Häromdagen kom jag på en lysande idé. Men det kräver en del jobb att genomföra såsom jag tänkt mig.
Det är i hemlighuset jag håller till just nu. Huset till vänster.
Jag gick ner dit en stund på kvällen. Gör man lite då och lite då, blir det färdigt till slut.
När jag gick ner hörde jag hur det rasslade i det frostiga gräset. Vem kunde det vara?
Sara ville hänga med.
Tittade uppåt huset där det förbereds för julen.
I hönshuset måste vi har värmelampan tänd. Annars fryser vattnet.
Lampan tickar 10-ören men jag tror hönsen tycker det är mysigt.
Inne i hemlighuset har vi alltid lite värme på…
…eftersom vi har färg därinne.
Här skall jag göra en snickarverkstad. Allt ska bort och då förstår ni att jag har att göra.
I snickarverkstan kan man göra stora saker för det där fönstret sitter i en bred dörr.
Det finns en ventilationsfläkt installerad. Om man skulle måla med lackfärger. Synd att jag inte tänkt på det här tidigare men bättre sent än aldrig.
Bakom den där dörren finns det allra hemligaste som gärna inte visas upp. En kolossal röra som skapats under 6 år. Man kan tro att det är en sjuk människa som härjat därinne. Där ska det också bli ordning.
Till middag bjöd Kommandoran på torskfilé och hemgjort potatismos. Dagens höjdare.
Janne
Flytten till landet 
Oj. Jag blir alldeles matt när jag ser allt som finns att göra, och blir lite mörkrädd av den där dörren… Men färgen var fint ordnad och hönsen har det mysigt i alla fall 😀
Ha en fin lill-lördag!
Dörren…ja det är sjukt och lite kallt därinne. Hönsen har det mysigt. Skulle kunna tänka mig att sällskapa med dem en natt i en rejäl sovsäck. 🙂
Tack detsamma!
Jisses, va´ du håller på och möcklar i mörkret! Roligt att Sara ser efter dej.
”Herrgården” med ljusslingan ser inbjudande ut.
Vilken vacker färg i hönshusfönstren!
Som det låter, kommer du inte att bli görlös på ett bra tag.
Har man kåk, finns det alltid nåt att göra, och har man en massa kåkar,
finns det än mer att göra. – Och att sen bli bjuden på torsk ….
Det är bara att hoppas på att man får vara frisk…
Nej, sysslolös lär du inte bli i alla fall 🙂 Men visst är det härligt att ha utrymmen som man kan dona i!
Och vilken mat du fick sen….rena restaurangen!
Många utrymmen, både ja och nej. Det tenderar till att bli för mycket skräp. Maten är fantastiskt god här. Kommandorans motto är ”Jag äter inget som inte är gott”. Jag hänger gärna med på det. 🙂