Den vanliga visan

Alltid samma visa varje år. En sten fördärvar det höga nöjet med att klippa gräs.

Är det bara klippt en gång så är det grönt ljus sedan.  Stenarna kommer som svampar ur jorden vid tjällossningen.

Känns som att jag varit med om det här tidigare.

Tog bort knivarna. Resten kändes som grottforskning.

Den där till höger går inte att klippa gräs med.

Gjorde ett försök att rätta till den med vedklyven. Fiasko. Upp till samhället och beställa nya för 210:-. Småpotatis om man jämför med att tanka bilen.

Hur att lösa det där med stenarna? Hade en liten sten i Foppatoffeln.

Fötterna är ju känsliga. Kanske skulle gå runt hela tomten och känna efter sten?

Ikväll är det både regn och åska här.

Känns befriande. I fönstret sitter Norpan som inte vill gå ut.

Detta inlägg publicerades i Betraktande, Sysselsättning. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Den vanliga visan

  1. Ama de casa skriver:

    Ser mysigt ut att använda den metoden för att leta sten 🙂

    Jag skulle göra som Norpan i det där vädret. Hon är en klok katt! 🙂

  2. Ami skriver:

    Visst är det skönt att gå barfota….om man inte trampar på en sten 😀

    • Ruth i Virginia skriver:

      Hahaha! Med höns i närheten kan man trampa på annat än sten.
      Kan fortfarande komma i håg hur det kändes mellan tårna. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s