Det var en eftermiddag när jag stod uppe vid favoritstället och beundrade utsikten.

Tänkte: synd att stranden är så brant. Det skulle vara kul om vi kunde fiska någonstans. Fick se något ljust längre bort. Bilden går att förstora genom två klick. Vid pilen syns det ljusa. Använd bakåtpil, uppe till vänster,  för att komma tillbaka till bloggen.

Åkte hem och tittade på en karta. Öninge Lillgård också benämnt som Öninge hamn dykplats. Det låter lovande, gick tanken. Kan inte vara svårt att hitta dit.

Nästa dagen gick färden i det fina landskapet.

Som jag irrade på småvägarna. Odysseus irrfärder måste ha varit en söndagspromenad i jämförelse. Kunde senare konstatera att jag hamnat 1 km söder om målet.

Åkte hem och gjorde om. Tog med mig GPS’n på två ben av märket Lotta.

Öninge, så långt, så rätt. Här höll jag på att göra bort mig. Tur att Lotta var med.

Nu blev det rätt. Man fick inte köra ner med bilen. Lotta väntade i den medans jag gick ner för den branta backen.

Jaha, det här måste väl vara hamnen, tänkte jag. Gick inte att komma ner till vattnet för det var inhägnat och låst.

Kunde ta mig ut på klipporna och ta några bilder. Söder.

Norr.

Traskade uppför den branta backen igen. ”Nej, det var inget för oss, svårt att gå på de hala klipporna”.

Behållningen av färden:

Behållningen av färden blev en tur på landet och lite vågskvalp.

På hemvägen stannade vi till för att köpa potatis. Lotta gick in för att se om potatisen fanns. Jag stod utanför och fascinerades av frontlastaren som lastade på skopa efter skopa med spannmål på lastbilen. Kom att tänka på när jag räknade riskorn. Läs HÄR och HÄR.