Barn och jul hör ihop. Ögonen tindra och gnistra. Rasslande av julklappspapper när ivriga barnhänder river och sliter.

Minns själv hur det var när paketen låg där och frestade.

Mormor och morsan var strålande på att köpa julklappar. Alltid det som stod på önskelistan plus lite till. Inte förrän jag blev äldre reflekterade jag över det. Hur hade de råd? För det var dyra saker.

Farmor var balanserad. Kvinnan till vänster. Av henne fick vi  mjuka paket och oftast raggsockor som hon stickat. Plus en peng. Då var man för ung för att uppskatta doften av hemstickat. Farfar (längst till vänster) grymtade bara. Allt sådant var onödigt, fick jag en känsla av.

Nu till julen här. Ett mysigt julfirande. Avspänt.

Stressad Santa har stuckit. Isak bygger Lego och Greger bistår. Lotta känner sig tydligen besvärad av fotografen. Då ser hon ut så där.

Här har han att göra med sitt Lego. Det lät trevligt. Precis som i gamla tider på jul-aftnarna när ungarna byggde lego.

Inga sovmornar. Isak kommer in mellan sex och sju. Föräldrarna sover och han har mycket skärmtid som helst. Nu är man 100% betjänt. Först vill han ha yogurt. Sedan 3 rostade mackor med marmelad. En får ta sig en slummer mellan beställningarna, för det är en utdragen frukost.

Här är det brunch på julmat. Ingenting saknades på julbordet. Med två Lotta i köket kan inget gå fel.

Apelsinris var en ny grej här. Minns att morsan gjorde det på jularna. Jag sa till min dotter, som tillverkat, att den var oerhört lättsmällt. Den smakar skit redan i munnen. Hon garvade stort, för hon förstår sig på min sjuka ”humor”. Dessbättre gjorde hon en stor sats. Den räckte flera dagar till oss.

Bodil Svensson vill ut på morgonen. En lite morgonpromenad alltså. Katterna var redan ute.

Dagarna gick fort och så de satt där i bilen för hemfärd.

Tungt. Men ändå roligt att de ville fira julen med gammelfolket.

Det enda som saknades var lite vitt på backen.