Inte långt utanför dörren kommer krokusen upp igen.

Varje år på samma ställe och vi har inte planterat ursprunget.

Tog en sväng till brevlådan som jag visste skulle vara tom. Egentligen hade jag stället i tankarna. Ni vet var. På kartan syns inte de nya vägarna för nu kan man glida förbi husen utan att vända.

Där gjorde jag en upptäckt. Har inte sett tidigare. En vandringsled. Skylten pekade nedåt Vättern. Vilket fynd!

Ställde bilen och började vandringen nedåt. En färilst kunde inte hindra en gammal fähund.

Vindpinade tallar och ett svagt sus från Vättern. En talgoxe kvittrade. Kunde inte bli mer idylliskt. Här är något att utforska framöver. Sedan bar det hemåt för att fira påsk.

Klart att hönsen måste synas till påsk. De har varit duktiga på att värpa.

Glad påsk!