Som ni vet var jag i Stockholm förra helgen. Tiden gick fort där som alltid.

Nu var det söndag och jag ville komma iväg tidigt. Semestrarna är slut för folk på kontinenten. Befarade mycket trafik på vägarna. Lucas vaknade 6 och jag hängde på. Han ville visa allt han byggt i Minecraft. Efter en halvtimme blev jag yr i huvudet och lade mig på soffan. Tror att han var nöjd med att ändå ha sällskap. Efter en rejäl frukost gav jag mig iväg.

Alla dessa byggen som sker för att få till ”Förbifart Stockholm”, gör mig riktigt yr i huvudet. På några månader ser bekanta platser helt annorlunda ut. Dessutom 20 år för sent men sent ska syndaren vakna.

Jag tog färjan från Ekerö till Slagsta. Då slipper man allt elände. Speciellt Bromma, Alvik och Essingeleden.

Här vid Jungfrusund låg en kiosk tidigare. Där kunde man köpa kaffe och goda frasiga wienerbröd när man väntade på färjan. Väntan på färjan gjorde ingenting.

Sedan gick det som det alltid går med sådant som är trevligt.

Ersattes med bostäder. Steril och tråkig byggnation. Förmodligen svindyra.

När man väl kommit upp på E4:an, går det undan. Lotta ringde flera gånger men jag svarade inte.

Stannade vid Sillekrog för att ringa till Lotta. Bakifrån kommer en dåre och rullar in i mig. Krångel, tänkte jag.  Han gick ut till mig och frågade om jag rullat in i honom. Kolla här, sa jag. Jag har handbromsen i och vi står i ett nedförslut. Försök inte. Han vek sig och stack iväg i sin demolerade lyxbil. På min dragkrok blev inga skador. Lyxbilens skador var minst 3000:-. Han hade tur att kylaren klarade sig med en buckla. Fy för nutidens bilar; bara plastskräp.

Gissa vad jag tänkte på här. Nu var det bara 6 mil kvar till Skorpan.

Här är det nära. Det går fortare ju närmare hem man kommer.

Det här var målet för dagen. Komma hem till Lotta helskinnad. Jag möttes av en söt liten glad människa som kokat kaffe som serverades med nybakta bullar och kakor.