Ibland är det skönt att vara ute och inte göra något. Igår praktiserade jag fenomenet. Ja, det kan man väl kalla fenomen i tider då alla tycks rusa omkring och vara effektiva.

Tog med mig en öl och satte mig vid bordet som vi har i närheten av kyrkan. Tillät mig tänka och filosofera över tingens ordning. Bara sitta och glo. Den där till höger, kommer att fyllas med ved. Den kommer inte att räcka till. Får utöka den till det dubbla. Så hade en halvtimme gått.

Kollade åt höger. Kyrkan. Så kul jag hade det när jag fixade med den. Från ruttet till fräscht. Tunnan, som jag eldar i, har också varit rofylld och roande.

Den har tjänat väl och ska nu få pension och reinkarnation via återvinningen. Vem vet, den kommer kanske att bli ett paket skruv i järnhandeln.

Tunnan fick mig att se åt vänster. Efterträdaren, som jag fått av Greger, står där i sin rostfria glans. Lång livslängd. Skönt att jag slipper bekymra mig om flera eldningstunnor.

Rätt som det var kom Truls gåendes med bestämda steg.

Han ville gnugga nos mot näsa. Det gör han alltid när vi tittar på film tillsammans.

Idag, på självaste Valborgsmässoafton, blev det inget sittandes och glo.

Det regnade fint. Hörde åskan mullra för första gången det här året.

Jag sysselsatte mig med veden på kärran. Trevligt göra.

Sådant gillar jag. Man kan göra och tänka på annat. (Utom då jag sågar för att vara tydlig efter en kommentar jag fått).

De nya kycklingarna har repat sig. De sitter där och glor.