Ett år senare med Rallarna

Idag stack vi iväg igen. Ni kanske tror att vi inte trivs hemma. Stugsittarna på vift igen.

Vägen dit är fin och vi har kört den många gånger. Lotta körde. Helt plötsligt ser jag att det rör sig i diket 100 meter längre fram. När jag fick se vad det var, så skrek jag rakt ut. Lotta stod på bromsarna.

Vi hann stanna. 10 meter framför bilen, lufsade en stor älgtjur över vägen. Lotta hade inte sett den men det är ofta så att passageraren ser farorna innan den som kör.

Vi fortsatte färden något skärrade. Det hela hängde på några sekunder.

Så var vi då framme. Här var vi för ungefär ett år senare på samma evenemang.

”Rallarna” vid Stalpet som vi inte vill missa. Ett glatt gäng som spelar fina låtar.

Lotta trivs när hon får tjabba (snacka) med vännerna från Småland.

Vi hade stämt träff med Lottas ungdomskamrater Ankie och Göran som vi träffade här förra året också.

Tillställningen drog över 200 personer. Det blev en trevlig kväll med perfekt väder.

Vad vi åt? Kaffe, räkmackor och våfflor naturligtvis. Det bästa på Stalpet, tycker vi.

Detta inlägg publicerades i Betraktande, Nöje, Utflykt. Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Ett år senare med Rallarna

  1. Ama de casa skriver:

    Dom är fina, älgarna, men INTE på och vid sidan av vägen. Tur att du såg den så det gick bra! När jag en sommar veckopendlade mellan Skellefteå och Lycksele gick det inte en enda resa utan att jag såg vilt (älg och/eller ren) efter vägarna. Läskigt när dom dyker upp så snabbt.

    Trevlig sammankomst där med Rallarna 🙂

    Ha en fin dag!

    • Janne skriver:

      Lustigt det där med de vita individerna. Följderna av en krock med en älg slutar ofta med att man får lämna in. 😦 Som tur var höll hon hastigheten men å andra sidan, hade hon kört som vanligt, hade vi hunnit passera älgen.:-)

      Tack detsamma!

  2. Ami skriver:

    Vilken trevlig kväll ni fick! Och kul för Lotta att få träffa gamla bekanta 🙂
    Men vilken tur att du hann se älgen. Man vill ju knappt tänka på hur det annars kunde gått!

  3. macilane skriver:

    Puuuh! Jag är glad att ni slapp älgkrocken! Har sett ett par i släkten som överlevde men mycket småskador och älgen halvt i knäna på dem. Jag kör numera mycket, mycket försiktigt i skymda områden. Bra sv Lotta att reagera så snabbt!

  4. Ruth i Virginia skriver:

    Vilket tjusigt foto av skogarnas konung, men han borde hålla sej i skogen, tycker jag.
    När vi bodde i Anchorage, Alaska ett år, såg vi älgar på gatan framför huset då och då. Det
    var ett nybyggt område, och tydligen hade älgarna för vana att gå dit i skymningen.
    Vet inte var dom höll till i dagstid. Skrämmande stora är dom i alla fall; glad att du
    upptäckte den och att sen fota !!! Det var att hålla nerverna i schack det.

    • Janne skriver:

      Tänk att du bott i Alaska. Det är något mystiskt med Alaska, tycker jag. Jag hann inte fota älgen, jag hittade foto på nätet. Älgen såg likadan ut och var lika nära. Bloggfusk, kallas det. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s