Mellan varven sitter jag i Den Gamla Damen. Alltid sent på kvällen innan sängdags.

Därinne är det svalt även om det är hett ute. Man kan säga att den ligger vid vägens ände. Tidigare gick vägen förbi till höger men det var länge sedan.

Härom kvällen kom jag att tänka på salig svärfar. Han satt alltid intill dörren vid sin snickarbod. I skuggan med sin pipa och Greve Hamilton. Undrar vad han hade sagt om dagens Sverige? Han var socialdemokrat utifrån fattiga förhållanden. Om han suttit med mig i Den Gamla Damen och lyssnat på radio, hade han ruskat på huvudet.

Han hade en fördel som inte jag har. Hans slapp klippa gräs och göra diverse underhåll på huset under många år. Han hade en dräng. Kanske var där jag fick min utbildning i diverse göra under knappt 30 år.

En Belos gräsklippare ägde han inköpt från Solna kommun för en billig penning. Svårare att köra än en bil. Kolla spakarna och dessutom finns pedaler. Den var lika mycket gräsklippare som stenkross.

Med detta monster skulle jag kryssa mellan Gullvivorna. Annars blev det bannor från det strävsamma paret.

Vi hade mycket kul också. Fiskade som fan året runt. Även när det var bistert väder.

Många goda minnen tills jag landade i Den Gamla Damen igen.

På med snökedjorna igen. Funkar inte utan fast det är sommar.

Fixa klippaggregatet som nu sjunger på sin sista vers. Skulle haft en gammal Belos.

Truls kommer alltid och gör mig sällskap. Jag såg honom som en liten svart prick nere på vägen. Ropade och han kom som en hund. Jag blir alltid hårig i ansiktet för han vill gosa.

Det är tyst överallt när jag går hem för att lägga mig på kudden.