Det där med att leta efter nyckeln måste få ett slut, tänkte jag.
Idag tog jag till reservnyckeln som består av flera delar. Bilen måste ju gå att styra dit vi skall. Tro nu inte att det är så lätt som det ser ut att vara som på film.
Det tog en kvart och gav inga skönhetspoäng.
Mest skräp av plast men segt.
Färden startades med bilskroten som mål. Kommandoran bogserade.
När vi kört några hundra meter, såg det ut så här. Vevade ner rutan, viftade och skrek att hon måste stanna. Du får krypköra för det stänker upp på vindrutan.
Sedan gick det bättre. Det var kallt i bilen. Kommandoran höll på att ruttna i den här hastigheten. Hon har bly-fot. Jag också.
Aldrig tidigare har en mil känts så långt.
Nu var den framme vid sista vilan. Gick in och fyllde i papper och fick 500:- som premien är.
Har vi använt bilen? För det mesta inte. En gång åkte jag till Jönköping. Läs HÄR. En annan gång till Stockholm. Läs HÄR.
Janne
Flytten till landet 
känns nästan lite sorgligt när bilen går mot sista vilan. Men samtidigt är det skönt när det är gjort 🙂
Jag skulle ägnat åt den lite mer åt den. Då skulle jag med all säkerhet kunnat sälja den till någon eldsjäl men nu är det som det är.
Jag är grymt impad av din reservnyckel!!! 😀
Må Pärlan vila i frid.
Det hördes ända in när jag använde reservnyckeln. 🙂
Livet på landet är fyllt av äventyr.
Det enda ni behöver nu är Corona-virused.
Corona öl gptt. Förstår inte hur det här eländig viruset fick namnet.
Dessutom kommer Corona från Mexiko.
Kan det ha något med Trump att göra? 🙂