Idag har det varit tvång nere i snickeriet. Lite av julafton också för en gammal tving-bög.

En knipa för bångstyriga granbrädor. På brädgården är de raka och fina men när de kommer hem till Skorpan är de som propellrar.

När jag gick i skolan, 4-6 klass i Ekbackens skola, fanns det bara furu i träslöjden. Träslöjdsläraren talade varmt om furu. Han hade 2 bruna ögon och ett blått. Fundera på det. Vi slapp lyckligtvis se ett av de bruna ögonen. Ekbackens skola har blivit bostäder och brunögat är förmodligen död och begraven.

Med det i ryggsäcken, trodde jag allt var furu på brädgården. Nej, nej. Det är bara lister som är av furu av förklarliga skäl. Inga grenar, inga kvistar i träet. Svindyrt.

De där vinkeltvingarna är bra. Från Clas Ohlson för 20 år sedan. 90-grades tvunget sällskap.

Det är väl det sällskapet jag får själv så småningom.

Det var ett evigt tvingande idag.

Till slut kände jag mig som en trä-sadist.

‘

Saknas det tvingar, tar man till spik. Enbart spik på finsnickerier är skit.

Hade en kontrovers med salig svärfar om detta en gång; Varför limmar du när du ska spika, frågade han. Det kryper isär med tiden om man bara spikar, svarade jag. Han fnyste och gick iväg, smuttandes på sin pipa med Greve Hamilton. Det tog tid men sedan noterade jag att han också limmade och spikade.

Mellan varven sätter jag mig och vilar. Lyssnar på radion (P1) hela dagarna. Många nutidsorienterade program. Skattefinansierad avgift.  Nu är det individuellt tvingad avgift. Jag klagar inte. Har stort utbyte för den skatten. Tidigare betalade jag hela radiolicensen. Fakta om avgiften.

Nu får Kommandoran betala för sitt. Hon tittar på 2:an när det drar ihop sig till debatter i Riksdagen.

‘

På vägen upp, tittade jag till hönsen.

Fick fyra ägg med mig. Inte dåligt.