Ytterligare en stund av nostalgi skulle upplevas när vi ändå var i farten.

Här skulle vi få en blund i ögonen. Det var inga problem, vi somnade direkt.

Sängarna var precis lika hårda som förr. Med det här fartyget har vi gjort många kryssningar till Åland 2001-2004. Vi tyckte det var trevlig att åka med.

Kändes verkligen som man åkte på ett fartyg.

Inredningen var som den skall vara på ett fartyg. Mycket trä och mässing.

Birger Jarl byggdes på Finnboda varv 1951. Meningen var att fartyget skulle transportera amerikanska turister från Stockholm till Olympiaden i Helsingfors 1952. Det blev inte färdigt i tid, sjösattes 1953.

Sista resan vi gjorde var 2004. Då var salongen fylld med folk som inte beställer något och har med sig eget vatten. Hela golvet var fullt med skal från pistagenötter. Ungarna sprang omkring utan att någon sa till dem. Servitören ruskade på huvudet. Aldrig mer, sa vi. Vi frågade oss varför de åkte på kryssning. Svaret fick vi i taxfree. De köpte upp allt vad cigaretter heter.

Tullen var obefintlig. Förmodligen såldes sedan cigaretterna i små affärer runt om i Stockholm. Ånedinlinjen gick i konkurs 2013 på grund av bristande lönsamhet.

Nu var vi färdiga med firandet och nostalgin. Vi längtade hem.

Bilen hade vi i ett garage uppe på Renstiernasgatan. Vi hade inte lust att gå i de där trapporna och några till. Hotellreceptionen ringde efter en taxi.

Nu skall ni få åka, sa chauffören. Luta era huvuden mot nackstöden. Sedan drog han på. 0 till 100 på 4,4 sekunder. Häftigare känsla än en flygplansstart. Bilen var en Tesla. En elmotor bak och en fram, drygt 450 hästkrafter. Inte ens taxametern hängde med för det blev billigt.

Sedan åt vi frukost på Scandic vid Slussen för det fanns ingen på båten.

Tuppen tar hand om sina hönor och han är snabbare en Teslan. Han går från 0 till 100 på 2 sekunder.