Vintern biter sig fast. Tur att jag kan vara inne och sysselsätta mig.

Montaget av el-prylarna är klart. Nu återstår anslutningen till elen.

Men se, det får man inte göra själv. Händer det något, gäller inte försäkringen.

Jag får ju erkänna att det är frestande. Mycket frestande.

Det är ju bara att hålla reda på färgerna. Om jag bryter strömmen, kopplar in och låter strömmen vara bruten till elektrikern kommer och inspekterar, hjälper inte det. Det blir inte billigare. Då tar elektrikern betalt i form av resa, inspektion och sedan för att han inte fick göra det. Alltså, bara att beställa tid för inkoppling. Jag får göra något annat istället.

Något göra ute blir det inte. Jag är för frusen.

Städa i garaget t.ex. Här är resultatet av flera års slarv.

En halv dag och det blev bättre. Röran på bänken skall jag ta, en hink i taget, till det nya stället. Men det ser tomt ut.

Jag hann inte stå där mer än fem minuter förrän Norpan kom och inspekterade. Hon kom fort. Jag var tvungen att jäkta upp kameran. Hon kan lika gärna försvinna lika fort. Därav den suddiga bilden.

Det såg, som sagt, alldeles för tomt ut. Bäst att fylla på.

Det var så här jag tänkte mig för flera år sedan. Äntligen.