Det har onekligen varit många funderingar detta halvår som gått.

Spektaklet. Det kan ni läsa om nedan om ni vill denna dag. Jag har haft annat att tänka på i huvudsak. Stundtals sömnlös.

Det har varit mycket blomster här under våren. Jag har sparat på allt.

Många blommor har fått visa upp sitt ansikte.

Tankarna har gått till det strävsamma paret. Salig svärföräldrar.

På Ljusterö sparades alltid en sommaräng som inte fick klippas innan midsommar. Den var riktigt somrig. Tyvärr ingen bild på den…

…men jag hittade en sådan på nätet.      Foto: Gert Svensson.

Men till slut vissnar allt och då skall det klippas för att det inte skall bli vildvuxet.

Gräsklippningen är en kamp mot övermäktigt.

Det här får tugga sig blå och inget hamnar i korgarna. För långt. Kanske dags att skaffa sig en lie. Fuskade med en sådan en gång i tiden på Ljusterö. På ljusterö fanns det rejäla grejer. Läs HÄR.

Här blir det rester efter klippningen. Som sagt, räfsa är ingen höjdare. Varför inte förena nytta med nöje?

Skrev ner en beställning som jag var iväg med till järnaffären. Tyvärr går det ju inte att trängas med personalen i de heliga rummen nu. Jag saknar det.

Hämtade häromdagen. 10 armeringsjärn eller kamjärn som det heter på fackspråk. Varje järn skulle vara en meter. Påsen och den lilla kartongen innehåller bult, brickor och muttrar. Kvaliteten på påsen och kartongen av papper tar mig rakt tillbaka till goda tider. Tjockt papper och ingen plast.

Som jag funderat över detta. Stundtals sömnlös. Tanke kräver energi och många tidiga mornar har det blivit efter några timmars sömn.

Det kommer att bli gammal hederlig metallslöjd nere i Den förbjudna staden. Bara en sådan sak får mig att glädjas.

En bild från mitt själsliga andrum är på sin plats.

Spektaklet.

Detta är min uppfattning utifrån vad jag sett och hört. Vi är många som funderar. Har dom haft rätt någon gång på tidsaxeln? ”Vi får se när det hela är över”, säger försvarare av strategin”. Det fanns och finns ingen strategi, de blev tagna med byxorna nere. Över 5000 döda. Minns Estonia och tsunamin hur kvicka de var i fötterna då. Fotfolket, räddningspersonal och sjukvård får slita och gör det hedersamt. ”De andra nordiska länderna hinner ikapp”, fortsätter samma folk. Som att det skulle vara en tävling i antal döda i Covid-19. Sannerligen inte, för de andra förstår vad Sveriges etablissemang misstolkat i detta som egentligen gav samma förutsättningar till alla utom de först drabbade länderna.

Min tillvaro förstörs inte av det men det gnager. Hoppas bara att högmod och prestige kommer straffa sig i framtiden. Det kommer ett val.