Eftersom att det finns nybakade bullar, tog vi med några och en termos kaffe på en utflykt.

Tog vägen utanför centrum och genom industriområdet. Nyfiken på om folk var på jobben. Det var som vanligt ungefär.

Förbi ”Hem ljuva hem” och där var verksamheten också igång. Trävaror behöver ju inte Sverige importera. Om det inte skall vara något fint från regnskogen förstås. Men den kanske får ett andrum nu i det avseendet.

Vi kom ut på väg 50 som leder till Vadstena och Motala. Mjölbyvägen enligt Google. Alla vägar bär till Mjölby.

Framför låg Omberg och bredde ut sig.

Och visst skulle vi dit. Oftast är det folktomt här uppe men nu var det flera som hade samma tanke.

Målet är nått. Till vänster satt ett par och kokade korv på ett gasolkök.

Det susade mäktigt från Vättern. Tanken slog mig några sekunder att det finns en massa människor däröver som oroar sig för hur det ska bli med allt.

Fikat satt bra. Radion var tyst.

Omberg är en ekopark och här finns många fridlysta arter.

Jag har aldrig sett några vakter här. När vi bodde i Björkhagen i början av 60-talet, fanns parkvakten. Han såg ut som en polis men hade grön uniform. Vi ungar fick inte ens klättra i träden. Det var en tjurig jävel och till slut blev vi rädda för honom. Akta, parkis kommer!

Sen åkte vi hem, tog en påtår och en yatsy.