Häromdagen tog vi en tur till Väderstad.

Grannens kor låg i gräset och myste. Här gäller det att smyga fram med bilen om man vill ha en närbild.

Vi har lärt oss det med tiden.

Det gula fälten kantade vägen till Väderstad.

Hemma igen med allt till hönsen och fåglarna.

Det är mycket med grönskan nu. Tar mera tid än vad man tror.

Så här såg det ut den 1:a maj och …

… den här bilden är tagen idag. Drygt en månad, alltså.

Om det hade varit jämt och utan stenar, kunde vi haft en stor robotgräsklippare.

Den gamle trotjänaren får duga.

Nya knivar fick den. I år har har jag gått en inspektionsrunda och letat efter nytillkomna stenar. Ställen som är tveksamma, tar jag med röjaren.

Knivbytet går fort nuförtiden. Hissar upp grässklipparen fram. Förr tog jag bort hela klippagregatet.

Men alltid är det något som krånglar. Gräset kommer inte upp i korgarna.

Gräset fastnar nere i röret. Jag har mina teorier.

Tidigare satt röret skruvat i klippaggregatet. Nu sitter det bättre med en bagagestropp.  Jag behövde en med rätt längd.

Har många sådana där men ingen med rätt längd. Hur gör man då?

Dra ut till rätt längd och gör en ny knut. Så enkelt egentligen. Att jag inte tänkt på det tidigare.

Som att det inte finns nog med grönska och blommor här, åkte vi till blomsterlandet i Jönköping.

Vi tog den gamla lugna vägen dit.

I Gränna var det folktomt. Här brukar det var fullt med folk även när det inte är semestertider.

I butiken blev det mindre när vi åkt därifrån. I plånboken också.