Våren lär dröja ett tag till. Hur många 1:a maj har man tittat på…

… majbrasa och det har varit snöyra? Många. En gång stod vi ett gäng 20-åringar i lågskor och stirrade på majbrasan i 2 dm snö och som sedan skulle ut i dans på lokal. Det blev liksom inget ”Fred Astaire” där inte. Ingen sula på parketten. Inget napp den kvällen. Hem och lösa korsord med morsan. Torrt både här och där. Absolut där. Inget knas. På bilden ligger dock snön som ett pudertäcke i Gröna dalen. Trakter som jag bott 20 år i.

Vintern kan vara både behaglig, vacker och skräp för en nordbo. Till och med så vacker att jag stannar och går ur bilen för att ta ett foto. Det blev en vinterdag igen. Vad vore svensk sommar utan vinterns skiftningar från vackert till elände? Kontraster är vårt leverne.

Varje dag har sina sysslor. Riktigt dränggöra; städa hos hönsen. Fredagsfint, tänkte jag.

Kollade i morse om grundfärgen torkat på det långa ”underverket”.

Väntade några timmar. Putsade bort skäggstubben och penslade på täckfärg. Det hela måste se respektabelt ut i ”affären”, som jag tänkt mig.

Norpan var in- och ut i snickarboden. När jag sedan gick ut, var hon borta. Trodde jag. Hon brukar vänta på mig. Hon kom skuttandes halvvägs upp i backen. Norpan hade väntat därnere någonstans, som vanligt. Jag talade om för henne hur mycket jag älskade henne. Hon lyssnade. Syntes på hennes öron, vända bakåt.

Kärleken är lyckligtvis besvarad. Av en katt. Ett synnerligen behagligt liv med en katt. Med Kommandoran också, hon tyckte ju att jag skulle ha en egen katt…