Dagens utflykt var tänkt till brevlådan. Startade bilen och lampan för tankning lyste.
Tittade bortåt gläntan. Tyckte det såg fint ut.
Innan tankningen fylldes det på med tröst i sinnet. Omberg syns knappt men klickar man på bilden två gånger, framträder ståtligheten. (Gå tillbaka med pilen uppe till vänster.) Den som varit där på Omberg vet.
Lustigt detta med att Vättern påverkar molnen i så stor grad. (Se det blå hålet.)
Det är något visst med vinterskrudad skog.
Tankningen förträngdes när tanklocket skruvades på.
Åkte en sväng mot Omberg. Skulle gärna åka dit men vem vet om vägarna är plogade där?
Verkar vara besatt av Omberg. Snart sitter jag hemma och gör modeller av berget. Kanske i potatismos vid middagsbordet som Richard Dreyfuss i ”Närkontakt av 3:e graden”.
Vände hemåt igen. Vindkraftverken snurrade fast det kändes vindstilla ute.
Utkanten av tätbebyggelsen. Här eldas det för kung och …Ödeshög.
Ödeshögs värmeverk. Ägs av Lantmännen och eldas med träflis och rester av spannmåls-produktionen. Sådana här bilder ser man ofta när de pratar om utsläpp av koldioxid.
Foto: Robert Birkby
Eller som den här med rubriken ”Utsläppen av koldioxid ökar.” Förmodligen i avsikt att vi skall tro att detta är koldioxid. Detta är i huvudsak vattenånga och rökgaser. Koldioxid är osynligt vid alla temperaturer. Påverkanskampanjen är stor i denna CO-religion.
Att koldioxid är osynligt fick vi lära oss redan på kemilektionerna i skolan.
Förklaring
Vad hände: Ljuset slocknar när du hällde gasen över ljuset.
Varför: När bakpulver och vatten blandas bildas gasen koldioxid. Gasen är tyngre än luft. Det är därför den stannar kvar i kannan tills dess att man häller den i glaset. Glaset blir fullt med koldioxid och ljuset slocknar. Koldioxiden tränger undan den luft som fanns i glaset. Luft innehåller syre som måste finnas för att lågan ska brinna.
Efter denna tanke fortsatte färden hem. Fortsättning kommer så småningom. Jag är laddad för det finns en rimlig förklaring.
Hemma igen efter någon timmes utflykt när bilen bara skulle tankas.
Janne
Flytten till landet 
Bra! Den kemilektionen fick jag aldrig vara med om – toppenbra!
Kemi var rätt kul. Vi hade en lärare som hette Leijonhufvud. Vi kallade honom för tigerskalle. Inte så att han hörde för hans vrål var som ett större kattdjur.
Waaaooow!
Det ena ger det andra och en utflykt är ju alltid trevligt 🙂 Vackra vinterbilder!
Närkontakt av tredje graden… Det berget från filmen (det riktiga alltså, inte potatismosberget) har vi sett irl, en fascinerande klippa:
https://amacasa.wordpress.com/2015/11/08/narkontakt-av-tredje-graden/
Ha en fortsatt fin helg!
Tack detsamma!
Läget?
Tack, läget är bra men jag har legat på latsidan med bloggandet. Ikväll har jag iaf fått ihop ett inlägg. Hur är det själv i kylan?
När jag klev upp kl sju i morse var det NITTON minusgrader ute, +20,4C inne,
Jag tänkte länge på våra föräldrar, Anna-Lisas och mina, hur f-n klarade de
och alla andra människor sådana kalla vintrar. Jag har ju ett visst minne från
fyrtiotalet, då det nog var lika kallt eller kallare än nu många vintrar. Bara en sådan sak som att bära in ved
och tända eld i köksspisen och eldstaden i stora rummet, kakelugn, var ju
en prestation bara det. Min pappa som var låghalt och gick med käpp, hur
klarade han att skotta snö och hämta in ved, om inte jag kördes iväg ut och
bar in veden. På Långekärr (Anna-Lisas hem) skulle de göra samma sak plus gå ut i ladugården
och mjölka korna och utfordra häst, gris och höns. Herregud, vad vi har det
bra, vi är verkligen bortskämda. Det värsta som skulle kunna hända oss är
ju om elen slutade fungera på våra kraftverk och vi satt där med våra fina
el-element och elpannor med elsparande kompressorer? Hur länge skulle man
då överleva? Om man kombinerar detta scenario med pandemin, då skulle det
kvitta om man hade underliggande sjukdomar eller ej.
Vår panna fungerar och vi har två extra lösa oljefyllda el-element, som gör att
vi har en ganska behaglig inne-tillvaro i villan. Katterna är bara ute och kollar kylan då och då,
sedan går de in igen efter några minuter.