Nu skall ni få veta vad det där blev. Ingen uppfinning men en efterapning.
Tror ni kan gissa vad detta skall bli.
En efterapning av en gammal höräfsa. Häst finns ingen men…
…Mulle kommer väl till pass igen.
Först hade jag tänkt att hänga den efter Mulle.
Flyttade dragkroken på lyften och..
Då går det att lyfta den. Det är bra att kunna backa med ekipaget. Varje ”pinne” kan röra sig 4 cm upp och ner.
Skulle det gå att räfsa löv med den också? Jag gjorde den för att räfsa ihop långt gräs som slagits med röjaren. Sommarängen, ni vet.
Det gick inget vidare för löven var blöta och hala. Smet undan mellan pinnarna.
Det finns en lösning på det också. Version 2 följer så småningom.
Du är fiffig du! Ser fram emot uppföljaren 🙂
Tror bara jag behöver vänta tills att löven blir torra. 🙂
Bra tänkt. Och som jag brukar säga…du har lösningar på det mesta. Kanske kan du sätta ett finmaskigt när mellan pinnarna? Men du hittar nog på något 😃
Precis vad jag tänkt, Ami. Finmaskigt så får man mer fisk. 🙂
Jisses! En släpräfsa! En sån med häst körde jag, när jag var 15 år. Jag
fick också sprätta dynga – inte så kul som att räfsa.
Vi tonåringar ombads att hjälpa bönderna under kriget, då det flesta män
var i det militära. Jag skrev upp mej och tillbringade en månad på en gård,
där jag fick lära mej bl.a. att begagna mjölkmaskin och eftermjölka. Två
ggr om dan mjölkas korna. Det var jobbigt men roligt på samma gång.
Glad att jag inte gifte mej med en bonde; inte lätt att få en ledig dag, för att
inte tala om semester! 🙂