Ibland kan jag bli sugen på kavring. Egentligen inte på själva…

…kavringen utan på en sillmacka med en kall öl till.

Sedan att sträcka ut på soffan en stund gör dagen.

Så blev det en dag i höstas. Kavringen gick inte åt utan blev kvar. Kavring utom det där andra lutar åt kapitel spånskiva. Vi har tittat på den där och undrat varför den inte har rymt. Det har ju iallafall gått ett halvår.

Igår tog jag ut några skivor och granskade dom noggrant. Inte en fläck av mögel. Torr och doften av kavring var borta. Visst är det spånskiva. Spånskivorna som jag har nere i Den förbjudna staden har också tappat doften efter alla år.

Jag tror inte vi skall gräva ner skivorna i bokashi-landet. Finns ingen nedbrytande process som rår på kavring.

När jag kom ut imorse, satt en ny katt där. Vit med svarta fläckar. En luffar-katt. Han såg inte mager ut och sprang iväg innan jag fick upp kameran.

När jag går ner till hönsen, ser dom mig på långt håll genom fönstren. Då blir det fart för att dom vet att det blir något extra.

Städade hönshuset och gick upp tillsammans med Norpan.

Rapporterade läget till Kommandoran. Det är inte alla som har en dräng.