Idag åkte vi till Jönköping för att julhandla. Tidigt ute i år. Och tidigt färdigt dessbättre.
Vi var uppe med tuppen för ovanlighetens skull. Jodå, tuppen var uppe när jag var nere och kollade läget i hönshuset.
Vi noterade först soluppgången i kakelugnen och jag rusade ut med kameran för att få den ”live” (föregående bild). Annars hade den nog gått förbi obemärkt. Noterade en lätt ruskning på Kommandorans huvud.
Kommandoran förvarnade om att hon skulle ”gå igenom” City Gross noggrant. Jag kalkylerade enligt det vanliga förhållandet: Kommandoran på CityGross 2 timmar + 15 minuter (Julmat) > jag på Jula 1 timme. Gott om tid. Jag undkommer att se henne vrida och vända på allt. City Gross borde anställa henne som extrapersonal vid inventering. Finns inget som går henne förbi. Mig tillgodo i många läckerheter men jag vill inte vara med i valet av dessa.
Jag förverkligade min egen vision till en del; ska ha trälådor i snickeriet. Hon tyckte att jag inte borde lägga tid på att snickra lådor till snickeriet. Jag hörde henne och satte klacken i spargrisen. Köpte dem på Jula istället. Nedsatt pris till pensionärens glädje. Klev ut på parkeringen som ”Låd-generalen”. Det var många andra gubbar som tittade med stora ögon på min skatt. Hoppas de inte var avundsjuka för sådant är inte trevligt.
Att hitta henne på City Gross är inte svårt. Hon var där jag trodde hon skulle vara. Jag kan hitta henne var som helst. Även i ett hav av människor. Tänka sig att jag hittade henne på Internet (Kolla HÄR då). I det fallet står jag i stor skuld till Bill Gates. Nåväl, fick den ädla uppgiften att scanna varor hon lade i vagnen. Scannern i ena handen och kameran i den andra.
Det här var ju lite gulligt.
25 meter därifrån sa barnmagen ifrån. För lite att dricka till bullen.
Det är då själva fan att man inte kan slippa påminnelsen om en viss politiker. Så tänkte jag när jag gick förbi delikatessutbudet.
Nu skulle här scannas!
Hon höll upp påsen och jag agerade. Vad gör du!? Du ska scanna och inte fota.
Inte så lätt för en klentänkt dräng att skilja på apparaterna.
Här rann det över totalt i ”fångsten” av när hon plockade till sig skumtomtar. Du och din kamera!
Personer som är i närheten av bloggare har det inte lätt alla gånger… 🙂
Det har hänt att Anders stannat och jag har höjt på ögonbrynen och undrat varför.
– Åh. Jag var säker på att du skulle fota här, säger han då.
Då brukar jag göra det också, såna initiativ bör premieras 😀
Ha en finfin lill-lördag!
Haha, så långt har inte min statist kommit.
Tack detsamma!
Haha, jag känner igen det där med kameran. Patrik är alltid snabb som en vessla när det gäller att fota 🙂
Var rädd om den! Det är lyx att ha en egen fotograf till bloggandet. 🙂