På ålderns höst

Vädret var fint och inte ett regnmoln fanns i sikte.

Klippa gräs är ett måste. Förhoppningsvis den sista klippningen i år men…

Vad hände?

Gräsklipparen pajade. Nu skulle det krypas på marken igen. Har varit mycket av den varan genom åren. Flyttkartonger finns det många av. Vi tänker inte flytta.

Fick plocka ner eländet för att kunna se vad som krånglade; lossa klippaggregatet, ta bort ratten och lossa på instrumentpanelen.

Det här var boven i dramat. En vajer där kardelerna hade valt att gå åt skilda håll. Skilsmässa efter mekanisk slitning. Googlade vad en sådan skulle kosta.

Pust, 584:- med frakt. Så trött på de där +500 som rycker stup i kvarten. Kostade mer uppe i samhället, naturligtvis.

Tog en funderare.

Tänk att i stället ha valt en lägenhet på ett attraktivt ställe på ålderns höst. En lägenhet med inglasad balkong.  Radio, en bok och en laptop. En whiskey mellan varven.  Inget behöver göras annat än förflytta sig mellan stillasittande och nödvändigheterna. Promenera och fiska.

Tänkte på detta.

Hönsen avbröt mitt tänkande med sitt kacklande.

Norpan kom på besök. Hon brukar komma…

…och inspektera när jag sysslar med något. Tanken på lägenheten var som bortblåst. Dessutom har jag suttit instängd på kontor större delen av livet. Liter sysslor varje dag gör att jag inte ruttnar.

I Hästholmen (nästan vid Omberg) lyckades jag få tag i en ny vajer. Bara det är en historia men i ett litet samhälle har många koll på var grejerna finns.

Reparationen gick som smort.

Det här borde hålla.

Gräsklipparen fungerar igen. Sparade 500:- på att laga själv.

Som tur är finns det något att syssla med varje dag. Det passar mig perfekt.

Det här inlägget postades i Betraktande, Höns, Katt, Sysselsättning. Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till På ålderns höst

  1. Kurre skriver:

    Du hade tur du. 🙂 😦

  2. Ama de casa skriver:

    Ni har det bra där på Skorpan och bra karl reder sig själv.
    För egen del föredrar jag lägenhetsvarianten och när jag ledsnar på att göra ingenting så kan man ju alltid ge sig iväg på nån liten resa för att vidga vyerna. Det gör vi ibland 🙂

  3. Ruth i Virginia skriver:

    Måste säja, att du påminner mej om min käre Don. Hans yrke var geolog,
    men som hobby jobbade han som du. Byggde däck, gjöt cement, gjorde möbler,
    Om något kunde fixas, fixade han det – att slänga var det allra sista. Sparade på
    delar ”kan behöva den grejen nån gång”. Jag vet, att du trivs med ditt nuvarande liv.
    Dessutom har du Kommodoran! 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s