Plockepinn

Nu är det full fart i skogen igen. Det började egentligen förra veckan. Dagen efter jag gick min promenad för att kolla hygget, såg Kommandoran att träden började vaja och falla.

Fast nu var det på framsidan. Hur mycket skulle försvinna? Skulle E4:an komma fram? Kanske skulle min årliga promenad på nyårsdagen till E4:an blir överflödig?

Drog mig till minnes något jag läste för några år sedan.

Om ett par som hade en liten sommarstuga i skogen som de åkte till mellan varven. När de kom dit en dag, var all skog runtom avverkad. De bodde praktiskt taget på ett kalhygge. Det blev depression i familjen. Stora ändringar för fort vare sig det gäller det människor, djur eller närmiljön påverkar psyket. Nedmonteringen av Sverige, som man kan läsa om dagligen, har jag vant mig vid.

När jag var och tittade på maskinerna i lördags, trodde jag att det var färdigavverkat. Nu var det bara att hänga med i förändringen dag efter dag för att vänja sig.

I morse var skördaren igång igen. Slamrande, sågande och träd som föll.

När den kom närmare vägen, gick jag ut och kollade. Min önskan, från förra veckan, gick i uppfyllelse. Jag fick se den jobba. Här fick jag den första tanken på plockepinn.

Efter några timmar hade det tystnat.

Kl 9 fick vi ett planerat strömavbrott och tände i kakelugnen.

Ibland kan det vara skönt att vara utan el i några timmar. Ingen dator och ingen TV.

Gick ut för att kolla läget. Tyckte jag hörde skördaren vid E4:an.

Gick dit för att se var den höll på. Den var på andra sidan motorvägen. Så här mycket skog blev det kvar på ett ställe vid E4:an. Man får vara glad åt det lilla, sa pigan som satte sig på nappen.

De är effektiva de där maskinerna. Två dagars arbete. Förr i tiden hade det tagit veckor. Kanske månader.

Tänkte jag skulle går runt det hela. Utefter trädlinjen satt det sådana här band. Vad betydde det? Som tur är finns Google. Fast det fick bli senare.

Jag åkte till brädgården för att hämta den där sista brädan som saknas till bänken. På vägen ut fick jag en studie av skotaren.

Han plockade hit och dit. Lastade av några stockar för att sedan lasta på andra. Han sorterade virket i travar.

När buntarna var ojämna, ställde han dem rakt upp på marken och släppte greppet lite. Precis som i plockepinn. Det är därför de får vedtravarna så jämna.

Så var det då de gulblå banden vid trädgränsen.

Det gulblå betyder tydligen gräns för avverkning. Här öppnades en ny värld.

I mitt googlande snubblade jag över siten ”avverkningskoll.se”; information om aktuella avverkningsanmälningar. Många anmälningar finns det i trakten, speciellt i höstas. Det måste ha något att göra med den torra sommaren. Stormen på det ger rekordstora avverkningar. Dålig skörd, nödslakt och barkborrar. Bönderna går på knä, dessutom utsatta av regering och EU. Befolkningen indoktrineras i att inte äta kött. Vi ska äta bönor istället vilket är en omöjlighet odlingsmässigt. Ni förstår vilka utsläppsgaser det skulle bli av en hel bönätande befolkning.

Kunde zooma in var vi bor och det är precis så mycket som är avverkat.

Kanske har de GPS i skördaren med kartor inlagda och gränser utsatta.

Kunde lägga in bevakning på när en avverkningsanmälan kommer in. Får ett mail. Så nu har jag koll på vad bondpojkarna häromkring håller på med i skogen. Inte mer än rätt för de har haft koll på vad jag gör i 6 år nu via bloggen.

Fick på den där sista brädan på bänken. Sedan skall en spånskiva på.

Slutligen skall en masonitskiva på som skall lackas. Man skall kunna spegla sig i den. Bänken blir ett tungt elände. Tänkte att man skall kunna flytta ut den mitt i rummet, när det är stora grejer på gång. Det blir nog hjul på den också som på allt annat här på skorpan. Nej, jag tänker inte räkna hjul igen, för det har blivit många fler. (Som jag gjorde i inlägget Rätt skall vara rätt).

När jag kom ut, satt Norpan och väntade som vanligt.

Hon hade sällskap av stalkern Truls. Det var för väl. Måste vara ledsamt att sitta där i timmar och vänta.

Det här inlägget postades i Betraktande, Katt, Sysselsättning. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Plockepinn

  1. Ama de casa skriver:

    Fy vad trist när det blir kalhyggen där det förut varit vacker skog…
    Kul att du har kattvakter som håller reda på dig 😀

    • Janne skriver:

      Positivt är att träet hamnar på brädgården och en del får man väl torka sig med.
      Katterna är en tillgång för välbefinnandet. 🙂

  2. Ebbe skriver:

    tänk så många fina JULGRANAR det blir här så småningom. Hoppas mina träd på eran sida får stå kvar så ni har ett litet bullerplank mot vägen.

    • Janne skriver:

      Det blir fin skog här så småningom. Är det EU som bestämmer vad som ska avverkas? Bullret är inte så farligt. Värre är det med insynen från motorvägen. Skurkar som åker omkring och rekar.

  3. Ami skriver:

    Lite måste de ju gallra ur ibland, men visst ser det trist ut med hela kalhyggen!
    Men ni har så mysigt med er kakelugn 🙂

    • Janne skriver:

      Gallrat har de inte gjort så länge vi bott här på det sista ställena. Vet inte om de gör sådant nuförtiden. Kakelugnen är guld värd. 🙂

Lämna ett svar till Ama de casa Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s