Rekord i bloggskolk, 13 dagar. Det förra skolket varade i 11 dagar. Orken och lusten har varit borta helt enkelt. Detta hände i början av förra veckan:
Kommandoran stod där som en vålnad i den tidiga morgonen.
Bussen gick 6.00, långt ifrån pensionärernas mysiga uppstart hemma. Vi skulle vallfärda till Ullared, hennes Mecka.
Ljuset i bussen var som på en 80-tals porrklubb. Jag har bara sett det på film, kan tilläggas.
Bjudfika någonstans halvvägs. Vi klev av, fikade, klev på och fortsatte sova. Valuta för pengarna.
Framme vid det gula H. Folk strömmande från bussarna. Inga köer.
Här går hon och plockar bland krafset. Jag känner mig oftast som en livvakt även om det inte blivet hotfullt här på Ullared ännu så länge.
Det var det här jag såg fram emot.
Lunchen mitt upp i allt. Friterade kycklingvingar och chips.
Det är bra att det här stället finns här inne på varuhuset, sa jag. De öppnade stället för att alla gubbar skulle ha någonstans att vara medan kärringarna handlar, sa Lotta.
Jag räknade till 40 kvinnor och 5 män i baren. Tidigare hade de mer verktyg på undervåningen. Den avdelningen gick nog inte så bra för gubbarna gick bara och tittade på verktygen. Vred och vände på de kinesiska skiftnycklarna.
Utanför baren stod vår vagn parkerad.
Det gäller att hålla reda på det där numret. Efter lunchen, när folket fått i sig vin och öl, blev det kaos. Efterlysningar av vagnar ropades ut i högtalaren. ”Vagnen sågs senast vi sportbaren”.
Vi har lärt oss att handla på Ullared. Det blev inget onödigt. Efteråt hittade vi ett ställe (Harrys) där vi kunde vänta på bussfärden hem. Vädret var skönt.
Har du sett vad ensam den där granen ser ut uppe på berget? Är du säker på att det inte är en antenn då?
Minnet gick till när vi var i Egypten 2010. Vi stod långt ute i vattnet. Har du sett vilken hög palm det står därinne? Det där är ingen äkta palm, svarade Kommandoran. Jo! Nej! Ska vi slå vad?
Jag förlorade 500:-. Det var en mobilantenn på en konstgjord palm. De där fanns lite här och där i Egypten.
Hemma googlade jag på Ullared och tog en ”streetwalk”. Det måste vara en gran.
Hemma på Skorpan blir det inte så mycket gjort. Vi har någon konstig sjuka. Ena dagen är man pigg och den andra helt orkeslös. Vi hade det för några år sedan. Den försvinner så småningom. Hoppas vi.
Julbelysningen har kommit igång.
Även i hönshuset.
Janne
Flytten till landet 
Dä ä novembersjukan, Janne! Går över när du fått opp juleljusen.
Ullared såg verkligen trist ut. Jag (och Ama) är ett sånt där lite ovanligt fruntimmer,
som avkskyr att shoppa – utom i mataffärer, förstås.
Här kom vinterns första snö i torsdags, men det försvann ganska kvickt,
men frostiga mornar har vi haft, så pelargonerna ser väldigt lessna ut.
Hälsa dina fina kissemissar!
Tur att Ama svarade på det själv för jag tror hon gillar att shoppa lite. Lotta gillar inte att shoppa kläder till sig själv men däremot till barnbarnen.
Mitt yngsta barnbarn fyller 15 om ett par dagar; inget man kan köpa
åt den åldersgruppen. Dollars är, tur nog, alltid en välkommen present.
Ja du, det är likadant här. De har ju allt. En slant får det bli.
Ser här ovanför att Ruth – för en gångs skull – har fel! Mitt drömresmål är ju just Ullared. Fast lite rätt har hon ändå, det är inte själva shoppingen som lockar. Nej, jag vill studera ”fenomenet Ullared”. Fast den trippen får jag aldrig med mig Anders på. Å andra sidan blir det lite rättvist, för han lär aldrig komma till sitt drömresmål heller – månen 😀
Avis är jag på att ni har fått gå runt och studera fenomenet.
Välkommen tillbaks till bloggvärlden! 🙂
Tack! Ullared har blivit sämre, tycker vi. Första gången, för 15-16 år sedan, kunde man få tag i riktigt bra kläder. Nu kan man köpa sig en rymdresa, tror jag. Den är dyr.
Jag hade också ett väldigt långt bloggskolk när vi var i Sverige…..ibland har man helt enkelt inte lust.
Men välkommen tillbaks igen – alltid lika trevligt att läsa dina inlägg!
Tack! Ibland har jag inget att skriva om helt enkelt. Inget har hänt utom att man går omkring och andas. Så vad ska man då skriva om? 🙂