och väntade.
De andra två filurerna var inte heller så långt borta. Nyfikna. Speciellt om jag gör något nytt och det händer inte så ofta.
Där blev jag sittandes ett tag. Hur kan man hålla sig vaken på ett jaktpass i natten? Det är väl spänningen, på vad som kan komma, som gör det. Som att stirra på ett flöte när man fiskar. Satt länge däruppe och funderade på klimatresan jag gjort i vinter. Hur skall jag skriva om den så att inte folk ruttnar? För skriva skall jag. Kunde jag skriva om gästrummet i 23 inlägg, kan jag skriva om klimatresan i fem. För mig blev det något av en överraskning. Ja, vi kommer väl dit så småningom.
Nu ville Norpan komma upp och då var det dags att gå ner.
Fortsatte rundturen med katterna i släptåg. Vitsippor finns i massor men inga blåsippor. Länge sedan jag såg en sådan i naturen. I Tullinge, där vi hade sommarstuga på 50-talet, fanns massor.
Insektshotellet är intressant. När jag kollade sist, var 30 hål stängda med något hårt. Nu är alla öppna och färdiga att ta emot gäster.
Det var en uppfriskande vända för kallt var det. Då finns bara ett att göra.
Även om blåsippan – som gärna växer i kalkrik björkskog – lyste med sin frånvaro, så njöt jag alla dina vackra foton!
Kameran gör sin plikt. Jag skall ta mig till ett ställe där det finns mycket björk och se om det är kalkrikt. I så fall borde det finnas blåsippor. 🙂
jag håller tummarna
Tack!
Jag bara ÄLSKAR den där varma kakelugnen. Ser så otroligt
skönt ut.
Eldar man på förmiddagen är den varm hela kvällen och ljummen på morgonen efter. Bra grejer de gjorde förr. Jag har saknat dig. Allt väl? 🙂
Snacka om att katter är nyfikna av sig – vilket mysigt sällskap dom är också 🙂
Ha en skön söndag!
Vi har roligt åt katterna varje dag. 🙂
Tack detsamma!
Vilken härlig promenad med katterna som sällskap. Och vitsippor är ju så vackert.
Och sen hem till den sköna värmen från kakelugnen 😊
Kan inte bli bättre. 🙂