Gårdagen bjöd på handel. Hon gör en lista och jag handlar. Kompletteringsköp av det vi glömde på City Gross eller inte ville köpa då i form av färskt. Kommandoran stannade dessbättre hemma.

Om hon är med skall det inventeras och det tar timmar, känns det som.

Först ICA på 10 minuter och…

…sedan. Där gick det snabbare. Bättre kännedom om utbudet.

När jag kom ut till parkeringen, stod en blöt själ där och ville ha skjuts hem. Det var alls inte lika torrt och soligt som på bilden. Var bor du, frågade jag. Vid Visjön, svarade han.

Okej, men vi får inte med cykeln. En 1.5 svenska mils körning för en god gärning kan ju göra ett sista intryck på på tomten eller Sankte Per. Vem som nu står på tur. Jag inget för givet. Cykeln (t.h) låste han fast med fart och så sprang han till bilen.

Ställde sig vid värsta SUVen. Nej, inte den, sa jag och jag gick till vår trogne. Om jag inte snusat så förbannat, hade vi kanske haft en sådan. Det var min tanke i ögonblicket. (se förra inlägget HÄR).

Så åkte vi. Han pratade och pratade. Han fick prata av sig för han  var pratsjuk. Jag sa bara ja, hmm och vad kul. Han tyckte säkert att jag deltog i samtalet och var trevlig.

Han bodde inte alls vid Visjön utan snarare vid vägen till Tranås. Dörren öppnades inte och han fortsatte mala. En ensam och pratsam människa, tänkte jag i andan ”god gärning”. Lite grand av en ”tycka-synd-om-människa”. Jag lyssnade med fortsatt ”ja” och ”hmm”. Tur att jag lade glassen i en fryspåse, tänkte jag.

Sedan presenterade vi oss och monologen fortsatte. Roine heter han och jag heter ju vad jag heter.

Så öppnade han dörren och tog klivet ut. Då frågade jag vad han hade för anknytning till Ödeshög efter alla ställen han varit på, ”Du som är så berest”. Föräldrarna i Hästholmen och särbo i Västerås.

Dörren stängdes med Roine på insidan. Jag skulle kunna skurit tungan av mig i detta ögonblick. Så var det med den goda gärningen.

Sedan kom historien om när han var på Cypern på 80-talet. Var på ett ställe om hette ”Gå in och kryp ut”. Låter svensk-flörtande på något vis. Där träffade han en liten kille med stort hår som hade ett munspel. Ett munspel för blues. Skall tydligen vara kurvigt. Nonsens, tänkte jag för att inte förlänga det hela. Det där munspelet ville han låna och fick. Sedan lämnade han stället med munspelet.

Snart upphunnen och satt i arrest. Det var ju inte vem som helst han snott munspelet från.

Det var Magnus Uggla, som Roine inte visste vem det var. 36 timmar i häkte och lämna tillbaka munspelet.

Sedan sa Roine att han var med i en Uggla-låt efter det, Joe Killer.

…När hans stjärna dalat
Och rösten mist sin ton
Känns det bittert deppigt bli en vanlig grå person
Roine Blom från Furuvik
Utan nån hit och utan publik
Men mitt i den gråten hörs den gamla låten
Hallå, hallå, hallå Roine…

Så gick han ut och in i sin holk, denne Roine. Som inte har efternamnet Blom.

För övrigt: Joe Killer. Så mycket Magnus Uggla det kan bli.

Rövarhistoria eller inte? Jag vet inte.

Det bara stinker ”Hänt-i-veckan” om detta inlägg.