Länge sedan jag bloggade. Har satt rekord i bloggskolk med en dag. Men det har inte stått stilla för det.

För att börja bakifrån. Familjen från Nässjö har varit här några dagar.

Några spelkvällar på sommaren har blivit tradition. Bilden är från augusti 2015.

Barnen vill, som de flesta barn, titta på ”sommarlov” när de äter frukost.

Som barnen från Bålsta och Kungsängen men vid minsta paus i programmet, dök de ner i sina iPads. De var här förra veckan.

De ordnade sin egen spelhörna här.

Fick iallafall på en dörr och fönsterlucka på kiosken. Ungarna sålde korv en gång men hittade på något annat med kiosken.

Det två äldre stängde in den yngste i kiosken. Det blev ett fasligt liv som hördes ända upp. Lät som en humla i en tändsticksask.

Familjen från Nässjö frågade mig om jag ville ha hjälp med något när de kom. Det gör alla som kommer hit. Jag funderade på det.

En sak fastnade jag för. Hönsen och jag, ni vet.

Vi har 21 höns nu med det senaste nytillskottet och…

… det är trångt med sovplatser. Hönsen sitter uppåt väggarna. En aning trångbott.

Vi satte igång med att ställa det hela tillrätta.

När maratonlöparen Fredrik är här, går det undan. Han tar inga pauser.

Hörnan blev klar på några timmar. Nu vill jag se hur det blev, sa Fredrik när de åkte hem.

Kunde inte smita från arbetet nu utan gjorde en trappa.

Sittpinnarna hade kvinnfolket hämtat från skogen.

Imorgon skall jag åka till ”Hem ljuva hem” och köpa vit kalkfärg.

Hur blev det? Skulle hönsen ignorera trappan som de gjort förr med nytt?

Det blev bra. Finns plats för 20 höns till. Minst.

Tack för hjälpen!