Läget är som vanligt här på Skorpan trots rekordlångt bloggskolk.

Hönsen får vara ute ett tag när det inte är blåsigt och ruskigt väder. Tänk så grönt det är i slutet av januari.

Men så har det varit förr enligt en gammal krönika.

Förra vecka åkte jag till Bålsta några dagar för att hänga med Isak. Det är alltid trevligt. Föräldrarna hade dryga pass på sina arbeten.

Isak går ju i skolan så det gäller att få i honom frukost och sedan skjutsa honom till skolan.

Bodil Svensson vill alltid följa med. Hon tycker om att åka bil.

Stod kvar tills jag såg honom landa bland sina skolkompisar.

Isaks gamla skola är stängd. På grund av radon, sa han. Därför är skolan i baracken som ni såg på föregående bild.

Hemma fanns inte så mycket att göra än att hänga vid datorn….

…och rasta Bodil.

Varje dag tog jag en tur ute och kikade på vad som tillkommit. Tänkte tillbaka på tiden när jag hjälpte till att bygga poolen och garaget. Då bodde vi i Hässelby.

Det var roligt hela tiden. Från morgon till kväll.

Poolen var ett annorlunda bygge. Alltid var det frukost, lunch och middag som dottern lagade. Jag var mer mätt än trött de där veckorna.

Muminstugan, som var lekstuga, är numera ombyggd till ett ställe för barnbarnet Sofie att vara i.

Det är tjusigt värre därinne. Dotterns projekt.

Sovloft och…

…bottenvåning.

Det här huset har tillkommit på senare år. Ersatte containern.

Vem minns inte Bröllopet i Bålsta 2013? Jag blev nostalgisk med tanke på allt. Länkar kan klickas. Inlägget öppnas i nytt fönster.

En dag tog jag en timme i solrummet.

Allt fanns, t.o.m. sand att gå på.

Det enda som saknades var en röst i fjärran som ropade bira-cola-fanta-coconut.

Jag hade helst velat gå in i garaget/verkstaden också men där är det larmat som på alla andra ställen. Svärsonen har större tjuv-fobi än vad jag har och han har hittat på alla möjliga tjuv-fällor.

På eftermiddagen var det dags att hämta Isak. Jag var tidig och slog mig ner vid ett litet bord. Det sista de gjorde var att sjunga. ”Vi är alla kompisar…och vi ses imorgon”.

En kväll bjöd dottern på middag i samhället. Riktigt gott och som vanligt togs bilden för sent.

Efter några dagar åkte jag hem efter tiden som gått för fort.

Knappt jag känner igen mig när färden går i Stockholms ytterkant.

Jag trivs bäst på den mörka landsbygden.