En levande tavla

Som ni vet, går jag ner till hönsen i Den förbjudna staden varje dag.

Nästan alltid hänger en katt på.

Sällan Norpan. Hon kommer bara när jag har jobbarkläderna på.

Hon gillar när det händer saker därnere.

Häromdagen när jag gick ner, syntes ingen katt till. Jag tyckte det var konstigt. Saknade faktiskt sällskapet. Nåja, de har andra intressen.

Efter ett tag, dök Sara upp. Sara, matvraket, den bortskämda och en fara för ekorrarna. Henne har jagat bort från baksidan minst 100 gånger.

Hon ville undersöka hönshuset och det fick hon. Hönsen bryr sig inte. Skulle hon komma för nära hönsen, får hon stryk av en tupp. Nästan så att jag önskar. Sådana med fjädrar på skall man akta sig för. Sedan försvann katten.

När jag gick upp, fick jag se henne. Hon vet att jag brukar gå på utsidan.

Inte en blick utan liksom bara ”gå nu”.

Sedan sprang hon före och kollade om jag var med. Sådant tar jag till mig av ett litet djur.

I veckan var vi till Sven i kvarnen och hämtade 25 kg jordnötter. Vi är storkunder där enligt honom. Är det inga andra som köper, frågade jag. Jo, de är de där två gubbarna som kommer hit och köper en påse på 3 kg ibland. Då vet jag att det skall drickas grogg och snaskas jordnötter, svarade Sven. Finns inga hemligheter på landet, tydligen.

I många år tyckte vi det var tråkigt att vi inte hade några ekorrar här. Nu har vi tre plus alla fåglar. Alla tre ekorrarna syns på bilden och ibland jagar de varandra. Då går det undan. Det är som en levande tavla när vi tittar ut genom fönstren.

Vad var det då i lådan?

Den här som jag skrev om för några dagar sedan.

Innehållet var välpackat.

Synnerligen välpackat.

Här låg de och höll krampaktigt om varandra. Två neodymmagneter. Det är neodymet som gör skillnaden mot en vanlig magnet. Sådana magneter finns i en hårddisk. Jag har alltid varit fascinerad av magneter och har magneter kvar sedan barnsben. De ligger fortfarande och kramar om varandra.

Ikväll fixade jag maten. Det blev grillad chorizo. Det var så vackert. Också som en levande tavla. På söndag blir det kroppkakor. Det är bara att göra som jag gjorde för 7 år sedan.

Det här inlägget postades i Betraktande, Höns, Katt. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till En levande tavla

  1. Ama de casa skriver:

    Så mysigt med katterna! Bilden där Sara skriker efter mat är så himla kul 🙂
    Sedärja. Klipphängaren har fått sin upplösning, tack för det. Dom var sannerligen välpaketerade magneten och med bautabubbelplast, grattis till den bonusen 😀
    Grillad korv hör till mina favoriter, men jösses vad sugen jag blev på kroppkakor nu!

    Ha en finfin dag 🙂

  2. Janne skriver:

    Korv i alla förmer går hem hos mig men inte hos. Hon har dock vänligheten att göra goda korvrätter till mig.

    Tack detsamma!

  3. Ami skriver:

    Åh, kroppkakor som är så gott. Men det är allt lite pyssel med dem.

Lämna ett svar till Ami Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s