I våras skulle vi ta en bussresa. En resa till Tyskland för att tillbe dryckesguden Dionysos.
Vi såg fram mot den där resan, en av de få gånger vi är borta från Skorpan.
I samband med beställningen av resan, tittade Lotta efter passen. De brukar ligga i ett liten cigarrask i en låda i skrivbordet. Har du sett passen, frågade Lotta. Nej, svarade jag. Vi letade någon timme. Inget cigarrask, inga pass.
Sedan kom jag på det. Jag hade gömt passen vid något tillfälle när vi var borta över natt. Ett infall av paranoia eller vad man nu skall kalla det. Nu började det verkliga letandet.
Alla hus letades igenom. Till och med på vindsutrymmen.
Det blev samtidigt en grundlig inventering. Fy tusan vad skräp vi har.
Nu var det två månader kvar till resan och jag försökte boka tid för att få nya pass. Totalt omöjligt i en hel månad. Jag avbokade resan en månad innan. Trist.
I förra vecka var vi till Motala och beställde nya pass.
Jag är förbjuden att gömma utan att Kommandoran vet var.
Janne
Flytten till landet 
Attans duktigt gömt i alla fall – men himla trist med den inställda resan…
Men nu kan du ju boka en ny – tänk positivt! 😀
Javisst. Nu har vi bokat en ny resa. 🙂
Men vilket elände! Fast vi har har gjort samma sak men med ett par nycklar….vi kunde inte komma på var vi hade lagt dem. Men av en tillfällighet långt senare kom de fram. Ser i kommentaren ovanför att ni har bokat en ny resa 🙂
Finns inget som är så läskigt som när nycklarna kommer bort. De gör de var och varannan dag här. Lotta får tjäna blodhund och spåra. Jag är hopplös. 🙂
Det blev en passande inventering, minsann, hehe!
Jag vet var jag måste städa. Överallt! 🙂